Aman lämnade sitt liv i Indien för att flytta till Mattias i Stockholm.
Aman lämnade sitt liv i Indien för att flytta till Mattias i Stockholm. Foto: Camilla Lindqvist

De fann kärleken – trots 500 mil emellan varandra

Matbloggaren Mattias Kristiansson var nyskild och inte alls redo för ett förhållande. Amanpreet Singh Sangha trivdes med sitt singelliv och skulle göra Stockholm ett par dagar innan han skulle hem till vardagen i Indien. En tinderdejt senare förändrades allt! Här berättar paret om hur de lyckades hålla kärleken levande, och varför man inte ska banga för några hundra mil.
Anna-Maria Stawreberg

Hade inte Mattias Kristiansson, redaktör för mattidningen Vego, kokboksförfattare och matbloggare, gått in på Tinder den där dagen, hade han och Amanpreet Singh Sangha aldrig hittat varandra. 

– Jag hade precis skilt mig från Jonas och var inte ute efter att träffa någon ny. Men jag var ändå inne på Tinder då och då, berättar Mattias. 

Just den 21 juli 2019, matchade han med en indisk man som var i Sverige för att gå på bröllop. 

– Jag hade aldrig varit i Norden, och eftersom jag hade några dagar på mig före bröllopet hade jag bestämt mig för att åka till Stockholm, berättar Aman.

Aman hade sitt liv i indiska Amritsar. Där drev han ett modeföretag och där hade han sina vänner. 

Amans plan var att stanna i Stockholm i fyra dagar, men efter två dagar kände han sig färdig. Då hade han besökt alla ställen han läst om och började bli lite uttråkad. Han var absolut inte ute efter något förhållande. Men, att göra Stockholm på egen hand var inte heller något som lockade, så därför gick han in på Tinder. 

– Och så hittade jag den här blonda Mattias. Vi började prata och jag insåg att han var väldigt rolig, säger Aman på en blandning av svenska och engelska. 

– Aman och jag pratade på, och det slutade med att vi bestämde träff, säger Mattias. 

Maxade tiden tillsammans

Mattias och Aman fyller i varandras meningar på ömsom svenska, ömsom engelska. Det är som om de varit ett par i evigheter, som om de känner varandra utan och innan. 

– Visst bestämde vi träff, men du ställde ju in den, Mattias, säger Aman. 

– Jag hade ont i magen. Jag blev ju sjuk och ville inte smitta dig. Men när jag skrev att jag hade ont i magen svarade du direkt att du alltid har den effekten på män, att du ger dem fjärilar i magen …

Aman var i Sverige för att gå på bröllop, men blev uttråkad och öppnade sin Tinder-app. Där var Mattias. Foto: Camilla Lindqvist

Magontet gav med sig, och dagen efter sågs de på riktigt. De tog en långpromenad till Mälarpaviljongen för att äta middag. 

– Och där insåg jag vad svenskarna är för några. För plötsligt sa Mattias: ”Ska vi dela på en flaska vin. Jag tänkte, O, my God. En hel flaska?” I Indien dricker vi ett glas vin. Inte en flaska, säger Aman och skrattar. 

Under promenaden insåg Aman att Mattias var lika rolig i verkligheten som han varit när de chattat med varandra. De pratade och pratade. Skrattade en massa. 

När vi skulle skiljas åt grät vi båda två. Det kände som om vi spelade huvudrollerna i ”Call me by your name”.

De hade två dagar på sig innan Aman skulle åka vidare till bröllopet i Göteborg. De bestämde sig för att maxa tiden de hade kvar. Mattias visade Aman Millesgården och Hagaparken. De fortsatte att prata. 

När Amans flyg till Göteborg var sex timmar försenat fortsatte konversationen på Arlanda. 

– När jag kom till Göteborg visade jag min kompis en massa klipp och bilder på Mattias. Hon insåg att jag var förälskad, även om jag inte ville erkänna det, och föreslog att jag skulle bjuda med honom på bröllopet, säger Aman. 

Höll kontakten trots distansen

Det gjorde han inte. Men när han, innan han åkte hem till Indien igen, tog vägen om Helsingfors, bjöd han med Mattias. Mattias, som inte kunnat sluta tänka på Aman, åkte över. 

– När vi skulle skiljas åt grät vi båda två. Det kände som om vi spelade huvudrollerna i ”Call me by your name”, säger Mattias.

Mötet mellan Aman och Mattias ledde inte bara till kärlek, utan också en kokbok om indisk vegomat. Foto: Camilla Lindqvist

Det som bara var tänkt som några dagars förströelse hade nu utvecklats till något helt annat. Något allvarligare och djupare. För, när Aman återvänt till Indien fortsatte de att hålla kontakten. De insåg att de blivit nära vänner och att det här var början på något som ingen av dem planerat. 

– Vi kunde inte sluta tänka på varandra, så Mattias bokade in en resa till Indien samma höst. Han kom till Amritsar och då sa han de magiska orden … 

– … I love you, fyller Mattias i. 

Så nu stod de här. Aman med en egen tillvaro och ett framgångsrikt företag i Amritsar, Mattias med ett eget liv och en tidning att driva i Stockholm. Två miljonstäder som låg 500 mil ifrån varandra. Men också en milsvid skillnad rent kulturellt. 

– Fast så stor skillnad är det faktiskt inte. När jag kom hem till dig första gången hade jag förväntat mig en färgexplosion och att dina föräldrar skulle vara väldigt gammeldags, säger Mattias. 

– Ah, mina föräldrar var så nervösa! De var sjukt stela. Det var som om de helt glömt hur man pratar engelska när Mattias kom på middag första gången, säger Aman. 

Det tio dagar långa besöket i Indien gjorde Mattias och Aman ännu mer övertygade om att de passade bra ihop. Mattias träffade Amans vänner och det där samtalet som de påbörjat i Stockholm och i Helsingfors fortsatte nu på ett fördjupat plan. 

Efter de första dejterna i Stockholm kunde Mattias och Aman inte sluta tänka på varandra. Foto: Privat

Men att bryta upp kräver mod. Visserligen hade Aman levt längre perioder utomlands, han hade bott flera år i Kanada och flera år i Sydafrika, men att flytta till det där lilla pluttlandet högst i upp nord hade inte funnits med i planeringen. Nu kändes det helt plötsligt som ett frestande alternativ. 

Under vistelsen i Indien insåg Mattias även något annat. För ju mer han pratade med Amans mamma, desto mer fick han lära sig om indisk matlagning. 

– Min mamma är fantastisk i köket. Nu invigde hon Mattias, som hon ju visste jobbar med mat, i indisk matlagning, berättar Aman. 

Men tio dagar går fort. Snart stod det nyblivna paret återigen på en flygplats för att ta avsked från varandra. Och även denna gång kändes det som om de spelade huvudrollerna i ”Call me by your name…”

– Eller inte riktigt. Den här gången hade vi ju insett att vi inte ville vara utan varandra, och under de här dagarna hade vi pratat om framtiden, och kommit överens om att Aman skulle flytta till Sverige på försök i mars, säger Mattias och reser sig upp för att hämta mer kaffe. 

Från distansförhållande till sambo

Det var bara fyra månader dit. Därför kändes det inte lika hemskt att skiljas åt den här gången. Nu hade de ju en plan.

Men det blir aldrig som man tänkt sig. För nu började det ryktas om en pandemi i Kina. En pandemi som gjorde att hela Indien stängde ner, samma dag som Amans plan till Sverige skulle lämna landet. 

– Där satt vi. Jag i Stockholm, Aman i Amritsar. Det var fruktansvärt, minns Mattias. 

Mattias och Aman bevakade pandemins utveckling, var och en på sitt håll, och tillsammans via sociala medier på kvällarna. De var långt ifrån varandra, men det där samtalet som börjat sommaren innan fortsatte ändå. De pratade och pratade. Drömde och planerade för en gemensam framtid. 

Däremot insåg jag snabbt att man i Sverige har en hel del förutfattade meningar om Indien.

Aman sålde sitt företag. Mattias läste på om vad som gällde för Sverige, och insåg att chansen att Aman skulle få lämna Indien för Sverige ökade om Aman sökte uppehållstillstånd som sambo.

– Den 15 november förra året fick jag tillståndet. Den 17 november satt jag på flygplanet till Arlanda. 

Även om Stockholm i juli och Stockholm i november är två vitt skilda upplevelser var det inte något som Aman lade märke till när han landade på svensk mark. Det spelade ingen roll att det var grått och snöblandat regn. Det spelade ingen roll att även Stockholm var nedstängt på grund av pandemin. Det enda som spelade någon roll var att Aman och Mattias var tillsammans igen. 

Aman flyttade in i Mattias lilla lägenhet på Östermalm. Han började läsa svenska för invandrare och lärde känna Mattias vänner. Trots att de kommer från två vitt skilda bakgrunder flöt det på smidigt redan från början. 

– Däremot insåg jag snabbt att man i Sverige har en hel del förutfattade meningar om Indien. Många tänker att man är antingen otroligt förmögen, eller otroligt fattig. I själva verket lever medelklassindierna på ungefär samma sätt som medelklassvenskarna, förklarar Aman. 

Olika kulturer inget problem för relationen

Det som Aman saknade mest från tillvaron i Indien var sin mammas mat och de egna vännerna. 

Det första var lätt åtgärdat. Mattias och Amans mamma hade pratat massor om indisk matlagning, och nu började ett lika kryddstarkt som färgsprakande projekt hemma i det lilla köket på Östermalm. 

– Aman hade ju inget jobb i början, och jag jobbar med att skriva kokböcker. Så vi bestämde oss för att göra en indisk vegokokbok, säger Mattias. 

Under de närmaste månaderna provlagades det mängder av mat. Paret anlitade en fotograf på plats i Indien och en annan fotograf i Stockholm. Resultatet blev den påkostade, aptitretande och vackra kokboken ”Green India: indisk vegomat från grunden” som landade i bokhandeln under hösten.

Att sammanfoga två vitt skilda kulturer har inte inneburit några problem för Mattis och Aman. Foto: Camilla Lindqvist

Parallellt som arbetet med kokboken pågick läste Aman svenska på SFI och började så smått hitta egna vänner i sin nya hemstad. 

– Och eftersom Mattias fortfarande umgås med sin exman Jonas, blev han en av de första jag lärde känna här i Sverige. Numera umgås Jonas och jag själva också, säger Aman. 

Och inte bara det. Eftersom han arbetat med mode i hela sitt vuxna liv, och eftersom han älskade den avskalade, rena skandinaviska designen, bestämde han sig för att söka jobb i Sverige och började jobba på Filippa K. 

– Jag var lite orolig för att mina bristande svenskakunskaper skulle bli ett problem, men min chef lugnade mig direkt. De ville ha någon som är flytande på engelska, och svenskan håller jag ju på att lära mig. 

Att sammanfoga två kulturer har alltså inte inneburit några problem, intygar både Aman och Mattias. Inte förrän nu, när Aman började på sitt nya jobb. 

– Jamen ja! Jag fick ju en chock första dagen, när min chef bar ut soporna! Det skulle aldrig hända i Indien, säger Aman och skrattar. 

LÄS OCKSÅ: Två par: Så hittade vi en ny glöd i förhållandet

Parterapeuten: 9 saker som får distansförhållandet att fungera

För att få en relation att fungera bra på distans krävs lite extra ansträngning. Foto: Getty Images

Att vara tydlig med förväntningar, behov och att kommunicera tydligt mår alla relationer bra av. Men i ett distansförhållande blir det ännu viktigare att anstränga sig.
Parterapeuten Anneli Östling tipsar om viktiga faktorer som får er kärlek att flamma – även på distans.

1. Ansträng er

För att förhållande ska kunna fungera utan tillgång till närhet eller kroppsspråk behöver både du och din partner anstränga er. Genom att investera tid för att lära känna och förstå varandra kan ni bygga en trygg grund och stå stadigt som par, även när ni inte är på samma fysiska plats.

2. Få din partner att känna sig betydelsefull

På distans är det ännu viktigare att du får din partner att känna sig betydelsefull, varje dag! Gör det genom telefonsamtal, sms eller mejl – det som passar er bäst.

3. Prata om förväntningar

Se till att prata om och lägga förväntningarna på en realistisk nivå som passar båda. Det kan vara att prata om hur ofta ni vill ses och om ni då ska ägna all tid åt er som par, eller om det är okej att också umgås med kompisar och ha egentid. Det kan också handla om att komma överens om hur ofta ni ska höras och till exempel prata i telefon ordentligt. Outtalade förväntningar leder ofta till besvikelser och skav i relationen.

4. Kommunicera tydligt

Det är lättare att tolka ett budskap fel när det kommuniceras i skrift eller i ett kort, stressat telefonsamtal. Både du och din partner behöver därför vara duktiga på att våga fråga om något upplevs konstigt. Var villiga att tillsammans tydliggöra och rätta till!

Parterapeuten och relationskonsulten Anneli Östling.

5. Behåll tryggheten – på era sätt

Kanske har du en partner som inte är så bra på att prata i telefon? Eller har du själv svårt att få iväg gulliga sms? Då kan du eller din partner behöva kompensera på något vis, för att helhjärtat ta ansvar och upprätthålla tryggheten i er relation. Än en gång: Prata om era förväntningar och behov!

6. Planera in träffar att se fram emot

I en distansrelation är det ofta lättare att stå ut om man vet när man kommer ses nästa gång. Därför är det viktigt att boka in träffar och se till att det blir av. Det håller motivationen uppe och behåller en trygg känsla av att båda väljer relationen. Om den ena får förhinder när ni har planerat att ses kanske ni måste kompensera det på något vis. Kan ni ses en dag extra nästa gång i stället?

7. Ta ansvar

Börjar man slarva med att ta ansvar för att ses kan en distansrelation snabbt hamna i obalans. Att ni är på olika fysiska platser kan också göra det svårare att rätta till, eftersom ni måste reda ut saker och ting via telefon, mejl eller sms. Så ta ditt ansvar från början!

8. Var tydliga med era behov

Vad behöver du och din partner för att må bra i er relation? Se till att ni båda berättar öppet om önskningar och behov innan de leder till besvikelser! Det skapar goda förutsättningar för den andra att förstå och kunna agera på ett bra sätt utan att behöva gissa sig fram.

9. Planera för framtiden

Det kan vara bra att våga prata om framtiden tillsammans när båda känner sig redo för det. Om tiden går utan att man vet var relationen ska leda, är det stor risk att någon tappar lusten för att fortsätta satsa.

LÄS OCKSÅ: Sanna Lundell: ”Jag äger rätten till min egen lycka”

LÄS OCKSÅ: Fråga psykologen: ”Hur får jag min man att skärpa sig?”