Tonårsakuten: ”Sonens flickvän är gravid, vad gör jag?”

Gunilla Bergsten är socionom och leg. psykoterapeut på Bris och har lång erfarenhet av tonåringar som går igenom jobbiga perioder av frigörelse på väg mot vuxenlivet. Här svarar hon på sju frågor från tonårsföräldrar – som funderar över tonårsförälskelser och var gränserna går för ungdomarnas längtan efter närhet och utforskande av sexualiteten.

Sara: ”Hennes pojkvän är kontrollerande”

Fråga: Min 15-åring har börjat hänga med en kille från en annan skola i ett ganska stökigt område. Hon sade först att de bara var vänner, men jag fattade direkt att de var ett par. Han har bara bott i Sverige i några år och bor hos sina kusiner. Jag oroar mig – inte bara för att han kommer från en annan kultur – utan för att de ses jämt. Han ringer henne stup i kvarten och verkar väldigt kontrollerande. Sedan de lärde känna varandra träffar hon nästan aldrig sina vänner. Det känns inte bra! /Sara

Genom att låta din flicka berätta visar du ett genuint intresse för hennes liv och pojkvän

Gunilla svarar: ”Tonårsförälskelser kan ta över allt annat”

Vad bra att du har uppmärksammat hur kontakten ser ut mellan din dotter och hennes pojkvän. Tonårsförälskelser kan ibland bli så intensiva att de övertar allt annat i livet. Du behöver prata med din flicka om vad hon tycker om situationen. Vad beredd på att frågan är känslig! Säg till exempel ”Jag märker att du inte umgås med dina kompisar så ofta längre, hur kommer det sig?”, ”Hur blir det för dig när XX ringer så ofta?”. Genom att låta din flicka berätta visar du ett genuint intresse för hennes liv och pojkvän, dessutom får du en tydligare bild av läget.

Kanske kan du också fråga om din dotters syn på relationen – vad är bra? Vad är mindre bra? Förhoppningsvis kommer ert samtal leda till att hon får perspektiv på sin relation. Och behöver hon fundera kring saker som inte funkar, finns du där som stöd.

Cilla: ”Ska hans flickvän få sova över?”

Fråga: Ska jag låta min sons flickvän få sova över? De är båda 13 år och har varit tillsammans i snart ett halvår. Det är en jättefin tjej och vi har koll på hennes föräldrar – men min magkänsla säger spontant ”Nej”. De är ju barn! Min son säger att de inte har sex men varför är det då så viktigt att sova tillsammans? Enligt honom är flickvännens föräldrar okej med att hon sover över, men jag litar inte på det. Vad ska jag göra?
/Cilla

Gunillas svarar: ”Lyssna på din magkänsla”

Så fint att din son har träffat en flickvän och att de trivs tillsammans. Om du också tycker att det är positivt, berätta det för honom! Därefter tycker jag att du ska undersöka hur väl din magkänsla överensstämmer med verkligheten. Ha en dialog med din son eller med dem båda tillsammans. 

Ett eventuellt förbud mot att sova över betyder ju inte att de inte kan ha sex någon annan tid på dygnet

Fundera också lite över din rädsla över att de ska ha sex. Ett eventuellt förbud mot att sova över betyder ju inte att de inte kan ha sex någon annan tid på dygnet. Givetvis kan det dock finnas andra skäl till att ni föräldrar vill ha bättre kontroll över tiden ungdomarna tillbringar tillsammans. Tonårsförälskelser tenderar ofta att bli väldigt intensiva och här behöver vi vuxna ibland kliva in och se till att de även hinner med sina andra vänner, sömn och skola. Var öppen med din son om hur du tänker och fundera även själv över vad som skulle få dig lugn och vad som är möjligt att ha kontroll över. Skulle det vara rimligt att prata med flickvännens föräldrar?

Amber: ”Min dotter blir dumpad hela tiden”

Fråga: Båda mina tonåringar var tidiga med att skaffa pojk- och flickvän, de var i 13-årsåldern. Min äldsta som nu är 19 har haft två längre förhållanden som varit seriösa och funkat bra. Det var min son som avslutade relationen vid bägge tillfällena. Det som oroar mig är min dotter! Hon är 16 och har varit tillsammans med säkert 11–12 killar sedan hon började dejta. Varje gång är det hon som blir dumpad och ofta tar det slut redan efter någon månad. Hon blir givetvis förtvivlad och jag vet inte hur jag ska hjälpa henne? Hon vill så gärna ha pojkvän.

/Amber

Gunilla svarar: ”Vad fint att du tar din dotters känslor på allvar”

Jag vill börja med att berömma dig för att du tar din dotters känslor på allvar. Du hjälper henne genom att visa att du lyssnar utan att släta över eller lägga till rätta. Det är annars lätt att vi vuxna bagatelliserar tonårsförälskelser och brustna hjärtan. Fortsätt att vara hennes samtalspartner i detta – prata generellt om att relationer kan vara svårt och att hon inte är ensam om att inte få till det.

Exempel på samtalsteman kan vara om hon själv har några tankar om vad killar uppskattar med henne? Finns det något som hon är mindre nöjd med hos sig själv när hon är i en relation? Finns det något som hon skulle vilja göra annorlunda i kommande relationer? Fortsätt samtala!

Lise-Lotte: ”Är han kär i sin kompis?”

Fråga: En grannes kommentar om min son häromdagen har gjort mig både orolig och förbannad. Vi, grannen och jag, var ute på gården när sonen och hans bästa kompis kom hem från skolan. De stannade och pratade lite med oss och så fort de gått därifrån sade grannen: ”Åh, vad gulligt, det syns att han är lite förälskad i sin kompis.” Jag blev helt paff och skrattade bort det. Men efteråt blev jag förbannad. Min son är inte gay, varför sade hon så?
/Lise-Lotte

Gunilla svarar: ”Bäst är att fråga vad grannen menar”

Ja, varför sade hon så? Bästa sättet är nog att fråga din granne. Ser hon något som du inte ser – eller ser hon den kärlek som starka vänskapsrelationer ofta bygger på?

Det viktigaste är att du finns där oavsett din sons sexuella läggning

Ofta kan det vara blockerande om en bestämmer sig för hur saker och ting ligger till, man ser bara det man förväntar sig. Du verkar ha bestämt dig för att din son inte är gay, och jag tolkar det som att det är där din oro ligger. Varför oroar det dig? Vi vet ju sällan vem eller vad som kommer att bli föremål för våra barns kärlek. Det viktigaste är att du finns där oavsett din sons sexuella läggning. Din uppgift är att hjälpa honom att navigera åt det håll han själv vill gå. Ledordet här är ett öppet sinne!

Kalle: ”Jag är rädd för en könsutredning”

Fråga: Jag har precis fått veta att en av mina barns kusiner ska utredas för könsdysfori. Hon är 16 och har alltid varit en pojkflicka, vilket inte varit något konstigt. Hennes mamma var precis likadan som barn. Under tonåren började hon förändras till det yttre, ville bara klä sig i pösiga killkläder och kallas för en kortare mer androgyn form av sitt namn. Jag har alltid sett henne som gay, vilket ju inte är något konstigt. 

Det känns som om det är trendigt bland unga att experimentera med sitt kön just nu

Den här utredningen skrämmer mig. Jag tror inte att ett barn är redo att ta ett sådant livsavgörande beslut. Kan hon inte bara få stöttning i att vara homosexuell? Det känns som om det är trendigt bland unga att experimentera med sitt kön just nu. Det borde väl läkare kunna se igenom? Hur tänker du? 

/Kalle

Gunilla svarar: ”Våga prata med ditt syskonbarn”

När ens könsidentitet inte stämmer med det kön man fötts i, kan det resultera i starkt obehag. Det kallas för könsdysfori. Du har helt rätt i att antalet ungdomar med frågor kring sin könsidentitet har ökat markant de senaste åren. Varför det ser ut så finns inget riktigt bra svar på. En av anledningarna kan vara minskade fördomar, att det är mer okej i dag att fundera kring den delen av sin identitet. Det måste ses som en stor lättnad för de människor som upplever könsdysfori, att vara ”född i fel kropp” innebär ofta ett stort lidande. 

Könsdysfori har inget med sexuell läggning att göra

Jag är säker på att en könsutredning kommer att visa om ditt syskonbarn ”endast behöver stöttning i att vara homosexuell”. Könsdysfori har inget med sexuell läggning att göra. Men om hen verkligen visar sig ha könsdysfori behöver hen stöd i det. Det är en process som tar tid. Våga fråga och prata med ditt syskonbarn, hur ser hen på det hela?

Matte: ”Är det okej med en Tiktok-romans?”

Fråga: Min dotter har träffat en kille på Tiktok, han tog kontakt med henne för några veckor sedan. Nu pratar hon om honom hela tiden och jag vet att de chattar på nätterna. Vi har pratat jättemycket om att man måste vara försiktig på nätet och att folk inte alltid är den de utger sig för att vara. Den här killen, menar hon, är på riktigt för han har visat bilder och låter som en ung kille när de pratat i telefon. Jag blir orolig, för nu vill hon träffa honom och han bor i en annan stad. Hon är 16 och tycker att hon ska få bestämma själv. Ska jag tillåta det?/ Matte

Gunilla svarar: ”Låt henne inte bestämma själv”

Jag tror att många tonårsföräldrar brottas med att hitta en balans mellan att ge tonåringen eget ansvar och oron över att det kan gå illa om man som förälder inte har koll. Det finns inget glasklart svar på hur du bör agera. Men – nej, bestämma själv kan/får hon inte, det vore att överge henne. Är hon fast besluten att träffa killen bör ni resonera kring hur en eventuell träff kan ske på ett säkert sätt. Kan hon ta med en kompis eller kan du skjutsa henne och finnas i bakgrunden? 

Ert samtal och gemensamma planering måste genomsyras av din varmaste omtanke om din dotter

Då går du henne till mötes samtidigt som ni har en plan för hennes säkerhet. Ert samtal och gemensamma planering måste genomsyras av din varmaste omtanke om din dotter. Då är jag säker på att ni kommer att hitta en plan som passar er båda.

Pata: ”Sonens tjej är gravid”

Fråga: Hjälp oss här, vi vet inte vad vi ska göra. Vår sons flickväns föräldrar tog kontakt med oss i går och berättade att deras dotter är gravid. Vi blev ju helt chockade eftersom sonen och hans flickvän bara går i åttan.

Föräldrarna är helt emot abort av religiösa skäl, men vi vill absolut inte att vår son tvingas bli pappa när han är så är ung. Det skulle förstöra hans liv! 

/Pata

Gunilla svarar: ”Ingen kan tvinga henne”

Här är två familjer med olika ståndpunkter och mitt emellan står två ungdomar. Vilka ska de lyssna på – och vad tycker de själva? Det viktigaste som ni alla bör tänka på är att ingen kan, eller ska försöka, tvinga den gravida tjejen till något. Nu är läget som det är. Det ni kan göra är att stötta ungdomarna så att de fattar ett så välgrundat beslut som möjligt. Väljer de att föda barnet, ja, då behöver ni hjälpas åt. 

Ni behöver hjälpa ungdomarna att snarast söka professionellt stöd. Beslutet är stort och livsavgörande. Ni vuxna har starka åsikter och det är troligen mycket värdefullt för er alla om ni kan få stöd i den här processen. Ring gärna Bris vuxentelefon om barn 077–150 50 50, vardagar kl. 9–12, för att prata mer om hur du bäst kan stötta ungdomarna.

LÄS MER: ”Hur mycket ska min tonåring hjälpa till hemma?” 

LÄS MER: ”Min 16-åring vill tjäna pengar på lättklädda bilder”