Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Hegestrand

LCHF – allt eller inget

Efter vår underbara helg i Dalarna beslutade jag mig för att jag på riktigt vill ta tag i mitt ohälsosamma småätande. Det blev en del socker där uppe! Under min graviditet unnade jag mig i princip varje dag. Och det tycket jag är ok. Efter förlossningen fortsatte jag att unna mig och under den första tiden som nybliven mamma med sömnbrist, hormonstormar och känslighet tycker jag också att man kan skita lite i vad man stoppar i sig. Men inte i längden. För mig har det bara fortsatt och jag har utvecklat ett ordentligt sockersug.

Jag är en allt eller inget-människa. Kanske just därför jag startade Livshjulet eftersom jag är så intresserad av hur vi kan hitta balansen i vårt liv… Jag kan inte ta en eller fem bitar godis. Jag sitter med handen i skålen tills att den är slut eller jag mår skitilla. Känner du igen dig? Jag tror vi är ganska många som funkar så här. Så är jag med det mesta förutom alkohol. Efter några glas är jag nöjd. Det är som om det sitter en spärr och jag förstår inte hur folk kan supa sig redlösa. För mig verkar det vara fysiskt omöjligt. Jag somnar eller spyr innan.

I alla fall. Eftersom jag nu vigt de sista månaderna av det här året åt att komma igång och bygga upp mig själv efter graviditet och förlossning känner jag att jag vill göra något drastiskt åt skåpsätandet. Det som funkar bäst för mig är att klippa kolhydraterna rakt av. Klippa insulinpåslagen och energidipparna. Mer protein, mer bra fetter men så lite kolhydrater jag bara kan. Igår var det första dagen och jag hade skitont i huvudet. Verkligen kände hur kroppen tömdes på de lagrade kolhydratsdepåerna. De var bra påfyllda! Idag har jag mått mycket bättre även om jag fortfarande känner mig trött. Kan det också ha med vårt vackra väder och nattamningarna att göra kanske? 😉

För fyra år sedan klippte jag kolhydraterna en hel höst och mådde skitbra, inte minst i magen! Förra hösten försökte jag köra igång igen men insåg ganska snart att jag var gravid med kolhydrater som gravidcraving. Ju snabbare desto bättre. Nu gör jag ett nytt ryck fram till jul och som alltid om jag ska lyckas gäller det att vara stenhård. Allt eller inget.

Och så längtar jag satan efter att få komma igång med styrketräningen också. Förkylningen är mycket bättre men rethostan sitter i. Idag tog jag en promenad med vagnen i lugnt tempo och konditionen är ju inte vad den brukar.

img_8867