Anna Hegestrand

Kärlek och tårar

Tillbaka till verkligheten igen. Kom in till stan från skärgården i morse och redan när jag klev av Vaxholmsbussen i Mörby centrum för att ta tuben in till Stadion fick jag ett hugg i bröstet. Jag ville inte åka in till stan. Jag ville inte säga hejdå till Sebastian för att träffa honom först på söndag igen. Ångest är det rätta ordet! När jag river min mur och släpper in fäster jag mig så förbannat hårt. Avsked är det värsta jag vet, just nu även om det bara är för några dagar när det gäller honom!

Jag har varit singel stora delar av mitt vuxna liv och det beror på att jag är så förbannat rädd för att släppa in och fästa mig – för att sedan bli sårad. Det tar så mycket tid och energi att återhämta sig, bättre att hålla alla på lite avstånd. Men med Sebbe var det annorlunda. Han behövde inte kämpa särskilt hårt för att jag skulle öppna upp och släppa in. Jag var redo att kasta mig utför stupet och jag visste nästan från dag ett att han var värd att chansa för. Jag hade så rätt och nu sex månader in i relationen kan jag konstatera tre saker.

1. Jag har blivit mycket mer orädd för att släppa in folk in på livet.

2. Ytliga saker som jag tidigare la väldigt stor vikt vid tappar allt mer i värde.

3. Proppen har gått för alla tårar jag så länge burit omkring på. Jag gråter jämt!

Till sorgliga filmer (även långt efter filmens slut), när jag blir känslosam ( vilket händer ganska ofta, jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna), om jag ser något vackert, när jag känner mig nedstämd. Enligt Sebbe har han aldrig träffat någon som gråter så mycket som jag haha. Det tror jag få andra skulle hålla med om.

På lillasysters bröllop hann vi inte ta första steget ned för altargången innan tårarna sprutade på mig. När vi kom fram till brudgummen och jag såg hans lyckliga leende höll jag på att bryta ihop. Måste ha varit en vacker syn för alla bröllopsgästerna att se mig vid honörsbordet tjutandes som en gris till alla tal. och mammas bildspel – herregud!

Duktiga Ivan Da Silva, en gammal kollega till mig, var fotograf på bröllopet. Han tog den här bilden på mig och min lilla filosof.

Emma&Chris-1680