Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Nunstedt

Så bra var Springsteens premiär

Bossen sedd från tredje raden.

KONSERT

Bruce Springsteen

Philips Arena, Atlanta

Vem: The Boss.

Vad: Turnépremiär.

 

ATLANTA Äntligen!
Sent i natt sparkade Bruce Springsteen och E Street Band i gång sin världspremiär i Atlanta, USA.
Om Bossens comeback rev hela haket?
Såklart.

 

Jodå, han kan än. Mer än så faktiskt.
Bruce Springsteen, 62, är redan i en lysande form.
Det är ingen självklarhet när det gäller premiärer som involverar Bossen och hans svängiga personal – det legendariska E Street Band – men den här gången sprudlar det om konserten från första stund.
Till och med den rätt sega senaste singeln, ”We take care of our own” – som inleder konserten, belönas med ett souligt schwung.
Och är det något som betecknar premiären, bortsett från låtlistan (mycket material från ”Wrecking ball” och ”The Rising”, inget alls från ”Magic” och ”Working on a dream), så är det soulblåset som backar upp orkestern.

E Street Horns

Springsteen själv döper tidigt under konserten blåskvintetten, som inkluderar borgångne Clarence Clemons brorson Jake på saxofon, till E Street Horns. Och de blåser tidigt liv i den här kvällen.
Efter en strålande presentation av sig själv: ”Bered är på att möta rock’n’rollens framtid! Ettan på albumlistan i hela fyra dagar! He’s sexy and he knows it… Se upp Adele!” är succén närmast spikrak.
Redan efter en timme närmar sig showen kokpunkten, då Springsteen mitt i Ullevifavoriten ”Waitin on à sunny day” klättrar ut i publikhavet, upp på läktaren och räcker över mikrofonen till utvalda (unga, kvinnliga) delar av publiken.

En galen Boss

Han fortsätter i samma stil ända in i mål. Det är som om karln tappat alla spärrar.
I soulmedleyt ”The way you do the things you do/634-5789” kutar Springsteen plötsligt av scenen, springer genom publikhavet till mitten av arenan innan han avslutar med att surfa tillbaka till scenen på rygg. Framburen av publikens utsträckta armar.
Han ruschar fram och tillbaka på scenen med en frenesi som inte skådats sedan Axl Rose glansdagar. Plockar upp en tjej på scenen i ”Dancing in the dark” och dansar en locomotion. Gör en stagedive i ”American land”. Ställer sig på Roy Bittans flygel och hoppar i euforiska avslutningsnumret ”Tenth avenue freeze-out” innan han hoppar ner med uppspelt dödsförakt.

Mirakulösa toppar

Det är en show fylld med glädje, allvar, fart, pondus och små mirakel.
När Springsteen börjar så här fantastiskt, då kan det bli hur bra som helst.
Drygt fyra månader kvar till Ullevi.

Anders Nunstedt

Låtlistan

”We take care of our own”
”Wrecking ball”
”Badlands”
”Death to my hometown”
”My city of ruins”
”E Street shuffle”
”Jack of all trades”
”Seeds”
”Easy money”
”Waitin’ on a sunny day”
”The promised land”
”The way you do the things you do/634-5789”
”Shackled & drawn”
”Lonesome day”
”The Rising”
”We are alive”
”Thunder road”
”Rocky ground”
”Land of hope and dreams”
”Born to run”
”Dancing in the dark”
”American land”
”Tenth avenue freeze-out”
En utförligare recension, med låtbetyg, finns här.