Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator
1 AV 2
Hotell Romantik-deltagarna Monica, 72, och Annika, 65, om vad de söker hos en man
2 AV 2

”Vår generation hade oralsex när ni såg Bolibompa”

I tv-serien ”Hotell Romantik” söker mogna människor efter kärleken. De dansar, leker och skrattar. Men serien har anklagats för att vara pinsam.

Författaren Christina Herrström menar att kritiken är ett barnsligt uttryck för en skev och onyanserad syn på äldre. 

”Det fäktande föraktet för de vuxnas intima liv och drömmar är pubertalt”, skriver hon.

Christina Herrström

Vilken indignation ”Hotell Romantik” har väckt. För första gången ser vi mogna människor i en realityserie om att finna kärleken. Men vid läsningen av det upprört flämtande förakt som krönikörer i SvD och Dagens ETC avslöjar, krasar bilden av ett tolerant, sexuellt jämlikt samhälle. Och enligt gammalt förtryckarmanér antyds kritiken vara ett uttryck för omsorg om deltagarnas värdighet, som inte själva förstår hur genant det är att de leker, drömmer, och hoppas få älska på bästa sändningstid. 

Lotta Lundberg beskriver i SvD hur hon ”kvider av genans å deltagarnas vägnar” för att de drömmer om kärlek ”som när man är 20”, använder ord som ”kåt” och fraser som ”pirr i magen” och ”tänk om Han/Hon med stort H väntar” när man i deras ålder borde ha lämnat sådana förstelnade romantiska föreställningar bakom sig. Lotta Lundberg skriver att deltagarnas intention i själva verket är att ”få en ny en vän av samma kön eller en bekant av motsatt.”

Ett liv kan rymma många stora H, till förälskades besvikelse, men till de livserfarnas lycka.
”Fåniga lekar råder det ingen brist på i tv, skillnaden är att i Hotell Romantik agerar en åldersgrupp som i sammanhanget anses vara för pinsam för sitt eget bästa”, skriver Christina Herrström. Foto: SVT/Pressbild

Hon tycks mena att hopp om den stora kärleken bör förpassas ur människolivet vid högst 55. Lika gammal som ordet ”kåt” är dock den visdom som säger att kärleken består men föremålet för den kommer och går. Ett liv kan rymma många stora H, till förälskades besvikelse, men till de livserfarnas lycka.

Vidare förfasar hon sig över att ”står framför spegeln och oroar sig över läppstiftet”, vilket är en projektion eftersom de spegelscener som visats i de hittills publicerade delarna visar glada kvinnor som utstrålar nyfikenhet, befriade från den poserande självupptagenhet vi bevittnar i liknande program med blankpolerade förpackningar innehållande yngre människor.

Men varför det överlägsna raljerandet angående läppstift, undrar jag? Ska det appliceras utan spegel efter en viss ålder? Eller ska meningen belysa det enligt krönikören pinsamma i att smycka sig om det är kopplad till hoppet om kärlek – och man är mogen kvinna? En så pessimistisk syn på livet och det egna könet. 

Mest är hon nyfiken på hur 'deras dosetter ser ut' – där finns säkerligen Viagra.
”Det visa är att leva. Det visa är att ge blanka fan i vad andra tycker.” Foto: SVT/Pressbild

Författaren och komikern Malin Appeltofft skriver i Dagens ETC att lekarna i programmet är könsrollsupprätthållande, som när deltagarna ska få en ballong mellan sig att spricka. Men fåniga lekar råder det ingen brist på i tv, skillnaden är att i ”Hotell Romantik” agerar en åldersgrupp som i sammanhanget anses vara för pinsam för sitt eget bästa. 

Malin Appeltofft tvingas ”se dessa tandblekta optimister” både leka, flörta och dansa. Hur hon än försöker blir slutsatsen att hon ”skrattar mer åt än med de kärlekskranka” och mest är hon nyfiken på hur ”deras dosetter ser ut” – där finns säkerligen Viagra. Detta skriver hon samtidigt som hon fastslår att programmet upprätthåller mossiga normer! Ursäkta, jag skrattar.

Livet mejslar fram vetskapen om att det högsta är att skapa skratt, dans, lek, lust, glädje.

Lotta Lundberg frågar sig ”Vem ska titta och vem – gud förbjude – ska identifiera sig?” Hon upplever att tempot är så högt ”att alla blir maniska. Och mani är som bekant ”ett tillstånd som döljer och skyddar - en stor sorg.” Så den stora sorgen är alltså sanningen?

Kanske förväntas deltagarna vara desillusionerade, bittra och sorgsna i stället för att skratta, flörta och till och med vilja LIGGA. Ack, om producenterna ändå lät dem sitta tillsammans och fördjupa sig i sitt livs förluster och ”connecta” genom smärta, i stället för att släppa dem lösa att så patetiskt leka, säga ”kåt”, och bete sig sexuellt, kanske ihop med självaste H!

Man efterlyser ofta de äldres visdom, men kanske är det brist på livserfarenhet som gör att somliga inte förmår se just den? Livet mejslar fram vetskapen om att det högsta är att skapa skratt, dans, lek, lust, glädje, med nyfikenhet, öppenhet och vänlighet – kärlek. 

Att bortom dömande ytlighet finna människan i någons ögons ljus. 

Det visa är att leva. Det visa är att ge blanka fan i vad andra tycker! Det visar deltagarna i ”Hotel Romantik.”

Det där fäktande föraktet för de vuxnas intima liv och drömmar – alltså människor som har varit stora i mer än fyrtio år och hade oralsex medan deras kritiker satt i pyjamas framför  ”Bolibompa” – är pinsamt pubertalt. Vi får hoppas att de hinner frigöra sig från sina begränsande tabun, inskränkta idéer och pubertala prydhet när de själva varit stora i fyrtio år.

LÄS MER: Vi borde sluta tiga om att många män är dåliga älskare 

LÄS MER: Linda Skugge: ”Livet utan småbarn är ensamt och tiden oändlig”