Linda Skugge: ”Löpning är bättre än sex”

Hon lever med en allvarlig, kronisk sjukdom och kärlekslivet har varit stökigt på sistone. Men författaren och debattören Linda Skugge känner sig ändå friare än på länge. – Allas liv är piss ibland, alla kämpar mer eller mindre, så man får skärpa sig och göra det bästa av saken, säger hon.

Linda Skugge har tröttnat. På män. Hennes barn är stora och duktiga, så hon behöver inte vara hemma och se efter dem. Hon kan till och med bege sig ut på äventyr, som i somras då hon åkte på roadtrip. Hon mår relativt bra, ja, förutom att struman just nu gör henne ofattbart trött och att hon ser suddigt. Men ändå, ”det kommer att gå över”. Och relationen till exmannen är god, ”vi är bästisar, han är min förtrogne”. Så jämfört med för några år sedan känner hon sig fri. Livet har öppnat upp. 

– Men jag har kommit på att jag inte passar att leva i en relation, för jag trivs så otroligt bra själv. Det betyder inte att jag inte vill dejta, men jag klarar inte av tvåsamheten. Jag får panik när någon ska lägga sig i mitt liv och vill veta vad jag gör, till och med vad jag tänker på. Jag vill ju bara hålla på med mitt och inte känna rapporteringsplikt. Jag står inte ut. Står inte ut! säger Linda och erkänner att hon nyligen har gjort slut med en man, ”som jag inte ens var ihop med”. 

Linda längtar inte efter tvåsamheten. ”Jag trivs så otroligt bra själv” Foto: Theresia Köhlin

Det handlar också om att Linda Skugge gifte sig med Johan Skugge när hon var 20 år. Paret var tillsammans i 26 år och gifta i 24. 

– Man måste ha det i minnet här. Självklart vill jag inte gå in i tvåsamhet och vara exklusiv igen. Varför skulle jag inte vilja träffa fler? 

Ibland har hon försökt dejta flera män samtidigt, för att lätta lite på förväntningarna kring vi:et. 

– Men då nosar killarna upp varandra likt Sherlock Holmes och börjar följa varandra på Instagram, och snart sitter jag där mitt i ett jädra svartsjukegille. Och eftersom jag skriver om mitt liv så gör de sig föreställningar om vem texten handlar om, vilket bara underblåser svartsjukan. Nej, relationer är inte för mig. 

Så vad vore ditt önskeupplägg? 

– Att träffa en person som bor i en annan stad, så att vi ses relativt sällan. Och det skulle vara en man med ett extremt gott självförtroende, en sorts sunt storhetsvansinne, och egna intressen så att jag inte blir hans största intresse. 

De som följer Linda i sociala medier har fått läsa mycket om en relation som nu är avslutad. Linda berättar att det var en medberoenderelation, killen hon dejtade och for Sverige runt med visade sig ha problem med alkohol. 

– Det är säkert ytterligare en anledning till att jag är så trött, urlakad. I helgen exploderade jag och skrek att han måste söka hjälp. Jag som är så konflikträdd fick nog och satt i bilen och skrek. Efter det tog han tag i saken. Men då hade han använt mig som en jädra powerbank och sugit energi ur mig i tre månader. Nu går han och får hjälp, och kvar sitter jag. Alkoholister som tar tag i sina liv får sponsorer och guldstjärnor, men man får ingen medalj för att man är anhörig.   

Men nu är det slut. Över. Finito. Linda har till och med ingått en pakt med sina människor om att hon får böta i pengar om hon inte håller löftet att hålla sig ifrån honom; 5 000 kronor för sex, ”kommer aldrig att hända”, 500 kronor för att messa hjärtan, svårare. 

– Jag bad om hjälp, sa att jag måste ta mig ur den här relationen. Ibland behöver man göra så. 

Livrädd för att prata – fick ur sig allt i text

Det man måste förstå med Linda Skugge är att hon säger det mesta av detta med ett leende – ett läppstiftsrött leende – och en dos ironi. Kvinnan har humor, en humor med mörka stråk. Och hon gillar att formulera sig drastiskt; hon har ju för sjutton gjort sig en karriär på det. Linda Skugge rekryterades som 19-åring till Expressen och blev snart känd som en egensinnig krönikör. En arg feminist, kvinnan som aldrig backade. Hon var också medredaktör till den omdebatterade antologin Fittstim som gavs ut 1999, och hon blev en frontfigur i den svenska feministiska rörelsen. Ändå säger hon sig ha varit sjukligt blyg. 

– Jag var rädd för att prata, men jag fick ur mig allt i text. Jag kunde sitta på timslånga möten på tidningar utan att säga ett pip. Jag tycker att det är fantastiskt att de ändå satsade på mig. Idag skulle man nog inte ha lika mycket tålamod med en så blyg person. 

Hon har fått ta emot sin beskärda del av hot och hat för sina åsikter, har fått hem buntvis av otäcka brev. Under en längre period tvingades hon ofta byta telefonnummer för att slippa hotfulla samtal. 

– Det var inte superkul, men jag blev heller inte så himla förstörd av det. Man är olika där, säger hon och lägger till: 

– Malou von Sivers, som också har blivit utsatt, frågade mig häromdagen hur jag har stått ut i alla år. Jag tänker att det till viss del har med mina sjukdomar att göra. Jag tror att mina sköldkörtelproblem började redan vid första graviditeten, och att graviditeterna har fuckat upp mina hormoner. Som småbarnsmamma var jag så sjukt trött och rasade i vikt trots att jag klämde i mig både burgare och pizza. Det där med att unna mig mat funkar inte på mig, hela mitt liv har jag proppat i mig käk för överlevnad. Hur som: Jag orkade inte bry mig om idioter jag inte kände och deras idiotiska åsikter. Sjukdomar kan vara bra på så sätt; med lite energi måste man prioritera det viktigaste. Jag lagade mat, ammade och sov, det var vad min ork räckte till. 

Sjukdomen har gjort Linda mer ödmjuk. ”Jag har en ökad förståelse för folk som är trötta.” Foto: Theresia Köhlin
”Här står jag och stretchar på bild! I verkligheten gör jag aldrig det, eftersom jag är överrörlig.” Foto: Theresia Köhlin

Idag håller du en lägre ton i debatten, vad är din feministiska hållning nu? 

– Jag tycker i och för sig att jag är mer radikal än någonsin, särskilt gällande män som grupp. De får fasen skärpa sig, sluta vara så svartsjuka och sluta slåss. Det är inte kvinnor som är våldsamma i nära relationer, som inte kan prata om känslor eller som går ut och våldtar. Nej, det är män som grupp som har de här problemen, och därför är det deras sak att lösa. Ja, jag är jätteradikal på ett sätt man kanske inte får vara idag. Jag önskar att jag orkade engagera mig mer i frågan, kanske jobba för tjejjourer, men jag är för trött. 

Tröttheten grundar sig i de två sjukdomar Linda lever med: problem med sköldkörteln och Addisons sjukdom. Den senare är en sällsynt sjukdom som innebär att binjurarna gradvis slutar producera kortisol och aldosteron. Obehandlad leder den till döden. 

Jag var sjukt trött och rasade i vikt trots att jag klämde i mig både burgare och pizza

– Addisons kommer smygande, och jag hade länge känt att det varit något fel. Jag var ju så sjukt trött. Jag fick ofta höra att så är det att ha småbarn, men när andra mammor ville åka på utflykt orkade jag inte ens tänka på att packa väskan. Ibland antydde vården att jag var anorektiker, och en sköterska bad mig ha en extra morot i väskan för att få energi. En morot! Hon hade ingen aning om vad jag klämde i mig. 

Inte kunde hon googla på sina symtom heller, för på den tiden fanns det mest hemsidor för myndigheter och företag. Så i tio års tid skötte Linda hem, kids och sina företag – yrsel, inflammationer och febertoppar till trots. Förutom att vara skribent och författare startade hon bokförlag och drev PR-firma. Ja, hon var kortfattat en jäkel på att jobba och sälja. 

Är du en tävlingsmänniska? 

– Ja, min exman säger att jag är en extrem tävlingsmänniska. Jag är en vinnarskalle som vill ha resultat i allt. Får jag ett nej i jobbet så triggas jag och tänker att jag minsann ska visa dem och gör sedan allt för att dra in tre andra kunder. Och privat deltar jag inte om jag inte tror att jag kan vinna. Om vi i familjen går och bowlar eller spelar minigolf skulle det aldrig falla mig in att delta. Min exman är snäll och spelar med barnen, men jag skulle aldrig göra något jag inte vill. Om han inte gjorde det skulle mina barn få spela själva, säger Linda och lägger till: 

– Jag tror det här är en av mina styrkor som mamma. Jag visar mina tre tjejer att jag inte anpassar mig för att vara till lags, och att jag inte bryr mig så mycket om vad andra tycker. Livet är för kort!  

Jobbade du dig sjuk? 

– Jag tror att jag är född med dåliga binjurar, vilket är grunden till allt. Och många i min släkt har problem med sköldkörteln. Men ja, jag jobbade järnet under några år samtidigt som jag hade småbarn, och jag tror att det utlöste sjukdomarna. 

2013 fick hon till slut diagnosen Addisons sjukdom. En bekant som har sjukdomen kände igen symtomen och sa att hon måste testa sig. 

– Då tvingade jag till mig prover. Det visade sig att jag hade knappt mätbara kortisolvärden. En magsjuka hade dödat mig, säger Linda som sedan dess måste äta kortison dagligen. 

Jag jobbade järnet samtidigt som jag hade småbarn, och jag tror att det utlöste sjukdomarna

Hur påverkar det dig? 

– Det är vidrigt, för jag måste ha det med mig överallt, men utan kortison dör jag inom två dygn. Och får jag en magsjuka måste jag åka till akuten. 

2014 klappade hennes sköldkörtel också ihop. Hjärtat rusade, hon fick svårt att sova för att hon kände sig så uppjagad, hade frekventa febertoppar och rasade i vikt. Hon hade drabbats av Graves sjukdom, en sorts giftstruma. I våras opererade hon bort sköldkörteln och får nu äta medicin för det livet ut. 

– När sköldkörteln försvann fick jag livet tillbaka! Tidigare behövde jag äta för att orka laga mat, nu kan jag likt andra människor gå en halv dag utan att äta. Fatta vad mycket tid och energi som frigörs! För att inte tala om alla pengar jag sparar på att äta mindre mat.

Springer dagligen 

Kanske är det en mental överlevnadsstrategi, men hon säger att sjukdomarna även har fört goda saker med sig. 

– De gör mig lite våghalsig, nu ska jag exempelvis åka till Berlin själv, för jag vill ta vara på livet. De har gjort mig mer ödmjuk, jag har en ökad förståelse för folk som är trötta. Och jag är mindre gnällig i vardagen, för vem orkar bry sig om små­saker? 

– Dessutom: Även om jag är kroniskt sjuk så är det viktigt att komma ihåg att allas liv är piss ibland, alla kämpar mer eller mindre, så man får skärpa sig och göra det bästa av saken.  

För att stötta hälsan tränar Linda löpning. Hon springer nästan dagligen och har kommit fram till att 3,5 kilometer är lagom – springer hon 5 får hon ont i knäna, ”jag är för tunn”.

”Ibland springer jag med smink. Efteråt duschar jag av kroppen, men inte ansiktet. Det är mest tidseffektivt när jag ska i väg på möte.” Foto: Theresia Köhlin

– Jag försöker att inte träna för mycket – men det är svårt, för jag älskar att springa. 

Ja, på sin blogg skrev hon i våras att hon tycker löpning är bättre än sex. ”Vore jag tvungen att välja mellan sex och löpning skulle jag välja löpning. Vore jag tvungen att välja mellan en kärleksrelation och löpning skulle jag välja löpning.” Hon skriver fortfarande under på det. 

– Jag älskar flowet, och att man inte kan tänka på något när man springer, utom att röra på benen. Jag älskar adrenalinet, eller om det är endorfin som utsöndras, och det hjälper mot såväl ångest som rastlöshet. 

Linda har svårt att förstå människor som tar en power walk i stället. 

– Jag tänker: Herregud, människa, spring, det är så mycket mer tidseffektivt. Målet är ju ändå att frigöra så mycket tid som möjligt, så att jag kan sitta i ett hörn och läsa. Det är drömmen, det är vad jag älskar att göra.

 

 

LÄS OCKSÅ: Markiz Tainton om den långa kampen: ”Hormonsprutorna styrde mitt liv”

En vanlig dag i Lindas liv – i bilder

Linda älskar katter och har nyligen gett ut en bok om sina fyrbenta favoriter. Foto: Privat
”Ensammiddag. Helt tyst. Pratar inte med någon.” Foto: Privat
Suzanne Brøgger är en av favoritförfattarna. Foto: Privat
På hemmakontoret. Vill du se fler bilder och läsa Lindas texter? Följ henne på instagram: @lindaskugge Foto: Privat

LÄS OCKSÅ: Cissi Wallin: ”Jag vill berätta den osannolika sanningen”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av amelia + 4 rödvinsglas från Iittala för 249 kr. Köp nu