Hur kunde det bli så här? Hur kan kvinnor med lång och beprövad livserfarenhet slås ner av de synliga tecknen på att de ärligt tjänat ihop till sin livserfarenhet? Det frågar sig Unni Drougge i denna krönika.
1 AV 2
Hur kunde det bli så här? Hur kan kvinnor med lång och beprövad livserfarenhet slås ner av de synliga tecknen på att de ärligt tjänat ihop till sin livserfarenhet? Det frågar sig Unni Drougge i denna krönika.
Foto: EERO HANNUKAINEN/ TT NYHETSBYRÅN
2 AV 2

Unni Drougge ångrar pengarna hon lagt på sitt utseende

Debattinlägg av Unni Drougge. 

En 50-pluskvinna med god hälsa och inkomst är en vinnare. I spegeln ser hon en förlust. Hur kunde det bli så här?
Författaren Unni Drougge ångrar sig. Hon ångrar alla bakverk hon avstått, alla middagar där hon inte ätit sig mätt och alla tusenlappar hon spenderat på sitt utseende. För det har varken genererat status eller självkänsla. 

- Jag vill inte försvara skönhetsingrepp, tycker hela grejen är skev och sorglig. Varför vill man lägga ner massor med pengar och tankemöda på sitt yttre, säger hon. 

Läs hennes inlägg i debatten om kvinnors åldrande och utseende.

Någonstans efter 50 borde de flesta kvinnor kunna se sig i spegeln och tänka ”Bra jobbat”. De slitsamma åren bar frukt, och nu är det bara att plocka den. En 50-pluskvinna med stabil hälsa och kassa är en vinnare. Men det hon själv ser i spegeln är en förlust. Hon har förlorat sitt värde som sexobjekt. Och det ska nu sörjas.

Hur kunde det bli så här? Hur kan kvinnor med lång och beprövad livserfarenhet slås ner av de synliga tecknen på att de ärligt tjänat ihop till sin livserfarenhet?

Det enkla svaret är att det är så det funkar. Om vi ända sen barnsben skolats in i den manliga manualens måttstockar och fått vårt erotiska attraktionsvärde ständigt betygsatt, känner vi oss värdelösa när vi får underbetyg. Eller värre: inga betyg alls. Som att vi inte finns. Att diskvalificeras på köttmarknaden blir som att förvisas från paradiset.

Kvinnliga kollegor glodde snett, manliga kollegor glodde på fel sätt medan allt jag ville var att få känna mig … rätt

Jag har inget att skryta över, jag har också fasat inför den kommande domedagen. Redan som 20-åring såg jag den erotiska devalveringens mörka moln torna upp sig. Jag såg den mogna kvinnans desperata, patetiska försök att återvinna sin flydda fräschör genom diverse ytbehandlingar och nya paketeringar som bara förstärkte intrycket av att hon passerat sitt bäst före-datum. Aldrig att jag ville bli en sån, en ”Tant Raffa”, som killarna flinade åt. Jag tar hellre livet av mig än fyller 40, utbrast jag trotsigt. 

Sen fyllde jag ändå 40. Och vad vet jag – kanske var jag själv då en sån som grabbarna flinade åt. För jag var ju en sån som brydde sig, som investerade i mitt yttre, försökte förbättra det med hjälp av skönhetsprodukter och behandlingar från den multimiljardindustri som så tacksamt skor sig på kvinnors ångest över att få underbetyg. 

Hur många av oss minns våra tonårskroppar som annat än en källa till osäkerhet och skam?


Lön för mödan fick jag dock aldrig. Tvärtom. Alla tusentals läckra bakverk och efterrätter jag avstod, alla tusentals gånger jag lämnade bordet hungrig, alla tusentals slantar och timmar jag ödslade på att se bättre ut bättrade varken på min status eller min självkänsla. Kvinnliga kollegor glodde snett, manliga kollegor glodde på fel sätt medan allt jag ville var att få känna mig … rätt. Men det blir aldrig rätt, kan aldrig bli rätt, eftersom hela kalkylen bygger på ett räknefel.

Unni Drougge

Gör: Skriver och älskar

Bor: Södermalm

Familj: Fem barn, två barnbarn

Ålder: 65

Aktuell med: Terapimetoden Själslig städhjälp (under planering).

Felet är det som kallas erotiskt kapital. Tanken är att vi kvinnor förfogar över en tillgång som männen saknar, nämligen vårt sexuella attraktionsvärde. Med hjälp av det sägs vi kunna uppnå personliga fördelar eftersom männens åtrå ger oss makt över dem. Vi uppmanas att inse denna makt och utnyttja den till max. I sin knoppande ungdom kan en flicka få nästan vilken man som helst att göra nästan vad som helst bara för att få sluta sina håriga nävar runt flickans nyutslagna fysiska behag. Så kan det låta. Men handen på hjärtat – hur många av oss minns våra tonårskroppar som annat än en källa till osäkerhet och skam? 

Samtidigt som livets resa tar oss allt längre bort från ungdomens attribut blir det unga idealet allt yngre

Hur bra gick det de gånger då vi tog mod till oss och sa högt vad vi tyckte, varpå nån kille snabbt såg sin chans att platta till oss, samma kille som senare på kvällen körde ner sin tunga i våra tonciller. Var det för att utnyttja vårt erotiska kapital som vi kletade smink över finnarna och provade varenda palta vi ägde innan vi vågade oss ut? I mitt fall var det i alla fall inte så. I mitt fall gick alla klädbyten och sminklager ut på att maskera mig. Gardera mig inför de taxerande blickarna, de hånfulla kommentarerna. Och så har det fortsatt av bara farten och ännu fortare bland trolltrådarna på nätet där jag ska veta att jag är för ful för ett fuck.

Om det nu var så att jag, utan att fatta det själv, bar på ett erotiskt kapital som kunde ge rik återbäring – låt oss då titta närmare på detta kapital. I motsats till vad man väntar sig av annat kapital, är prognosen för kvinnans så kallade erotiska kapital enbart negativ. Vem vill satsa på en verksamhet där aktiekursen stadigt sjunker för att till sist gå ner till noll? Jo, det förväntas kvinnor göra, trots att det är en uppenbar förlustaffär. Vi lockas med ständiga knep för att bevara vår valuta på en marknad där attraktionskraft främst regleras efter störst frånvaro av ålderstecken.

Vi ska bli stolta om vi blir leggade på Systembolaget efter 30, glada om vi får höra att vi ser unga ut. Förr var det en skymf för kvinnor som uppnått aktningsvärd ålder att bedömas som yngre. Men nu har det unga utseendet blivit guldmyntfoten, som får oss att växla in hudutslätande preparat mot kåta blickar. Och samtidigt som livets resa tar oss allt längre bort från ungdomens attribut blir det unga idealet allt yngre. Småtjejer kan bli uppraggade av modellscouter när de går och köper lördagsgodis, 9-åriga flickor sminkar sig efter tutorials på Youtube med 12-åriga influencers. Redan där börjar deras aktiekurs falla. Ändå vill vi rädda vad som räddas kan ända till gravens rand.

Hur fåfäng kan man vara om man på allvar inbillar sig att kvinnor ska bli deprimerade av att äntligen SLIPPA mäns dreglande blickar?

Men för ett antal år sen fick jag fick mitt verksamma botemedel under en rutinmässig läkarundersökning. Läkaren, en åldersstigen vithårig man, nickade medlidsamt när jag klagade på att jag kände mig trött och sliten av alla de krav som hopat sig över mina 55-åriga axlar. Jag förstår, sa han. Det är svårt för kvinnor att komma upp i den åldern då de inte längre attraherar män. Sen erbjöd han sig att skriva ut antidepressiv medicin och något att sova på. Jag kokade av ilska. Vad var det han satt och sa, den gamle gubbsvålen? Jo, han sa det som fick mig att vakna. Det var då jag insåg att allt handlar om manlig fåfänga.

För hur fåfäng kan man vara om man på allvar inbillar sig att kvinnor ska bli deprimerade och ligga sömnlösa av att äntligen SLIPPA mäns dreglande blickar, dick pics och sextrakasserier?

Det finns andra anledningar till att kvinnor blir deprimerade och lider av sömnbrist. Idiotiska karlar är en av dem.

En sak till. Om det är så viktigt att bli smekt av en manlig blick – se dig om. Vips tittar en gubbe fram!

Finns alltid en gubbe.

LÄS OCKSÅ: Emma Hamberg: ”Jag tänker inte hänga med på rynkdrevet”
LÄS OCKSÅ:
Amelia Adamo: ”Det gör ont att bli ful”