Därför vill jag att ni kallar mig tjock
Influencern och journalisten Linda-Marie Nilsson vill inte bli kallad för ”överviktig” eller ”mullig”. Hon vill bli kallad ”tjock”, och hon tillhör en växande skara som tröttnat på omskrivningar – och framför allt på hur ordet används.
”Tjock är inte en känsla. Tjock är inte ett motsatsord till snygg. Tjock är, och borde vara, ett neutralt ord för att beskriva ett utseende”, skriver hon.
Den här är en krönika. Åsikter och ställningstaganden är skribentens egna.
”Du är inte tjock, du är ju jättefin!”. I meddelande efter meddelande ser jag meningar som börjar med samma tillrättavisning. För varje gång jag benämner mig själv som det jag faktiskt är, tjock, så vill någon snabbt rycka ut till mitt försvar och skydda mig mot mina egna ord. De vill släta över det jag just sa om min kropp, be min kropp om ursäkt å mina vägnar.
Linda-Marie Nilsson
Ålder: 30
Familj: Fästmannen Emil Assergård och katten Zezze.
Bor: I Stockholm.
Gör: Är influencer, författare och journalist. Släppte 2018 boken ”Så lärde jag mig att älska min kropp” (Norstedts). Nominerad till Årets Nätängel två gånger. Driver Instagram-kontot @lindamariie
Och det är inte bara i min inkorg det sker. Sedan jag började kalla mig själv för tjock för några år sedan så har jag nästan varje gång jag använt ordet mötts av ett snabbt ”nej, men du är inte tjock, du är snygg!”. Vissa kan gå med på att kalla mig ”lite mullig”. Eller möjligen ”lite överviktig”. Kanske också ”lite större”. Men allra helst ”lite kurvig”, det känns tryggast.
Men jag vill inte bli kallad för överviktig, jag vill bli kallad tjock. För jag är ju det. Jag har dock aldrig någonsin sagt att jag inte också är snygg. För när, någonsin, använder vi ord som ”normalviktig” eller kanske ”underviktig” eller till och med ”mellanviktig” för att beskriva människor som inte är överviktiga?
När beskrev du själv någon annan som ”ja, men du vet, det är ju hon med mörkhåriga med glasögon och normalvikt”? Aldrig, skulle jag gissa. För de flesta av oss använder snarare ordet smal om vi ska beskriva ett utseende och en kroppstyp. Och motsatsen till smal är… Just det. Tjock. Men ordet tjock är ett av vår tids mest laddade.
Där har jag suttit bredvid, med min tjocka barnkropp som sedan blev en tjock tonårskropp för att sedan bli en tjock vuxenkropp.
Ända sedan jag var liten har jag fått veta att tjock är något hemskt. Något så dåligt att ingen vill vara det, kalla någon annan det eller ens känna sig som det. Jo, för att ”känna sig tjock” är också något som jag har förstått att man visst kan göra, trots att man faktiskt inte ens är tjock.
Både vuxna och unga i min egen ålder har under hela mitt liv använt sig av mitt utseende, av min kropp, för att beskriva när de själva känner sig fula och oattraktiva. De har stått framför mig med sina smala kroppar. Kanske har de lagt en hand på sin platta mage, rynkat näsan och besviket sagt ”fan vad jag känner mig tjock idag”.
Och där har jag suttit bredvid, med min tjocka barnkropp som sedan blev en tjock tonårskropp för att sedan bli en tjock vuxenkropp, tittat på dem och tänkt ”och vad är då inte jag?”.
För att inte tala om varenda film, varenda tecknad serie, där någon, som givetvis alltid är en kvinna, har vridit och vänt på sin smala kropp framför en spegel och frågat ”ser jag tjock ut i den här?” samtidigt som hon väntat på bekräftelsen om att ”oh nej, du ser inte tjock ut, du är jättevacker!” ska komma. För att ”se tjock ut” skulle vara det värsta som skulle kunna hända, även fast man nu egentligen inte ens är tjock. Det har jag förstått i hela mitt liv. Och hur hemskt anser de inte då att det är att vara tjock på riktigt?
Men för oss andra, som inte bara har ”känt oss tjocka” eller misstänkt att vi eventuellt skulle kunna ”se tjocka ut” i något plagg, utan som på riktigt är tjocka så är det här sättet att använda ordet ett hån. Utöver alla andra hån, påhopp, oombedda hälsoråd, hatkommentarer, diskriminering och exkludering som vi tjocka redan tvingas möta varje dag i våra liv så får vi inte ens använda vårt eget adjektiv om våra kroppar. Det har vi också blivit snuvade på.
Tjock är inte ett motsatsord till snygg, fin eller vacker.
Jag har aldrig velat kalla mig själv för tjock, trots att jag varit det hela livet, för ingen vill ju kalla sig för något som i allas öron direktöversätts med ”ful och oattraktiv”. Och just därför vill jag också ta tillbaka det. För det är mitt.
Tjock är inte en känsla. Tjock betyder inte ”oattraktiv”. Tjock är inte heller ett motsatsord till ”snygg”, ”fin” eller ”vacker”. Tjock är, och borde vara, ett neutralt ord för att beskriva ett utseende. Precis som ”mörkhårig”, ”fräknig” eller ”medellång”. Men jag har aldrig någonsin hört någon besviket sucka framför spegeln att ”fan, vad jag känner mig mörkhårig idag”.
För jag är både tjock och snygg. Både mörkhårig och fräknig. Både medellång och brunögd. Både kattägare och skånsk. Både influencer och fästmö. Inga av det här är motsatsord till varandra. Det ena ordet utesluter inte det andra, tvärtom, de går alla precis hur bra som helst att kombinera med varandra. Som att vara tjock – och smoking jävla hot.
LÄS MER: ”Så lärde vi oss att acceptera och älska våra kroppar”
LÄS MER: Fem kvinnor som är kompis med kroppen: ”Jag har alltid känt mig vacker, oavsett storlek”
