Därför är kvinnor mer otrogna än någonsin

Forskning tyder på att utomäktenskapliga förbindelser är mer accepterat, eller åtminstone vanligare, bland människor som passerat 50-strecket. I en studie om medelålders personers sexualvanor, utförd vid Malmö universitet, uppger fler att de haft tillfälligt sex utanför den fasta relationen i den äldre gruppen, 46–55 år, jämfört med den yngre, 35–45 år. Och kvinnor tycks vara mer otrogna än förr. Säker forskning saknas, men det finns mindre studier som pekar på att omkring hälften av alla kvinnor någon gång varit otrogna. Orsakerna finns sannolikt i faktorer som att vi lever längre och är sexuellt aktiva högre upp i åldrarna. Vi reser mer, har ett flexiblare leverne och är, eller har varit, yrkesarbetande i en helt annan utsträckning än våra mammor och mormödrar. ”70 är ju det nya 50”, som psykiatriprofessorn Ingmar Skoog nyligen basunerade ut i en regeringsbeställd rapport.

Jag tog mig friheten när jag stötte på en man som jag tyckte väldigt mycket om.

– Vi anammar ungdomligheten, lever hälsosammare och har blivit mer jämställda, inte minst ekonomiskt. Det ökar självförtroendet och med det upptäckarlusten att söka sig ut. Och vi ska inte glömma att det har vuxit fram parallella skönhetsideal där egenskaper som mognad, kompetens och utstrålning har attraktionsvärde, säger forskaren Charlotta Löfgren, professor i hälsa och samhälle med inriktning sexologi och sexualitetsstudier vid Malmö universitet.

50-plussare med långa äktenskap bakom sig verkar vara extra benägna att ha utomäktenskapliga affärer. Så här berättar ”Bitte”, 57, som egentligen heter något annat.

– Min man var otrogen vid upprepade tillfällen. Han sa det inte, men jag fick reda på det ändå. Jag ville köra med raka linjer och sa att lever du så, så tänker jag leva likadant. Sedan hade jag en älskare under några år. Jag tog mig den friheten när jag stötte på en man som jag tyckte väldigt mycket om. Jag fick en annan syn då, en viss förståelse för otrohet. Jag upptäckte att man kan älska mer än en. Människor kanske inte klarar av att bara ha ett kärleksförhållande under sin livstid.

Sanningen kan vara läkande, men också oerhört destruktiv och aggressiv.

Men hur ska man förhålla sig till otrohet, ska man berätta för sin partner. Och om man själv blir bedragen, vill man veta?

– Sanningen kan vara läkande, en bekännelse, det enda rätta. Men också oerhört destruktiv och aggressiv eller sårande och skadlig. Man ska tänka efter vems välbefinnande man har i åtanke om man vill berätta och vad man vill att partnern ska göra med informationen. Respekt kan handla om att inte alltid berätta allt utan också ta hänsyn till hur det blir för den andra att ta emot informationen, säger Suzann Larsdotter, auktoriserad sexolog och hälso- och sjukvårdskurator.

Otrohet behöver inte längre betyda att vi vill skiljas – äktenskapet kan vara ett gemensamt projekt. Toleransen mot en partners otrohet tenderar också att öka med åldern. Ju äldre vi blir, desto lättare har vi att förlåta otrohet, enligt en relationsenkät gjord av Svenska Yle. Också den bekräftar att kvinnor som är 50 och äldre har varit otrogna avsevärt oftare än yngre.

Vad är egentligen skillnaden mellan att bedra eller bli bedragen när vi är äldre och har varit ihop länge, än när vi är unga? 

 – Efter att ha levt i en lång och trygg relation kan det utvecklas en intimitet som inte hotas av att någon har en relation utanför. Vi reviderar också vad som är otrohet under livets gång. Om en person upplever otillräcklighet så kan det också innebära en lättnad att man inte måste vara ”allt” för sin partner, förklarar Suzann Larsdotter.

Varför tycks man ha lättare att komma över ett litet snedsteg, sitt eget eller partnerns, då man är äldre?

– Ibland för att vi får en trygghet i en långvarig relation som bygger på respekt för varandras behov och där vi inte blir hotade av att någon också får behov tillgodosedda genom någon annan. När fortplantningskravet är släppt kan sexualiteten i stället bli en viktig del i självförverkligandet och identitetsutvecklingen. I dag finns en mycket större valfrihet i fråga om när och med vem och hur ofta man vill ha sex, säger Suzann Larsdotter.

Sexualiteten blir en fråga om förhandling som kan omförhandlas och utvärderas.

Sociologen Anthony Giddens menar att vi lever i en brytningstid där den romantiska kärleken är på väg att omvandlas till en ”sammanflödande kärlek” som bygger på jämlikt känslomässigt utbyte. 

– Den sammanflödande kärleken är inte nödvändigtvis monogam. Den kan hållas samman så länge båda parterna tycker att relationen är värd att upprätthålla och får ut tillräckligt mycket av den. Sexualiteten blir en fråga om förhandling som kan omförhandlas och utvärderas, säger Suzann Larsdotter och fortsätter:

– Vi har gått från en äktenskapskultur till en skilsmässokultur. Tidigare var äktenskapet för hela livet och en skilsmässa en absolut sista utväg. I dag är det en öppen fråga. Skilsmässa finns alltid närvarande som en väg ut från relationen.

Men inget tyder på att vi närmar oss en ”älskare- och -älskarinnekultur” där äktenskap betraktas mer som institutioner och tillfälliga partners kan passera som tandläkarbesök. De flesta av oss vill vara trogna och förväntar oss trohet tillbaka. Många bedragna har svårt att inte känna sig djupt svikna och parterapeuter nämner inte sällan otrohet som ett av de svåraste problemen att behandla. Förbindelser utanför den fasta relationen utgör förmodligen ett av de största hoten mot en kärleksrelation, och tron på det ärliga och monogama kärleksförbundet är fortfarande djupt förankrad. 

Det viktigaste, kan man tycka, borde vara att klara ut vad vi förväntar oss av varandra. 

LÄS MER: ”Jag har haft affärer i många år utan att skämmas”

LÄS MER: Här är de mest – och minst – omtyckta könsfrisyrerna