Inget innehåll här

Kristallnatten 1938 gav världen en föraning om vad nazisterna skulle göra

Hitler och nazisterna visade tydligt vad de ville göra med judarna, redan året före kriget bröt ut.

Natten mellan 9 och 10 november 1938 var kulmen på förföljelserna. 400 judar dödades eller tvingades begå slälvmord. Affärer förstördes och synagogor brändes. 340 000 judar fördes till koncentrationsläger.

Det faller sig naturligt att tänka på Nelly Sachs och hennes diktning nu på årsdagen av Kristallnatten, den välregisserade pogrom som sköljde fram över hela Tyskland och markerade inledningen till slutfasen av nazisternas judeförföljelser.
Trots ständigt växande diskriminering, trakasserier och social isolering blundade många tyska judar - däribland Nelly Sachs själv - in i det sista för vad som pågick i nationalsocialismens Tyskland. De trodde sig kunna framhärda tills den bruna stormen bedarrat.
Men den 9 november 1938 släpptes perversionens krafter lösa. Över hundra judar dödades under natten som gick, tusentals misshandlades och omkring 340 000 sattes i koncentrationsläger, 7 500 affärer plundrades och förstördes, ca 500 synagogor brändes ner, judisk egendom för mer än 100 miljarder mark förstördes. Dessutom dömdes den tyska judenheten att betala
en miljard mark i skadestånd till staten!
Kristallnattens skoningslösa terror talade sitt tydliga språk:
Nazityskland hade inte längre plats för judar.
Nelly Sachs hörde till dem som lyckades lämna landet i sista stund: 1940 kom hon till Sverige och levde här till sin bortgång 1970. Hon identifierade sig helt med sitt folks predikament och mognade snabbt som diktare; 1966 belönades hon med Nobelpriset i litteratur.
Men de flesta av Nelly Sachs fränder hade ingen möjlighet att sätta sig i säkerhet; praktiskt taget alla länder stängde sina portar för judiska flyktingar.
Således låg nästan inga hinder i vägen för Hitler att fullfölja sin avsikt, som han öppet redovisade i sitt riksdagstal den 30 januari 1939: att utrota judarna i Europa.
Minnet av Kristallnatten högtidlighålls nu runt omkring i världen; människor ägnar sig åt ett sorgearbete. Men detta övergrepp bör inte bara ihågkommas som den första massiva pogromen mot judar i modern tid och som ouvertyren till Förintelsen. Utan också för det som ger nazisternas judeutrotningar en sådan fasansfull dimension: omvärldens totala tystnad.
Vi bör minnas att klirret från allt krossat glas som efter denna natt bokstavligen täckte Tysklands gator - därav namnet Kristallnatten - inte förmådde att väcka Europa. Det förekom inga solidaritetsmanifestationer, inga protester eller upprop från intellektuella. Den allmänna opinionen, båda i och utanför Tyskland, teg. Och judarna förblev ensamma, prisgivna
åt sitt öde.

GABI GLEICHMANN

 

Fotnot: Gabi Gleichmanns artikel skrevs inför 55-årsdagen av Kristallnatten och publicerades 9 november 1993. Texten är redigerad så att det står årsdagen och inte 55-årsdagen, för att inte förvirra för läsaren.

  • Två Expressenläsare om Kristallnatten: "Jag minns synen av en brunnen kyrka"

    Två Expressenläsare om Kristallnatten: "Jag minns synen av en brunnen kyrka"

    Foto: Hulton Archive

    Jag bodde i Tyskland när kristallnatten ägde rum, starten för den oförtäckta judeförföljelsen i Tyskland. Jag var åtta årnär jag såg den utbrunna synagogan i våra kvarter.

    Vi bodde bland i vad som då kallades "Judenviertel", trakten kring Bayrischer Platz i Schöneberg i Berlin. Välmående familjer, även judiska, bodde i dessa kvarter.

    Ibland stod stora möbelbilar på gatan. Då kunde en judisk familj ha förts bort, och lägenhetsdörrarna förseglats av Gestapo.

    Min mamma hade en urmodersinstinkt - hon "kände" när de kom och frågade efter personer i huset.

    Hon var den största skådespelerskan i tiden - som utan att rodna spelade upp att hon inte visste vilka som söktes, och om - ja visst ja, de gick ut för ett par timmar sedan. Gestapo gick då och hon kunde varna familjen.

    I ett fall som jag heller inte glömmer var det en judisk dam som kom iväg, telefon hade vi inte men mamma sprang till närmaste taxistation och ordnade bil till vår adress. Denna kvinna kom undan. Hon skrev senare till oss från Stockholm att hon var på väg till USA.

    Efter att synagogan i Schöneberg bränts på kristallnatten tog min åtta år äldre bror mig vid handen och vi gick dit för att titta.

    Jag minns synen, att det var en brunnen kyrka. Ett vagt men dock minne. Allt det där var ändå bara början.

    Just vår stadsdel och gatorna runt omkring skonades länge från bomber, men det tycks att då alla judar försvunnit, då började helvetet, varje natt. Vi blev

    utbombade som alla andra. Hemlösa flyttade vi till släkten i Ostpreussen, pappa kvar i Berlin, äldste brodern redan stupat, min andre bror svårt sårad.

    Strax var vi på flykt då östfronten närmade sig. Vi hade det förhållandevist bra, men alla de tusende som sen rullade iväg med sina hästförspända kärror, de fick lida.

    Så fortsatte det. Men den 20 april 1945, Hitlers födelsedag, befriades vi i alla fall av amerikanska trupper som stormade in i den by i Sachsen där vi nu bodde.

    Och aldrig vill jag klaga ty jag vet att vi kom undan och hade det förhållandevis bra jämfört med de miljoner som gick under. Jag är mycket tacksam.

    Men vad händer igen och igen? Nya krig, nya offer!

    Hildegard Trinkies, Gustavsberg

  • Nazisterna marscherade och sjöng om att döda judar

    Nazisterna marscherade och sjöng om att döda judar

    1935 flydde vår familj undan Hitler till Sverige och fick en fristad i detta underbara land. Jag var då en elvaårig judepojke.
    Men innan dess fick vi i Tyskland uppleva hur ett stillsamt samhälle i en medeltida sydtysk stad på mycket kort tid förvandlades till ett oigenkännligt inferno, vilket senare eskalerade till förintelsen.
    Man förföljde judar, halv-, kvarts- och åttodels-judar och brände synagogan.
    All mänsklighet spårade ur. De marscherade på gatorna och sjöng: "Wenn das Judenblut vom Messer spritzt geht's noch einmal so gut" (När judeblodet sprutar från kniven går det dubbelt så bra).

    Sådant händer väl inte i Sverige, tänker du?
    Var inte så säker. Antisemitismen frodades här under Hitlertiden och gud vet vad SD kommer att ta sig till med - i så fall kommer du som är medlem att få ta din del av ansvaret.
    Efter flera decennier återvände jag till den tidigare hemstaden och på en låst gård fann jag en stentavla på vilken kunde läsas att staden beklagade judeförföljelsen som lämnade efter sig endast ett fåtal överlevande, därav jag var en.

    Judepojken 80+

Skaka på enheten för att slumpa fram nästa artikel om Andra världskriget.

Stäng