Foto: iStockphoto/Peter Joensson

Mina vuxna barn kväver mig! Experten om 5 dilemman

Vuxna barn som vill ha fortsatt ”barnbidrag”. Barnbarn som inte får smaka glass. Och vad kan jag göra när min son har valt en dålig partner? Att hitta ett bra och lagom avstånd till vuxna barn är problematiskt. När de är små behöver de oss dygnet runt, och när de växer upp så vill de antingen ha för mycket - eller för lite - hjälp M-magasins relationsexpert Per Naroskin guidar genom några vanliga problem.
Maria Leijonhielm

När ett litet barn kommer till världen styrs vi av samma absoluta beskyddarinstinkter, som vilka andra däggdjur som helst. Men snart börjar separationen och för oss människor som inte har en självklar biologisk räls att följa, kan avståndsregleringen vara en både långdragen och komplicerad historia.

På runt 20 år ska relationen mellan barn och förälder genomgå en så hisnande förändring, så det är svårt att fatta att den ens är möjlig. Men rätt som det är så står vi ändå där och vinkar adjö till dem som alldeles nyss inte skulle klara sig en timme utan vår kärleksfulla famn och vårt vakande öga.

Det är precis som det ska vara.

I Sverige och övriga västvärlden uppfostras barn för att bli självständiga individer, men banden finns kvar ändå – ibland som trygghet, ibland som fångenskap.

Det är viktigt med lyhördhet, uppriktighet och respekt för den andras val. Det gäller både barn och föräldrar.

Att det kan vara svårt hitta lagomavståndet mellan föräldrar och deras vuxna barn vittnar många av breven till M:s psykolog Per Naroskin.

– Redan i bibeln står att ett barn ska lämna sina föräldrar, säger han. Just detta att barnen lämnar oss är paradoxalt nog förutsättningen för att vi senare ska kunna skapa mer ömsesidiga, jämlika vuxenrelationer med varandra. Riktigt som andra relationer kan det ändå inte bli, det känslomässiga engagemanget och den gemensamma historien är för stark för det. Men precis som i andra viktiga relationer är det viktigt med lyhördhet, uppriktighet och respekt för den andras val. Det gäller både barn och föräldrar. 

5 känsliga situationer – så kan du agera

Foto: iStockphoto

Vad är okej att tycka till om i ens vuxna barns liv? Här är 5 krångelområden, med tre olika tänkbara reaktioner och slutligen Per Naroskins råd i just den situationen. 

1. ”Mitt barn har valt fel partner” 

Ända sedan din son flyttade hemifrån för drygt tio år sedan har ni haft kontakt så gott som dagligen och på ett plan kommer han alltid förbli din lilla gulleplutt. Han har haft en del kortare förhållanden, men nu påstår han att han har hittat den rätta. De planerar att gifta sig och skaffa barn.

Hur agerar du?
Du bidar din tid. När din son fattar att han gjort ett misstag kommer allt bli som vanligt igen.
Du är uppriktigt orolig och försöker så finkänsligt du kan få din son att förstå att den där kvinnan är en beräknande orm.
Det är lite vemodigt att inte längre ha en lika tät relation som tidigare, men vemodet blandas med lättnad.

Per Naroskins råd:
Att så split mellan två som tycker om varandra är inget att rekommendera. Det skapar bara en konflikt som man med stor sannolikhet kommer förlora. Nej, antingen det gäller val av partner eller något annat så är det bäst att i det längsta undvika att lägga sig i. Om ditt barn verkar må bra, så mår du i längden själv bäst av att försöka att acceptera situationen som den är.

2. ”Svärföräldrarna kommer först- jag blir svartsjuk”

Din dotter bor med man och barn i samma förort som hans föräldrar. De är trevliga och intressanta människor, och ibland får du nästan för dig att hela dotterns familj föredrar dem framför er.

Hur agerar du?
Du känner dig grå och ful och tråkig. Inte konstigt att du och din man blir bortvalda.
Du börjar inse att din dotters svärföräldrar egentligen är egoistiska typer som på ett nästan illvilligt sätt försöker konkurrera ut dig och din man. Du tar gärna upp saken med dina väninnor.
Du tycker att det är roligt att din dotters svärföräldrar med sådan självklarhet välkomnar henne till sin gren av släkten.

Per Naroskins råd:
Oberoende av dina egna kvaliteter, så är det rent faktiskt de svärföräldrar som bor närmast barnbarnen som brukar ”vinna” den tätaste kontakten.

3. ”Hur farligt kan det vara med en bulle?” 

Dina barnbarn har aldrig druckit Coca-Cola och till fredagsmyset får de bara russin. Och du har fått stränga order om att inte ge dem socker i någon form.

Hur agerar du?
När barnbarnen ska sova över är det fest. Då dukar du upp med smågodis, chips och läsk så det står härliga till. Och så blinkar du lite lurigt och säger: Vi talar inte om det för mamma och pappa.
Inte för att du fattar varför vanliga ungar måste äta så fanatiskt nyttigt hela tiden. Men du är inte den som lägger sig i – som din mamma gjorde. Det är föräldrarna som bestämmer.
När barnbarnen är hemma hos dig, får de stoppa i sig samma saker som du. Det får deras föräldrar tugga i sig antingen de gillar det eller inte.

Per Naroskins råd:
Ingen vill väl vara den som ger barnbarnen karies bara för att bli älskad … allvarligt talat är det en balansgång att inte köra över föräldrarnas principer, och ändå vara ett befriande komplement till dem.

4. ”Behöver jag ta ansvar för att min dotter är så slarvig med pengar?” 

Din dotter har ekonomiska bekymmer och vänder sig till dig och din man och ber om hjälp med hyran. Det är klart att ni vill ställa upp, det är bara det att det inte alls är första gången.

Hur agerar du?
Som vanligt går ni in och betalar och som vanligt säger ni: Det här är sista gången. Du måste skärpa dig!
Din dotter har alltid varit väldigt känslig, det går inte att ställa samma krav på henne som på hennes bröder. För att hon ska slippa ett av många bekymmer, beslutar ni er för att i fortsättningen stå för hennes hyra – som ni skickar direkt till värden.
När du och din man räknar på hur mycket ni har gett er vuxna dotter, så hamnar ni på över 500 000 kronor. Ni häpnar och bestämmer er för att i fortsättningen skriva upp vartenda utlånat öre. Ni meddelar alla barnen att summan ska dras från det framtida arvet.

Per Naroskins råd:
Det finns olika sätt att förhålla sig till sina barns ekonomi. Det enda riktigt väsentliga är att upprätthålla rättvisa mellan syskonen. Orättvisor bäddar för framtida konflikter dem emellan.

5. ”Mina barn ifrågasätter min nya kärlek”

Du hade varit änka i ett decennium när du, uppmuntrad av dina väninnor, vågade dig in på en dejtingsajt. Där träffade du snart mannen du nu varit tillsammans med i några år. Allt vore bra, om det inte var för dina barn som inte kan acceptera din nya kärlek.

Hur agerar du?
Det är som om du ska slitas i stycken. Du vill inte göra slut med mannen, men står inte ut med att barnen vänder dig ryggen. Till sist väljer du dem, fast ditt hjärta blöder.
Du har sagt till barnen att förälskelsen har gått över och att du har gjort slut. Det är ljug. Du och mannen fortsätter att träffas, men aldrig hemma hos dig.
Du lider av att kontakten med barnen är så spänd, men Herre Gud, både de och du är vuxna människor. De gör sina val, du gör dina. Men det är klart att du längtar och hoppas att isen mellan er ska tina.

Per Naroskins råd:
Lika lite som du bör lägga dig i dina barns livsval bör de lägga sig i dina. När det gäller val av partner går det utmärkt att ha en bra kontakt sinsemellan, utan att umgås som en tät kärnfamilj.

LÄS OCKSÅ: Svärmor gör mitt liv till ett helvete 

LÄS OCKSÅ: Måste jag ta hand om mamma? 

Aktuellt just nu