Anne, 51: ”Jag blev portad från Tinder”
När hon passerade 50-strecket ville de yngre männen på Tinder inte längre ha henne. En jakt på bekräftelse och belöning var över, och åldersångesten djupnade.
Journalisten Anne Haavisto berättar om när hon blev portad från Tinder. Och om lättnaden och friheten som följde.
Jag är 51 år och blockerad på Tinder. Det är straffet för att man luras. Jag försökte nämligen ljuga om min ålder, frisera siffrorna litegrann, och nu är jag utelåst och förmodligen inte välkommen tillbaka. Anledningen till min lögn är att jag märkte att jag fick ungefär 90 procent färre matchningar samma sekund som jag inte längre var 49.
Mitt svajpande var inte hälsosamt. Det där maniska gnuggandet fram och tillbaka på skärmen tog både tid och energi – och nästan livslust till slut. I början var det vansinnigt roligt; att efter ett långt förhållande och småbarnsår som sugit all identitet ur en få känna sig åtrådd och sexig och, framför allt, fräsch för sin ålder. Fast jag avskyr uttrycket fräsch, hur kan en människa vara fräsch?
Tjugoåringarna provar gärna en tant, men fyrtioåringarna har fått sina åldersnojor och vill trösta sig med en yngre.
Jag var knullbar, ett litet tag till, och jag njöt av den tanken till en början. Även om jag inte var så sugen på att ligga. Tanken på att få men inte vilja ha var dock stundtals svindlande för självkänslan. Men när jag gått miste om det, är det just självkänslan som skärs ner som med ett skarpt svärd, bit för bit tills bara det äckliga är kvar.
För det finns också en sorg i att bli bortvald för att man passerat tantgränsen på 50. Vem vill knulla en kärring? Nu ska här tilläggas att jag dras till yngre män, självklart finns det 80-plussare som förtjust skulle ta hjälp av sin rullator och svinga sig upp på en barstol för att ta en drink med mig. Men de yngre männen, deras ribba låg på 49.
Jag gick fram till den tandkrämsfläckiga spegeln i badrummet, lyfte blicken och såg in i mig själv.
Tjugoåringarna provar gärna en tant, men fyrtioåringarna har fått sina åldersnojor och vill trösta sig med en yngre. Kvar finns då gubbarna. Så jag registrerade mig på Happy pancake, en annan dejtingsida. Med mitt tidigare brott i färskt minne skrev jag min riktiga ålder. Och väntade. Och medan jag väntade slank klimakteriet in genom dörrspringan. Jag trodde mitt huvud redan var överfyllt, men tydligen inte. Vad är meningen med livet-tankarna smalnade av min sikt med mörka kanter. Plötsligt insåg jag att allt vi gör är meningslöst och jag såg mitt liv som om jag satt på taket; tittade på mig själv där jag jäktade och sprang med andan i halsen. Det såg både jobbigt och meningslöst ut. Och alla tusentals kronor jag lagt på hudvård och smink, för att inte tala om pengar till tågresor till stan för att gå på dejter. Nu kändes det som bortkastade pengar. Inget jag hade gjort betydde någonting.
Jag tittade på skollinjalen på 30 centimeter och tänkte att den symboliserade livet, och såg den lilla stumpen längst till höger som var kvar. Och den lilla stumpen får jag inte bränna på Tinder, för att jag lurats om några siffror. ”Men varför är du på Tinder?” frågade en del av mina vänner. ”För att jag vill känna att jag duger än”, svarade jag.
Det hopp som flammar upp vid en matchning duschas med iskallt vatten ganska fort.
Och med sorg satte jag punkt för Tinder-eran, som var en rolig tid med många möten (80 stycken rättare sagt. Jag har skrivit ner vartenda ett bland anteckningarna i min telefon). Några av dem finns för evigt i mitt hjärta.
Men det hopp som flammar upp vid en matchning, duschas oftast med iskallt vatten ganska fort. Många kallduschar kyler ner, och man blir i värsta fall en cynisk figur på dejtingsidorna. Jag loggade in för att kolla in dagens fångst på Happy Pancake. Jo, det var pirrigt och jag höll andan, men håven var tom och jag suckade. Men i sucken anade jag ett hopp, en liten fjäderlätt, knappt synbar, skugga av förväntan.
Jag, som undvikit speglar länge, gick fram till den tandkrämsfläckiga spegeln i badrummet, lyfte blicken och såg in i mig själv. Och jag såg en kvinna som lagt om kursen och var på väg att börja duga inför sig själv. Tinderkrisen, och krälandet i den mörka livssörjan var inte förgäves, för jag insåg att det finns ett liv utanför telefonens skärm. Ett liv utan åldersgränser och falska komplimanger i hopp om att äntligen få sig det där ligget, som aldrig blir av.
Så tack Tinder, för att ni slängde ut mig. Jag kommer trivas bättre här utanför.
