Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

Mobil Tablet Dator
Karin Björkegren Jones drabbades av bröstcancer 2012.
Karin Björkegren Jones drabbades av bröstcancer 2012.
Karin Björkegren Jones drabbades av bröstcancer 2012.
Karin Björkegren Jones drabbades av bröstcancer 2012. Foto: Anneli Hildonen / M-magasin

”Vi cancerdrabbade behöver mer än nakenbilder”

Bara tre veckor efter att Karin Björkegren Jones fått sitt bröstcancerbesked kom det första erbjudandet om att visa sin cancersargade kropp på bild för att samla in pengar till forskning. 

I dag är hon besviken på hur kvinnors kroppar används för att dra in pengar som inte alltid är öronmärkta för bröstcancerforskning.

”Om man nu använt oss som gråterskor för att samla in stora summor, tänker jag att vi också borde få en större del av kakan”, skriver hon.

Karin Björkegren Jones

Detta är en personlig text av Karin Björkegren Jones. Åsikter och ställningstaganden är skribentens.

Det är nu snart tio år sedan som jag avslutade behandlingarna för den hormonella och inflammatoriska bröstcancer jag drabbades av sommaren 2012. Stora jordbävningar följs alltid av en lång rad efterskalv. Den cancer jag drabbades av krävde en tuff behandling: sex cytostatikabehandlingar, operation av hela högerbröstet och 17 lymfnoder i höger armhåla, strålning varje dag i fem veckor och elva herceptinbehandlingar intravanöst. Det senare skulle jag egentligen ha fått 17 behandlingar för, men kroppen orkade inte och jag drabbades av hjärtsvikt. Det skulle komma att bli den första i raden av alla biverkningar, eller efterskalv som jag också kallar dem.

Karin Björkegren Jones

Ålder: 58

Familj: Make, vuxen dotter och bonusson.

Gör: Är yogalärare, författare 

Familj: Make, vuxen dotter och bonusson.

Bor: Stockholm.

Tre veckor efter att jag fick besked om att jag drabbats av cancer fick jag mitt första ”erbjudande”. Man ringde från en av de här fonderna vars uppgift är att samla in pengar till cancerforskningen. Man ville göra ett reportage om min historia. ”Ja, absolut. Ni kan väl komma till min yogastudio i Båstad, för yoga betyder så oerhört mycket för mig nu.” 

Erbjudanden om att visa min skeva kropp har haglat över mig.

Det var ju inte riktigt vad de tänkt, förstod jag. Efter det har erbjudanden om att visa min ”skeva” kropp, mitt ärr, avsaknaden av ett högerbröst haglat över mig. Det är allt från tidningsreportage, till underklädeskampanjer och böcker.

Jag har tackat nej flera gånger, och försökt förklara att min historia måste jag berätta på mitt sätt. Ingen kvinna med två bröst kan förstå hur och vad en kvinna som behövt operera bort sitt ena bröst, eller båda, går igenom.

Absolut, jag har gråtit i tv och så här i efterhand kan jag känna att det är så vi används för att dra in stora summor till cancerforskningen, summor som inte alltid är öronmärkta för bröstcancer utan för all cancerforskning. Det är väl bra, men om man nu använt oss som gråterskor för att dra in dessa summor, tänker jag att vi borde få en större del av kakan. Att man forskade mer på sådant som kan gynna oss bröstcancerpatienter, så att vi slipper biverkningar som lymfödem, hjärtsvikt, känselbortfall, rosfeber och avsaknad av sexlust efter genomgången cancerbehandling.

För vi måste prata mer om vad cancerbehandlingarna också ger oss i form av biverkningar. Efter att ha drabbats av hjärtsvikt fick jag lymfödem i min högerarm, en rätt vanlig biverkning fick jag senare veta. Men det var inget som jag fick tillräckligt mycket information om i tid, eller hjälp att hålla koll på. 

Ingen vill lyssna på en som gnäller, men jag tycker att vi ska gnälla mer.

Och så är det den uteblivna sexlusten. Den som är kittet mellan dig och din partner, den relation som förmodligen hamnat i ett pausläge under din behandling. Ditt förhållande som skulle må väldigt bra av lite kåtslag, men också din egen sexlust. Den är nu satt på sparlåga. Inte en enda gång under behandlingarna, eller på nåt av de cancer- eller lymfrehab jag deltagit i, har någon pratat om utebliven sexlust med mig.

Ingen vill lyssna på en som gnäller, men jag menar att vi ska gnälla mer. Jag tycker att vi ska få mer hjälp att klara av vardagen efter att vi gjort det som vården ”krävt” av oss. Jag vet inte hur många hundra tusen kronor jag lagt ner på att ta hand om mig själv. Det finns inga rot- eller rutavdrag för mig att ansöka om. Eftervård, finns det ens? 

Nu tycker jag det är dags för Cancerfonden och alla andra fonder som samlar in pengar till cancerforskningen att låta en liten del gå till forskning om eftervård och behandlingar med färre biverkningar, och varför inte ett ”bot-bidrag” till oss som kämpar med cancerbehandlingarnas biverkningar?

LÄS MER: Sex saker du inte ska säga till någon som drabbats av bröstcancer
LÄS MER:
”Varför viktskammar barnmorskan mig?”