Ylva Maria Thompson då och nu.
Ylva Maria Thompson då och nu.

Ylva Maria Thompson – så lever 90-talets ”sexdrottning” i dag

Tv-kamerorna är borta, men den röda tråden, kroppen, har hon inte släppt. Författaren Bengt Ohlsson träffar 90-talets ”sexdrottning” Ylva Maria Thompson hemma i villan i Sollentuna, bland champagneflaskor och vaginakonst. Här berättar Ylva Maria själv om varför hon dragit sig undan offentlighetens ljus, och om livet just nu.

”Jag fick vara med om en smärre revolution. Från att ha levt med statlig tv och två kanaler fick vi plötsligt TV3 och satellitsända tv-kanaler. Med tv-programmet ”Tusen och en natt” bökade vi oss in i människors vardagsrum och gav utrymme åt minoritetsgrupper som inte hade blivit hörda förut. Vem som helst fick veta var det fanns gayklubbar och ställen för transvestiter, och att allt detta var helt okej. Hela produktionen var väldigt lekfull, vi var så oerfarna, det fanns inga förebilder att snegla mot.

Innan jag började med ”Tusen och en natt” gjorde jag en svensk utgåva av den norska sextidningen Cupido, och jag hade skrivit i 'herrtidningar' som Cats och Aktuell Rapport, där jag hade frågespalter och intervjuade utvikningstjejer och skrev reportage.

 

NU: Ylva Maria lever ett lugnt villaliv med maken Mats, och ägnar sig åt konst och import av vin. Och har avgjutningar av hundra kvinnors vaginor i vardagsrummet. Foto: Ellinor Collin / M-magasin
Där nere på vardagsrumsväggen hänger hundra avgjutningar av kvinnors underliv

Jag tycker att det funnits en tydlig röd tråd i allt jag har gjort. Det handlar om kroppens frihet. Att inte skämmas för sånt som är naturligt. Där nere på vardagsrumsväggen hänger hundra avgjutningar av kvinnors underliv. Det var ett projekt som jag började med efter tiden på TV1000. Jag gjöt dem själv, hade ingen finansiering, så det tog lite tid. 

Jag upptäckte att de inre blygdläpparna hängde utanför de yttre, och jag skämdes för det och tyckte att det var fult

Jag var lite orolig för att det skulle finnas något slags negativ porrassociation kring projektet, men det bemöttes inte alls så. Och tanken var ju snarare pedagogisk från min sida. Jag minns hur det var i tonåren när jag blev medveten om min egen kropp. Jag upptäckte att de inre blygdläpparna hängde utanför de yttre, och jag skämdes för det och tyckte att det var fult och försökte dölja det. Nu vet jag att det är vanligt, minst hälften på väggen där nere ser ut så. Men det visste jag inte då. Man tittar ju inte på varandra på det sättet.

Ibland får jag frågan om jag inte har tilldelats en snäv nisch, och om det är ett problem. Till och med min man frågar mig ibland.

För mig har sex stor betydelse, och anledningen till att jag får de här bekymrade frågorna tror jag handlar om att det fortfarande finns en rädsla för sex

Men jag känner det inte så. För mig har sex stor betydelse, och anledningen till att jag får de här bekymrade frågorna tror jag handlar om att det fortfarande finns en rädsla för sex. Trots all upplysning och allt som pratas om porr och hur den finns tillgänglig på nätet överallt ses fortfarande sex som något 'sämre', mindre 'fint' att ägna sig åt och intressera sig för.

Ylva Maria Thompson

Gör: Konstnär.

Familj: Maken Mats Granö.

Bor: I en villa i Sollentuna.

Ålder: 61.

Men jag tycker inte ens att det är jobbigt om jag hamnar bredvid någon som jag inte känner på en middag och som tänker, 'åh, vad kul, det är ju Ylva Maria, då kan jag ju prata om sex!' Jag tycker tvärtom att det är befriande. Om man nu associerar mig med sex tänker jag, ja vad trevligt då! Kanske tänker man på njutning, eller någonting positivt. Jag hoppas det i alla fall.

Om man nu associerar mig med sex tänker jag, ja vad trevligt då! Kanske tänker man på njutning, eller någonting positivt

Jag bestämde mig tidigt i livet för vissa saker. Att inte skaffa barn, till exempel. Det började när jag var elva tolv och grannen på landet hade fått en bebis, och min syrra inte ville leka med mig längre utan bara hålla på med bebisen. 'Aha', tänker du kanske, 'ett barnsligt utslag av svartsjuka', men jag kunde inte förstå den här fascinationen inför bebisen. När jag blev äldre tänkte jag att okej, jag ska inte skaffa barn, men jag får ändra mig när jag vill. 

Men jag har aldrig ändrat mig! Jag hade inte kunnat göra de saker som jag har gjort om jag hade haft barn. Det hade nog inte varit så kul för dem. 'Din mamma skriver i Cats, din mamma sitter i tv och presenterar porrfilmer'... de hade blivit ihjälmobbade, de stackars ungarna.

Jag bestämde mig också för att jag ville experimentera sexuellt. Jag gillade sex och tyckte det var roligt. Men det fanns ju det typiska förtrycket på den tiden, att tjejer kallades 'slampor' om de hade sex med andra än sin pojkvän. Eller samkönat sex. Men jag var rebellisk. Det var viktigt för mig att inte behöva skämmas. Det var en politisk handling. Och jag har fortsatt att ha den attityden.

Tjejer kallades 'slampor' om de hade sex med andra än sin pojkvän

 Jag har alltid blivit positivt bemött. Visst har det varit hårda debatter, särskilt när man diskuterar porr, men påhoppen har alltid rört ämnet, inte mig som person. Och efter debatten kramas man och gillar ändå varandra någonstans. Men utvecklingen går inte i en rak linje framåt, utan det kommer alltid moralistiska bakslag, och upprörda rapporter från porrindustrin om hur dåligt folk mår där, att det bara skulle röra sig om folk med något slags självskadebeteende. Och mycket är säkert sant. Men det finns faktiskt också glada exhibitionister som bara tycker om att visa sig nakna.

Ylva Marias konstverk ”Erövraren” hänger i taket i villan. Hon erövrar luftrummet genom att utrusta sig med manliga maktsymboler, fast med 100 % kärlek. Det är även ett självporträtt. Foto: Ellinor Collin / M-magasin

Kanske borde det finnas Krav-märkt porr, det vore nog det bästa. Men vår medvetenhet väcks lite i taget. Om man tänker på kläderna vi köper, det är ju först nu man börjat inse att den där billiga tröjan på H&M är sydd av fattiga människor i ett annat land och att deras barn kanske inte har råd att gå i skolan, eller i värsta fall är det barnen själva som syr den. 

En vanlig dag går jag upp klockan sex. Mats jobbar som konsult och har ofta kundmöten på morgonen, och vi brukar äta frukost ihop. Och jag ringer min mamma varje morgon för att kolla att hon mår bra. Sedan gör jag mina gjutningar och skisser, och jag målar och donar. Jag har också ett litet företag som importerar vin och champagne. Jag har tagit fram en egen champagne som jag har döpt till ”Tusen och en natt”, trots att det inte är så många som minns programmet. Men det är ett bra namn. Jag kör ingen stenhård marknadsföring utan håller mig mest till Facebook och Instagram.

Kanske borde det finnas kravmärkt porr, det vore nog det bästa

Champagnen finns att beställa på Champagnebutiken.net. Mats och jag har en champagnebar som vi kör på restaurangen Perini vid Centralen, måndagskvällar mellan 17 och 20. Det är bra för mitt sociala liv.

Just nu gör jag mycket beställningsjobb från privatpersoner. Avgjutningar av gravidmagar och torson och sånt. 

Ekonomiskt är det tufft. Det är Mats som drar det tyngsta lasset. Om det är något jag saknar skulle det vara att ha ett lugnt pågående projekt tillsammans med någon annan som jobbar i samma sfär. Eftersom jag jobbar hemma blir det lätt så att man hamnar i sin egen lilla bubbla och nästan utvecklar autistiska drag ...

Offentligheten saknar jag inte. Jag hade börjat mäta mitt värde i tittarsiffror.

Men offentligheten saknar jag inte. När jag hade slutat på TV1000 flyttade jag ner till Skåne ett par år för att komma bort från allting. Jag hade börjat mäta mitt värde i tittarsiffror, eller hur mycket jag hade varit med i skvallerblaskorna. Och då visste jag att jag måste bryta med hela den världen. Så jag hyrde en lägenhet med ateljé utanför Helsingborg, pluggade konstvetenskap i Lund och led mig igenom den här 'kändisbaksmällan' eller vad man ska kalla det. Till slut hade jag fått en sund distans till det hela. Och när jag träffade Mats flyttade jag tillbaka till Stockholm. Vi har bott ihop sedan år 2000.” 

LÄS OCKSÅ: Marie Richardson, 62: ”Jag hade en krånglig relation med mamma” 

LÄS OCKSÅ: Emma, 29, tappade allt sitt hår: ”Är det här något att skoja om?”