Foto: Maria Moustakakis / Maria Moustakakis

Alicia, Emelie och Fredrik: ”Vi är tre i den här kärleksrelationen”

Det tog tid innan Alicia vågade erkänna att de starka känslor hon kände för sin nya väninna var kärlek. Emelie var ju gift och hade två barn. Nu har Alicia flyttat in i familjen – och fått en dotter tillsammans med Emelie och hennes man.

Efter att ha levt ensam i många år har 26-åriga Alicia Brandt fått en stor, varm familj. Det finns så mycket kärlek mellan dem alla. Och det strålar om Alicia, trots att hon bara för drygt en vecka sedan kommit hem från en månadslång sjukhusvistelse, efter en utredning som visat att den svåra huvudvärken hon fått efter förlossningen var både hjärn- och hjärnhinneinflammation.

– Nu mår jag mycket bättre. Jag trivs bra med livet och känner mig väldigt lycklig, säger hon. 

I famnen håller hon dottern Lykke, som bara är elva veckor och omåttligt omtyckt av de båda bröderna, Alfons och Rasmus, som inte kan låta bli att pussa på henne. Pappa Fredrik Laukka, och Lykkes andra mamma, Emelie Laukka Rossander, sitter på var sin sida om Alicia i soffan i huset på Gotland.

Jag trivs bra med livet och känner mig väldigt lycklig

Riktigt så här fridfullt och mysigt är det förstås inte alltid hemma hos trebarnsfamiljen med lika många vuxna. För precis som i alla andra hushåll är det matlagning, inköp, aktiviteter, hämtningar, lämningar, nattningar och en massa beslut som ska fattas om vem som gör vad.

Alicia med pojkarna Alfons och Rasmus och Lykke i magen. Foto: Maria Moustakakis / Maria Moustakakis

Är det lättare eller svårare när man är tre vuxna? 

– Vad gäller markservicen är det superpraktiskt att vara tre, säger Fredrik.

Uppdelningen sker naturligt, han och Alicia lagar ofta mat. 

– Det är okej att någon ligger på soffan och kollar på någon serie en kväll, medan en annan lagar maten. Så vi har en större möjlighet till återhämtning, inflikar Alicia.

Har blivit en snackis

I början hade de familjeråd, men det har de inte längre. 

– Vi har en ganska naturlig hållning. Vår vardag kom så väldigt snabbt och blev otroligt fin. Sedan är vi ganska olika. Alicias och min palett är full av färger. Vi är ganska mycket, vi har mycket känslor, säger Emelie. Fredrik är lite mer återhållsam och håller oss...på jorden, fyller Fredrik i. Vi kompletterar varandra bra. Jag är den där tråkiga killen. ”För vilka pengar då?” frågar jag ganska ofta.

De skrattar alla igenkännande. Och de är överens om att de haft det väldigt bra så här långt i sin tresamhet.

Det är en levnadssituation som är ovanlig, och som blivit en snackis långt utanför Endre där de bor, en och en halv mil inåt landet från Visby. Många tycker att det är coolt. 

– Vår relation är unik. Andra som lever som vi gör, i en relation med fler än två vuxna, är ofta polyamorösa. Det är ofta personer som sökt efter andra som vill leva på detta vis. Ingen av oss tre hade några sådana tankar. Vi har inte sökt detta, utan tresamheten har uppstått naturligt, säger Alicia.

Vi har inte sökt detta, utan tresamheten har uppstått naturligt

Förstod inte att det var kärlek

Det var när år 2018 just tagit sin början som hon och Emelie träffades via jobbet. 

– Vi blev jättenära vänner och började umgås på fritiden. Under försommaren blev det mer intensivt, vi kunde knappt vara ifrån varandra. När vi skilts åt så ringde vi varandra. Vi ville ses hela tiden. Jag fattade inte att det var kärlek. Vi tillät inte oss själva att ta reda på vad det var som fanns mellan oss. Det tog några månader efter att vi börjat umgås privat.

Det var Fredrik som fick dem att inse. 

– I början träffade Emelie och Alicia varandra väldigt mycket. Jag hamnade vid sidan om och kände mig lite utanför. Emelie var ofta i väg och då kom frågorna: ”Vad är det som händer?” och ”Har du en relation med Alicia?” Det hade hon inte, Det är väldigt lite som handlar om det sexuella, menar de.

– När jag träffade Alicia blev jag kär i det här, säger Emelie och pekar på Alicias panna och så sin egen. Det är vardagen och att man tycker om det liv man har med varandra. 

De är väldigt måna om att undvika att någon känner sig utanför, men det är klart att svartsjuka och konkurrens ändå uppstår. 

Emelie kramar om Alicias då gravida mage. Dottern Lykke är familjens yngsta medlem. Foto: Maria Moustakakis / Maria Moustakakis

Är det lättare eller svårare när man lever tre? 

Emelie upplever att det är svårare. 

– Svartsjuka uppstår i alla relationer. Det finns uppenbara svårigheter att ”leka tre”. Att känna sig utanför gör vi redan som barn när vi leker tre. Det finns en drivkraft hos männi­skan att vilja bli sedd som nummer ett. Man vill bli bekräftad. För att det ska fungera är det enormt viktigt att vi förstår att det är svårt redan i starten. 

Det kan bli en självbevarelsedrift att vilja exkludera sig själv från denna tresamhet, menar Emelie, om man känner att man inte är nummer ett, för att undvika jobbiga känslor. Det krävs att man är trygg i sin person. 

– Mer än när man är två, för då speglar man sig i varandra. 

De tycker alla att det är viktigt att vara öppna med hur de lever för barnen.

– De vet att vi sover alla tre i samma säng. Jag har varit öppen med att jag är kär i Alicia. Barnen märker av när vi inte mår bra i relationerna här hemma. När jag och Fredrik har haft det slitsamt i vår relation så pratar vi om det. 

Svårt känslomässigt

Nu har ytterligare en familjemedlem sett dagens ljus, lilla Lykke.

– Jag har inte velat ha barn. Så träffade jag Rasmus och Alfons, och den kärlek som jag kände till dem var så häftig, vilket fick mig att känna en längtan efter att själv bära ett barn, säger Alicia och stryker Lykke, som nu hamnat i Fredriks famn, över huvudet.

Alicia tog mod till sig och öppnade upp frågan kring barn. Graviditeten var ett beslut som de alla tre tog gemensamt. Men känslomässigt var graviditeten svår för Emelie.

– Själva bebisgörandet har jag inte haft några svartsjukekänslor kring. Däremot har jag haft jobbiga känslor kring: ”Är jag verkligen mamma?” Att själv ha varit bärande mamma och nu stå bredvid. Jag och Alicia har en stark själslig kontakt, och när hon bar barnet blev det en total kontrollförlust. 

De hade två ”fantastiska barnmorskor” på mödravården, men ibland upplevde Emelie att hennes roll blev ifrågasatt i mötet med vården.

– Jag var väldigt osäker, men Alicia och Fredrik hjälpte mig genom att säga: ”Vi är två mammor och en pappa.”

Delar på ansvaret

Alla tre delar ansvaret för Lykke. Eftersom Emelie lever tillsammans med den biologiska pappan kan även hon ta ut föräldraledighet för att vara med Lykke. Alicia och Fredrik kan dela med sig av sina föräldradagar till henne. När Lykke växer upp vill de att hon kallar både Alicia och Emelie för ”mamma”. Alicia har också väldigt fin kontakt med Rasmus och Alfons, och de tycker mycket om henne och räknar henne till familjen. 

Alicia med dottern Lykke. Foto: Privat

Ekonomiskt har de ett gemensamt matkonto och delar många hushållsräkningar. När det inte går ihop så hjälps de åt.    

Mycket har förändrats under de två år de alla känt varandra. Det är ett modigt beslut att följa hjärtats röst och inte låta ”vad ska andra tycka?” hålla en tillbaka. 

– När jag speglar mig i andra männi­skors ögon, när de säger ”Vad modigt!”, ”Vad inspirerande!”, ”Vad häftigt!”, då kan jag känna mig modig eller fri och tänka: Vad härligt att vi inte uttryckte att ”så här kan vi inte göra”, utan ”så här kan vi göra”, säger Alicia.

Det de också lärt om livet är att ingenting är hugget i sten, menar Emelie. 

– Vi vet inte om vi alltid kommer att leva med varandra på det här viset, men det har gett oss alla en insikt i att inte begränsa sig, utan att bejaka kärleken när den kommer.

Experten: ”Det är viktigt att sätta gränsen för sig själv”

Relationsexpert Ingrid Tollgerdt-Andersson är doktor i psykologi. Hon har forskat om relationer och personkemi, skrivit boken Relationer – Himmel eller helvete samt medverkat som expert i SVT-serien Kärlekskoden.

Relationsexpert Ingrid Tollgerdt-Andersson, doktor i psykologi. Foto: Privat

Hur får man en relation med tre parter att funka?

– Det kan fungera väldigt bra om det finns en vilja och ett intresse. Viktigt är att det finns en öppenhet och att man kommunicerar vad man vill och känner. Att leva i en tresamhet kräver mer frånvaro av svartsjuka och önskan om ”ägande” av en partner, så det är viktigt att man har en personlighet som är fjärran från detta.  

Vad finns det för fördelar? 

– För en del personer kan det slita mer att vara två. Här är man tre vuxna som hjälper varandra och det är lättare att sköta vardagslivet.

Hur kan man undvika svartsjuka?

– Genom öppenhet och ärlighet och att sätta gränser för sig själv och måna om sin person, så man inte går med på saker som man inte har lust till – inte bara sexuellt, utan överlag. Känns det här bra för mig? Det är ännu viktigare i en tresamhet.

Tror du att traditionella par kan lära sig något av relationer utanför normen?

– Det man kan lära sig är tolerans. Att människor är olika, och även en tolerans för att man har olika intressen.

Vad är viktigt för att få en relation i allmänhet att fungera?

– Att man är medveten om och tydlig med vad man har för förväntningar på hur man vill att en relation ska vara, oavsett om det är tvåsamhet eller tresamhet. Om någon vill ha mycket eget utrymme och någon annan helst vill göra allt tillsammans så blir det svårt. Det viktigaste är att man har en gemensam grundsyn på hur man vill att relationen ska vara. Olika personligheter kan vara berikande. Däremot är det viktigt att det finns en likhet i attityd och grundvärderingar.

LÄS OCKSÅ: Martina lever i öppna relationer med två män: ”Har en Linus-vecka och en Andreas-vecka”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av amelia + 4 rödvinsglas från Iittala för 249 kr. Köp nu