Christina Stielli om ensamma julen: ”Gjorde så ont – trodde jag skulle dö”

Under Christina Stiellis uppväxt samlades hela släkten runt bordet för att fira en traditionell och idyllisk jul hos morföräldrarna. 

– Mormor friterade klenäter. Morfar, som var pastor, läste julevangeliet och då fick vi vara tysta och sitta still. Det var julmusik, julstjärnor, julkrubbor och amaryllis. Att komma hem till mormor och morfar var som att gå in i ett sagoland. 

Skilsmässan blev en chock 

När Christina fick egen familj ville hon ta med sig de fina delarna av jultraditionerna, då alla samlades vid bordet och barnen sprang runt. 

– Jag upplevde sådan trygghet i att komma hem till mormor och morfar, där julbocken stod på precis samma sätt och änglarna hängde högst upp i granen. Jag ville att våra döttrar skulle få det vackra och var noga med att upprepa att fyra änglar skulle sitta i granen när den pyntades. 

Jularna som firades med makens släkt i Dalarna minns hon som stämningsfulla med barnen i fönstren och tomten som kom över åkrarna med en lykta i handen. Samtidigt kommer Christina ihåg hur slut hon var varje jul.

Det var början på en stor, svart, geggig period. Jag var övertygad om att jag aldrig skulle överleva den

– Som så många andra hade jag en titel, där det stod projektledare, logistikexpert och koordinator. 

Hösten 2004 fick hennes äktenskap ett abrupt slut och hon och maken gick isär. Christina var helt oförberedd på separationen. 

– Det var början på en stor, svart, geggig period. Jag var övertygad om att jag aldrig skulle överleva den. 

Första julen efter skilsmässan var smärtsam. Christina minns den skamfyllda känslan, då julen är full av förväntningar om stämningsfulla stunder och tindrande ögon. I stället befann sig Christina i kris och de fina traditionerna blev en kvarnsten.  

– Jag kommer ihåg hur smärtfyllt det var för döttrarna, som var 13 och elva. När vi skulle sätta upp änglarna tittade ena dottern på mig med mörka ögon och sa att jag inte skulle låtsas som att allt var som det brukar. För att visa att jag inte låtsades flyttade jag på granen från trappan till balkongdörren. När barnen fick se det bröt de ihop. Ändrade jag något förrådde jag deras pappa. Jag nästan gråter när jag tänker på det och visste inte vilket ben jag skulle stå på. 

”Det gjorde så ont att jag trodde att jag skulle dö” 

Andra julen efter skilsmässan var det dags för döttrarna att fira med sin pappa. Då Christina inte kommer överens med alla i sin släkt, ville hon möta den ensamma stunden själv.

– Det gjorde så ont att jag trodde att jag skulle dö. Jag tänkte att antingen sitter jag här och tycker synd om mig själv eller också gör jag något åt saken. Jag försökte i alla fall. Första året satt jag mest och grät. Andra året grät jag, åt min lax och drack ett glas vin. 

Högtider passerade och sakta men säkert lärde sig Christina att respektera och umgås med sig själv. Med tiden började hon tycka att det var behagligt att fira jul på egen hand. Att få göra precis som hon ville var en befrielse, tyckte hon. 

– Det gick från att vara påtvingad ensamhet till att bli självvald. Numera byter jag inte bort mina ensamjular för någonting och har till och med sagt nej till mina barn. 

I dag har Christina skapat ett eget julfirande, som hon stortrivs med. 

Den 23 december sätter hon upp en gigantisk, glittrande julstjärna, som tar upp hela fönstret. Förutom 25 rosa hyacinter, är det hennes enda julpynt. 

På julaftons morgon spelar hon julmusik.

– Är jag glad blir det musik med Mariah Carey. Känner jag mig skör sätter jag på Orphei Drängar eller något bombastiskt med någon symfoniorkester.

Ett litet hemligt nöje jag har är att titta på folk som stressar fram och tillbaka på gatan utanför fönstret

För att skapa ett lugn tänder hon massor av vita blockljus och stearinljus.

– Julfrukost måste vara risgrynsgröt, som jag kompromissade bort under hela mitt äktenskap. 

På frukosttallriken finns även gravlax och gravlaxsås på en knäckesmörgås. Julskinka hoppar hon över, då grisen har det bättre i ladugården än i hennes kylskåp, konstaterar hon. Christina pysslar om sig själv och skummar mjölken till kaffet. Sådant som man gör för en kär gäst.

– Ett litet hemligt nöje jag har är att titta på folk som stressar fram och tillbaka på gatan utanför fönstret. Medan de skyndar med kassar och barn under armen, kryper jag ned under täcket i soffan för att se sista avsnittet i julkalendern.

Den ende hon träffar på julafton är sin 85-åriga pappa, som burit henne genom så mycket och är hennes bästa vän. 

– Vi vet ju inte hur länge vi får behålla varandra. Det är en speciell stund.

Döttrarna har slutat fråga Christina om hon vill fira jul med dem

Döttrarna Carin och Sara, som numera bor i Rom och Lissabon, har slutat fråga om hon vill fira jul med dem. De vet att mamma vill tillbringa den med morfar. 

Varje år bjuder hon honom på jullunch på Operabaren i Stockholm. Antingen hämtar Christina sin pappa hemma i Västerås eller så ses de uppklädda vid restaurangen. 

– Man nickar till personalen och hovmästaren kommer i vit hovmästardräkt och säger: ”Välkommen pappa”. I tre timmar äter vi lunch och varenda julafton säger pappa att det är det godaste han ätit i hela sitt liv. Innan vi går bokar vi bord för nästa år. 

Christina brukar också fira midsommar med pappa och redan på midsommardagen börjar han prata om julafton. En månad innan hänger han fram kostymen och tar fram en förskräcklig julslips. 

Christina upplever att hon numera får det bästa av två världar. Ofta är hon hemma igen lagom till Kalle Anka. Proppmätt drar hon på sig myskläderna och dricker något gott framför tv:n

All jul-tv är en höjdpunkt, tycker hon. Under familjejularna fick hon sällan titta på tv, då man alltid skulle äta samtidigt som ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” började. 

Till kvällen har Christina alltid köpt något gott, om hon mot förmodan blir hungrig. Förra året blev det Skagenröra på smörstekt toast. 

– Jag kanske också kostar på mig att köpa en flaska champagne. 

Förutom att Christinas middag blir billig, behöver hon varken diska eller stressa. Inte heller behöver hon motionera bort en massa extra kilon efter nyår. 

Även julklappar har hon valt bort. I stället köper hon klappar till är ett par personer i sin närhet, som har det svårt. Det kan vara en korg med mat eller en flaska vin.

”Varje år ger jag mig själv en ny kaffekopp i julklapp” 

Varje jul ser hon också till att ge sig själv en julklapp. 

– Det har blivit tradition att jag köper en ny kaffekopp, som jag premiärdricker ur på julaftons morgon. Den ska vara perfekt: Vacker, stor, ha tunt porslin och handtag som man kan hålla i för att inte bränna sig. Jag vill njuta av morgonstunden.

Föregående års kopp skänker Christina till Stadsmissionen, så att någon annan kan få glädje av den. 

Efter att hon berättat om sina ensamjular har många skrivit till henne och skickat bilder på sina frukostkoppar.

– Det gör mig så glad. När vi vågar något riktigt läskigt blir vi starkare, oavsett om det är att hoppa fallskärm eller fira jul själv. 

Så firar du bästa julen själv – Christina tipsar 

1. Planering är viktigt

”Planera julen på samma sätt som när du ska göra en semesterresa. Se framför dig hur du vill ha det. Tänk på hur härligt det kommer att bli och planera därefter.”

2. Gör inköpen några dagar innan julafton

”Titta på alla stressade människor och barnfamiljer som sliter. Tänk: Vad tacksam jag är som inte behöver vara där. Julen ska vara en tacksamhetshögtid. Se till att hitta olika saker att känna tacksamhet för. Det gör något med oss.”

3. Ha en uppesittarkväll

”Sätt på dig mysbyxor, ta med dig täcket till soffan, tänd ljus och förbered dig inför morgondagen. Säg god jul på sociala medier och släck sedan ned dem. Det är lätt att tro att alla andra har det bättre än man själv, även om man vet att det inte är på riktigt. Alla fina julbilder kan bli jobbiga, även om du vet att de inte visar den sanna bilden.”

4. Var din egen bästa vän på julafton

”Jag behandlar mig själv som bästa gästen. Då ser jag till att ha en bra frukostkopp, sätter på julmusik, tänder doftljus på toaletten och har rena handdukar. Generellt glömmer vi bort att vara vår egen bästa vän eller gäst. För mig är det viktigt att vara snäll och god med mig själv. Det är en underskattad lyx.” 

5. Julafton är ingen farlig dag. 

”Det är en dag för njutning och eftertanke. Ta hand om dig själv. Våga prova att bryta traditioner. Det behöver inte vara som det alltid har varit. Det finns inget rätt eller fel. Vill du ligga i sängen och äta Nutella, gör det.”

6. Respektera och uppskatta dig själv 

”Jag är noga med att respektera och uppskatta mig själv varje dag. Vi har inte så många dagar på oss, så man får ta för sig. Varenda dag har jag överseende med mina tillkortakommanden och gör bra saker för mig själv och/eller andra. Det är viktigt. Resten struntar jag i, som att sängen är obäddad eller att jag inte gått ut med soporna. Vi måste ta hand om varandra, men framför allt oss själva.”

LÄS OCKSÅ: Dags att fira jul som en man? 7 råd för mer sofftid – och mindre stress 

LÄS OCKSÅ: Julvett och etikett: ”Kan jag be gästerna swisha för julkalaset?”