För somliga ter sig arbetet betydligt lättare än att vara hemma på heltid med barnen.
(Bilderna är genrebilder.)
För somliga ter sig arbetet betydligt lättare än att vara hemma på heltid med barnen. (Bilderna är genrebilder.)

Semestern var ett helvete – äntligen får vi börja jobba

Föräldrar upplever det ibland som en lättnad när semestern är över och skolor och förskolor öppnar igen.

Det här är några anonyma mammors rapporter från verklighetens somrar med barn. De berättar om sina känslor av otillräcklighet, sorg och skam. Om att vilja ge mer, men att inte kunna. Och om frustrationen och bråken.

”Att börja jobba räddar mig från att bli ett vrak”, säger ”Lovisa”, 42.

Sommarsemestern är inte den drömtid som många önskar, tvärtom kan den vara en påminnelse om livets orättvisa villkor och om de relationsbekymmer som man lever med. Att skilsmässorna historiskt sett ökar i september talar sitt tydliga språk.

Småbarnsföräldrar är en grupp som kan ha det tufft under långa sommarlov. Och diskrepansen mellan kurerad instagramlycka med lantidyller i motljus och gnälliga barn i en liten, mörk lägenhet är lika stor som sociala mediers negativa effekt på vår mentala hälsa är väldokumenterad. Känslan av otillräcklighet, att inte kunna ”ge sitt barn det bästa” uppstår lätt när man ser filtrerade flöden från idylliska och evighetslånga drömsemestrar. 

Jag har svårt att få det att gå ihop tidsmässigt och ekonomiskt under det sex veckor långa lov jag kan ge.

”Idealet är ju tio veckors lov, men trots att jag lämnar på sommarfritids så har jag svårt att få det att gå ihop tidsmässigt och ekonomiskt under det sex veckor långa sommarlov som jag kan ge mina barn”, säger ”Helena”, en 32-årig, ensamstående tvåbarnsmamma som egentligen heter någonting annat. ”Jag önskar att barnen hade fått uppleva mer. Vi har mest varit hemma och vissa dagar har varit extremt jobbiga att ta sig igenom när deras kompisar är bortresta och ingen kan träffas för att leka. Barnen bråkar med varandra och gnäller. Mitt jobb är hur lugnt som helst i jämförelse med att ta hand om dem på heltid.”

AnnaCarin Magnusson, leg. psykolog och specialist i psykologisk behandling.

AnnaCarin Magnusson, leg. psykolog och specialist i psykologisk behandling, uppmanar föräldrar att sänka sommarlovspressen och se situationen ur ett barnperspektiv.

– En viktig påminnelse är ju att barnen, åtminstone inte när de är små, har några särskilda föreställningar om hur en lyckad semester ser ut, säger hon.

 Och det är viktigt att komma ihåg att en sommar hemma med lugn och ro och lokala lekplatsbesök kan upplevas som minst lika härlig som den bildsköna idyllen med hemgjord gelato, släktmiddagar och fisketurer i skymningen. 

Jag har varit så besviken på mig själv den här sommaren. Jag blir irriterad på barnen när jag är trött och bitter på de andra.

En annan orsak till att loven kan vara tärande är de konflikter som uppstår när vardagliga rutiner luckras upp och vi tillbringar all tid tillsammans. Lägg till skaviga relationer till närvarande släktingar, ett dåligt förhållande, höga förväntningar och deppigt väder – och det är lätt att förstå att tålamodet sviker. 

”Jag har varit så besviken på mig själv den här sommaren för att jag känner mig så hemsk som blir irriterad på barnen när jag egentligen bara är trött och bitter på de andra”, säger ”Lovisa”, 42, som har tillbringat sommaren med sina två barn på släktens lantställe. 

Och hon är inte ensam. Diskussionstrådar på Facebook och samtalsforum som Familjeliv är fulla av ledsna mammors berättelser från verklighetens somrar. 

Det är okej att man inte alltid lyckas vara den förälder man vill vara, man har ändå 18 år på sig att vara en bra förälder.

AnnaCarin Magnusson rekommenderar föräldrar som känner sig besvikna på sig själva för att de inte levt upp till idealbilden av den tålmodiga förebilden att tillämpa acceptans och självmedkänsla. Ingen mamma eller pappa är perfekt. Ingen semester är superhärlig hela tiden. Och inget är lika vackert som andras lediga dagar i sociala medier.

– Steg ett är att erkänna för sig själv att det är okej att det känns jobbigt och att man blir irriterad och arg ibland. Det är okej att man inte alltid lyckas vara den förälder som man vill vara, och man har ändå 18 år på sig att vara en bra förälder på det stora hela, säger hon.

 Hon påminner om att det viktiga är hur vi hanterar de situationer då vi inte är den fantastiska föräldern, och att dessa – om de sköts på rätt sätt – kan vara lärorika och utvecklande för barnen.

– Om det är något som man behöver reparera, om man till exempel har tappat tålamodet och blivit arg, är det en god idé att säga ‘Förlåt, jag var lite trött och jag menade inte vad jag sa’. Genom att agera så är man också en god förebild som visar hur en sådan situation kan hanteras, och barnen lär sig av det, säger hon.

”Jag måste jobba lite då och då, för att få det att gå ihop. Avundsjukan gör ont när jag ser alla bilder från bekanta som befinner sig på mysiga ställen med barnen medan jag sitter vid datorn...”, säger ”Helena”, 32. Bilden är en genrebild. Foto: Shutterstock

Sommarlovsrapporter från anonyma mammor 

Tre mammor om sina känslor av leda, och ibland ren vanmakt, under semestern.

”Lovisa”, 42: ”Tillvaron är en härva av svek och gamla lögner”

”När jag äntligen fick börja jobba förra veckan var jag så tacksam. Inga mer tjatande barn, inget mer av att samsas med släkten i de mysiga små stugorna som vi samäger, och där tillvaron under ytan är ett inferno av svek, gamla lögner och oförrätter. Och numera även gnälliga barn och bråk. Jag har varit så besviken på mig själv den här sommaren för att jag känner mig så hemsk som blir irriterad på barnen när jag egentligen bara är trött och bitter på de andra. 

Barnen är oskyldiga men jag klarar inte av att kanalisera mina känslor. Till saken hör att min man inte är särskilt delaktig. Han åker iväg på långa ärenden medan jag får rodda barnen. Han är den som låter mig hålla koll både på våra och hans bröders barn hela kvällen för att, när jag ber om lite hjälp, hoppa in precis innan jag ska lägga dem och ”spela upp” alla så de blir helt tokiga och springer omkring och skriker. 

Avundsjukan gör ont när jag ser alla bilder från bekanta som befinner sig på mysiga ställen med barnen.

Kanske låter det som lyxproblem, jag vet. Men jag vet också att jag vantrivs och längtar hem till stan, till rutinerna och min arbetsplats med vuxna kolleger. Att börja jobba räddar mig från att bli ett vrak.”

”Helena”, 32: ”Avundsjukan gör ont”

”Jag hör till dem som sliter för att ge mina barn ett långt sommarlov. Mina barn lider nog inte av att gå på fritids i några veckor, men få av de andra föräldrarna nyttjar fritids eftersom de har en partner att dela veckorna med, och det kan kännas tufft när deras barn är lediga nästan dubbelt så länge som mina. Idealet är ju tio veckors lov, men trots att jag lämnar på sommarfritids så har jag svårt att få det att gå ihop tidsmässigt och ekonomiskt under det sex veckor långa sommarlov som jag kan ge mina barn.

Jag har inget lantställe att åka till och det blir mycket tid i vår lägenhet. Jag måste jobba också, lite då och då, för att få det att gå ihop. Avundsjukan gör ont när jag ser alla bilder från bekanta som befinner sig på mysiga ställen med barnen medan jag sitter vid datorn... 

Jag önskar verkligen att sommarlovet vore kortare.”

”Mia”, 48: ”Jag skrek att jag inte orkar mer”

”Jag får ångest av att se barnen sitta i rum som borde bada av ljus, men som är mörklagda på grund av skärmarna. Mina pojkar motsätter sig mina idéer om aktiviteter och varje dag får jag tjata ut deras Silicon valley-kidnappade skärmhjärnor på grejer. Det blir många konflikter och en dag tappade jag det bara och skrek och grät att jag inte orkar mer. 

Jag skäms, men reaktionen var sprungen ur en enorm frustration och besvikelse på att livet liksom inte är härligare än så här. 

Jag känner en stor lättnad över att få vardagen tillbaka.”

LÄS MER: ”Hur får man nya vänner som vuxen?”
LÄS MER: Är det okej att be tonåringen sitta barnvakt?