Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Karlstadflickan Zarah blev Nazitysklands stora idol

Foto: - -

Yrvädret från Karlstad med det eldröda håret var Hitlers näktergal. Hon sjöng för Nazitysklands soldater och spelade i propagandafilmer. Zarah Leander var en av den tidens största divor – och Säpo misstänkte att hon var spion.
Till Gröna Lund i Stockholm åter-vände Zarah Leander de sista åren i sitt liv, sommar efter sommar, men framför Stora scenen stod bara några hundra av de mest hängivna fansen.

Zarah Leander misstänktes vara spion – för Hitler och Stalin

Foto: - -


Glansen kring "die Leander" blev aldrig vad den varit. Åren i Nazityskland kastade skuggor. Stjärnan med den mäktiga altrösten var förtalad, brännmärkt, bespottad.

En del anser att Zarah Leander sålde sin själ för berömmelse och pengar. Var hon dessutom spion?

- Nej, misstankarna hade ingen grund alls, säger författaren Bosse Schön som skrivit boken "Sanningen om Zarah Leander". Och han tillägger:

- Zarahvar aldrig någon hemlig agent, inte för nazisterna och inte för KGB heller, som det påståtts. Hon var politiskt naiv och ville bara sjunga om kärlek och bli rik.

- Jag har också känslan av att hon bara var politiskt naiv, säger Jenny Forsell. Men jag vet inte, vi pratade aldrig om det där. Kanske hade pappat kunnat svara, men han gick bort för ett och ett halvt år sedan, säger Zarah Leanders barnbarn Jenny Forsell till Expressen.

I över 30 år, från 1939 och till början av 1970-talet bevakades Zarah Leander av Säpo. Hon ansågs vara en säkerhetsrisk. Telefonen avlyssnades, breven ångades upp och lästes. Diskreta agenter med uppfällda rockkragar smög efter henne. Säkerhetspolisens hemliga Personakt 43 har legat inlåst i dammiga arkiv i årtionden. Nu har hemligstämpeln tagits bort, och Expressen har läst den.

Under några år på 1930-talet hade Zarah Leander sina svenska glansdagar. Hon sjöng "Vill ni se en stjärna, se på mig", och alla älskade divan. Hon spelade "Glada änkan" mot den legendariske Gösta Ekman - ålderman i Ekmanklanen, pappa till Hasse Ekman, farfar till Gösta "Papphammar" Ekman. Hon var favoritprima-donna hos Karl Gerhard, en annan av de stora i svensk teaterhisto-ria. Ofta sjöng och dansade de tillsammans. Den skrockfulle Karl Gerhard vägrade att gå upp på scen om inte Zarah knutit hans frackrosett.

1934 skrev Karl Gerhard en sång för Zarah som retade tyskarna: "Jag står i skuggan av en stövel är fjättrad vid en grov kolonn Rest av preusseri och av slaveri från det gamla Babylon" Sången var en protest mot judehatet och mot Hitlers rustande mot den totala katastrofen i Tyskland.

Men Zarah Leander brydde sig inte om politik. 1937 skrev hon kontrakt med Ufa, den tyska filmjätten som var helt i nazisternas händer.

Zarah blev Tredje rikets mest firade diva och högst betalda skådespelerska.

Hennes chef var en man som några år senare skulle bli en av världens mest hatade människor: Joseph Goebbels, riksministern för folkupplysning och propaganda.

Goebbels älskade film. Tv fanns inte, så filmen och radion var de slagkraftigaste vapnen för att vinna tyskarnas stöd för nazismen. Han lät tillverka enkla och billiga radioapparater, så kallade Volksempfänger (folkmottagare) som alla kunde köpa - men det gick bara att ratta in tyska stationer.

Zarah blev propagandaministerns redskap - och hon var mer än villig.

I Säpoarkivet finns en anteckning om ett avlyssnat samtal där nazisten ringer till Zarah: "Goebbels berömmer fru Leanders senaste film som han just sett. Fru Leander förebrår Goebbels för att han inte ringt tidigare."

Zarah sjöng för tyska soldater i fält i önskekonserter som sändes mellan klockan 16 och 18 i alla stationer i stortyska radion. På en berömd bild ses Zarah vid mikrofonen i studion i Berlin. I bakgrunden hänger hakkorsflaggan. Soldaterna lyssnade till sin idol i skyttegravarna.

Hitler hade våldtagit Europa. Hans vansinniga dröm var att skapa ett nazistiskt lyckorike som skulle vara i tusen år. Andra världskriget var i full gång.

1941 var Zarah i Paris som ockuperats av Hitlers trupper. Pressbilder från besöket visade när hon skrev autografer åt tyska soldater. Då hade nazisterna tagit Norge och Danmark. Ryktena sade att Sverige stod i tur. Säpos intresse för Zarah och hennes tyska kontakter blev ännu större.

I Berlin levde Zarah som en drottning. Goebbels hade ordnat en elegant villa åt henne. Wilpfad 24 var adressen: 22 rum, 5 badrum, en vinterträdgård och ett turkiskt rum som barnen kallade "haremet". Där fanns också ett bombsäkert sov-rum. Villan och Zarah togs om hand av fem anställda som passade upp, med den livréklädde betjänten Krams som chef.

Bosse Schön säger att Zarah var fångad i sin egen fåfänga.

– Hon levde i en bubbla i krigets Berlin. Hon märkte inte ens judarna med gula stjärnor på jackorna som gick i led till godsvagnarna för att deporteras mot Auschwitz. Hon brydde sig helt enkelt inte, politik var inget för henne.

I Sverige bodde Zarah också ståndsmässigt. 1939, när kriget bröt ut, köpte hon Lönö, ett gammalt herresäte med 39 rum, massor med land, kobbar och öar och vatten med fantastiskt strömmingsfiske. Dåvarande maken Nils Leander flyttade till Lönö med barnen Boel och Göran när kriget bröt ut. Zarah fick gratisbiljett Berlin-Bromma en gång varannan vecka för att träffa familjen.

Ryktena om "die Leander" blev intensivare. I Säpoakten har registerkorten för Zarah och make nummer två, Vidar Forsell, stämplats med två hakkors (som av någon anledning är spegelvända). I akten finns flera anmälningar som resulterade i diskreta undersökningar och förhör med grannar och anställda på Lönö.

En anmälare skrev: "Varför har hon köpt ett gods bara 100 meter från havet, i det militärt så känsliga området Bråviken? Kanske är hon bulvan för sina nya 'herrar' i Nazityskland."

Tidningen Dags-Nyheterna gick längst i sina anklagelser, och påstod att Zarah köpt Lönö på nazisternas uppdrag med avsikten att ubåtar skulle landsätta tyska trupper där: "Vattendjupet kring egendomen är mellan 9 och 27 meter. Om man gör tankeexperimentet att Sverige kan hotas av landstigningsförsök i sina hjärtetrakter - vilken tanke inte är så förfärligt fantastisk i dessa dagar - så utgör Lönö otvivelaktigt en punkt av intresse för eventuella angripares strategiska kalkyler."

Även den militära underrättelsetjänsten Must spionerade på Zarah. En av deras skickligaste agenter, med kodnamnet "Anette" - långt senare avslöjad som filmregissören Ingmar Bergmans ungdomskärlek Karin Langby - rapporterade flitigt om Zarah Leanders umgänge i Stockholms innekretsar och om misstänkta nazister hon träffade.



"Zarah var högljudd, fräck och insiktslös"

Foto: Olle Wester

I april 1943 flyttade Zarah Leander hem för gott, med två lastbilar fullastade med möbler och antikviteter. Bomberna hade börjat falla över Berlin. Tyskarna hade förlorat vid Stalingrad. Det såg illa ut för Hitler.  
Zarah var 36 år, och karriären tycktes vara över. Radion vägrade spela hennes skivor. Ingen arrangör ville ge henne jobb.  Hon isolerade sig på Lönö.
I memoarboken "Vill ni se en diva" berättade hon om de stumma åren då bara huskatten fick höra henne sjunga.  
- När jag upptäckte att man förklarat mig död som konstnär blev jag förlamad av fasa. Jag satt på slottet och lät spindelväven växa i alla hörn. Om jag över huvud taget lämnade sängen hasade jag omkring i morgonrock och tofflor. Sakta gled jag in i apati, skrev hon.  
När freden kom 1945 gjorde Säpoutredaren Nils Berni en sammanfattning av "Fallet Zarah Leander": "Utredningen har inte givit vid handen att hon varit illegalt verksam. Man torde dock kunna utläsa av ärendet att hon är tysklandsvänligt sinnad."  Inte spion alltså. Men sympatisör till nazismen.
Hon var inte ensam om det i Sverige. Inte bara Ingvar Kamprad hyllade nazismen. Hitler hade många anhängare här, och alla fick brått att tvätta bort och förneka det bruna när kriget var över.  
Den tyska författarinnan Jutta Jacobi skriver i boken " Zarah Leander - en stjärnas liv" att för svenskarna var divan den perfekta syndabocken.  
- Eftersom hon var så högljudd, så fräck, så insiktslös. Zarah Leander ursäktar inget, förklarar inget, förringar sig inte, är varken taktisk eller samhällsanpassad. Hennes personliga tragedi ligger i att det var just de här egenskaperna som gjorde henne till en stor konstnär.  
Zarah gjorde comeback, hade konserter i Sverige och Tyskland.
Nu var det tredje maken, Arne Hülphers, som satt vid pianot.
Hon var med i revyer på klassiska Folkan vid Östermalmstorg i Stockholm och Hasse & Tage hade med Zarah i "Konstgjorda Pompe" där hon självironiskt sjöng till melodin "Old time religion" om vad som krävs för att bli popartist.
Återigen var divan i rampljuset - men stjärnglansen var inte samma som förr.
Bosse Schön säger till Expressen:
- Zarahs straff blev sex års tystnad. Hon gjorde fel val i livet, och det fick konsekvenser. Hennes levnadsöde är tragiskt. Hon kunde aldrig tvätta bort spionanklagelserna, trots att hon var oskyldig.  
Att Zarah skvallrade med den tyske propagandaministern är sant, men det var knappast spioneri.
Goebbels skrev i sin dagbok den 4 september 1940:  "Ett litet samtal med fru Leander. Hon kom precis tillbaka från Sverige och berättade intressanta saker. Sverige är numera mer positivt inställt till oss än tidigare. Man anser det uteslutet att England segrar, inga sympatier för Norge."  
Zarah Leander själv förnekade att hon varit spion. I en intervju sa hon under en av de sista turnéerna:  
- Det ska jag säga er, att den som kan bevisa att jag var spion för tyskar, ryssar, fransmän, amerikaner eller vad ni vill, den ska jag skänka min gård, mina pälsar, mina pengar och mina barn.
Jenny Forsell minns sin farmors omsorg.
- Hon var en riktig husmor som tog väl hand om oss när vi kom till Lönön. Och jag glömmer aldrig farmors kläder och allt annat från artisttiden, det låg på vinden och vi älskade att rota i lådorna och klä ut oss.  
Zarah Leander dog av en hjärnblödning den 23 juni 1981. Oscarskyrkan i Stockholm var fullsatt då operastjärnan Birgit Nilsson sjöng på begravningen.

SE: Zarah Leander sjunga "Davon geht die Weld nich under"