Inget innehåll här

Tågade in i Skandinavien – trupper marscherade i Danmark utan att möta motstånd

Förrädaren möter tyrannen - och de bestämmer Norges onda öde. Vidkun Quisling möter Adolf Hitler i nazisternas rikskansli i Berlin den 14 december 1939.

Attacken kommer den 9 april året efter. I Danmark ­marscherar Hitlers soldater utan att möta motstånd.

Vi kunde ha blivit führerns nästa offer. Tre gånger under andra världskriget sätter führern trupper i beredskap för invasion av Sverige.

Priset vi får betala för att slippa krigets fasor är tyska soldater på våra järnvägar och andra eftergifter.

En rundnätt man med vikande hårfäste sitter ensam i ett hörn på Theatercaféen på Hotel Continental i Oslo. I handen har han en bläckpenna med vit prick i toppen, och han skriver namnen på andra norska Hitlervänner som ska ingå i den nya regeringen. Vidkun Quisling heter han, och efternamnet ska bli känt som synonym för förrädare.

Samtidigt är en lång, 68-årig man med spetsig mustasch på flykt i fjällen, jagad av nazisternas mördarpatruller.

Det är kungen, Håkon VII.

Han blir krigets modige hjälte.

Det är den 9 april 1940. Kriget är här.

För den 53-årige Vidkun Quisling är det en lycklig dag.

Klockan 18.32 går Quisling till norska riksradions kontor intill Hotel Continental och visar en skrivelse på tyska där det står att han är utsänd av Adolf Hitler. Han kräver att teknikerna ska göra klart för en extrasändning.

I radion säger han:

- Den norska regeringen och kung Håkon är avsatta. Jag är nu Norges stats- och utrikes­minister.

Vidkun Quisling och Adolf Hitler möts och hälsar på varandra. I bakgrunden, skymd av Hitler, riksledare Martin Bormann.

Han säger också att mobiliseringen som statsminister Johan Nygaardsvold, kallad Gubben, gett order om samma morgon är återkallad.

- England har brutit Norges neutralitet genom att lägga ut minfält i norska territorialvatten. Tyskland har kommit som vänner för att hjälpa oss. Motståndet mot tyskarna ska omedelbart upphöra.

Det är en statskupp, på egen hand - med Hitlers godkännande - avsatte han den norska monarkin och Nygaardsvolds regering.

❊❊❊

Natten före ödesdagen inleds anfallen mot Norge och Danmark. De är samordnade, på minuten. Det är Hitlers nya blitzkrig. Åtta månader har gått sedan hans trupper våldtog Polen.

Strax efter midnatt kommer tyskarnas tunga fartyg i Krigsskeppsgrupp 5 genom Oslofjorden för att ta den norska huvudstaden med överraskning.

De yttersta kustbefästningarna Bolærne och Rauöy upptäcker vad som håller på att ske. Alla fyrar i fjorden tänds. Alarm. Invasionen är avslöjad.

Konteramiral Oskar Kummetz försöker bryta genom den smala passagen med styrkans flaggskepp, kryssaren "Blücher". Dimman ligger tät. Bakom kryssaren följer kryssarna "Lützow" och "Emden", tre torpedbåtar och ett stort antal mindre fartyg.

Kommendanten på fästningen Oscarsborg - låset till Oslo - ger order till artilleribatterierna. Två salvor med 28 cm-kanoner avlossas.

Batteriet i Drøbak, på östsidan av fjorden, träffar 20 gånger med 15 cm-kanoner.
Från norra Kiaholm skjuts två torpeder.

"Blücher" sjunker och tar med sig 1 000 tyska soldater.
Fartyget ligger kvar än i dag, på 90 meters djup vid Askeholmene.
Tyskarna sätter in nästan allt vad de har av krigsfartyg i anfallet mot Norge. Strider pågår längs hela kusten: Narvik, Trondheim, Bergen, Kristiansand. Egersund, Arendal, Stavanger.
Samtidigt på Fornebu, flygfältet åtta kilometer från Oslo. Larmet går klockan 04.30.
Basens sju Gloster Gladitorjaktplan startar och stiger genom tjockan som sträcker sig 600 meter upp. De möts av övermakt.

Luften ovanför Oslo är fylld av tyska plan - Dornier 17, Heinkel 111, transportplan av typ Junkers 52 och de ettriga Messerschmitt 110 med kulsprutor och kanoner som kan avlossas både bakåt och framåt. Fyra av Gladiatorena flyr efter att ha skjutit slut på ammunition, de andra tre brinner.

En tysk soldat sätter upp svastikan i Norge.

Luftstriden är kort. Minuterna efter att de norska piloterna flytt (de satte sina plan i säkerhet på frusna insjöar) öppnar tyskarnas transportplan luckorna och släpper ut kommandosoldater i vita fallskärmar som besätter flyg­fältet.

Kryssarna har slagit ner motståndet i Oslofjorden. Fornebu är taget. Striden är över.
Klockan 05.05 svarar den norska regeringen på tyskarnas krav på kapitulation.
Svaret är nej. Norrmännen ger sig inte frivilligt.

Norge är i krig. Efter att ha levt i fred i 126 år.

❊❊❊

Samtidigt i Danmark. Slaget är redan över, och inte många skott har avlossats.
Danskarna gör inte mycket motstånd och invasionen tar bara några timmar.

Klockan fyra på morgonen ringer Tysklands Köpenhamnsambassadör till Danmarks utrikesminister och kräver ett möte. 20 minuter senare säger ambassadören Cécil von Renthe-Fink att tyska trupper är på väg för att skydda danskarna mot ett engelskt eller franskt angrepp. Han hotar med att Köpenhamn ska förvandlas till en grushög av tyska bombplan om Danmark gör motstånd.

Angreppet inleds i mörker. Några timmar före samtalet mellan utrikesministern och ambassadören går tre män i civila kläder fram till de tre danska gränspoliserna som vaktar övergången vid Padborg.

Tyskarna frågar efter vägen till järnvägsstationen. Innan danskarna hinner svara är de döda, skjutna med ljuddämpande tyska vapen. Mördarnas uppdrag är att förhindra att danskarna spränger järnvägsviadukten.

De tre tyskarna är de första som passerar gränsen i Operation Weserübung.
Därefter kommer en infanteridivision och en skyttebrigad med transportvagnar som dras av 9 000 hästar.

Trupper från en annan infanteridivision angriper Själland.
Bara under ett par timmar den natten pågår några egentliga strider. En dansk pluton beskjuter tyska motorcyklister vid Hokkerup, på Sydjylland, nära gränsen, men tvingas fly sedan de attackerats av tyskt flyg.

Andra danska soldater skadar tre tyska stridsvagnar med 20 mm-pansarvärnskanoner, men tvingas snabbt ge upp.

Tyska soldater tågar genom Köpenhamn.

Fallskärmssoldater har säkrat Storströmsbron och fästningen Masnedø. Samtidigt landstiger tyska trupper i Nyborg och en infanteridivision kommer till Korsør för att säkra förbindelsen mellan Fyn och Själland.

Klockan 4.20 landsätter "Hansestadt Danzig" en bataljon i Köpenhamn.
Tyskarna tågar mot de strategiska platserna i den danska huvudstaden.
En av de viktigaste är Amalienborg, det kungliga slottet.

Tyskarna försöker storma. De möts av hårt motstånd av den kungliga högvakten, klädd i mörkblå uniformer och pälsmössor.

Efter den första eldstriden grupperar tyskarna om, och högvakten får förstärkning av 40 soldater från gardeskasernen.

Medan striden vid Slottet pågår har den 70-årige kung Kristian X ett hastigt rådslag med regeringen.

Köpenhamnarna väcks av dånet från bombplan som cirkulerar över deras huvuden.
Kungen hör också flygdånet, och i telefon får han veta tyskarnas order:

- Ge upp - annars bombar vi sönder er stad.

Klockan åtta på morgonen kapitulerar danska regeringen, på direkt uppmaning av Kristian X.

Kurt Himer, stabschefen för de tyska trupperna besöker kungen på eftermiddagen. I dagboken skriver han senare: "Kristian X darrade i hela kroppen och verkade helt nedbruten. Han frågade om han får behålla sin livvakt, och jag svarade att führern säkert skulle gå med på det".

19 danskar förlorar livet under den korta invasionen. Den blir andra världskrigets oblodigaste ockupation.

Tyskarna lyckas nå alla sina mål innan vårsolen lyser på Ströget. Danmark har förlorat sin frihet.

❊❊❊

Stockholm, tidigt samma morgon. Den reslige mannen tänder den ena cigarretten efter den andra.

Morgonsolen bryter genom fönstret i hans arbetsrum och han hör vårens första fåglar kvittra.

Han är ensam, och mycket nervös.

Om några timmar ska Sveriges öde avgöras - och ansvaret vilar på mannens axlar.
Han heter Christian Günther, 54 år, utrikesminister.

Klockan 4.30 ringer telefonen. Den som ringer är prins Victor av Wied, andreman vid den tyska ambassaden i Stockholm.

- Jag har ett brådskande ärende och vill träffa utrikesministern omedelbart, säger han.
En halvtimme senare kör en svart ambassadbil upp framför Günthers villa vid Ymervägen i Djursholm. Prinsen är blek och nervös. Han bekräftar vad Christian Günther har anat i flera timmar.

Nazityskland har just inlett angreppen på våra grannländer Danmark och Tyskland.

- Sverige kommer inte att anfallas och jag kommer snart att överlämna ett officiellt tyskt memorandum, säger prinsen.

Klockan 7 återkommer han. Hitler har fyra krav på Sverige:

Strikt neutralitet. Sverige får inte mobilisera. Vi får inte sända trupper, och inte heller frivilliga, till Danmark och Norge.

Svenska örlogsfartyg får inte gå ut mer än tre mil från kusten. De måste hålla sig undan de tyska operationerna.

Sverige får inte hindra tysk teletrafik via svenska ledningar.
Malmleveranserna ska fortsätta. Gruvorna ska skyddas mot brittiska sabotageförsök.

❊❊❊

Våldtäkten på Danmark och Norge kom inte som en nyhet för Günther. Den svenska militära underrättelsetjänsten hade skickat honom säkra rapporter under natten. Tyska flottstyrkor syntes i Bälten, på väg norrut. Efter följde 100 000 ton transportfartyg. Truppkolonner var på rask marsch genom Slesvig på väg mot Danmark.

Nu är det allvar. Nekar vi till tyskarnas krav kan Sverige bli nästa offer i führerns ambition att göra hela Europa till "Det tusenåriga riket".

Över en natt har det säkerhetspolitiska läget försämrats från oroande till kritiskt.
Statsminister Per Albin Hansson har hållit tal för att lugna svenskarna: "Vår beredskap är god".

Per Albin Hansson.

Vårt försvar består av cirka 200 attack och spaningsplan och bara ett femtiotal stridsvagnar - de flesta rätt dåliga. Vi har fem divisioner med soldater, en lätt brigad och fyra stridsgrupper.

När våra grannländer anfalls ligger 85 000 man i beredskap, de flesta i norr - som skydd mot Sovjet som krossat Finland under Vinterkriget.

Sveriges gräns är 2 205 kilometer, varav 1 630 kilometer mot det ockuperade Norge.
Skåne är i stort sett obevakat. Hade tyskarna tagit sig över ­Sundet skulle de utan större motstånd ha besatt hela södra Sverige.

Vi hade blivit en enkel munsbit för den vältrimmade tyska krigsmaskinen.
Vad Per Albin Hansson egentligen menar i talet har inget med vår militära slagkraft att göra. Han avser att vårt försörjningsläge är bättre än under första världskriget då det rådde svår brist på livsmedel.

Militärhistorikern Lars Gyllenhaal säger till Expressen:

- Vi kunde ha stått emot en tysk invasionsstyrka ungefär lika länge som Norge, två månader kanske, allra högst fyra.
Efter tyskarnas ultimatum blixtinkallar Per Albin Hansson regeringen till möte i Slottet med kung Gustaf V.

Beslutet blir att Sverige säger nej till kravet på att vi inte ska få mobilisera vid våra gränser.
Till Hitlers övriga krav säger regeringen ja. Så vill Christian Günther ha det. Och får stöd av kungen och statsministern. I kungens privatvåning tas beslutet om de första eftergifterna för Hitler. Bara en person i rummet är emot: kronprinsen Gustaf Adolf (som senare blev kung och farfar till nuvarande kungen).

Det ska bli fler eftergifter.

❊❊❊

Järnmalmen från gruvorna i Kiruna och Gällivare är orsak till grannländernas olycka.
Vi exporterar malmen till Tyskland. I Kruppkoncernens smedjor i Ruhr blir den till vapen.
Sverige står för mer än hälften av järnet som Nazityskland behöver. Cirka tio miljoner ton om året. Vi är den enda stora leverantören. Tyskarna betalar oss med bland annat kol - som vi behöver för att värma hus och fabriker under de kalla krigsåren.

På sommaren exporteras malmen från Luleå. På vintern, då Östersjön är isbelagd, skickas malmen på järnväg till hamnen i Narvik som är isfri året runt.

Malmbåtarna går längs Norges kust, förbi Danmark, genom det trånga Öresund och in i Östersjön mot Tyskland. I kriget är det en farlig väg. Britternas krigsfartyg lurar överallt. Hitler oroar sig också för att Churchill ska minera Östersjön och stänga in nazisternas ubåtar och krigsfartyg.

Det neutrala Danmark har ett strategiskt läge - därför ockuperar Hitler.
Norge, neutralt det också, måste ockuperas för malmens skull. Det var bråttom: Hitlers spioner vet att Churchill också planerar en invasion i Norge - för att stoppa att malmen når Hitler.

Kriegsmarines chef, stor­amiral Erich Raeder, har också en annan plan för Norge.
De djupa fjordarna är perfekta gömställen för amiralens ubåtar. Därifrån kan de grå vargarna snabbt sändas mot fiendens konvojer på Atlanten. Och ubåtarna är ganska säkra för britternas bombflyg.

❊❊❊

Kung Håkon ska fängslas. Ordern kommer från Adolf Hitler. Kungen och hans familj är redan på flykt. Regeringen också. Efter att "Blücher" sänkts avgår ett extratåg mot Hamar i Hedmarks fylke.

Den 11 april 1940 flyr kung Håkon och kronprins Olav från tyska ­flygangrep.

Tidigt på morgonen är flykttåget framme i Lilleström, där tåglinjerna delar sig mot Sverige och Trondheim.

På stationen ser det kungliga sällskapet för första gången fiendens terror. Intill ligger Kjellers flygplats, och framför ögonen på flyktingarna bombar tyskarnas flyg den sönder och samman.

En stund senare kommer de till Elverum och kungen nås av Hitlers krav på villkorslös kapitulation.

Från Elverums folkhögskola telegraferar kungen sitt svar: "NEJ".

Framför skolan står en bautasten till minne av händelsen, och norrmännen lägger blommor där då 17 maj firas.

Nu har fienden fått upp spåret efter kungen och regeringsledamöterna. Den tyske militärattachén i Oslo sänder 120 av de fallskärmsjägare som landat på Fornebu för att ta upp jakten.

Den 11 april kommer Håkon och resten av flyktingarna till Nybergsund nära Trysil. Kungen har fått ett nytt ultimatum från tyskarna: han måste godkänna Vidkun Quisling som ny statsminister. Återigen svarar kungen med ett ord: nej.

En timme efter beskedet sätter tyskarna in ett intensivt bombanfall mot den lilla byn med 300 invånare. Våg efter våg med flygplan öser från låg höjd sprängbomber och kulspruteeld över husen.

Två gånger har kungen och hans familj med nöd och näppe undkommit förföljare. Nu är det uppenbart att tyskarna vill döda Håkon VII.

På förmiddagen den 12 april kommer Håkon, kronprins Olav, utrikesministern Halvdan Koht och handelsministern Trygve Lie (som efter kriget blev FN:s första generalsekreterare) till den norska tullstationen Lillbo vid svenska gränsen.
Koht ringer sin svenske kollega Christian Günther. Ärendet brådskar. Förföljarna är nära. Tyska spaningsplan flyger över det kungliga sällskapets huvuden. De åker på de smala skogsvägarna i tre stora svarta bilar och är lätta att upptäcka från luften.

- Kan kungen med sällskap tillåtas passera gränsen till Sverige för att vila över natten på ett vandrarhem i Dalarna? frågar den norske utrikesministern.

Christian Günthers svar är tvekande.

- Vi kan inte garantera att kungen och ni andra kan återvända till Norge. Utländska medborgare som flyr hit ska interneras enligt bestämmelserna.

Författaren Anders Johansson redogör för kungaflykten i boken "Den glömda armén".
"Det övernitiska beskedet var formellt korrekt, men gjorde den norska statsledningen bestört. Kung Håkon glömde aldrig de svenska makthavarnas behandling av honom och det blev en livslång missämja med hans släkting Gustaf V."

Kung Håkon och hans följe vänder bilarna. De har inte hunnit långt förrän de hör dånet från tyska jakt- och bombplan på väg mot tullstationen i Lillebo.

- Vi måste söka skydd i Sverige tills faran är över, säger Trygve Lie.
Bilarna, med registreringsnummer A1, A2 och A3, kommer till den öppna tullbommen i Flötningen i Dalarna, två kilometer in på svenskt territorium. Där stoppas de av en ensam svensk soldat med geväret i handen.

Ur den främsta bilen kliver en lång man i grå militärkappa med generalsuniform under.

- Kung Håkon av Norge, presenterar han sig.

- Sergeant Gustafsson från Mora, svarade gränsvakten och gör honnör.
I strid med bestämmelserna får kungen och hans sällskap stanna. De står i säkerhet på svensk mark i skogsgläntan tills tyskarnas plan försvunnit. Därpå åker de över gränsen igen.
Den 7 juni smugglas kungen och regeringen till England på den brittiska kryssaren "Devonshire".

Kronprinsessan Märtha och barnen, nuvarande norske kungen Harald och hans två systrar, är då redan i säkerhet på Högfjällshotellet i Sälen.

Från London håller Håkon VII eldande radiotal via BBC till norrmännen och manar dem till kamp mot ockupationsmakten.

Efter 62 dygn av hårt motstånd ger Norge upp mot den tyska övermakten. Sverige är omringat av ondskan.

❊❊❊

I Danmark väkomnas Hitlertrupperna av många. Hellre tysken än ryssen, resonerade de.
Hitler anser att danskarna är "riktiga" arier, och utfärdar order att folket ska behandlas som jämlikar.

Hitler behöver skicka bara 83 administratörer och 20 000 soldater för att styra 3,5 miljoner danskar (i uppstudsiga Norge fanns under ockupationen mellan 300 000 och 450 000 soldater).

Danmark får behålla sitt självstyre (till skillnad från Norge där alla politiska partier utom Quislings NS förbjuds).

Danskarna lever ungefär som vanligt under de första ockupationsåren.
Danskarna anpassar sig snabbt till nazisternas närvaro. De exporterar skinka och andra matvaror till Tyskland. Tusentals danskar tar värvning hos nazisterna, tiotusentals jobbar i tyska krigsindustrin och pendlar till Danmark.

Utrikesminister Eric Scavenius - som efter kriget blir synda­bock för samarbetspolitiken lägger sig platt för Hitler i ett tal bara några timmar efter Tyskland angripit landet. Han signalerar för danskarna - och för Hitler - att Danmark är redo att bli ett lydrike i nazisternas nya värld.

Scavenius säger så här:

"Genom de stora segrar som slagit världen med förvåning och beundran, har en ny epok inletts i Europa och den kommer att medföra en politisk och ekonomisk nyordning under Tysklands ledning. Det blir Danmarks uppgift att finna sin plats i ett nödvändigt och ömsesidigt samarbete med Stortyskland".

I tre och ett halvt år är Danmark führerns lydigaste supporters.
Visst finns modiga som vågar protestera. En av dem är prästen och dramatikern Kaj Munk. Han talar i predikstolen, han skriver flera pjäser som uppmanar danskarna att göra motstånd. Hans mest kända pjäs är "Niels Ebbesen", som förbjuds av nazisterna.

Kaj Munk sätter ändå upp den på en teater i december 1943. Två månader senare mördas han av Gestapo.

En av mördarna är känd från världskrigets allra första dag: Obersturmführer Alfred Naujock, som ledde attacken mot radiotornet i Gleiwitz.

Det finns andra. En av krigstidens danska hjältar är Bent Faurschou-Hviid, kallad Flamman på grund av sitt röda hår. Hans specialitet var lönnmord på tyska och danska nazister.
Sommaren 1943 har danskarna fått nog. Tyskarna sätter mer och mer press på befolkningen.
Det leder till demonstrationer, strejker och sabotageaktioner av motståndsrörelsen.

Den 29 augusti 1943 utfärdar general Hermann von Hanneken, tyskarnas militäre befälhavare i Danmark, undantagstillstånd.

Stridsvagnar sätts in i Köpenhamn för att mosa motståndet. 10 000 danska soldater avväpnas och kungens garde byts mot SS-soldater. Kristian X är fånge i sitt eget slott.
De olika motståndsrörelserna går ihop i Danmarks Frihedsråd. Nu är Danmark också i krig, ett gerillakrig.

En av motståndsgrupperna, Holger Danske, genomför 200 sabotage och avrättar ett par hundra misstänkta informatörer. En av dem som mördas är svenskan Jane Horney, som anklagades för att vara tysk spion.

❊❊❊

I Sverige fortsätter balansgången. Tågen på Malm­banan till Narvik, eller från Luleå hamn när där är isfritt, transporterar den livsviktiga malmen till Nazityskland.

Tre gånger under kriget planerar Hitler för att invadera Sverige.

Den 8 juli 1940 pressar tyskarna Sverige att tillåta den så kallade permittenttrafiken. Tyska soldater på permission från ockupationsstyrkan i Norge kan åka hem för permission på svenska järnvägar. Senare körs även krigsmateriel genom Sverige.

Trafiken pågår i tre år och totalt åker 2,1 miljoner tyska soldater på svenska tåg och över 100 000 vagnslaster med bland annat vapen rullar på samma järnvägsskenor.
Hitler är nöjd. Så länge Christian Günther och kung Gustaf V håller sig i skinnet och gör som han säger.

1940 kunde Tyskland ha ockuperat Sverige relativt lätt. Men det skulle ha tagit värdefull tid och gruvorna skulle sannolikt ha saboterats av svenskarna, vilket skulle ha inneburit problem för Hitlers upprustning.

I juni 1941 kommer Hitler med det hårdaste kravet hittills. Det leder till det som i historieböckerna kallas Midsommarkrisen.

Nazityskland har förklarat krig mot Sovjetunionen den 22 juni 1941, och därmed bryter Hitler vänskapspakten med Stalin. Tyskarna kräver nu tillstånd att transportera division Engelbrecht, bestående av 14 712 soldater, från Norge genom det neutrala Sverige till Finland. Finländarna har förlorat vinterkriget mot ryssarna, och de är på väg att dras in i ett nytt krig mot Sovjetunionen, den här gången på Hitlers sida.

Christian Günther spelar ett djärvt spel för att få genom Tysklands önskemål. Han övertygar Gustaf V. Men Per Albin Hansson anser att trupptransporterna är ett grovt brott mot neutraliteten och vägrar.

Till sist tvingas statsministern ge sig. Ingen vet i dag varför - men en trolig orsak är att den populäre Gustaf V hotar att abdikera om inte han och Günther får sin vilja genom.
Engelbrechtdivisonen rullar på svenska järnvägar mellan 25 juni och 12 juli och det krävs 150 tåg för transporten. Genomfarten bevakas av 15 000 svenska soldater.

Formellt har vi yttrandefrihet under kriget, men i praktiken är regeringen skräckslagen för den lynnige Hitler.

Ture Nermans antinazistiska tidskrift "Trots Allt!" stoppas då den 1942 innehåller den första artikeln om hur judar mördas i koncentrationsläger. Torgny Segerstedt på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning sätts under tryck av både kungen och Günther för antinazistiska ledarartiklar.

Revykungen Karl Gerhard gisslar nazismen på scenen med sången "Den ökända hästen från Troja", och rädslan för repressalier från tyskarna gör att den förbjuds.
Det är kristider för oss också. Storbritannien och Tyskland utkämpar hårda strider till sjöss, varor från utlandet är nästan omöjliga att få tag i. Dessutom ligger svenska män, varav en stor del är bönder, i beredskap vid våra gränser och vår egen produktion av livsmedel sjunker drastiskt.

Efter ockupationen av Danmark och Norge ransoneras kaffe, te, mjöl, bröd, fläsk, ost, ägg och massor med andra varor. Staten fördelar ransoneringskuponger och det gäller även för krogbesök.

❊❊❊

I Norge fortsätter frihetskampen. Hitler är missnöjd med Vidkun Quisling. Han anses inte tillräckligt hård mot de uppstudsiga norrmännen.

Den 21 april kommer en hårding, den 41-årige Josef Terboven, gauleiter från delstaten Hessen - som snabbt blir Norges mest hatade man.

Alla politiska partier, utom Quislings NS, förbjuds. Domstolarna tvingas lägga ner sin verksamhet. Norge blir en polisstat. Gestapo härskar.

Terboven förbjuder till och med norrmännen att ha röda toppluvor - som blivit till en tyst protest mot ockupationsmakten.

En av hjältarna är Max Manus. Han är med vid flera sabotage av tyska fartyg i Oslo hamn. Ett av hjältedåden är när han spränger ett arkiv som kunde ha orsakat att tiotusentals norrmän blivit tvångsrekryterade till tysk krigstjänst.

Andra hjältar utför en av andra världskrigets mest avgörande aktioner i Telemark. De landsätts med fallskärm av brittiska plan och lyckas spränga den hemliga fabriken i Rjukan i fjällvärlden där tyskarna producerar tungt vatten för att bygga atombomber.

❊❊❊

Tre gånger under kriget planerar Hitler för att invadera Sverige. Första gången är i februari 1942 då tyskarna har en styrka i Norge redo för en invasion
Orsakerna är två: Hitler har ilsknat till för att vi inte helhjärtat stöder hans krig samt för att han inte tror att vi ska försvara oss om britterna invaderar. Då skulle malmleveranserna hotas.

Sverige mobiliserar 300 000 man i en jättelik militärövning i 30 graders kyla i Jämtland. Hitler avbryter invasionsplanerna, och en orsak är ett brev från kung Gustaf V som skriver att "Sverige kommer att med vapenmakt försvara sig mot alla inkräktare, även mot ett engelskt angrepp".

Ännu mer hotande är krisen i juli 1943. Hitler fruktar att Sverige skulle bryta neutraliteten och anfalla tyskarna i ryggen om de allierade landstiger i Norge.

Hitler ger order till generallöjtnant Rudolf Bamler, stabschef i 21:e armén i Norge, att hålla trupper redo för ett blixtkrig mot Sverige. Planen har ett namn: Operation Polarräv.
Attacken ska sättas in mot Jämtland. Norra Sverige ska skiljas från södra delen.
Stukaplan ska förstöra flyg­fältet på Frösön där flygflottilj F4 är baserad. Samtidigt ska pansartrupper slå mot svenska styrkor i Östersund.

Andra tyska förband går från Narvik mot Kiruna för att säkra gruvorna. Målet är att förinta försvaret i norr, där Bodens fästning är centralpunkten.

Bomber ska regna över Stockholm, Malmö och Göteborg. Luftwaffe ska bomba järnvägsknutar som Falköping, Hallsberg, Nässjö och Avesta för att försvåra svenska trupptransporter.

En tysk division skickas från Danmark och sätts i land mellan Varberg och Falkenberg. Soldaterna marscherar norrut och förenar sig med tyska trupper i Västergötland. Över Gotland kretsar transportplan som släpper ner kommandosoldater i fallskärm.

Führern avbryter krigsplanen bara några timmar innan den skulle ha satts i verket. Orsaken är oklar, men den troliga förklaringen är att tyskarnas stora förluster på östfronten gör att de inte kan binda flera hundratusen soldater i Sverige.

I april 1944 hotas Sverige en sista gång. I Norge planeras en attack mot Stockholm. Bombplan står redo. Några källor hävdar att även V-1 och V-2-robotar är riktade mot den svenska huvudstaden och väntar på order för avskjutning. Robotarna, med enorm sprängkraft, är små förarlösa plan som skjuts från katapultramper.

Hitler ändrar sig igen. Tyska trupper behövs bättre i Frankrike.

❊❊❊

Sveriges politik är att till varje pris hålla landet utanför kriget - och hålla Hitler på gott humör.

Det kostar, och än i dag skäms många över eftergifterna som vi gjorde.
Hösten 1943 står inte Hitler på topp längre. Krigslyckan har vänt. Ökenslaget vid el-Alamein är det första stora bakslaget. Ett par månader senare förlorar tyskarna slaget om Stalingrad.

Vi vågar vara kaxigare mot führern. Tysktågen stoppas i augusti. I september året efter trappas malmexporten ner. Den sista december avbryter vi all handel med Nazityskland.
Under en vecka i september-oktober 1943 händer något som många kallar Sveriges och Danmarks ljusaste stund under kriget.

Hitler har gett order. Alla judar i Danmark måste bort. I hamnen i Köpenhamn ligger fartygen. På Jylland och Fyn står extratåg med boskapsvagnar redo.

Destinationen: lägren varifrån ingen återvändo finns.

Danskarna vill ha hjälp. Landets 7 800 judar måste fly. Det måste gå snabbt. Kortaste flyktvägen är över Sundet till Sverige.

Statsminister Per Albin Hansson ställs inför ett mycket svårt beslut.
Vågar vi trotsa Hitler? Eller ska vi än en gång krypa för Europas tyrann?
Svaret kablades ut från UD i form av en order till svenska marinens chef i Malmö.

"Vår sjöstridskrater ska övervaka vårt territoralvatten. Ut flottans förråd ska lämnas olja till alla fiskare som frivilligt deltar i patrulleringen. Avsikten är att ta hand om ankommande danska flyktingar".

Modigt, och vågat. Ordern sa även att tyska båtar som jagar flyktingar ska angripas.
Under en dramatisk vecka smugglas tusentals judar till Sverige, de flesta i skydd av nattmörker, i små fiskebåtar.

Klockan 22.10 fredagen den 1 oktober sätter tyskarna in blixtrazzian. Telefonnätet slås av. Gestapo rycker ut i pansarfordon. Adresserna har de, från ett inbrott i arkivet hos mosaiska församlingen.

Gestapo möts av mörka och övergivna hem. Nästan inga finns att gripa. Razzians resultat blir 285 nyanlända judiska flyktingar som inte fått varningar och 30 gamla på ett ålderdomshem som glömts bort. Alla förs ombord på fartyget "Wartheland" och skickas till Thersienstadt.

Alla övriga judar är i säkerhet i Sverige.
Många blir kvar här. Skådespelaren och regissören Etienne Glaser är en av dem. Han kommer med en fiskebåt till Höganäs med föräldrarna och bröderna Per-Ivar och Jon Svend.

En annan är den unge form­givaren Arne Jacobsen. När kriget var slut återvänder han och skapar berömda möbler som stolen "Myran" och fåtöljen "Ägget".
På en annan fiskebåt kommer atomfysikern Niels Bohr. Hans mamma är judinna och enligt nazismens raslära ska han dödas.

Bohr bor första tiden hos sin kollega Oskar Klein i Stocksund utanför Stockholm.
Ernst Klein, tidigare utrikeschef på Expressen var fem år då, och han minns att flyktingen ­sover på en madrass i pappans arbetsrum på vindsvåningen.

- Bohr rökte pipa som han ständigt höll på att tända och på gården utanför huset stod dag och natt en bil med säkerhets­poliser, berättar Ernst Klein.

Niels Bohr stannar inte länge. Han hämtas av ett brittiskt kurirplan och flyger sen vidare till USA. Han har en atombomb att bygga - den som fälldes över Hiroshima och Nagasaki och slutgiltigt satte stopp för andra världskriget.

❊❊❊

Den 8 maj 1945 kapitulerar Tyskland på alla fronter. Josef Terboven spränger sig samma kväll till döds i en bunker vid norska hovets villa i Skaugum, där nu kronprins Håkon och blivande drottningen Mette-Marit bor.

Den 7 juni 1945 återvänder kung Håkon VII till Oslo och ­hyllas som hjälte av jublande människor.

Kung Håkon VII återvänder till ett fritt Norge den 7 juni och hyllas som en hjälte av jublande människor på paradgatan Karl Johan.

Per Albin Hansson blir känd som landsfader och byggare av folkhemmet. Han klarar sig undan alltför hård kritik för de svenska eftergifterna.

Christian Günther blir syndbock för Sveriges kryperi. UD vill göra honom till svensk ambassadör efter kriget, men kung Kristian X vägrar att ta emot honom.

Skaka på enheten för att slumpa fram nästa artikel om Andra världskriget.

Stäng