Expressen 20 september 1945: "Auschwitz hyena" bestämde vem som skulle dö

En ung tjeckiska, som vistades i Norrköping och varit inspärrad under Irma Greses kommando både i Auschwitz och Belsen, lämnade Expressen ett skakande vittnesbörd om "världens mest hatade kvinna" i en sensationell intervju.

Artikeln publicerades den 20 september 1945.

Irma Grese trivdes bäst som bödel

Läs hela artikeln: Visslande elegant kom Irma Grese till sina fruktade nattinspektioner

Irma Grese – Belsens kvinnliga djävul - älskade att slå nakna kvinnor och särskilt unga, vackra flickor.
Hennes sadism kände inga gränser.
De dagar då hon skulle se ut offren till gaskamrarna trivdes hon mest.

Ibland beordrade hon oss till uppställning utan en tråd på kroppen, och i flera timmar varje natt fick vi stå på knä på den kalla lägergården med stora stenar i de uppsträckta händerna. Hon var alltid elegant klädd och visslade ofta när hon kom cyklande till inspektionerna – men hon var livrädd då bombplanen kom.
En ung tjeckiska, som nu vistas i Norrköping och varit inspärrad under Irma Greses kommando både i Auschwitz och Belsen lämnar Expressen ett skakande vittnesbörd om “världens mest hatade kvinna” i en sensationell intervju.
Det är en tjeckiska som lämnar Expressen detta fruktansvärda vittnesbörd om Belsens kvinnliga bödel. Tjeckiskan, som nu vistas i Norrköping, har varit inspärrad både i Auschwitz och i Belsen och på nära håll fått lära känna Irma Greses otroliga sadism.
– Första gången jag såg historiens mest hatade kvinna var i Auschwitz i augusti 1944, där jag delade en koncentrationslägersfånges fruktansvärda öde med 32 000 olyckssystrar, fortsätter tjeckiskan sin berättelse för Expressen. Varje barack rymmer tusen kvinnor, mest från Ungern, Polen och Tjeckoslovakien. Klockan 3 varje natt blåstes för uppställning. I timme efter timme fick vi stå i stram givakt. Irma Grese kom cyklande till inspektionen glatt visslande. Hon var klädd i byxkjol och vit blus i elegant snitt. De svarta stövlarna blänkte. Håret var vackert kammat med “tysk” knut i nacken. Hon använde varken puder eller smink.
Om någon rörde på sig under inspektionen beordrades vi ned på knä och fick hålla stenar i våra uppsträckta händer från kl. 3.30 till 10 på morgonen. Ingen fick avlägsna sig utan Irma Greses tillstånd.
Det hjälpte inte om någon hade dystenteri eller diarré. Ni kanske kan förstå det djävulska i en sådan behandling. Irma Grese älskade att slå oss kvinnliga fångar. Vid minsta anledning slog hon, och hon slog mycket hårt.
En gång gick jag på lägergatan utan tillstånd då jag hade oturen att möta henne. Hon stannade mig och frågade om jag var havande. Då jag nekade satte Irma Grese först lugnt på sig sina handskar – hon slog nämligen aldrig någon utan handske och därefter gav hon mig två slag mitt i ansiktet med öppen hand. Eftersom jag var mycket svag på grund av brist på mat och sömn störtade jag omkull. Min näsa svullnade upp efter den pärsen. Sedan bestraffningen utförts avlägsnade sig Irma Grese utan ett ord. Dagligen slog hon fångarna och alltid samma kalla och infernaliska vis. Jag har sett henne slå kvinnor massor av gånger.
Irma Grese älskade också att leda så kallade “Selections”. Det betydde att några offer skulle utses till gaskamrarna. Hon kom då i spetsen för några SS-män och chefsläkaren dr Mengele.  Men det var Irma Grese som ledde det makabra skådespel som nu rullades upp. Hela baracken, eller tusen kvinnor, tvingades ut i kylan. Alla fick ställa sig ute utan en tråd på kroppen. Var och en måste ha kläderna på högra armen. Så mönstrade den tyska vakterskan de nakna kvinnorna, som passerade förbi henne. Och hon plockade undan vilka hon ville.
En gång tog hon ut alla som hade utslag på kroppen, en annan gång de som såg för magra ut.  Vi visste vad det betydde, och de olyckliga som utpekats fördes också sedermera till gaskamrarna. En “Selection” glömmer jag aldrig. Både jag och min syster, som nu vistas i Stockholm, var med bland de kvinnor som måste paradera för Irma Grese för att tillfredsställa hennes makabra lust.
När turen kom till mig bävade jag inför Irma Greses blickar. Hon mönstrade mig kallt och lät mig passera. Så kom efter en stund turen till min syster. De hemska var att min syster varit mycket sjuk. Hon hade blivit misshandlad, och hennes ena sida var alldeles uppsvullen. Irma Grese förde henne åt sidan med orden: Svin, ni skall ha ett barn och därför måste ni till ett nytt läger.
Min syster var så sjuk att hon inte förstod vad som väntade henne, men jag bleknade. Då kom den mirakulösa räddningen. Ryska plan närmade sig. Det blev flyglarm, och Irma Grese lade benen på ryggen. Det blev full panik i lägret. Det kanske kan intressera dem, som i fallet Irma Grese ser ett intressant psykiskt fenomen att veta att hon – den morska och kallt beräknande sadisten – blev alldeles paralyserad då hon såg eller hörde fientliga flygplan. Och det var ingen tillfällig egenskap. Över huvud taget kunde kvinnor som uppträdde så sturskt inför oss kvinnor var livrädda då fientliga plan nalkades.
Någon gång i början av 1945 transporterades min syster och jag till Belsen. Det hade börjat att se kritiskt ut för tyskarna. Tillståndet var fruktansvärt i Belsen. Auschwitz – detta hemskaste av alla läger – verkade som ett paradis. I Belsen låg tusentals döda kroppar på marken, massor av människor, som ännu levde, hade fått sina ben eller armar förfrusna. Och ingenting fanns att äta. Ett obeskrivligt kaos rådde. Det var som en avbild av Dantes helvete.
Så spreds meddelandet att Irma Grese skulle komma. Vi visste alla vad de betydde. Personligen var jag inte så rädd, eftersom jag då avancerat, så att jag fått skrivarbete i den så kallade “Schreibstuben”. Man kunde se en viss yttre förändring hos Irma Grese. I Auschwitz hade hon ett ganska flott utseende och dito figur – hur paradoxalt det än låter – med tanke på hennes blodiga arbete. Men nu verkade hon blekare och mattare. De tyska motgångarna hade kanske givit henne vissa tankeställare, och hon kände väl på sig att kriget led mot sitt slut.
Eftersom det var kallare uppträdde hon nu i uniformskappa och skärmmössa. Men hon hade inte upphört med sin favorithobby – att slå kvinnor i ansiktet tills de föll omkull medvetslösa. Och det lustiga var att Irma Grese aldrig verkade impulsivt och obehärskat. Det verkade som om det var “her job”.
Och när britterna tågade in i Belsen låg jag medvetslös i tyfus med hög feber. Irma Grese passade på att fly tillsammans med de andra tyska vakterna. De flesta gav sig efter några dagar, då engelsmännen ringade in dem. Men Irma stod inte att finna. Hon hade sökt sin tillflykt till en skog nära Belsen utanför Hannover. Emellertid hittades hon så småningom av engelsmännen som satte henne i fängelse i Celle.
Allt jag berättat om Irma Grese är sanning. Det grundar sig inte på hörsägner. Jag har tvärtom sett och upplevat allt. Inför en äldre engelsk major har jag upplevat allt. Inför en äldre engelsk major har jag också lagt två fingrar på bibeln och berättat vad jag vetat om den sadistiska tyskan. Och den berättelse jag nu också lämnat Expressen är en av många som ligger till grund för de anklagelser som nu riktas mot Irma Grese av de brittiska myndigheterna.

Efterspelet: Irma Grese döms till döden


Irma Grese greps efter kriget och åtalades i september 1945 vid Belsenrättegången. Överlevanden vittnade mot Grese, även kallad "Auschwitz hyena" och hon dömdes mot sitt nekande till döden. Hon hängdes 13 december 1945, 22 år gammal.