– Jag har alltid gjort som jag velat i livet, säger Helena.
– Jag har alltid gjort som jag velat i livet, säger Helena. Foto: EERO HANNUKAINEN/TT NYHETSBYRÅN

Helena af Sandeberg: ”Jag har parerat assholes i hela mitt liv”

Hon är impulsiv och har nära till känslorna. Men när det gäller jobb är hon lika disciplinerad som en elitidrottare. Vi träffade film- och tv-aktuella Helena af Sandeberg, 49, för ett snack om drömrollen, den ständiga ångesten och konsten att ha en civiliserad relation till sina ex. Och om vikten av att ryta ifrån: – Nu har jag en position där jag kan ta en fajt.

Vissa människor är som virvelvindar. De får pulsen att stiga och allt känns lite mer intensivt i deras närhet. Helena af Sandeberg är en sådan människa. Hon svarar snabbt, välformulerat och ofta roligt, och svingar sig mellan ämnen och associationer i blixtrande fart. 

Vi talas vid mitt under inspelningen av tv-serien Deg (SVT), som har premiär nästa höst. Helena spelar huvudrollen mot Bianca Kronlöf.

– Det är mitt livs absoluta drömroll. Det bästa tv-manus jag någonsin läst. Jag spelar den ensamstående mamman Malou som bor på Lidingö. Fasaden har rämnat, hon befinner sig på ruinens brant – och då råkar hon hitta 47 miljoner kronor i skogen. Men det är ett rånbyte… 

Vad är det du gillar med rollen?

– Att hon är så komplex, annars är kvinnoroller bara en sak. Just nu är alla kvinnor starka, förr var alla svaga. Och så är hon väldigt impulsiv, hon tar snabba beslut och det gör jag också, vi är lika på så sätt. Jag är också ganska galen, säger Helena och skrattar.

– Och så är vi ensamstående mammor till varsin tonårsson. Jag kan relatera till mycket i hennes liv.

Jag var stolt över att vara en arbetsnarkoman, jag älskade det

Helena sprudlar av energi trots att hon just jobbat två 16-timmarsdagar i sträck. Hämtad i taxi halv sex på morgonen, hemma igen tio på kvällen.

– Under sådana här intensiva jobbperioder finns det inte plats för något annat i mitt liv. Jag gör inget annat än att jobba och vara med barnen, annars klarar jag det inte. Jag lever som en elitidrottare – ingen alkohol, inget socialt liv, jag träffar bara barnen. 

Helena spelar Veronika i Bröllop, dop och begravning – filmen (premiär 25 november). Foto: LINUS HALLSENIUS

Har du alltid gjort så?

– Nej, tvärtom... Jag gick in i väggen 2011 och då lärde jag mig läxan. Innan dess var jag stolt över att vara en arbetsnarkoman, jag älskade det. Jag kände att jag klarade hur mycket som helst. Jag filmade och spelade teater samtidigt i flera år utan paus emellan. Det var tunga, känslosamma roller i Anna Karenina, Blondie och Förtroligheten i ett enda svep. 

Fick du några varningssignaler?

– Ja, många, men jag fattade inte ändå. Jag fick allergier och utslag. Hjärtat slog jättefort och en dag kunde jag plötsligt inte röra händerna längre, och absolut inte sova. Jag hamnade på sjukhus för utredning, jag trodde att jag var dödssjuk. Men det var stress. 

– Då tog jag helt ledigt i tre månader, jag kunde inte fortsätta jobba. Det gick bara inte. Sedan dess gör jag en sak i taget – oftast… Och jag försöker alltid vara ledig ett tag innan jag börjar med nästa. Det är det där att hoppa mellan olika projekt som gör mig galen.

– Jag har hett humör, jag är som ett tomtebloss, säger Helena. Foto: HANNA FRANZéN/TT NYHETSBYRÅN

Helena har varit gift två gånger, med Alexander Mørk-Eidem, som är pappa till Alfred, 15, och Fredrik Lycke, pappa till Ava, 6. De träffas allihop när barnen fyller år och lyckas få något som skulle kunna vara komplicerat att se rätt enkelt ut. 

Ni verkar kunna umgås utan tjafs. Hur gör ni? 

– Ja, i dag är vi alla ganska goda vänner. Vi har lyckats bevara en bra relation, det har varit fungerande skilsmässor. Jag ser fortfarande båda mina ex som något slags familj, vi vill bara inte leva ihop. Jag tror att det är värdefullt för barnen att man fortsätter att vara en familj. Som förälder har man det ansvaret, det är ju inte barnen som tagit beslutet att skiljas, säger Helena.

Jag ser fortfarande mina ex som något slags familj, vi vill bara inte leva ihop

– Jag är inte jättestolt över att jag har skilt mig två gånger, men jag är stolt över hur vi har gjort det. Alla vuxna har valt barnen först. Dessutom är vi alla i samma bransch och om vi inte hjälps åt så funkar det inte. Redan från början var vi överens om att barnen måste ha det bra. De är båda väldigt bra pappor och det är jag glad över.

Var det inte svårt att gå från gifta till en bra kompisrelation?

– Jag är bra på att släppa taget om förluster och inte bli bitter, och det har vi alla lyckats göra. Man måste släppa taget om skitsaker och inte hänga upp sig. Det finns en orsak till att man skildes och inte är gifta längre, man måste låta bli att hamna i samma situation som skild. Det får man påminna sig om ibland. Men såklart det krävde en ansträngning i början. Nu är det inte så svårt längre.

Du låter inte så sentimental.

– Nej, jag lägger inte tid på sådant, jag lever mycket i nuet. Det finns ingen poäng i att ångra saker.

Med Jonas Karlsson i filmen Kim Nowak badade aldrig i Genesarets sjö. Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT NYHETSBYRÅN

När Helena var tolv år blev hennes mamma sjuk i bröstcancer. Sju år senare dog hon. Något som förstås påverkade den 19-åriga Helena på djupet och än i dag präglar henne.

– Jag hade mycket oro i mig redan som liten, men när mamma blev sjuk och dog cementerade det min världsbild: allt går åt helvete. Jag väntar hela tiden på nästa katastrof. Det låter dumt, men jag är alltid rädd.

Vad är du rädd för?

– Att det ska hända barnen något. Jag ringer hela tiden till min son och frågar var han är, flera gånger varje dag. Första gången han gick hem själv från fotbollsträningen blev jag så lättad att jag grät när han kom in i hallen. Jag har berättat för barnen att det är jag som är tokig – att det är mitt problem, inte deras. Men jag har väldigt livlig fantasi. Det är jobbigt att leva med mig. 

Helena som sjuåring – glad, nyfiken och lite orolig. Foto: Privat

Vad säger din son när du ringer hela tiden?

– Han är så van. Han kan säga: ”Hej mamma, har du hört en ambulans?” Så fort jag hör sirener tror jag det värsta. Jag vet att det kan hända, för det hände mig. Hela livet går ut på att undvika att det ska göra så där ont igen. Jag har gått väldigt mycket i terapi för det här, ändå är det svårt att bli av med ångesten. Men jag hörde hjärnforskaren Anders Hansen sommarprata och testade att gå ut och springa i stället. Det funkade fantastiskt bra! Nu springer jag när jag kan.

Så fort jag hör sirener tror jag det värsta. Jag vet att det kan hända, för det hände mig

Om du inte kan springa, hur hanterar du ångesten då?

– Jag är skådespelare. Det är min allra bästa verklighetsflykt. Det är jätteskönt, för jag står inte ut med att vara Helena hela tiden. Jag är mycket hellre andra människor, säger Helena och skrattar.

– Då kan jag leva ut allt jag inte kan leva ut hemma. För mig är det svårare att vara ledig, då kommer inte ångesten ut någonstans. Det kan vara tufft. Det är enklare att jobba och inte tänka så mycket.

Har ångesten också gett dig drivkraft?

– Ja, för jag har alltid gjort vad jag har velat och tagit snabba beslut. Som yngre hade jag hemskt bråttom med allt. Jag tänkte att man kunde dö när som helst, det gjorde ju mamma. Det fick mig att flytta till New York, utbilda mig och satsa hårt på det jag ville.

Och Helenas höga ambitionsnivå har gjort henne till både publikfavorit – hon har gjort över 50 tv- och filmroller, varav många varit stora succéer – och till en hyfsat välbeställd person.

– Det beror förstås på vad man jämför med. Men jag tjänar bra när jag filmar och det har jag gjort mycket, säger hon.

– Att springa är ett jättebra sätt att hantera ångest, säger Helena. Foto: Privat

Är du intresserad av ekonomi?

– Jag är sjukt ointresserad och får panik när det kommer en räkning. Min revisor sköter precis allt, hon har med åren blivit min vän och psykolog också, det är fantastiskt att ha en sådan person i sitt liv. När man själv inte kan någonting. Precis som med teknik, jag kan inte ens få igång tv:n. Allt sådant gör Alfred.

Du har nära till känslorna, blir du ofta arg?

– Ja, jag exploderar ofta! Jag har hett humör. Min första roll var Lilla My. Hon är liten och arg, precis som jag. Det var min perfekta roll (skratt). Det bara sprakar till, jag är som ett tomtebloss. Ibland blir det fel, jag kan reagera för fort. Men mitt humör gör också att jag vågar ta plats och säga ifrån. Vilket är bra på jobbet, för nu har jag en position där jag kan ta en fajt. 

Vilken sorts fajt menar du?

– Som yngre är man så rädd att förlora jobbet. Jag har ett ansvar att säga ifrån om någon beter sig illa mot en ung tjej som kanske inte törs eller kan säga ifrån själv. 

När jag var ung och en kille tafsade sa folk: ”Han tycker du är söt, han gillar dig”

Du var en frontfigur i teateruppropet Tystnad/Tagning i samband med #metoo 2017. Hur var det? 

– I början av #metoo tyckte jag att inget hade drabbat mig, men det var för att jag var så van. Från fjorton års ålder har jag alltid fått parera mäns beteende. Det var bara en del av livet. Men #metoo gjorde oss medvetna om att det är fel. Jag tyckte att jag var cool som kunde hantera de där männen, men ska man behöva vara DUKTIG på att parera assholes? Det är ju helt sjukt.

Märker du någon skillnad på de här åren?

– När jag var ung och en kille tafsade sa folk: Han tycker du söt, han gillar dig. Men om en tjej säger till idag händer det något, folk är medvetna på ett helt annat sätt. Jag är stolt över att det är på väg att förändras! Förändringens vindar blåser.

Helena engagerade sig i Tystnad/Tagning, ett #metoo-upprop. Foto: KARIN TÖRNBLOM/TT / KARIN TÖRNBLOM TT NYHETSBYRÅN

Har du själv drabbats av några snuskgubbar på teatern?

– Jag hoppade av min första filmroll när jag gick teaterlinjen på Södra latin för att regissören började massera mina bröst. Han sa att jag verkade spänd! Det var en risk, tänk om jag inte skulle få någon mer chans? Och jag kände att i så fall fick det vara så. Men jag har inte råkat riktigt, riktigt illa ut någon gång, och det kan jag nog också tacka mitt humör för. Det är inte lika roligt att tafsa på en tjej som skäller ut en högt och ljudligt.

– Jag blir skitförbannad när jag tänker på vad män gör mot kvinnor och att man fortfarande pratar om vad tjejer har på sig. Ska min dotter behöva växa upp med ansvaret för om en man vill våldföra sig på henne? Hon får väl ha vilken jävla kjol hon vill. 

Jag längtar tills det är över, det gör vi nog alla. Fan vad jag ska hångla!

Det här året har varit speciellt för alla som jobbar med underhållning. Många projekt har ställts in eller skjutits upp på grund av coronaläget. 

Hur har 2020 varit för dig? 

– Vårens filmande sköts upp, en grej fick jag hoppa av och några inspelningar flyttades så att det uppstod tidsbrist. Jag har coronatestat mig flera gånger och nu är det dags igen inför en kysscen. Men jag är lyckligt lottad som filmar, många på teatern har haft det tufft. 

En rolig dag med David Hellenius i Finaste familjen. Foto: Privat

– Jag är väldigt rädd för sjukdomar, både för mig själv och för andra. Jag är en statistiknörd och vet exakt hur många som ligger på IVA eller är smittade, jag följer det dag för dag. Som ung var jag hypokondriker, gick i terapi och kom över det. Men jag är noggrann och vaksam, säger Helena. 

– Det handlar om solidaritet att hålla avstånd, jag blir provocerad när andra inte gör det. Den respekten jag känner för alla som jobbar i vården är enorm, särskilt ett sådant här år – och så följer inte folk rekommendationerna! Det gör mig jättearg.

Samtidigt är det jobbigt att hålla ett sådant avstånd till andra under så lång tid.

– Ja, verkligen. Jag kramar sönder mina barn, för jag kramar ingen annan nu. Man blir lite låg, och det är hemskt att läsa att det ökar... Jag längtar bara tills det är över, det gör vi nog alla. Fan vad jag ska hångla! 

LÄS OCKSÅ: Pernilla: ”Bianca och jag har delad vårdnad för våra hundar”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av amelia + halsband från Smycka för endast 199 kr. Köp nu!