”Varför ligger smarta kvinnor med hopplösa män?”

Detta är en krönika. Åsikter och ställningstaganden är skribentens.

För några år sedan hade jag kontakt med en astrolog som skulle lägga något sorts relationshoroskop åt mig. Vi träffades aldrig för han skrev via mejl att han tyvärr inte kunde ge någon framtidsprognos kring mitt kärleksliv, det var tydligen tomt i spåkorten. Jag börjar tro att han var synsk. 

Att det är tröttsamt att vada fram i gyttjan av alla kanske-män på Tinder som vill hålla saker och ting ”casual” är knappast en ny spaning. Det har skrivits mängder av texter om den moderna singelns tröstlösa jakt efter någon söt, snäll och rolig som kan ta en bort från apparna. Alla hatar det. Men nu sitter vi här och glor på våra små skärmar, för där ute i verkligheten tittar ingen en i ögonen längre. Det är vad det är.

Kanske är det ändå mest synd om oss kvinnor som vill dejta vettiga män.

Så ja, det är synd om alla singlar. Men kanske är det ändå mest synd om oss kvinnor som vill dejta vettiga män. Vi har helt enkelt blivit för bra. Vi är förstående, roliga, smarta, uppstyrda. Och Tinder-männen är… inte det. 

Som trettionånting kvinna och singel beskylls man ofta för att vara för kräsen. Men alltså, har ni sett vilken dy vi tvingas vaska i? Och varför ska inte vi ställa samma krav på männen som de gör på oss? Svaret är enkelt: för att ingen gör det. 

Titta bara på tv-programmet ”Gift vid första ögonkastet”. Säsong efter säsong är det en uppenbar nivå-asymmetri mellan männen och kvinnorna. Har det någonsin medverkat en svinsnygg, känslomässigt tillgänglig kille som matchas med en lite halvful, hopplös tjej? Jag kan inte komma på en enda. Det är alltid tvärtom. En inte så attraktiv man, som typ blir lack för att han inte får kalla sin tjej för kärring, matchas med en smart, söt kvinna och experterna blir irriterade för att hon inte ger honom en chans. Som om det vore en självklarhet att någon som hon skulle vilja ha en sådan som han. Var är dejtingprogrammen där smarta och socialt begåvade hunkar matchas ihop med tafatta, tunnhåriga tjejer med dåliga jobb och noll social skills? 

Kvinnor ska vara eviga ”cool girls” som förväntas ställa upp på allt, stå ut med allt och inte förvänta sig något tillbaka. Nuförtiden ska vi även ta första steget – det enda som män faktiskt förväntades göra förr – för tydligen gillar killarna på Tinder att det andra könet skriver först. Men förvänta dig inget svar. Killar gillar nämligen inte när man ställer krav. 

Likt mätta, pösiga bondkatter sitter ointressanta män och väljer bland snygga och smarta kvinnor — som de sedan dissar och dumpar. Den här obalansen är så självklar att ingen ens rycker på axlarna. Kvinnor ska vara tio av tio oavsett vad. Positiva projektledare med väldoftande hår som förväntas se sunkiga män och deras lika sunkiga åsikter som spännande projekt. Så mysigt att få fixa lite ju! Men det måste ändå finnas en trade off. Jag menar, skådespelaren Salma Hayeks fula man Francois-Henri Pinault är åtminstone miljardär. 

Han torkade upp fläckar på golvet med en gammal t-shirt och vägrade borsta tänderna på kvällen.

Kanske är det vårt eget fel. Vi gör det för lätt för de här männen. Som curlande morsor ursäktar vi deras beteenden gång på gång. Ta min kompis som ett exempel. Hon dumpades nyligen av en Tinder-kille som bodde på andra sidan stan och av någon mystisk anledning var det tydligen smidigare att hon åkte hem till honom i stället för att han skulle åka till henne. Så hon körde dit hela tiden. Jag fick inte riktigt ihop det, för han jobbade hemma medan hon var tvungen att åka till sitt arbete varje morgon. Men men. 

På samma sätt tillbringade jag flera år med att packa alla mina grejer och åka hem till en kille kväll efter kväll för att det var så jobbigt för honom att ta med sig kavajen om han sov hos mig(?) och jag hade ju SL-kort. Den här killen hängde för övrigt upp ett lakan i fönstret när persiennen gick sönder i stället för att laga den, torkade upp fläckar på golvet med en gammal t-shirt och vägrade borsta tänderna på kvällen för att, citat, ”det är onödigt” (nej, han var ingen knarkare). 

När jag – motvilligt – skaffade Tinder hade jag liksom hoppats att något hänt. Det är ändå 2022. Det är efter metoo. Vi borde kunna förvänta oss mer. 

En singelvän är i nuläget så trött på alla hopplösa killar att hon på fyllan nämner att hon funderat på att börja dejta tjejer i stället. Och det är ju okej om man nu vill det. Men lösningen på det här problemet kan väl knappast vara att alla tjejer som söker någon rimlig ska bli lesbiska? 

Det är inte så charmigt att dejta en otillgänglig och slö fuck boy när man är trettioplus.

Så kommer jag att tänka på den socialdemokratiske statsministern Tage Erlanders uttalande om ”de stigande förväntningarnas missnöje”. Han menade att medan samhället blir rikare och människor ständigt får det bättre gror fortfarande missnöje bland medborgarna, just för att förväntningarna också hela tiden stiger. Lite så är det nog. Medan kvinnor utbildar sig i allt högre grad och växlar upp på alla plan bubblar ett missnöje kring att männen inte gör likadant. Ju äldre man blir, desto högre blir också tröskeln för vad man står ut med. Det är inte så charmigt att dejta en otillgänglig och slö fuckboy när man är trettioplus. 

Kanske var den där astrologen klärvojant. Det finns ingen framtidsprognos för vare sig mitt eller någon annan kravställande kvinnas kärleksliv. Eller så hade jag för höga förväntningar även på honom. Han kan ju bara ha varit sjukt dålig på sitt jobb. 

LÄS MER: Linda Skugge: ”Tyck inte synd om de överbelånade innerstadsborna”

LÄS MER: Sju tröstande skilsmässofilmer 

Se också: Svenska mäns vanligaste sexfrågor