Därför blir vi olyckliga av att tänka positivt

Sikta mot stjärnorna och du når trädtopparna, heter det. Men om man bara behöver nå trädtopparna för att bli nöjd, är det inte bättre att sikta på dem då? Det frågar sig Mattias Lundberg, psykolog och docent vid Umeå universitet. Och visst låter det vettigt, men att sätta realistiska mål är inte så trendigt just nu.

– Tyvärr har vi fått höra så länge att vi ska tänka positivt i alla lägen, sätta höga mål och tro på oss själva.

För några år sedan gjorde Mattias Lundberg upp med ”positivhalarna”, som han kallar dem – människorna som uppmuntrar till positivt tänkande, i sin uppmärksammade bok ”Den lyckliga pessimisten”. Att man automatiskt skulle bli lycklig, frisk eller framgångsrik av att tänka positiva tankar är rena bluffen, menar han. Det finns många saker som vi inte kan påverka med våra tankar, och en övertro på vad som är möjligt kan rentav bli skadlig – en destruktiv kraft som får oss att känna oss misslyckade när vi borde vara nöjda.

Toxisk positivitet kallas det ibland, och unga människor är särskilt utsatta för den här typen av påverkan, menar Mattias Lundberg. Liksom de som gått in i en ny roll, som nyblivna småbarnsföräldrar.

– Att bara tänka positivt när man sitter i sina joggingbrallor och barnen skriker funkar inte som strategi. Man måste landa i verkligheten innan man kan fatta beslut.

Livet kan inte vara kul jämt, det är bara att suga i sig. Men den som fastnat i ett mönster av toxisk positivet förnekar och förskjuter negativa känslor för att bara koncentrera sig på vad de uppfattar som positivt – även när dessa känslor eller idéer saknar förankring i verkligheten. De vill inte ta itu med negativa känslor som sorg eller besvikelse utan ser dem som ett personligt misslyckande. En svaghet.

Det här sättet att tänka lägger ju ett fruktansvärt ansvar på individen.

Att förtrycka sina negativa tankar och besvärliga känslor kan skapa stress. Toxisk positivet påverkar inte bara personen som fastnat i kroniskt positiva tankebanor, utan även de i omgivningen eftersom de ofta lockas till eller intalas att tänka på samma sätt – att sikta mot stjärnorna när trädtopparna duger. Mattias Lundberg uppmanar oss att våga lyssna och lita lite mer på vår inre pessimist. Att gilla det faktiska läget och fatta beslut baserade på det. Vi ska våga landa i våra egna känslor och se självkännedom som ”det nya svarta”, menar han. 

– Vi pessimister chansar mindre, säger Mattias. Vi förbereder oss ofta mycket mer och vi utgår ofta från att det värsta kommer att hända.

Och när det sedan, till pessimistens stora förvåning går vägen, jdå bli ju lyckan desto större.

– Sänk ribban, uppmanar Mattias. Tänk på vad som är möjligt, vad som gör dig lycklig och nöjd, och sikta på det.

Uppfattningen om att vi kan påverka alla möjliga aspekter av våra liv – från kärlek och hälsa till ekonomi och karriär – genom att tänka positivt har genom upprepandet i medier blivit så inrotad att det ibland är förvillande enkelt att tro att det faktiskt är så. Att tron försätter berg och allt går bara man vill. Vi ska affirmera, har vi fått höra – visualisera oss själva i en rosig tillvaro i stället för den grå vardag som för tillfället omger oss. Förändring och förbättring löper också som en röd tråd inom det positiva tänket.

– Alla ska förändras hela tiden, säger Mattias Lundberg. Gör man inte det är man fast i sina gamla mönster och tråkiga rutiner och förblir därmed olycklig. 

– Det här sättet att tänka lägger ju ett fruktansvärt ansvar på individen.

Och du ska inte bara tro på dig själv, det vill säga den person du är, utan också se dina möjligheter till förändring som obegränsade.

– Att förändras och utvecklas ingår i vår natur, påpekar Mattias. Men från ett evolutionärt perspektiv sker förändringarna långsamt. Att komma i toppform på en månad eller göra kometkarriär på ett halvår är inte realistiskt – hur du än tänker.

Idén om vi kan förbättra våra liv genom positivt tänkande har skapat en marknad för en hel industri av framgångskonsulter och coacher som med webbseminarier, framgångspoddar och individuella actionplaner ska lära oss olika tekniker och få oss på rätt spår. Framåt och uppåt. Hela tiden. Men funkar det verkligen – blir någon lycklig av det?

Den toxiska positiviteten har bidragit till ett klimat där det är lätt att tro att det är vårt eget fel om vi misslyckas eller blir sjuka.

– Vilken inställning man har kan naturligtvis påverka ens livskvalitet, säger Mats Lekander, professor i psykiatri vid Karolinska institutet, i en intervju i Sveriges Radio. 

Men det finns klara gränser för vad som är möjligt, och Mats Lekander ser en fara med toxisk positivitet, framför allt när det gäller vårt fysiska och psykiska välbefinnande.

– Man har på flera sätt försökt lägga ansvaret på individen för den egna hälsan och det är felaktigt och farligt på många sätt, säger Mats Lekander som studerar samverkan mellan hjärnan och immunsystemet och hur vårt beteende påverkar samspelet. Det är inte så enkelt att man kan skjuta över ansvaret på en människa för det finns så många automatiska processer.

De som förespråkar positivt tänkande, och de är många, pekar ofta på forskning och studier som ska ha dragit samma slutsats: Att det vi intalar oss förändrar hur vi upplever vår omgivning och därmed påverkar våra känslor. Och det kanske stämmer. Men därifrån är ju steget ganska långt till att hävda att tänkande också skulle påverka vår hälsa eller karriär, att vi kan styra vår vardag genom våra tankar.

Den toxiska positiviteten har bidragit till ett klimat där det är lätt att tro att det är vårt eget fel om vi misslyckas eller blir sjuka – att vi måste ha gjort något fel - och att det faller på oss själva och vår egen vilja att bemästra såväl sjukdomar som situationer som vi inte har någon kontroll över. Att ständigt ställa oss positiva, se glaset som halvfullt, även när livet suger som värst, mår ingen bra av.

– Det är inte normalt att känna så, säger Mattias Lundberg.

LÄS MER: Anne, 51: ”Jag blev portad från Tinder – och kände mig fri”
LÄS MER: Linda Skugge längtar tillbaka till småbarnsåren