Inget innehåll här

Hitlers väg till makten – från konstnärsdrömmar till hat

Adolf Hitler hade andra drömmar då han var ung och ­luspank och levde bohemliv på ungkarlshärbärgen i Wien. Han ville bli berömd konstnär.

Kriget blev hans värld i stället. Och hatet. Och förtrycket.

För nazisterna var han en övermänniska som de följde i döden. För eftervärlden är han ett ondskefullt monster.

Mannens blick brinner och den buskiga mustaschen darrar av ilska. Han bär en lång skinnrock med järnkorset över bröstet och står på bordet i ölhallen med en sejdel i ena handen och en browningpistol i den andra. För att överrösta larmet skjuter han ett skott i taket.

Han röst ekar mellan de gamla stenvalven:

– Revolutionen är här. Bayerns regering är avsatt. Våra hakkorsflaggor vajar redan över kasernerna.

Mannen är Adolf Hitler, en ganska obekant politiker med stora drömmar. Ännu anar inte världen fasorna som ska komma.

❊❊❊

Det är den 8 november 1923. Platsen är Bürgerbräukeller i München.

I salen har delstatens mäktigaste, ministerpresident Gustav von Kahr, general Otto von Lossow och polischef Hans von Seisser, ett stormöte. Det avbryts då Hitler och hans män stormar in.

SA–männen riktar ett maskingevär mot häpna bayrare i lederhosen och tyrolerhattar. ­Lokalen är omringad av 600 Hitler­anhängare från Sturmabteliung.

Adolf Hitler föddes den 20 april 1889 i den lilla staden Branau i Österrike. Framförhuset vid Salzburger Vorstadt 15 finns i dag en minnessten från koncentrationslägret Mauthausen som ska minna om alla som drabbades av tyrannen.

Gardet som det nya nazistpartiet rustat består av soldater från första världskriget som inte har något jobb att återvända till, fanatiska Hitleranhängare och rena gangstrar. SA är ett järnrörsgäng, men med ännu farligare vapen.

Hitler sätter pistolen mot ­huvudet på ministerpresidenten och tvingar honom och de andra styrande till ett enskilt rum. Männen får löften om höga poster i Hitlers nya regering. De säger att de går med på hans krav.

Dagen efter marscherar Hitler och 2 000 SA–män mot Bayerns krigsministerium. Vid Feldherrenhalle upptäcker de att ­löftena är falska. SA–männen möts av mur av poliser med gevären riktade mot dem. Hermann ­Göring skadas allvarligt av en kula i ljumsken. Hitlers axel vrids ur led då han faller intill en dödligt sårad partikamrat.

Kuppen är ett fiasko.

Hitlers plan var storstilad: Först ta makten i Bayern och därefter marschera mot Berlin.

Så har hans idol Benito Mussolini gjort året före. Fascisterna vann landsbygden, sedan tågade de mot Rom och tog över Italien.

Hitler åtalas för högförräderi och döms till fem år fängelse.

❊❊❊

Fängelsetiden i den gamla fästningen i Landsberg am Lech blir ett en enda långt politiskt träningsläger där Hitler planerar nästa steg mot makten.

Han slipper de grå fångkläderna och klär sig i vit skjorta med slips och korta läderbyxor. I cellen dikterar han första delen av sin bok "Mein Kampf" och Rudolf Hess, den blivande rustnings­ministern, skriver ner. Han har sällskap av chauffören Emil Maurice, ölkällarkuppens militäre befäl­havare Hermann Kriebel och frikårsledaren Friedrich Weber.

Fångvaktare tilltalar honom med "Heil Hitler".

Supportrarna kommer med blommor, kakor och korvar. På fredagarna får han strudlar med vallmofrön av kvinnor från staden.

Landsberg är mer ett pensionat än ett fängelse.

För Hitler är den misslyckade kuppen inget nederlag.

– Nu är jag inte längre någon okänd vem som helst, och just den saken står som den allra viktigaste för en ny framryckning, säger han.

Hitler bestämmer sig för en ny strategi: Nazistpartiet ska inte ta makten med våld. De ska krossa demokratin med dess eget vapen. Via valurnorna.

Efter ett år frisläpps Hitler och hans nazikamrater. Gott uppförande, motiverar fängelsechefen.

❊❊❊

Vi backar några år. 1907 kommer Hitler till Wien, fylld av optimism och drömmar. Han vill bli konstnär.

Två gånger söker han till Konstakademien. Båda gångerna får han avslag. I "Mein Kampf" skriver Hitler att han inte kom in på högskolan eftersom det satt judar i juryn.

Wien är på den tiden en europeisk metropol. Kejsar Franz Joseph härskar över ett imperium som sträcker sig in i dagens Ryssland och över Balkan. 50 miljoner människor styrs från Wien.

Livet är hårt mot Adolf Hitler. Han sitter utanför Stefansdomen eller parlamentet och målar akvareller och vykort som han säljer till turister. Ibland tar han påhugg på byggen för att klara hyran på de enkla och lusiga ungkarlshärbärgen där han bor. Mat köar han för på kyrkornas soppkök.

Hitler sitter på kaféerna när han har en slant över. Överallt pratas det politik. Den blivande führern har inte brytt sig om ideologier tidigare. Nu blir han besatt.

Inom honom gror ett djupt hat mot judar och slaver och en fruktan för de nya, röda idéerna i öst. Germanerna är en överlägsen ras. Det är hans övertygelse.

Särskilt intensivt är hans antisemitism. Hitler ger judarna skulden för allt som blivit fel i hans liv. För att han fått nobben från Konstakademien. För att – anser Hitler – judarna uppfunnit kommunismen, som han avskyr.

Adolf Hitler älskade sin mamma Klara Hitler, som avled 1907. När han tagit makten gjorde Adolf Hitler moderns födelsedag, den 12 augusti, till Tysklands mors dag.

Han är pank, hans kärlek till konsten är obesvarad, han har inga planer, ser ingen framtid.

1913 kliver han på tåget med två resväskor och flyttar till München. Orsakerna är två: Han flyr att slippa bli inkallad i den österrikisk–ungerska armén samt att han får ett litet arv efter pappa Alois som dött. Han är 24 år, en melankolisk ung man, med en blandning av längtan och bitterhet i sinnet.

❊❊❊

Sommaren 1914 händer något som ger Adolf Hitler mening med livet.

I Saravejo mördas den österrikiske ärkehertigen Franz Ferdinand av den serbiske nationalisten Gavrilo Princip. Det är början till kriget som blir det vidrigaste mänskligheten har upplevt.

Hitler anmäler sig frivillig vid det sextonde bayerska infanteriregementet. Han är brinnande patriot, vill slåss för sitt nya fosterland.

"Jag sjönk ner på knä för ynnesten att leva vid en sådan tidpunkt", skriver han i "Mein Kampf".

Lika mycket som Adolf Hitler älskade sin mor hatade han sin far. Tullinspektören Alois Hitler var hårdhänt och dominant mot sina barn. Alois var 23 år äldre än Klara och hade varit gift två gånger tidigare. Alois och Klara fick sex barn men bara Adolf och hans yngre syster Paula överlevde. Från de tidigare äktenskapen hade pappan barnen Alois och Angela som också tillhörde familjen.

Dåtidens gruvligaste uppfinningar för att döda kommer till användning för första gången. Kulsprutan. Stridsvagnarna – engelsmännen chockade tyskarna då de sätter in 16 bepansrade stridvagnar i slaget vid Somme 1916.

Tyskarnas hjälte är Manfred Albrecht von Richthofen, Röde Baronen, som i sin röda Fokker skjuter ner massor av brittiska plan.

Och gasen. På Västfronten ligger trupperna i åratal i skyttegravar och båda sidor öser förintelse genom moln av död över varandra. Den brutala senapsgasen, direkt dödande klor och fosgen.

Kemisk krigföring är en stor del av världens första globala krig. 15 miljoner människor dör i första världskriget.

Hitler är ordonnans. Hans uppgift är att cykla mellan skyttegravarna vid fronten och staben för att lämna meddelanden. Det är livsfarligt. Varje uppdrag kan bli hans sista.

Under striderna i Ypern i belgiska Flandern lider hans regemente stora förluster. Av 3 600 man dör 722 och skadas 2 000 av hans kamrater på en enda månad.

Hitler skadas två gånger. Första gången träffas han av en brittisk kula i benet, andra gången skadar han ögonen under ett gasanfall. Han tilldelas järnkorset för sitt mod, men stiger aldrig i graderna högre än till korpral.

Tyskland kapitulerar i november 1918. Hitler ligger på militärsjukhus i Stettin för ögonskadorna när nyheten når honom. I "Mein Kampf" skriver han:

"Det svartnade för ögonen innan jag stapplade tillbaka till min avdelning och drog lakanet över mitt bultande huvud. Jag hade inte gråtit sedan min mors begravning, men nu kunde jag inte hålla tårarna tillbaka."

Tyskland har besegrat Ryssland i öst och vunnit flera stora slag i västfronten. Inga fiendesoldater hade tagit sig över tyska gränser. Armén såg sig som segrare.

Det är politikerna i Berlin som vill ha fredsavtal. Inte tyska armén. Absolut inte korpral Adolf Hitler. Två miljoner tyska soldater har förlorat livet för ingenting.

Hitler, liksom väldigt många tyskar, anser att fega politiker svikit soldaterna.

Sveket får ett namn: Dolkstötslegenden.

Den får stor betydelse då Hitler börjat klättringen mot total makt.

❊❊❊

Kapitulationen blir en vändpunkt i Hitlers liv. Han lägger skulden på de demokratiskt valda politikerna som skriver på fredsavtalet. Och på tyska kommunister som tänkt göra en revolution som den i Ryssland när kriget pågick.

Och han skyller på judarna. Dem började han hata redan i Wien.

Nästa smäll för Hitler, och för den tyska stoltheten, blir fredsfördraget i Versailles 1919. Storbritannien, Frankrike och USA vill krossa Tyskland en gång för alla.

Tyskarna får skulden för att ha startat kriget. De måste betala enorma krigsskadestånd som ska bygga upp Europa efter förödelsen.

Tyskland måste lämna ifrån sig kolonier i Afrika och Elsass–Lothringen blir franskt.

Dessutom begränsas landets militära armé till 100 000 man och marinen till 15 000 man. Tyskarna tillåts inte ha stridsvagnar, inget tungt artilleri, inget flyg­vapen, ingen ubåtsflotta.

De flesta tyskar uppfattar fredsvillkoren som en oerhörd förödmjukelse.

Kejsaren Vilhelm II tvingas abdikera och flyr till Nederländerna.

Weimarrepubliken (efter staden där den första demokratiska regeringen bildas) har en mycket svag position. München kokar, Berlin kokar, hela landet kokar.

Hitler börjar se det som sin livsuppgift att hämnas för Tysklands nederlag.

Mannen med mustasch och lömska planer ska snart utnyttja missnöjet.

❊❊❊

Efter freden är Hitler fortfarande stamanställd militär, och han får i uppdrag att jobba som agent och spionera på extremistgrupper i München. En kväll i september 1919 går han till ölhallen Sterneckerbräu för att lyssna på en nybildad politisk grupp som kallar sig Deutsche Arbeiterpartei. Det är inget parti egent­ligen, mest en grupp av höger­extremister och judehatare som har diskussionsmöten. Hitler gillar det han hör.

Hitler på en färja i Östersjön i början av 1920-talet. Foto: Getty images

Året därpå väljs han till ­gruppens ledare och 1921 byts namnet till Nationalsocialistiska arbetarpartiet, NSDAP, kallat ­nazistpartiet.

Hitler ritar partiets flagga: Svart hakkors mot vit och röd botten. Han hittar på en hälsning som ska stärka gemenskapen: Heil. Eftersom Hitler sitter vid ordförandebordet inleds mötena med "Heil Hitler", med höger hand uppsträckt ovanför axeln.

Han omvandlar sitt hat till ett partiprogram och ger tyskarna tydliga syndabockar: Kommunister och judar. Han lovar att återupprätta Tysklands nationella stolthet.

Han skaffar en egen privat armé, Sturmabteilung, SA. Den leds av den förre officeren Ernst Röhm, en flåbuse och ett råskinn, och trupperna är överlevande­soldater som inte fått arbeten då de återvände från krigsfronterna. SA:s uppgift är att terrorisera motståndare och vara livvakter åt nazistledningen

Hitler är 31 år. Han har aldrig haft ett riktigt civilt arbete. Nu är han politiker, och det passar honom bra. För Hitler är politiker ett jobb för den som inte kan något vanligt yrke och inte vill hamna i en grottekvarn med nio–till–fem–jobb.

❊❊❊

Så kommer den misslyckade kuppen i ölhallen 1923. När Hitler frisläpps från fängelset har han lärt sig en läxa. Nu ska han ta makten på laglig väg.

Det är motigt i början. I München vet de flesta vem den lille mannen med den dundrande stämman är, och han har starkt stöd bland konservativa bayrare. Resten av Tyskland ser honom som en landsortspajas som fått storhetsvansinne.

1924 ställer Hitlerpartiet upp i riksdagsvalet. Det får 12 platser av 581. Hitler deppar.

1920–talet är en vild tid i Tyskland. Kriget är över. Människor börjar få pengar igen efter de onda åren.

Ni som sett filmen "Cabaret" med Liza Minnelli som nattklubbsdrottningen Sally Bowles vet hur tidsandan i Berlin är då. Synd, sex, glädje. Och hopp.

Tiden är förvirrad. Hela tiden hörs stöveltrampet och i gränderna slås män med kippor eller homosexuella med rosa flugor blodiga av Hitlers brunskjortor.

Den svarta torsdagen på Wall Street orsakar ekonomisk kollaps också i Europa. Världen är globaliserad redan 1929, även om ingen använder ordet.

Tyskland drabbas hårt. Krigsskadeståndet till Storbritannien, USA och Frankrike är en tung börda. Tyskarna försöker klara sig ur knipan genom att låta sedel­pressarna jobba för högtryck.

Situationen blir ohållbar. Tyskland drabbas av hyperinflation. Den som går till affären för att köpa en limpa måste till slut ha en skottkärra full med sedlar med sig. En sedel på fem miljarder mark är värd två US–dollar.

Fabriker stängs, banker går i konkurs och småspararnas konton blir värdelösa. På ett enda år blir sex miljoner tyskar arbetslösa. 1932 är arbetslösheten 40 procent.

För Hitler är det goda nyheter. Människors olycka, missnöje och hat är precis vad han behöver.

❊❊❊

Hitler har en talang. Han är en lysande talare. Den blivande diktatorn åker runt i landet, talar ibland i tio olika städer om dagen. Ärendet är detsamma: Hämnd, äran tillbaka, judarnas skuld. En fras återkommer alltid:

"När vi kommer till rodret, då kommer vi att gå fram som bufflar. För befrielse krävs mer än en förnuftig och sansad politik. Det krävs stolthet, vilja, trots och hat och åter hat."

Talen tar en timme, ibland tre timmar. Hitler börjar med lågmäld röst, för att göra åhörarna uppmärksamma. När han känner att publiken är med honom dånar hans starka barytonröst. Högre, högre, snabbare, snabbare.

Den brittiske historikern Ian Kershaw har skrivit en lysande Hitlerbiografi. Hans förklaring till att tyskarna röstar fram Hitler mot katastrofen är den här:

– De projekterade sina drömmar på honom och skapade en myt kring hans person. Han var en man med sällsynta egenskaper och det förklarar att han kunde få sådan makt.

I en nyutkommen bok försöker den tyske historikern Volker Ullrich avmystifiera demonen och beskriva människan.

– Hitler var en genial skådespelare och lyckades därför få hela världen att se honom som han ville bli sedd, skriver han i boken "Adolf Hitler. Die Jahre des Augstiegs".

❊❊❊

Hitler är frälsaren. Han ska rädda landet från arbetslöshet, fattigdom, förnedring.

Storföretagen stöder honom. En av gynnarna är den mäktige industripampen Alfred Hugenberg, före detta chef för Kruppverken (som senare ska bygga upp Hitlers krigsmaskineri).

I Niedersachsen byggs en fabrik som ska bli berömd. Där tillverkas Volkswagenbilar, och staden där fabriken uppförs döps till Wolfsburg till Hitlers ära (han använde ofta namnet Wolf). Staden heter så än i dag.

En av Hitlers mest glödande anhängare är hertig Karl Edward, furste av Sachsen–Coburg–Gotha, pappa till prinsessan Sibylla, som är mamma till vår kung Carl Gustaf. Då kejsardömet faller blir också hertigen utan makt. Hitler blir hans hopp, och hertigen stöder honom ända till undergången. Karl Edvard var riksdagsman för nazisterna 1936–1945 och är Obergruppenführer (generallöjtnant) i den fruktade Sturmabteilung, SA.

Coburg blir ett starkt fäste för nazisterna och en av de första städer som proklameras judefria.

Han slipper undan Nürnbergrättegången efter kriget (av hälsoskäl), men döms i en annan domstol till husarrest och böter.

I juli 1932 får nazistpartiet 37 procent av rösterna i riksdag­s­valet och blir största parti. Hitler kräver att få bli rikskansler, men presidenten, krigshjälten Paul von Hindenburg, vill inte ge en sådan viktig post till en man utan regeringserfarenhet.

Hitler är deprimerad. Han har inte nått sitt mål. Han anförtror sin propagandachef Josef Goebbels att han överväger att ta livet av sig.

Krisen i Tyskland blir allt värre. Folket kräver att Hitler ska få makten. Hindenburg kallar NSDAP–ledaren till ett brådskande möte

Fyra minuter över tolv den 30 januari 1933 svär Adolf Hitler eden som rikskansler. Han har tårar i ögon av lycka.

I det ögonblicket börjar epoken som blir den mest onda i mänsklighetens historia, ännu värre än första världskriget.

❊❊❊

På kvällen den 27 februari 1933 brinner riksdagshuset i Berlin. Halv elva på kvällen kommer Hitler dit. Han har trenchcoat, vidbrättad hatt och han är rasande.

Tidningsreferat från partitidningen "Völkischer Beobachter" refererar morgonen efter:

"Branden är starten på en bloddrypande kommunistisk revolution."

Kommunisterna är det enda partiet som hotar Hitlers ställning som rikskansler. De får skulden, och i ett tal dundrar han:

– Nu finns inget förbarmande, den som ställer sig i vår väg slår vi ner. Varje kommunistisk funktionär skjuts på stället. De kommunistiska riksdagsmännen måste hängas redan i natt.

Snabbt får Hitler veta att branden inte alls anlagts av tyska kommunister. Gärningsmannen är en nederländsk anarkist, 24–årige Marinus van der Lubbe, som grips i byggnaden, svettig och halvnaken. Han avrättas snabbt, innan tyskarna fått veta sanningen.

Med branden som orsak ­upp­häver Hitler alla demokratiska rättigheter i Weimarförfattningen.

Den dödssjuke presidenten Hindenburg (han avlider året efter) undertecknar den unga tyska demokratins dödsdom.

❊❊❊

Nu börjar den skoningslösa terrorn. Alla som inte passar in i Hitlers dröm om Det tusenåriga riket förföljs. Steg för steg införs nya lagar som inskränker de medborgerliga rättigheterna.

I Dachau utanför München byggs det första koncentrationslägret 1933. Det fylls av nazisternas politiska motståndare: Socialdemokrater, kommunister, liberaler. Andra som spärras in är människorsom Hitler anser vara mindervärdiga: Zigenare, utvecklingsstörda, homosexuella, hemlösa, psykiskt sjuka, handikappade, anhängare till Jehovas vittnen. Och judar.

I juni 1933 förbjuds det socialdemokratiska partiet. De andra partierna får order att upplösa sig själva. Tyskland är en enpartistat.

Hitler är nu diktator, med oinskränkt makt. Då Hindenburg dör slår Hitler ihop rikskanslerns och presidentens poster till en, och tar titeln führer. Tyskarna får rösta om saken, och 89,9 procent ger honom stöd.

Nazisterna startar det som propagandaminister Josef Goebbels kallar den moraliska rensningen av samhällskroppen.

Det betyder bokbål, som ­studentkårerna tar initiativ till. Ernest Hemingway och Jack London slängs i brasorna på torgen i universitetsstäderna, tillsammans med Sigmund Freud, Bertold Brecht och Albert Einstein.

Nu förvandlar Hitler sitt våldsamma judehat till regerings­politik.

Målet är ett Tyskland utan en enda jude.

Steg för steg trappas förföljelsen upp. Hitlers redskap är hans nyinrättade hemliga polis, Gestapo, och de fruktade svartklädda med skärmmössa med död­skallesymbol i SS, Schutstaffel.

Natten mellan 9 och 10 november 1938 gick nazisterna till våldsamt angrepp mot judar. Efteråt kallas händelserna för kristallnatten.

Judiska universitetslärare, jurister, tjänstemän i statens tjänst avskedas. Judiska barn får inte gå i skolan. Judar tillåts inte besöka parker, idrottsarenor och badhus.

Judar får inte längre gifta sig med icke–judar.

Lördagen den 1 april kommenderas SA och SS ut för att knäcka de judiska affärsmännen över hela landet. Beväpnade soldater vandaliserar butiker, hindrar kunder att gå in och klistrar ­affischer på skyltfönstren med uppmaning till bojkott: "Tyskar, köp inte hos judar" eller "Ut med juden."

Den tyska judendomen ska förintas, säger Goebbels i en radiointervju på förmiddagen.

Det ska bli värre.

Natten mellan den nionde och tionde november 1938 går nazisterna till brutalt angrepp mot judarna. Historieböckerna kallar det för kristallnatten, efter allt glas som låg kvar på gatorna då morgonsolen gryr.

Mer än 7 500 butiker vandaliseras, 287 synagogor sätts i brand, 400 judar mördas eller tvingas av SA att begå självmord och över 20 000 förs i järnvägsvagnar till koncentrationsläger.

Propagandaministern säger:

– Den vanlige tysken hade äntligen möjlighet att skaffa sig sådant han behövde. Pälsar. Mattor, dyrbara textilier fick han utan att betala. Folk var fullständigt hänförda.

Till Tysklands svarta historia hör att många av dem som deltar i terrorn den natten är vanliga ­civila.

❊❊❊

Ariseringen är nästa steg. Nazisterna använder termen som beteckning för hur judisk egendom överförs till tyskar, arier.

Då Hitler kommer till makten lever en halv miljon judar i Tyskland.

Hälften av dem flyr utomlands på 1930–talet och tvingas lämna från sig vad de äger. En av dem är affärsmannen Efim Wechler. Han äger en fabrik i Berlin, och medlem nummer 35922030 i nazistpartiet tar över. Han heter Walther Sommerlath, pappa till vår drottning Silvia.

Wechler får i utbyte familjen Sommerlaths andel i en kaffefarm i Brasilien.

Av de 3 150 judiska affärer och fabriker som ännu finns i Berlin 1938 måste 2 570 stänga och 535 överlåts på ickejudiska ägare.

Nazisterna tvingar judarna att betala för sig då de flyr, en så kallad riksflyttsskatt på en fjärdedel av allt de äger.

Riksflyktsskatten ger nazisterna en miljard riksmark mellan 1933 och 1945. Ungefär 100 miljarder kronor i dagens penningvärde.

Hitler har sitt starkaste stöd i den tyska medelklassen. Även ­arbetslösa lockades av führerns löften. De ser nazismen som en lösning på alla problem och en resa mot en ny framtid.

Han lovar bröd och arbete, och klarar att hålla löftet. 1939 råder så gott som full sysselsättning. Hitler är nöjd, och säger i ett tal på partidagarna i Nürnberg:

Detta är vår tids mirakel, att ni funnit mig bland så många miljoner. Och att jag funnit er, det är Tysklands lycka.

Den ekonomiska framgången beror på två saker. Ett: En enorm satsning på att bygga motorvägar, autobahn, genom hela Tyskland. Två: Hemligt, och i strid mot överenskommelsen i Versailles, sätter Hitler i gång den tunga industrin att rusta för krig. Europa vet att Hitler rustar. Britterna och fransmännen vet att han infört allmän värnplikt, börjat bygga krigsfartyg och stridsvagnar, att han skickat trupper till det demilitariserade Rhenlandet vid franska gränsen.

De vet att führern skaffat sig mäktiga vänner: Benito Mussolini, fascisternas ledare i Italien, och kejsar Hirohito i Japan.

De protesterar inte, försöker inte stoppa honom. Ingen enda politiker i Europa, eller i USA, protesterar mot Hitlers rustningar. Alla ska få anledning att ångra sig.

Hitler bestämmer sig för att testa gränserna. I mars 1938 marscherar Hitlers trupper in i Österrike, efter månader av oro där Hitler hotat med krig om de österrikiska nazisterna inte får som de vill och ansluter sitt land till Stortyskland.

Återigen förblir britterna och fransmännen passiva. I april 1938 röstar 99,75 procent av österrikarna för att deras land ska förenas med Tyskland.

Nästa offer blir Tjeckoslovakien. I regionen närmast gränsen mot Tyskland, Sudetenland, bor tre miljoner tysktalande, och majoriteten av dem sympatiserar med nazismen. Den tjeckiske ­presidenten vill ha hjälp av Frankrike och Storbritannien för att avvärja Hitlers hot att ­annektera sudettyskarnas områden.

❊❊❊

Premiärminister i Storbritannien är Neville Chamberlain, en mustaschprydd, stilig herre, vänlig och lågmäld, kompromissvillig. Och totalt utan erfarenhet av tuff utrikespolitik.

Chamberlain kommer till Hitlers Berghof i de sydtyska Alperna för att förhandla.

Hitler fullständigt krossar den försynte Chamberlain med argument. Till sist slutar mötet med att Chamberlain och Hitler är överens. Sudetenland ska överlämnas till Tyskland.

Chamberlain flyger hem till London, och hyllas som en fredshjälte:

– Vi har skapat fred i vår tid, säger premiärministern.

Så fel han hade. Så fel alla hade.

Sex månader senare går nazisternas armé över gränsen och ockuperar resten av Tjeckoslovakien.

Det är den 15 mars 1939.

Hitler är inte nöjd.

Tyskland ska ha lebensraum, livsrum.

Sex månader senare börjar ­andra världskriget.

❊❊❊

  • RETORIKEXPERTEN GÖRAN HÄGG OM HITLER SOM TALARE

    RETORIKEXPERTEN GÖRAN HÄGG OM HITLER SOM TALARE
    Adolf Hitler är en briljant talare. Han börjar med lågmäld röst för att publiken ska bli uppmärksam och sedan dånar rösten högre och snabbare.
    Trevande början. Han står i talarstolen och trampar, ser lite nervös ut, undviker att titta på åhörarna. Han börjar lågmält, rösten nästan brister då han blygt och knappt hörbart stammar fram de första orden. Det är publikknipande.

    När Hitler känner att publiken är med honom dånar hans starka barytonröst. Högre och högre, snabbare och snabbare. I slutet talar führern med stor kraft. Han skriker, orden går knappt att uppfatta. Det är som ett väckelsemöte.

    Talen är väl regisserade. SS, SA, Gestapo, Wehrmacht alla Hitlers organisationer är där. De har uniformer. Det visar kraft och enhet. Blåsorkestrar spelar. Ofta finns sårade soldater i första raderna. Hitlerjugend står intill tribunen med hakkorsflaggor.

    Innehållet i talen är ofta förbryllande. Han säger inget om folkmord eller ens hat mot utsatta grupper. De som jublar i publiken vet redan vad nazismen står för. Efteråt kommer folk sällan ihåg vad führern talat om.

Skaka på enheten för att slumpa fram nästa artikel om Andra världskriget.

Stäng