–I början var jag rädd och naiv och lät torskarna få övertaget, men med tiden blir du hårdare, kallare och till slut empatilös.
–I början var jag rädd och naiv och lät torskarna få övertaget, men med tiden blir du hårdare, kallare och till slut empatilös. Foto: EVA LINDBLAD

Hanna sålde sex i sju år: Jag har tappat respekten för män

Hanna Widerstedt flydde från offentligheten med en känsla av skam. Hon skulle börja om i Berlin – som konstnär. Men omständigheterna ville annorlunda. I stället för ett konstnärsliv blev det en tillvaro på bordeller och strippklubbar. I sju år sålde hon sex. Nu är hon hemma igen, och skammen har hon skakat av sig.

Det är coronatider och vi har bokat en telefonintervju. Hennes röst är glad och bubblig, ibland bryts pratet av ljudet från hur hon tar ett bloss på cigaretten. 

– Min sambo säger att jag röker för mycket. Det kanske jag gör, jag borde sluta. 

Det var inte längesedan hon kom hem från Berlin, drygt ett år sedan, men hon har redan hunnit flytta till Växjö och börjat ett nytt liv med en ny man. Med Hanna Widerstedt är det så, att det går fort. Hon följer sin magkänsla, ibland leder den henne helt fel men samtidigt verkar hon, som hon själv säger, ha nio liv. Hon landar alltid på fötterna. 

Det är sju år sedan hon reste till Berlin för att börja ett nytt liv. Hon hade klippt håret i page och i packningen fanns hennes staffli. Ångesten över allt som hade hänt den senaste tiden i offentligheten gnagde, skammen sköljde över henne i vågor. Men i Berlin skulle ingen veta vem hon var eller vad hon hade gjort. 

Jag skämdes så över att vara jag. Jag ville börja om där ingen dömde mig.

2012 var Hanna med i Big Brother, innan dess hade hon sin blogg där hennes provokativa och osympatiska alter ego Louis Vulgorette härjade fritt. Efter bara en kort tid i Big Brotherhuset valde hon att avbryta sin medverkan. Strax därefter berättade hon att den personlighet hon valde att visa upp i dokusåpan var ett konstprojekt, liksom karaktären Louis Vulgorette. Men något gick fel när Hanna skulle bli sig själv igen. Hon drabbades av panikångestattacker, och när det hände i direktsänd tv blev skammen och ångesten övermäktig. Intervjun i TV4:s Nyhetsmorgon där hon berättade om sitt konstprojekt var tvungen att avbrytas. 

– Jag hade ingen blogg kvar, på nätet gick det rykten och det kändes som alla skrattade åt mig. Jag skämdes så över att vara jag. Jag ville börja om där ingen dömde mig, där ingen kände igen mig. 

Den första tiden i Berlin ställde hon sitt staffli på gatan och målade. Men det var hopplöst att försörja sig på konsten, omöjligt att få något sålt. 

En kväll fick hon ett infall och gick in på en strippklubb för att fråga om jobb. Steget var inte jättelångt att börja dansa, hon hade gjort det i Stockholm, flera år tidigare. 

– Jag vågade inte ta av mig behån första gången jag dansade i Berlin. 

Från den första, trevande dansen är det på ett sätt svårt att förstå hur det sedan eskalerade. Men Hanna behövde pengar, hon har alltid haft lätt att gå från tanke direkt till handling, och hon ville absolut inte tillbaka till Sverige. 

Innerst inne tyckte jag att pengarna var smutsiga.

Från början var hon noga med att bara dansa och tackade nej till alla förslag om att sälja sex. Men en kväll tog hon steget över den gränsen.
– En amerikan erbjöd flera hundra dollar för att ge mig oralsex. Jag satte timern på fem minuter.  

Pengarna gjorde henne euforisk. 

– Jag intalade mig att mitt liv var perfekt. Men sakta försvann mina konstdrömmar. Och pengarna brann i fickan, innerst inne tyckte jag att de var smutsiga.  

Hanna utvecklade ett shoppingmissbruk, hon köpte dyra väskor och kläder. Alla pengar hon fick in spenderade hon direkt. 

– Trots att jag tjänade väldigt mycket var jag alltid fattig. 

Hanna flyttade från vandrarhemmet till bordellen. De andra sexarbetarna blev hennes familj, och särskilt en vän, Vanessa stod henne nära. 

– Du får en så sjuk relation när du lever som vi gjorde. Vi satt nästan ihop, så nära var vi. Vi gjorde eskortmöten tillsammans, sov ihop, delade en vardag. Som sexarbetare är du väldigt ensam, du står utanför samhället och då finner du styrkan i dina vänner. Du pallar inte annars. 

Hanna har gjort upp med skammen. Idag har hon skrivit en bok om sina erfarenheter.

Hemma i Sverige visste ingen hur Hannas liv såg ut. Till sina föräldrar sa hon att hon levde på ströjobb, städade toaletter och hankade sig fram. 

– Det är svårt att leva ett liv där du ljuger, du utvecklar ett självhat, säger hon. 

Det låter kanske paradoxalt, men i Berlin hade Hanna också den bästa tiden i sitt liv. 

– Mina känslor för de här åren är så dubbla. Att bo på en bordell blev till slut normaliserat. Gemenskapen mellan oss sexarbetare var väldigt fin, och till exempel firade vi jul ihop med julgran och tomte och julklappar. 

Hanna återkommer ofta till att hon inte vill se sig som ett offer. 

Jag tappade helt respekten för män. De är värdelösa varelser.

– Det finns många skäl till att jobba som sexarbetare, men för mig har det aldrig handlat om självskadebeteende. Jag ser inte torskarna som monster som utnyttjade och förstörde mig. I början var jag rädd och naiv och lät dem få övertaget, men med tiden blir du hårdare, kallare och till slut empatilös. Det är hemskt, men det är priset du får betala. Jag har svårt att se männen som köper sex som individer, som människor, jag tappade helt respekten för dem. De är värdelösa varelser. 

Det var viktigt för Hanna att vara den som hade kontrollen, och den som satte gränserna och reglerna. 

Med tiden började Hanna även arbeta som eskort. Det gav mer pengar, men det var också mer ensamt och mer riskfyllt. 

– Som eskort vet man inte vem man ska träffa. Agenturen ordnar mötet och man får på sin höjd veta namn och ålder. 

Vid ett tillfälle blev Hanna erbjuden dubbelt betalt. 

Hanna arbetade även som eskort i Berlin. Det var både ensamt – och riskfyllt. Foto: EVA LINDBLAD

– Det är klart jag blev sugen på extrapengar men det var något skumt med honom. Vi möttes på hotellet, men han ville att vi skulle byta ställe och jag följde med till hans bil. Man ska absolut inte sätta sig i främmande människors bilar, men allt gick så fort. Han körde till ett öde garage, ingen visste vart jag var. Det här var det tillfället jag på riktigt blev rädd under min tid i Berlin. Det är farligt att vara eskort, man vet inte vem man träffar. 

– Jag bröstade upp mig som ett rovdjur och sa ’Släpp ut mig din jävel, jag ringer polisen’. Jag hade tur att han bara lät mig gå, men jag kände mig så otroligt dum som följt med honom. 

Panikångesten som Hanna drabbades av hemma i Sverige gjorde sig aldrig påmind i Berlin. Istället vände hon ångesten till ilska. 

– Men när jag kom hem till Sverige kom ångesten över mig. Den kommer när jag har det lugnt omkring mig. I Berlin var jag ständigt i försvarsställning. 

Pojkvännen krävde att hon gjorde abort

Under tiden i Berlin gick Hanna in i två kärleksrelationer. De följde båda samma mönster – pojkvännerna förvandlades under förhållandet från kärleksfulla till kontrollerande. De misshandlade och utnyttjade henne. Den senaste pojkvännen erbjöd sig att ta hand om Hannas pengar så att hon skulle bryta sitt shoppingmissbruk och spara till sin framtid. Men istället stal han hennes pengar och spenderade dem på fester och knark.  

Det som sedan hände med pojkvännen var det som ledde till att Hanna till slut valde att komma hem. Hon blev gravid. Och hon ville gärna behålla barnet. Men pojkvännen krävde en abort. 

När hon kom hem från kliniken gick allt i en svart spiral nedåt: Pojkvännen hade ingen empati, utan beskyllde henne för att skapa drama och tycka synd om sig själv. Hon jobbade redan dagen efter, dansade på en strippklubb med en binda i byxorna och fick skäll av bordellägaren för att hon hade för mycket kläder på sig. Samtidigt slog pojkvännen henne för första gången. Efteråt var han ångerfull och de bestämde sig för att hålla ihop, att det var de två mot världen. De köpte en kanin tillsammans. För Hanna blev kaninen Ester tryggheten och den som hon kunde lägga all sin kärlek och energi på. 

– Hon blev som mitt barn, det som jag hade förlorat. 

Kaninen blev hennes räddning

Men pojkvännens ånger var kortvarig, misshandeln fortsatte och till slut mådde Hanna så dåligt att hon övervägde att ta sitt liv. 

Det som fick henne att hejda sig var kärleken till Ester. Pojkvännen hade hotat att skada kaninen.  

– Ester räddade mitt liv. 

En god vän befann sig i Portugal och Hanna tog sig dit. Det var först då hon förstod vilka mekanismer som gjort att hon stannat i det destruktiva förhållandet.

– Jag började läsa på om män som förnedrar emotionellt och fysiskt. Han hade brutit ner mig långsamt, det enda värde jag hade till slut var att jag jobbade och gav honom pengarna. Då var han glad. Du blir hjärntvättad, jag var beroende av den lilla kärlek jag fick. Det blev till slut normaliserat. Jag drömde om att lämna honom, men jag vågade inte. För vem skulle vilja ha mig, jag var ju ful, äcklig och patetisk.

Hon fortsatte sitt arbete på en strippklubb, men när ägaren inte tillät att Ester bodde där var det något i Hanna som fick nog. Hon bestämde sig för att resa hem. 

Utan pengar, obefintligt cv, inga vänner och ingenstans att bo klev hon ut på Centralen i Stockholm. 

Hennes pappa ordnade en lägenhet åt henne i Norrtälje. Sakta började också sanningen komma fram, Hanna var trött på att ljuga. 

– Idag har jag fått tillbaka respekten för mig själv, säger Hanna Widerstedt. Foto: Eva Lindblad

– Jag försökte att gå till en psykolog, men det var helt fel för mig. Det ger mig inget att någon ser mig som ett offer. Att en timme i veckan höra att det är synd om mig mår jag bara ännu sämre av. 

Den första tiden hemma sov hon mest. 

– Jag var så i grunden dödstrött. Det har varit ett jättearbete att försöka komma in i samhället igen.  

Väl hemma i Sverige började Hanna också fundera över den aspergerdiagnos hon fått sedan tidigare. När hon läste på tyckte hon inte att det stämde med henne, hon kände sig själv ganska bra. Visste att hon var kaotisk, rastlös och sökte kickar. Och hon hade rätt, en ny utredning visade att hon har adhd. 

Målningen har blivit Hannas terapi

– Medicinen gör att jag för första gången kan fokusera på riktigt. Det blev helt tyst i huvudet. Jag har ju trott att det är normalt att ha femtusen tankar i minuten. Det är en så häftig upplevelse att kunna sortera och få ordning. 

Nyckeln för Hanna att komma vidare var att göra upp med skammen. Den som hade drivit henne från Sverige från första början. Ganska snart bestämde hon sig för att berätta sin historia. Via sitt Instagramkonto fick hon flera meddelanden från tjejer som är i liknande situation. 

– Det fick mig att känna mig mindre ensam. 

Istället för psykolog är hennes terapi att måla. Som en revansch för det konstnärsliv som aldrig blev av i Berlin fokuserade hon stenhårt på konsten när hon kom hem. Redan efter några månader ställde hon ut på ett lokalt galleri i Norrtälje. 

– Jag har fått tillbaka respekten för mig själv. Jag har varit livrädd för vilka reaktionerna ska bli när jag berättar om mitt liv i Berlin, jag trodde att om jag berättar så kommer mitt liv att bli förstört. 

Självrespekten har vuxit, men hon säger lite trött att respekten för män kanske för alltid är borta. 

Jag ångrar ingenting, och jag tänker inte straffa mig själv för de val jag gjort tidigare.

– Det är ett stort att arbete jag har kvar att göra, att inte se alla män som perversa. Men jag har träffat så många som till exempel vill att jag ska spela deras dotter, vilket jag aldrig gått med på, att jag knappt kan se en man som står och väntar på bussen utan att tänka att han är pedofil. 

Hon tycker om livet i Växjö. Gillar småstadslugnet. Sin sambo träffade hon genom att han ville köpa en tavla av henne. De delar det konstnärliga, han spelar piano. Och med honom har Hanna varit helt öppen om sin bakgrund. 

– Det kan tyckas galet att jag flyttar ihop med en man så här snabbt igen, men jag vill se framåt. Jag ångrar ingenting, och jag tänker inte straffa mig själv för de val jag gjort tidigare. 

Experten: Med rätt stöd kan du bryta mönster

Det är svårt men inte omöjligt att komma ur prostitution. Det menar Delphine Cartier, sexrådgivare som är specialiserad på prostitution, trafficking och sexuellt våld. 

Enligt sexrådgivaren Delphine Cartier är stöd från omgivningen viktigt för att kunna bryta destruktiva mönster.

Varför hamnar kvinnor i prostitution? 

– Det finns flera olika faktorer. Det är otroligt personligt men de faktorer vi pratar om är ekonomiska skäl, sexuella övergrepp som kan leda till sex som självskadebeteende eller dålig självkänsla, psykisk ohälsa, missbruk, hemlöshet, utanförskap, svåra familjeförhållanden samt att ha blivit utsatt för våld i nära relationer. 

– En relativt ny faktor som inte är så stor, men som ökat är glamouriseringen av sugardejting. Många vittnar om fenomenet när jag föreläser på gymnasieskolor. Det kan börja med en oskyldig fika, men så småningom kommer kraven och tvånget. 

– Vi skiljer också på de som direkt tvingats och hotats och de som gått in i det ”frivilligt”. Det är viktigt med citationstecknen kring ”frivilligt”, eftersom jag personligen inte tror på myten om den lyckliga horan, jag har i alla fall inte träffat henne och heller inte mina kolleger. 

Varför är det så svårt att komma ur prostitution? 

– I många fall på grund av ekonomiska skäl, och den nedbrutna självkänslan. Du tänker att du inte är värd mer. Många slutar en period men går sedan in i det igen, kanske har du en ekonomisk svacka eller mår psykiskt dåligt i perioder. Myten är att det är enkla pengar, men det är snarare snabba pengar, jag skulle aldrig säga att det är lätta pengar. 

Vad krävs för att man ska ta sig ur det? 

– Med rätt stöd går det. Att familj och vänner inte dömer. Terapi kan fungera, många drabbas av PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom) och ångest och det är svårt att hantera på egen hand. Som sexrådgivare ser jag också att många kopplats bort från sin egen sexualitet eftersom den varit på någon annans villkor. Det finns terapi och övningar som hjälper en att hitta tillbaka psykiskt och sexuellt. 

– En tydlig faktor som gör att många tar steget att ta sig ur prostitution är föräldraskap, man vill inte att ett barn ska växa upp under sådana omständigheter. Men det behöver inte vara ett eget barn som väcker det här, utan kan också vara att man får beskyddarinstinkter gentemot ett djur. 

Vad ska man göra om man har en vän som behöver hjälp? 

– Försök att prata med din vän så öppet som möjligt, visa att du inte dömer eller skambelägger och att du står kvar. 

Du nämnde sugerdejting som en ny faktor som växt. Hur pratar man med sina tonåringar om det här? 

– De flesta som hamnar i prostitution och trafficking dras in i det redan som tonåringar. Prostitutionen sker i dag via grooming på internet. Prata med barnen om säkerhet på nätet. Världen har förändrats och det är inte konstigt att de utforskar sin sexualitet online, men de behöver vara medvetna om riskerna.  

 

LÄS OCKSÅ: Maria, 43: ”Läkarna trodde inte att jag var sjuk”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av amelia + trådlösa hörlurar för endast 199 kr. Köp nu!