”Han menade att alla tjejer gillar hårt sex”

Det här är en krönika. Åsikter och ställningstaganden är skribentens.

”Nej, jag ger upp. Jag kanske bara ska hitta någon rik och ful som kan ta hand om mig.” Det är en kompis som, trött på dejtingapparna, är villig att tumma på sina ideal för att inte leva ensam livet ut. Och jag känner igen mig. För varje dejt som inte leder någon vart nöts man ner. Och ju svårare det blir att träffa någon, desto mer är man villig att kompromissa med sina ideal. Inte så konstigt kanske. Men så läser jag artikeln ”Du kan inte förvandla en hora till en fru” i Svd, om redpill-rörelsens kvinnliga frontfigurer, och inser att det är något större i görningen. Namnet redpill kommer från filmen ”Matrix” där huvudkaraktären får välja mellan ett blått och ett rött piller, där det röda får honom att se världen så som den verkligen är. Anhängarna anser att det är just det de gör: ser världen på riktigt, utan ”feministisk bullshit”. 

Kvinnorna vill bli sedda som 'sköna tjejer' i stället för 'jobbiga feminister'.

De kvinnliga frontfigurerna menar att det pågår ett krig mot maskuliniteten och förespråkar tydliga (läs förlegade) könsroller. Män behöver inte kvinnor men kvinnor behöver män, säger de. Det är ett slags motstånd mot ökad jämställdhet där de här kvinnorna vill bli sedda och accepterade som ”sköna tjejer” i stället för ”jobbiga feminister.” Youtubern Pearl Davis bakom ”Just pearly things” är en av de största kvinnliga redpill-anhängarna. Hon har nästan 1,3 miljoner följare. I en video förklarar hon att män vill ha undergivna kvinnor men att moderna kvinnor, trots årtusenden av träning, har glömt hur man beter sig då.

Det som fångade mitt intresse var inte själva fenomenet – konservativa ideal är inget nytt – utan ett uttalande från sociologen Emma Engdahl. I Svd- artikeln säger hon att det kan bli lättare att anamma redpill-ideologin i en digital dejtingvärld där det är svårt att få till en långvarig kärleksrelation. Att vi samlar alla förlorade relationer inom oss och får en kass självkänsla: ” I ett sådant läge är det relativt lätt att ta till sig ideologin om att kvinnan är dålig; att hon inte är värd en mans kärlek och därför bör underordna sig mannen”. 

Om man tittar på hur vi presenterar oss på dejtingapparna råder en slags outtalad redpill-tillvaro. Männen poserar med muskulösa, bara bringor och fiskespön i händerna, medan kvinnorna är söt-sexiga med putiga tightsklädda rumpor och rådjursblick. Männen har profiltexter som nästan alltid inkluderar längd, kanske någon rad om hur framgångsrika de är på jobbet, och generellt en självsäker attityd som signalerar styrka och beskydd. En kille jag såg hade helt krasst skrivit: ”Är 193 centimeter så behöver ingen personlighet”.

Omedvetet har vi liksom köpt redpill-ideologin när det kommer till digital dejting. Att undergivna kvinnor drömmer om stora, starka män som kan ta hand om dem. I ett poddavsnitt med dejtingtips för manliga redpillers delar Youtubern ”Menshrine” med sig av guldkorn som: ”100% av alla kvinnor vill bli slagna, dragna i håret eller dominerade i sängen”, ”Behandla kvinnor som människor, inte som gudinnor, förutom i sängkammaren då du kan behandla dem som djur” och ”Tjejer kanske säger att de är självständiga och inte behöver en man, men det stämmer inte. De behöver en man för att göra allt som är svårt.” 

En kille sa att jag skulle vara riktigt söt om någon bara kunde 'knulla till mig'.

Jag skrattade flera gånger när jag lyssnade på det här för i min värld är det löjeväckande att någon skulle ta till sig dessa råd. Men det finns kvinnor med miljontals följare som håller med. Som tycker att kvinnor är lägre stående varelser, inkapabla att ta hand om sig själva utan en man. De mest extrema av redpillers tror till och med att kvinnor vill bli våldtagna. Det låter sjukt, men så inser jag att det här redan har börjat sippra in min egen sfär. En tjejkompis berättade om en Tinderdejt – som hon för övrigt träffade ett tag – som menade att ”alla” tjejer gillar hårt sex. Det här berättade han efter att de hade haft sex för första gången och hon undrade varför han hade tagit stryptag runt hennes hals och kört upp ett finger i röven på henne. Jag kommer själv ihåg en kille som sa att jag skulle vara riktigt söt om någon bara kunde ”knulla till mig”. Jag var jobbig, antar jag, och skulle veta min plats – vilket det manliga könet kunde hjälpa till med.

Det är säkert tufft även för männen, men kvinnor anklagar i större utsträckning sig själva.

I en tid då relationen med apparna varar längre än de vi har med varandra, famlar vi alla efter enkla svar på varför vi inte lyckas med kärleken. Men en återgång till förlegade könsroller är inte lösningen. Det är säkert tufft även för männen, men det finns en tydlig skillnad: kvinnor anklagar i större utsträckning sig själva. Till och med de kvinnliga redpill-anhängarna tycker ju att det är deras eget fel att de inte lyckas med sina relationer. Den här skillnaden illustreras väl genom ett citat från boken ”De galna kvinnornas bal” av Victoria Mas. Boken handlar om mentalsjukhuset Salpêtrière i Paris där kvinnor som ansågs galna eller besvärliga spärrades in av männen i deras liv; fäder, bröder och makar. En av karaktärerna säger vid ett tillfälle att mäns galenskap inte går att jämföra med kvinnors: ”Män gör andra till offer, kvinnor plågar sig själva.”

Exakt så är det. Och för att brygga kärleksgapet mellan män och kvinnor behövs inga fler råd från personer som predikar om kvinnlig underkastelse. 

Katarina Muhr är journalist och krönikör. 

LÄS MER: ”Nu är överklassleken slut och det svider” 

LÄS MER: Äter lök och har smeknamn på könet – 48 varningar på första dejten