Foto: Jezzica Sunmo

Fyrbarnsmamman Jenny: ”Min man tog sitt liv”

Det knackar på dörren hemma hos Jenny Hamrén. Utanför står tre poliser. När de kommer innanför dörren fattar en av dem hennes hand. Jenny får veta att polisen har påträffat en avliden man, och det är bekräftat att det är Jennys man. – Vid det ögonblicket dog halva jag, säger hon.

När Jenny Hamrén träffade sin blivande make James för åtta år sedan kände hon direkt att han var mannen för henne. Han gillade att åka skidor, snickra hemma och var levnadsglad, precis som hon själv. Efter att ha haft en distansrelation i ett år flyttar de ihop hemma hos Jenny och hennes två barn från ett tidigare förhållande.

– Jag kände mig som världens lyckligaste människa och gick ofta omkring och tänkte: ”Vad har jag gjort för att förtjäna för att få ha det så här bra?”, berättar hon. 

2013 föder Jenny parets första gemensamma son, och två år efter kommer parets andra son. Kort därefter börjar James säga att han känner sig deprimerad och nedstämd – att det känns tungt att gå upp på morgonen. 

– Jag tänkte inte att det var något allvarligt. Vi bokade en tid på vårdcentralen tillsammans och jag följde med dit. Där kom man fram till att han var deprimerad, och han fick antidepressiva. Men det blev fortfarande inte bättre. 

Jenny beskriver sin bröllopsdag som en av de lyckligaste i sitt liv. Foto: Privat

Strax efteråt gifter sig paret på Österlen i Skåne. En dag som Jenny beskriver som en av de lyckligaste dagarna i sitt liv, och hon vet att James känner samma sak. Jenny känner hopp inför framtiden, men inom kort sker det som hon själv beskriver som helvetet på jorden. 

James blir plötsligt alltmer tyst och allvarsam, och ofta är han arg på henne när han kommer hem från jobbet. Han håller fasaden uppe, sköter jobbet och umgås med familj och vänner. Men Jennys oro växer sig starkare och starkare.

”Tänk om han hänger i taket när jag kommer ut ur duschen?”

Hon börjar få olustiga tankar när hon står i duschen, till exempel. ”Tänk om han hänger i taket när jag kommer ut?”. Samma sak när de precis har bråkat och han kör i väg med bilen – ”tänk om han kör in i en vägg?”. 

De två kommande åren blir det flera besök till psykakuten, samtidigt som de är mitt uppe i småbarnsåren. Jenny känner ständigt att hon har James liv i sina händer. 

– Han kunde ignorera mig i flera veckor, inte prata med mig och låtsades som att jag inte fanns. Under de här perioderna mådde jag extremt dåligt och ibland kunde jag ringa till min syster och fråga: ”Finns jag?”, säger hon. 

– De två sista åren visste jag vad han gick och tänkte på hela tiden. Han levde inte, utan hans mål var att avsluta sitt liv. Det var en jättejobbig tid som var väldigt ångestladdad när jag tänker tillbaka. 

Den sista veckan i James liv är han väldigt arg på Jenny, och ignorerar henne hemma. Jenny varvar lämningar till skola och förskola och kämpar med att få ihop vardagen. Torsdagen kommer, en helt vanlig dag med vanliga bestyr. 

– Den sista morgonen gick jag till BVC för femårskontroll innan jag åkte till förskolan för att lämna våra yngsta barn. Men när jag kom in i hallen hemma hos oss kändes hela vårt hem annorlunda och jag gick sakta runt i lägenheten för att säkerställa att han inte hade tagit sitt liv i något av rummen, berättar hon. 

Av ren vana kollar hon sin app Hitta Vänner på sin mobiltelefon som hon använt flitigt de senaste åren för att ha koll på var James är. Jenny vet att han ska till psykologen den här dagen och i appen ser hon att det är där han är. Hon pustar ut, men när hon tittar in igen senare ser hon att han plötsligt har åkt ut i skogen. Instinktivt känner hon att det inte är bra.  

– Jag ringer min bästa kompis som direkt säger: ”Ring polisen!”. Så vi lade på och jag ringer polisen som direkt inser allvaret och skickar en helikopter och hundpatrull till den platsen som James var på. 

45 långa, fasansfulla minuter senare knackar polisen på hemma i huset och vid det här laget vet Jenny redan vad de kommer att säga. 

”Smärtan kom i vågor och sköljde över mig, jag kunde inte andas”

– Är det Jenny Hamrén? Vi har påträffat en avliden man på den plats du angav och det är bekräftat att det är just din man Jenny, James Hamrén, säger en av de tre kvinnliga poliserna och håller samtidigt om hennes hand. 

Ur henne kommer ett slags urbröl samtidigt som hon låter pallen som står i hallen ta emot henne. 

– Vid det ögonblicket dog halva jag. Jag kan likna de kommande timmarna med förlossningssmärtor, fast i själen. Smärtan kom som i vågor och sköljde över mig och jag kunde inte andas av panikgråten. Vågorna kom helt okontrollerat för att sedan lugna sig däremellan. Det var så fruktansvärt overkligt. 

Trots Jennys kamp under flera år kunde hon inte rädda honom, något som hon upplevde som ett stort misslyckande där och då.

James hade, efter sitt tredje psykologsamtal, åkt ut i skogen och hängt sig själv i en gran. Efter sig hade han lämnat ett avskedsbrev där han förklarade att han aldrig hade känt att han hade passat in i den här världen, att Jenny var hans livs kärlek och att han älskade barnen över allt annat. Han skrev också att han var ledsen för vad han hade utsatt henne och barnen för. 

”När andra familjer laddade upp inför fredagsmyset hade jag bara ångest”

Efter det traumatiska beskedet ringer Jenny sin familj som snabbt är på plats. Jennys föräldrar och syster gör också i ordning ett schema de kommande veckorna så att någon av dem skulle vara där hela tiden. De tar hand om allt – barnen, handling, matlagning, tvättning och städning. 

– Hela huset fylldes av människor jag älskade. De var helt fantastiska och jag hade aldrig klarat mig utan dem, säger hon. 

Efter fyra veckor är det dags för begravning och efter den är det som att hon faller ner i ett grått hål. Utanför lever världen på som om inget hade hänt medan allt har förändrats för henne och barnen. 

”Inuti kände jag mig död”

– Plötsligt förväntades jag ta hand om och klara allt själv. Fysiskt var det inga problem, men inuti kände jag mig död. Helgerna var värst. När andra familjer laddade upp inför fredagsmyset hade jag bara en sådan fruktansvärd ångest. Jag gick och la mig samtidigt som mina barn, bredvid dem, och sov där hela natten.

Månaderna går och ganska snabbt inser hon att det bara är hon själv som kan ta sig upp ur hålet. Hon börjar också ifrågasätta sig själv och sitt liv. Lever hon verkligen så som hon skulle vilja och vad är egentligen viktigt för henne i livet? 

En kväll när Jenny skrollar igenom Instagram-flödet kommer hon av en slump in på en för henne okänd persons sida, en person som arbetar som livscoach. Hon googlar på yrket och inom kort har hon anmält sig till en kurs utan att direkt veta vad hon ger sig in på. 

– Jag kände så starkt att det var det här jag ville göra, och då tänds en gnista hopp i mig för första gången på länge. 

Fyra månader efter James självmord sätter hon sig i en bil till Västerås för att gå på en veckas intensivkurs tillsammans med personer hon inte känner. 

– Känslan när jag sätter mig i bilen är att jag äger hela min värld. Jag fick som en urkraft och det kändes som att jag bara flög fram på vägarna. Det var som att jag tog tillbaka livet på något sätt. 

Utbildningen är precis det hon behöver för att vända på sitt liv, från ren överlevnad till att sakta men säkert börja leva igen. 

 

Jenny har hittat kärleken igen i sambon Andreas. Foto: JEZZICA SUNMO

 

När hon kommer hem bestämmer hon sig för att börja jobba som livscoach och startar ett eget företag. I samma veva kommer hon även nära sin vän Andreas Österlund, som jobbar som medium. En person som senare skulle komma att bli hennes sambo. 

– När vi träffar varandra första gången är det som att vi redan känner varandra, vi hade ju redan mötts. Och jag ser i hans ögon att han känner exakt samma sak, berättar hon. 

De håller kontakten och ett år senare blir de ett par. I dag driver de en podd tillsammans, Tvillingsjälspodden, och även en Youtube-kanal, Tvillingsjälar

”Sorgen kommer alltid att vara med mig, den har format mig till den jag är”

Två år har nu gått sedan James valde att ta sitt liv, och i dag kan Jenny med handen på hjärtat säga att hon mår bra. Även om det har tagit tid att hitta tillbaka till ett nytt sorts liv. 

– Sorgen kommer alltid att vara med mig, den har format mig till den jag är. James kommer också alltid att vara med mig och jag känner att han alltid står bredvid mig, vid min sida.

I dag brinner Jenny för att försöka vända sitt livs största trauma till något positivt. I sitt arbete som livscoach hjälper hon andra i liknande situationer, och hon föreläser även om psykisk ohälsa.

– Det jag verkligen trycker på när jag jobbar som coach är att alla ska få vara sig själva. Och att alla ska hitta just den där grejen de brinner för. Gör vi alla det vi brinner för, då mår vi inte heller dåligt, förklarar hon och fortsätter: 

– Jag har fått känna på hur det är att vara levande död och det gör att jag är tacksam för extremt mycket. Jag struntar helt i materiella ting och för mig är det viktigaste i livet kärleken. Har vi den behöver vi inget annat förutom mat och tak över huvudet, säger hon. 

 

LÄS OCKSÅ: Hur kommer jag över olyckan där min vän gick bort? Psykologen ger råd

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av amelia + halsband från Smycka för endast 199 kr. Köp nu!