Inget innehåll här

Expressen 8 januari 1945: Svensk flyktingchef hjälpte Nazityskland

Den som flydde från nazisterna skulle inte känna sig välkommen i Sverige. Och de skulle definitivt inte söka sig till Stockholm.

Det besked fick de danska och tjeckiska flyktingarna i det svenska interneringslägret i Motala.

Flyktingarna dessutom fick veta att det skulle gå illa för dem om de avslöjade hur det gick till i lägret.

Artikeln publicerades i Expressen 8 januari 1945. Flyktingskandalen ledde till att den högsta anvsarige chefen dömdes för att ha läckt hemliga uppgifter till Nazityskland.

  • Flyktingarna skulle inte känna sig välkomna i Sverige

    Flyktingarna skulle inte känna sig välkomna i Sverige
    Utredningen av den häktade byråinspektören Robert Paulsons verksamhet har som tidigare meddelats, blottat den mest häpnadsväckande behandling av flyktingar. Trådarna från Paulson har emellertid icke endast gått till den finska förläggningen i Umeå, utan även till andra flyktingläger, där åtskilliga händelser, som tidigare förefallit egendomliga, nu torde få sin förklaring. Icke minst märkliga metoder har tillämpats i en Motalaförläggning, som står under den statliga utlänningskommissionens kontroll. Metoderna har, enligt vad Expressen inhämtat, gång på gång påtalats från ansvarigt håll i staden, men myndigheterna i Stockholm har vid varje tillfälle ställt sig avvisande.
    Flyktingar av olika nationalitet har framfört synnerligen grava anmärkningar mot förhållandena, och speciellt har klagomålen riktat sig mot Socialstyrelsens representant där, barnavårdsman Nils Pettersson, som enligt uppgift stått på god fot med Paulson.
    Enligt vad flyktingar, bland annat danska och tjeckiska berättar, har de bibringats den uppfattningen, att personer som flytt för den hitlerska våldsregimen, icke varit önskvärda i Stockholm och att "högsta ort", som de identifierat med Paulson, varit avogt inställd mot dem. Förhållandena har för övrigt varit så pass anmärkningsvärda, att icke endast flyktingarna själva upprörts utan även Motalabor i ansvarig ställning har ansett sig böra göra påpekanden för Socialstyrelsen och utlänningskommissionen.
    - I Motalaförläggningen har gång efter annan hänt underliga intermezzon, säger till exempel kamrer Harald Norberg, som tidigare på utrymningsmyndigheternas order var chef för förläggningen, innan den övertages av Socialstyrelsen. Här i staden har alla myndigheter, såsom polis, stadsfiskal och brandchef för att nämna några, sökt göra allt för att hjälpa flyktingarna och få en ändring till det bättre till stånd, men det har stött på motstånd. Alla försök till rättelser har strandat på Socialstyrelsens avvisande hållning. Barnavårdsman Pettersson har haft höga vederbörandes beskydd och det har förefallit som om endast hans skrivelser till Socialstyrelsen beaktats. Vid flera tillfällen bar jag och andra i meddelanden påtalat olika missförhållanden, men som sagt utan resultat.

    Tjecker varnades för att klaga.

    Att egendomliga metoder tillämpats beträffande interner i Motalaförläggningen kan således betecknas som ett faktum, och allt tyder på, att hr Pettersson som Socialstyrelsens representant varit lägrets diktator, mot vilken ingen kritik tillåtits. Expressen är här i tillfälle framlägga några exempel på de klagomål, som framförts mot flyktingärendenas behandling och mot hr Pettersson.
    Ett par tjeckiska flyktingar, som via Danmark kommit till Sverige och omhändertagits i Motala, har berättat, att de blivit utsatta för trakasserier från hr Petterssons sida och att denne, när de ville klaga hos Socialstyrelsen, förklarade att detta endast skulle resultera i, att deras chanser att få vistelsetillstånd i Stockholm definitivt omintetgjordes. Tjeckerna är också av den uppfattningen, att hr Pettersson skulle ha skrivit en vilseledande rapport om dem till Socialstyrelsen.

    Paulson ansågs ansvarig för den avoga inställningen.
    När tjeckerna vid senare besök i Stockholm sökte få upprättelse i Socialstyrelsen stötte detta på kompakt motstånd, och de fick därvid känslan av, att de på grund
    av sin politiska uppfattning – de flydde från Danmark under judeförföljelsernas tid – motarbetades. De anser, att det var
    Paulson som närmast var ansvarig för denna avoga inställning.

    "Högsta ort" var emot Stockholmsvistelse.

    Expressen har från en annan politisk flykting, som också varit internerad, fått liknande versioner om den behandling, som kommit honom till del från Socialstyrelsens sida. Denne flykting förklarar emellertid, att förhållandena i det läger, där han varit internerad, icke var ägnade att utlösa klander, men att det sätt på vilket Socialstyrelsen behandlade hans "fall" däremot var en smula underligt. Även han av hade upprepade gånger anhållit om vistelsetillstånd i huvudstaden, där han arbetade, men alltid stött på motiveringen att detta icke var önskvärt "på högsta ort". Denna högsta ort identifierade han med Paulson.
    Till ovanstående kan fogas reflexionen, att Paulson måste ha spelat en betydligt större roll i den svenska flyktingorganisationen än vad Socialstyrelsen och utlänningskommissionen vill låta påskina. På annat sätt kan det icke förklaras, att utlänningar av olika nationalitet och från vitt skilda förläggningar bibringats uppfattningen, dels att de rönt myndigheternas motstånd på grund av sin antinazistiska inställning och dels att "högsta ort" var Paulson.

    Lönnegren ''flyktingvän'' redan för fem år sedan

    Den häktade förre vicekonsuln John A. Lönnegrens specialintresse för flyktingar i Sverige började, enligt vad Expressen inhämtat, långt tidigare än vad som officiellt gjorts gällande. Enligt polisens första komumuniké i affären har han för denna sin smutsiga verksamhet "uppburit lön" i tre år, men för säkerhetspolisen har i dagarna berättats, att Lönnegren redan i februari-mars 1940 intresserade sig för utlänningar, som anlänt till vårt land.

    Vid den nämnda tidpunkten hade ett par personer kommit en flyktingaffär och som de trodde även ett fall av olovlig underrättelsetrafik på spåren, och de vände sig till en kamrer, som de tidigare varit i kontakt med och som de visste var insatt i juridiska frågor, för att höra hur de skulle bete sig. Denne ringde i deras närvaro upp Lönnegren, som av kamrern erhöll de lämnade upplysningarna.
    Det blev tal om, att pengar skulle anskaffas för att de två männen skulle kunna fortsätta sin "spaningsverksamhet", men besöket hos kamrern slutade i stället med att de hänvisades till en före detta polisman, som på den tiden hade en befattning inom landets hemliga säkerhetstjänst.
    Denne gav endast beskedet, att "det inte var någonting". Detta besked vägrade de två att acceptera utan gick därefter till polisen och framlade sina uppgifter, vilket resulterade i en omedelbar undersökning av de påtalade förhållandena.
    Såväl före detta polismannen som kamrern i fråga har hörts av polisen om den berättelse, som de två herrarna lämnat.


    Efterord.

    Robert Paulsson (1886–1961), misstänktes, anhölls och dömdes för att ha försett den nazityska underrättelseorganisationen Abwehr med namnen på 538 flyktingar i Sverige. Abwehr skickade namnen vidare till Gestapo. Att fängsla eller rent av döda anhöriga till flyktingar var ett effektivt sätt för nazistregimen att försöka stoppa fler avhopp. Hur det gick för släkt och vänner till de 538 flyktingarna i Sverige framgår inte.


Skaka på enheten för att slumpa fram nästa artikel om Andra världskriget.

Stäng