För Rachel är det viktigt att vara mer än en perfekt yogaprofil: ”Jag kände snart att jag inte bara ville stå på händer och dricka färgglada fruktjuicer”.
1 av 2: För Rachel är det viktigt att vara mer än en perfekt yogaprofil: ”Jag kände snart att jag inte bara ville stå på händer och dricka färgglada fruktjuicer”. Foto: Dennis Schoneveld
Hon känner sig hemma på paradisön Aruba, som är hennes hem sedan flera år: ”Men jag drömmer om svensk skog och iskallt vatten”.
2 av 2: Hon känner sig hemma på paradisön Aruba, som är hennes hem sedan flera år: ”Men jag drömmer om svensk skog och iskallt vatten”. Foto: Dennis Schoneveld

”Jag har känt att gör jag inte allt så sjunker vi”

Rachel ”Yoga Girl” Brathen har alltid haft höga ambitioner, hundratals idéer och ett stort driv. Men till slut blev hon utbränd. För ToppHälsa berättar Rachel om sin nya, lugna tillvaro, pandemins konsekvenser och om livet som mamma.

Ibland tar livet oväntade vändningar, och man har inget annat val än att acceptera och hänga på. Man kan känna sig utsatt och misströsta – varför händer det just mig? – men senare inse att den nya vägen tog en precis dit man skulle. 

– När pandemin slog till tackade jag universum för att jag hade fått en burn out, där jag varit tvungen att lägga om både livet och företaget. Annars vet jag inte hur det hade gått. Nu går företaget i stället bättre än någonsin, säger Rachel Brathen

Vi ses på den digitala mötesplattformen Zoom, där Rachel dyker upp på skärmen i en röd sidenkaftan, håret uppsatt i svans och leendet på plats. Att hon har varit sjuk i sex veckor, och bland annat haft lung­inflammation och fortfarande känner sig seg, märks inte. 

– Läkaren misstänker att det är covid­relaterat, eftersom det håller i sig så länge. Fast det kan vara vanlig hosta också. Oavsett så är det tröttsamt att inte få tillbaka kraften.

Å andra sidan lever Rachel generellt ett mycket lugnare liv nu under pandemin än innan. 

– När pandemin slog till insåg jag i vilken snabb takt livet hade snurrat på i många år. Jag tyckte att jag redan hade saktat ner, men nu lever jag långsamt på riktigt. 

Och vad har långsamheten lett till? 

– Att jag har insett att det bästa i livet är det enkla. Jag njuter av att måla med min dotter, att baka bröd och fixa i köksträdgården. Jag måste inte rädda världen eller smida grandiosa planer för att vara nöjd. 

Men precis som för många av oss har det mer monotona pandemilivet också varit utmanande. 

– Jag är inte särskilt bekväm med lugnet och tystnaden, för det är då tankar och känslor kommer upp. Det var vad som ledde mig till yogan från första början, och den har hjälpt mig att läka sår och hitta balans i livet. Men det är som min vän, Glennon Doyle (amerikansk författare), sa till mig mitt under värsta pandemin, ”we are now in the advanced version of the class we are always in”. Det stämmer, jag har gått ett steg djupare in i det som rörs upp av att jag sitter i stillhet. 

Jag är inte särskilt bekväm med lugnet och tystnaden, för det är då tankar och känslor kommer upp

För ja, livet har inte alltid varit en stund i solen för Rachel. För att göra en lång historia kort: Rachel växte upp med skilda föräldrar, och fem syskon. (Tre syskon tillkom sedan i vuxen ålder, så nu är de åtta.) Föräldrarnas hem var delvis olika världar, där hennes pappa hade gott om pengar men ofta var på resande fot, medan hennes mamma hade det ekonomiskt ­kämpigt med fyra barn att försörja. Rachel förlorade också sin bonuspappa i en flyg­olycka. Och som en reaktion på allt var tonårstiden stökig, med festande vid Stureplan och relationer som gick över styr. Hennes mamma skickade i väg sin dotter på ett retreat i Dalarna, och det var så hon hittade till meditationen och så småningom yogan. När Rachel var 18 år sålde hon moppen hon fått av sin pappa och köpte en flygbiljett till Costa Rica. Och det som var tänkt som en backpacking-resa blev för Rachel början på ett nytt liv. Hon stannade i den delen av ­världen. 

– Jag behövde komma bort rent fysiskt, få distans till allt, för att lägga mitt eget pussel. 

På en semester på Aruba sprang hon på surfsnubben Dennis, och en månad senare hade de flyttat ihop på ön som har One happy island som slogan.  

– Det är en underbar plats att leva på, konstaterar hon.  

Yoga Girl blev snabbt ett namn på instahimlen

Rachels dagar är betydligt lugnare numera. ”Alla mina prioriteringar ändrades när jag fick barn. Jag ville inte längre flänga runt”. Foto: Dennis Schoneveld

Historien om Yoga Girl började 2012 på instagram. Genom att lägga upp vackra bilder på avancerade yogapositioner med Arubas turkosblå vatten och vajande ­palmer som fond blev hon snabbt ett namn på instahimlen. 

– Men jag kände ganska snart att jag inte bara ville vara happy-happy, stå på händer och dricka färgglada fruktjuicer. 

Nej, Rachel ville inte retuschera sitt liv fullt så mycket, så hon började fördjupa sig i texterna, skrev om sorger, sviktande självkänsla, trauman som nålat sig fast som mönster i ens personlighet, kärlek, drömmar och rädslor. På några månader exploderade hennes konto, och med följarna kom finansiella framgångar och helt nya möjligheter. Världen öppnade sig, och Rachel var redo att omfamna den. 

Under sju till åtta år sa jag sällan nej till saker

I flera år innebar det att hon var en globetrotter som bodde på hotell världen över, hade yogaturnéer och arrangerade pass där hon ledde hundratals deltagare in i helande hundpositioner, och kramade alla efteråt. ”Det kan ta timmar, men jag mår bra av det”, sa hon i en intervju vi gjorde för några år sedan. 

– Under sju till åtta år sa jag sällan nej till saker, säger hon nu och skakar på huvudet åt sitt eget tidigare tempo.  

Rachel byggde upp onlineplattformen Yogagirl.com, skrev två bästsäljande böcker, startade en podd och byggde upp en yogastudio, dit folk från hela världen vall­färdat för att få träffa Yoga Girl herself. Hon startade stiftelsen Sgt Peppers friends, som hjälper gatuhundar på Aruba, en stiftelse som hjälper utsatta kvinnor och barn, etcetera, ­etcetera. (Ja, man blir trött bara man tänker på det.)

Har du haft starka drag av duktig flicka i dig? 

– Ja, mitt egenvärde har absolut varit prestationsbaserat. Jag har alltid fått beröm när jag har gjort bra saker, redan som barn blev jag sedd och bekräftad när jag var duktig. Det ledde till att jag ville ha MVG i alla ämnen i skolan. Fick jag bara VG blev jag deppig. Samma mönster följde med mig in i yogan, där jag ville ha yogaklasser för hundratals personer, och sålde jag inte slut varenda biljett så kunde jag känna ”Gud, jag borde ha gjort det bättre”. Jag jobbar fortfarande med det här. Nu när jag har varit sjuk kan jag känna mig värdelös som inte gör något. Bakar jag ett bröd så känns det genast lite bättre. Känslan av att jag måste göra saker för att ha ett värde har minskat, men målet är väl att kunna ligga på soffan, vara sjuk och ändå känna mig värdefull och älskansvärd. 

Hon tänker mycket på det här i relation till sin egen fyraåriga dotter, Lea Luna

– Jag vill att Lea ska känna sig duktig, fin och värdefull för den hon är, även utan att ha gjort något. Men kanske överkompenserar jag ibland, skrattar hon. 

Istället för att bli irriterad försöker jag lära mig

Rachel och hennes man Dennis skiljer sig åt vad gäller inställning till jobb. Han är uppvuxen i Karibien, där folk värde­sätter vila och att ha roligt – finns det tid över så kan man jobba. Att jämföra med det svenska sättet att tänka, där man ska förtjäna sin vila. 

– Dennis är king of self care! Han skulle aldrig be om lov eller ha dåligt samvete för att han sticker ut och springer, cyklar eller träffar vänner. Han vet att han är värd att göra saker han mår bra av, och att det i förlängningen är bra även för omgivningen. 

Visst har Rachel ibland irriterat sig på Dennis sätt att så självklart ta för sig av tillvaron. 

– Men jag har insett i terapi att jag egentligen inte är irriterad, utan avundsjuk på hans förmåga att sätta sig själv först. Så i stället för att irriteras och triggas av det försöker jag nu lära mig av honom. 

Innan hon blev sjuk hade hon kommit i gång med att springa varje dag. I början kom mammaskuldkänslorna upp, men efter någon vecka insåg Rachel att hon mådde bra av sin joggingtur och att livet löste sig ändå, även om Dennis inte gjorde saker på exakt det sätt hon vill ha det. 

– Jag har insett att self care inte bara kommer ­genom det abstrakta, som att sitta och meditera, ibland krävs det action. Ibland måste man göra, och ­fortsätta göra, för att ta sig vidare. 

Rädd för att släppa kontrollen

Rachel älskar tillvaron som yogaprofil, men det höga tempot blev till slut för mycket. Foto: Dennis Schoneveld

Sedan Rachel startade Yoga Girl har hon själv varit spindeln i nätet, den som hållit ihop allt. Nu kan hon se att även den drivkraften har rötter i barndomen. Som den storasyster hon är levde Rachel tidigt med känslan av att allt hängde på henne. 

– Absolut, känslan av att om jag inte gör allt så sjunker vi har jag levt med sedan jag var fyra till fem år. Egentligen ofattbart när jag nu ser på min dotter som är fyra. Men jag var storasystern som tidigt fick ta stort ansvar, lite för stort för min ålder, och därför vill jag fortfarande styra och ha kontroll. 

Förmågan att ta kommando och föra saker framåt kan ta en långt, men det är ett tveeggat svärd.  

– Ibland har jag känt att kan inte andra göra mer, så att jag slipper göra allt? Men jag har sällan släppt in andra, av rädsla för att om jag släpper på kontrollen så faller allt. 

Men det där kan bli en självuppfyllande ­profetia, där allt i förlängningen också landar på mitt bord. Visst är det intressant hur vi håller fast vid mönster som inte är bra för oss? 

Hon har älskat att vara en yogaprofil, och brunnit för att sprida yogans budskap, så hon drog sig inte för stora åtaganden, som USA-turnéer, retreats och yogalärarutbildningar. 

– I flera månader varje år hade jag ­re­treats och yogalärarutbildningar, med knappt en dags ledighet däremellan. Och ibland kunde jag åka till Los Angeles över dagen, mitt i en utbildning, för att coacha i yoga även där. 

Mycket bokades 18 månader i förväg, och visst undrade hon ibland när hon tittade i kalendern hur sjutton hon skulle fixa det – men avfärdade snabbt tanken med ett ”äh, det får lösa sig”.  

– Och om jag sedan stod där och kände att jag ooorkar inte det här så kunde jag ändå inte ställa in, för folk hade ju tagit semester och bokat resor till Aruba för att gå en kurs.

Alla mina prioriteringar ändrades när jag fick barn

Mitt i det här fick Rachel också barn, dottern Lea Luna, så hon lät bygga ett barnrum med säng och allt i studion. 

– Tanken var att Lea skulle leva studioliv med oss. Vad jag inte insåg innan var att alla mina prioriteringar ändrades när jag fick barn. Jag ville inte längre flänga runt mellan städer i USA. Jag ville inte att hon skulle somna på en yogamatta. Jag ville att hon skulle få ha fasta rutiner och få sova i sin egen säng. 

Och viljan att vara en bra mamma kan också kännas stressande. Till slut blev allt det här naturligtvis ohållbart, vilket innebar att Rachel vid årsskiftet 2018/2019 kände sig utbränd. 

– Jag hade som en influensa som aldrig gick över, oavsett vilka mediciner eller behandlingar jag tog. Kraften kom ändå aldrig tillbaka. Jag behövde ett break. 

Så hon och Dennis satte sig ner, såg över schemat och bestämde sig för att företaget och yogastudion måste fungera även när hon själv inte har klasser och grupper. 

Ja, 2020 skulle bli ett år utan turné, utan bokrelease, utan retreats, men med ökat fokus på den online-plattform hon byggt upp. 

– Tanken på att jag skulle kliva tillbaka kändes spännande, säger hon och skrattar till. Sedan kom pandemin. Paradisön Aruba stängde ner, liksom stora delar av världen. Företaget Yoga Girl blev ­tvungna att skära ner på teamet, från cirka 40 till 15 ­personer. Samtidigt blev det snabbt ­tydligt vilken tur hon haft. 

Ett annat år hade Rachel tvingats betala tillbaka pengar för inställda kurser till hundratals människor, med risk för att företaget skulle gå i konkurs. Nu hade de redan lagt om kursen. 

– Det som började som ett måste-beslut visade sig vara en välsignelse. 

Vad har du lärt dig av det här? 

– Jag har trott att framgång bygger på maximal ansträngning, att man måste jobba hårt för att komma långt, när det som egentligen krävdes var att jag skulle ta några steg tillbaka. Ja, jag blir nästan full i skratt när jag tänker på hur man kan leva hela sitt liv i en illusion. Jag trodde att jag behövde ha kontroll och jobba jämt, så jag har jobbat även på semestrar. Men man måste inte leva så, man kan skapa framgång i frid också. 

Vad drömmer du om nu? 

– Åh, svensk skog och iskallt vatten. Det representerar frid för mig. Så att kunna tillbringa sommaren i Sverige vore en dröm.

Yoga Girls nystarts-tips 

… när karriären ­behöver en kick

Jag känner stor respekt för att man först och främst måste få in pengar till mat och hyra. Samtidigt är den mentala hälsan oerhört viktig, framförallt i stora livsförändrande stunder. Så glöm inte att ta hand om dig själv. Men ibland behöver man också ignorera sina rädslor, tankar som att ”det kommer aldrig att funka” … För är det något som kan stoppa en i livet och karriären så är det de egna rädslorna. Våga testa något du längtar efter och vill göra, något som känns meningsfullt för dig, även om din hjärna intalar dig att det aldrig kommer att gå. Jag har också lärt mig att man inte alltid lyckas bättre ju mer man kämpar – en insikt jag gärna skickar vidare. 

… när du vill få kraften tillbaka 

Self care är viktigt. Kanske kan du inte jogga eller yoga just nu – men försök att göra något som får dig att känna dig friskare och piggare. Något annat än att ligga på soffan, äta godis och kolla på Netflix. Jag brukar ha en liten te-ceremoni: Sätt dig i stillhet, och häll upp en kopp te. Öppna dina sinnen och ta in allt omkring dig. Du kan också blunda en stund, ta in teets aromer, låta koppen värma din kind och hjärtat fyllas av värme. Ta några djupa andetag och låt dem rensa huvudet. Och så vidare. Den här stunden är en fin medi­tation. 

… när relationen är i en svacka

Dennis och jag har sällan haft riktiga relationskriser, kanske för att han är en så jordnära person. Kanske också för att vi hade turen att få världens enklaste barn (hon liknar sin pappa på det sättet). Men visst har vi haft våra stunder och duster. När vi behöver en nystart brukar vi ta oss bort från vardagens inrutade mönster. Vi vandrar eller går ut och äter en god middag och dricker vin så att vi har tid att se varandra och prata. 

Har man fastnat i ett tjafs-mönster, där man har svårt att prata utan att börja bråka, tror jag på sharing. Sätt er mitt emot var­andra, ta ett djupt andetag och se varandra i ögonen. Låt en person i taget prata i några minuter. När din partner pratar får du inte avbryta eller kommentera, utan bara lyssna och ge utrymme. Efter några minuter byter ni roller. Det här gör att man känner sig sedd av sin partner igen. Ni kan också lättare sätta er in i partnerns situation och känslor när ni verkligen lyssnar på varandra. 

… när du känner depp och behöver pepp 

Jag tror på att dela sina jobbiga tankar och känslor med andra, som en partner eller vän, för att få in lite ljus i mörkret. Man kan också behöva få in nya perspektiv. Andra gånger krävs det att man får professionell hjälp med att skapa reda i sina trassliga tankar. Jag går i samtalsterapi en gång i veckan, vilket har varit ett fantastiskt sätt att möta mig själv. Yogan hjälper mig att bli närvarande i min egen kropp, jag får arbeta mig igenom saker rent fysiskt. Men ibland räcker inte yogan. Man kan stå i nedåtgående hund i evigheter utan att det gör någon skillnad om man har varit med om riktigt svåra saker. 

… när du tappat ­yoga-rutinen

Vill du komma igång med yogan igen, så träna tillsammans med en kompis. Det ökar dina chanser att komma till skott. Vi har nämligen lättare att bryta löften vi gett oss själva än att skippa saker vi har lovat andra. Nu under pandemin träffas jag och mina vänner digitalt, och går på yogaklasser tillsammans. Kanske behöver du också ny inspiration för att återfå motivation, så testa en ny yogalärare eller en ny stil. 

 LÄS OCKSÅ: Jill Johnson träffade en ny kärlek mitt i sorgen efter skilsmässan 

LÄS OCKSÅ: Så hittar du superkraften i ditt andetag – expertens bästa tips 

Aktuellt just nu