Expressen 13 mars 1945: Stockholm centrum för ryktesspridningen

Mot slutet av kriget kallar många tidningar hem sina krigskorrespondenter i Sverige.

En av dem är Denis Weaver, för Londontidningen News Chronicle.

I en intervju 13 mars 1945 berättar han om hur det var att arbeta i Stockholm under kriget.

Och han avslöjar den största fällan han gick i.

De brittiska journalisterna bevakade Sovjet från Stockholm

Jovialisk iakttagare lämnar oss:
Akta sig för propagandan – spanaruppgift i Stockholm.

En av de bästa "krigskorrespondenterna" i Stockholm har blivit hemkallad - ännu ett tecken bland många på att Sverige inte längre är samma utkikstorn som det var tidigare under kriget: de som har att bedöma händelseströmmen ur världsperspektiv behöver numera sina spanare bättre på annat håll. Den som reser nu är mr Denis Weaver, medarbetare i Londontidningen News Chronicle och en liten jovialisk gentleman som skaffat sig många vänner inte bara inom tidningskretsar under de dryga tre år han tillbragt hos oss.

Expressen har bett mr Weaver betygsätta Stockholm som arbetsplats - och bett honom svara uppriktigt. Det säger han också att han gör, och så här låter det:
– Idealiskt är Stockholm naturligtvis inte när vad man söker är nyheter och inte propaganda - men det är inte Sveriges fel. Det ligger i sakens natur att de krigförande i detta krig liksom i det förra begagnar de neutrala ländernas huvudstäder för att sprida "nyheter" som de vill skall nå motsidan och där framkalla oro och förvirring.
– Jag skickades hit hösten 1941 huvudsakligen för att sända rapporter om kriget i Ryssland, eftersom förbindelserna med Moskva var dåliga den tiden och den tyska versionen av nyheterna nådde Stockholm snabbare än London. Strax i början av min vistelse här flaxade vad som sedan visade sig vara hela krigets fetaste anka genom världens tidningsspalter. Det var den tyske presschefen Dietrichs högtidliga förklaring – på hans hedersord som journalist – att den ryska armén var knäckt och att det inte skulle bli något vinterkrig i Ryssland.
Det kan hända att Dietrich själv trodde på vad han sade. Men för min del har jag kommit till den övertygelsen att denna dunderskräll var arrangerad i ett alldeles bestämt syfte av folk i ledningen, som redan då visste att det inte var sant. Vad syftet var? Min tro är att meningen var att göra vår krigsledning där hemma fundersam och orolig, åtminstone tillräckligt länge för att försena våra materielsändningar till Ryssland. Det var ett högt spel, och bubblan sprack ju också.

"Antinazister" i tyska legationens tjänst.

Mr Weaver har sammanfattat sin syn på kriget i Ryssland ur Stockholms synvinkel, "på Hitlers tröskel", i en bok som just heter "On Hitler's Doorstep", så hans synpunkt är grundad på: ett visst fortlöpande studium av förloppet.
– I början när jag var här hände det inte så sällan att man råkade ut för tyskar som gav sig ut för att vara antinazister och verkligen gjorde sig åtskillig möda att stifta ens bekantskap, fortsätter han. De visade sig ha en del "intressanta" underrättelser, som de givetvis fått från "fullt pålitligt" håll. Intressanta förblev deras underrättelser onekligen även sedan man kommit underfund med att de föregivna antinazisterna i själva verket arbetade i tyska legationens tjänst. Men de var ändå inte intressanta nog att tryckas som nyheter - de visade bara vad tyskarna vid en given tidpunkt ville att vi skulle tro. Numera möter man inte den sortens folk längre. Det är en av de förändringar som har inträtt.
– Den stora förändringen från min arbetssynpunkt är förstås att de engelska tidningarna sedermera fick ett välordnat rapportsystem direkt från Moskva. Inte minst min kollega Paul Winterton är ju välkänd genom att han utom till News Chronicle, även rapporterar till B.B.C. Sedan halvtannat år är det därför mec händelser och förhållanden i själva Tyskland som jag haft att syssla. De svenska tidningarnas Berlinkorrespondenter har enligt min mening gjort ett utmärkt upplysande arbete. Jag har över huvud taget fått den största respekt för mina svenska kolleger - inte minst därför att era Londonkorrespondenter i tre år varit min  huvudsakliga informationskälla i fråga om vad som sker i mitt eget land, och de har sannerligen givit en riktig bild.

Avskedslektyr: luftkrigsbok av år 1907.

På sätt och vis är det tråkigt att bryta upp just nu, när man har en känsla av att det dock kan hända något i Skandinavien efter en lång period som varit fattig på större händelser så när som på Finlands krigsutträde.
Jag vet bara att min tidning vill ha mig till något jobb i "Västeuropa", närmare är det inte specificerat. Vem vet – de allierade har gått över Rhen nu, och jag har varit Berlinkorrespondent före kriget...
Mr Weaver förklarar sig höra till dem som hela tiden tycker sig ha förstått motiven för Sveriges neutralitetspolitik och inte väntat något avsteg från den. Han beklagar att omständigheterna gjort att han inte fått se mer av Sverige än Stockholm, Göteborg, Malmö och – Vaxholm. Men han hoppas komma tillbaka på semester efter kriget.
Och så lämnade Expressen honom, stillsamt läsande H. G. Wells bok av år 1907 om luftkriget, "The War in the Air". Den handlar om en tysk furste som försöker förgöra Amerika genom ett överraskande bombardemang från luften.


Fotnot. News Chronicle grundades som Daily Chronicle 1872.
Under Spanska inbördeskriget tog tidningen ställning för de demokratiska krafterna mot Franco, och under Suezkrisen 1956 tog man ställning mot Storbritanniens linje att stödja Israel, vilket ansågs ha minskat upplagan dramatiskt. 1960 köptes tidningen av Daily Mail.
Förutom Denis Weaver har bland annat Sherlock Holmes skapare sir Arthur Conan Doyle arbetat på tidningen som korrespondent under första världskriget. Författaren Arthur Koestler var krigskorrespondent under Spanska inbördeskriget, GK Chesterton hade en veckolig spalt och science fictionförfattaren HG Wells var en återkommande medarbetare i tidningen.