Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Hegestrand

Fem månader idag!

Igår var Noah på öppna förskolan för första gången. Idag fyller han fem månader och jag har helt enkelt inte känt behov av att gå dit tidigare. Nu börjar han bli så pass stimulanstörstig och medveten att han har nytta av att ”hänga” med andra barn. Jag var på Luma i Hammarby Sjöstad och bor du i Stockholm rekommenderar jag dig verkligen att gå dit. Superfräsch och just igår lagom med folk. Det kan bli ganska fullt på öppna förskolor annars vad jag har förstått. Noah älskade att sitta och titta på de andra barnen som for runt. Han var helt klart yngst.

Om jag ska vara ärlig så har månad tre och halva fyra inte varit jättekul. Han har varit i någon utvecklingsfas och varit ganska gnällig. De senaste veckorna har han gjort ett jättesprång och nu sitter han med oss vid frukostbordet i sin tripp trapp-stol och äter små smakportioner. Så mysigt! Jag ser fram emot att gå ut och äta när han kan sitta lite längre i sin stol utan att bli trött i ryggen. Och jag ser fram emot tiden i Thailand då han förmodligen kommer kunna sitta själv utan stöd.

Han är mycket gladare nu när han kan underhålla sig själv mer. De nyfikna händerna är ständigt i munnen och han tar ut nappen för att sedan försöka trycka in den igen. Med blandat resultat. Igår morse låg han och jollrade i min famn samtidigt som jag slumrade och helt plötsligt började han gallskrika. Han hade lyckats trycka in nappen på tvären så långt i munnen att jag hade problem att få ut den. Stackarn måste ha blivit så rädd.

Han är ju ingen stjärna på att ligga på mage och hur vi än tränar och tränar vill det sig inte. Jag var inte heller någon magenbebis medan för min syster kom det så naturligt. Det gäller att påminna sig själv att INTE jämföra honom med andra bebisar. Noahs är tidig med ”talet” har vi fått höra. Jollrar avancerat och mycket. Han kan ligga i flera timmar och pröva toner, lyssna på sin egen röst. Han älskar när vi spelar pajas för honom. Dansar med yviga rörelser, klappar händerna ovanför huvudet och gör pruttljud med munnen. Snacka om bekräftelse när man lyckas få sitt barn att skratta lyckligt.

Tiden med honom just nu är den roligaste hittills skulle jag säga. Jag älskade den första bebistiden då allt var så nytt och jag levde i någon slags förälskelse. Men den tiden var också jobbig med alla hormoner. Nu känner jag mig säker i min mammaroll, det händer nya saker varje dag, jag får en otrolig respons av honom och han är en glad liten skit.

img_3856