Foto: Justin Case / Stone RF

Läsarbrevet: ”Jag känner mig oälskad och värdelös”

Fias sambo klagar på hur hon ser ut och vill aldrig gå ut med henne längre. Skäms han för mig, undrar Fia – men amelias psykolog AnnaCarin Magnusson ser ett annat, farligare mönster. Här är hennes råd.

Fråga: Jag har sedan länge en relation och känner att det är min partner för livet. Men jag är osäker på vad han känner för mig, och det får mig att tappa självförtroendet. Från början var det han som drev på att vi skulle bli tillsammans medan min kärlek växte fram ett steg i taget. Men nu för tiden är det bara jag som försöker se till att vi gör något roligt ihop, som att laga god mat, gå ut och äta eller bjuda hem vänner. Inget duger för honom längre, mina förslag verkar inte locka honom. Vi går aldrig ut tillsammans som vi gjorde förr. Däremot får jag ofta höra: ”Varför gör du dig inte fin för mig?” eller: ”Du borde gå på gymmet lite oftare” och jag förstår att det är min kropp han inte är nöjd med. Det värsta är att han har rätt - jag borde träna mer, jag orkar oftast inte sminka mig och har ingen lust att gå i högklackat. Jag känner mig så värdelös. Varför skärper jag mig inte bara så han kan vara stolt över mig igen? Kanske skäms han och det är därför han inte vill gå ut med mig? /Fia

Psykologen: ”Det handlar om självrespekt”

Jag blir lite beklämd när jag läser ditt brev. Det låter som att din partner varit väldigt framgångsrik i sin kampanj att lägga skulden på dig för att ni inte har det lika bra längre. Han har förmedlat budskapet att du inte är tillräckligt bra som du är, och det har gått så långt att du börjat tro på det, och tvivlar på ditt eget värde. 

När man lever ihop länge hör man den andres värderingar så ofta att man till sist får svårt att värja sig mot dem. Jag tror i och för sig att om och när det är en ömsesidig och respektfull process, kan det vara bra att man påverkar varandra. Man liksom växer ihop. 

Din självrespekt kommer inte att öka av att du jagar din partners godkännande.

Men om den ena parten börjar dominera, och i synnerhet om denne kritiserar den andres värde som person, ja, då blir det väldigt skadligt. Du får tankar om att det inte går att uppskatta dig som du är. Då behöver du påminna dig om att det finns många personer som älskar sin partner fast hen har lite mage, eller gillar att gå i träningskläder mest hela tiden. 

Du är du, och den du är duger. Det känns viktigt att slå fast det, men jag tror samtidigt inte att det räcker med att jag säger det. Precis som du själv är inne på att det är viktigt att du hittar tillbaka till självrespekten. Jag föredrar ordet självrespekt framför självkänsla eftersom det ger lite mer nycklar till vad som behövs. När du behandlar dig själv med respekt kommer du också att känna att du är värd något.

Jag tror inte att självrespekten, eller självkänslan kommer att öka av att du jagar din partners godkännande. Så hur gör man då? 

1. Den första delen handlar om att inte vara i en miljö som är ”giftig” och bryter ner den självrespekt du har kvar. Det vill säga, du behöver vistas mer i sociala sammanhang med personer som godkänner dig som den du är, och helst inte alls i sociala miljöer där du blir hårt kritiserad. Det här är grunden och något du behöver ta på allvar. Är det så pass giftigt hemma hos dig att du faktiskt behöver bryta upp? Fundera över det. 

Är det så pass giftigt hemma hos dig att du faktiskt behöver bryta upp?

2. Därefter kan du gå vidare med att få självkänslan att växa. Det sker när vi antar utmaningar och upptäcker att vi bemästrar dem. Det behöver inte vara stora saker som att bestiga bergstoppar, små vardagliga utmaningar funkar bra. Att lära sig något nytt eller våga byta jobb, prova något man tycker är lite läskigt eller utmana sig fysiskt är bara några exempel. Vad skulle det kunna vara för din del?

3. Fundera även över vilka grundläggande värderingar du har. Att bryta mot sina egna värderingar tär på självrespekten. Därför behöver man stanna upp och fundera över vem man vill vara, och vad man eventuellt vill förändra utifrån det. Det är ett slags etisk kompass jag pratar om, där du behöver stämma av att du agerar hyfsat i linje med det du själv tror på.

Ibland kan man behöva hjälp med att jobba med de här tre delarna. Du kan antingen kontakta en KBT-psykolog eller slå dig ihop med någon god och klok vän och fundera kring de olika stegen. Jag önskar dig ett stort lycka till! 

LÄS OCKSÅ: Johanna, 37: ”Jag lämnade min man för en kvinna”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av amelia + 4 rödvinsglas från Iittala för 249 kr. Köp nu