Sanna jobbar hela somrarna, men för henne är det inget problem: ”Det är högsäsong för oss artister”.
Sanna jobbar hela somrarna, men för henne är det inget problem: ”Det är högsäsong för oss artister”. Foto: JANNE DANIELSSON

Sanna Nielsen: ”Jag jobbar på min självkänsla varje dag”

Hon strålar oavbrutet i rollen som programledare för Sveriges största allsångsprogram, älskar sin trädgård och botar jobbstress med att baka bullar. Sanna Nielsen har jobbat sedan barnsben och firar 25 år som artist. Men det tog tid innan hon kom över den mobbning hon utsattes för i skolan. ”Det var lätt att häckla mig”, säger Sanna, vars mobbare bett om ursäkt på senare år.

Det var förra sommaren som Sanna Nielsen upptäckte vilken glädje och avslappning det är att påta i jorden. Att mellan varven på allsångsscenen få så frön, sätta lökar, ansa buskar och dra upp ogräs – fast var det där ogräs eller en perenn? Ja, det var både läkande och gav henne tid att reflektera. 

– Det här är nog första gången i livet som jag riktigt stannat upp och reflekterat. Jag har alltid velat tacka ja till livet och de möjligheter jag fått, så jag har hoppat på saker i många år nu. Men kanske är det tiden vi befinner oss i, pandemin, som fått mig att både vara tacksam över allt jag har, men också på ett djupare plan fundera på vem jag är och vad jag vill. 

Allt det här har jag fått mig att fundera på vem jag är utan musiken. Vad skulle jag göra då?

Det senaste året har kullkastat mycket av vad vi tagit för givet, inte minst tydligt i kulturbranschen som Sanna verkar i. 

– Jobbmässigt har det varit helt okej för mig, med Allsång på Skansen, och i höstas spelade jag i musikalen Funny girl på Malmöoperan. Men jag har sett på nära håll hur människor gått från att ha fulltecknade kalendrar till att stå nästan arbetslösa, och jag lider med dem, säger Sanna. 

– Dessutom är det inte alls säkert att allt blir som förr ens när vi kan börja jobba mer igen. Allt det här har jag fått mig att fundera på vem jag är utan musiken. Vad skulle jag göra då? Frågan är läskig, men tål att tänkas på. Kanske skulle jag satsa på trädgård… 

Det här med trädgård är relativt nytt för Sanna. Det var för ett drygt år sedan som hon och hennes sambo Joakim Ramsell hittade sitt hus nära skogen och naturen, strax söder om Stockholm. 

– Vi hade bott i vår lägenhet i Årsta i elva år, en tvåa på 56 kvadratmeter, med både balkong och parkering, så vi trivdes superbra. Men vi är musiker båda två, så det stod en massa instrument på golvet och hängde kläder överallt. Till slut var det som att gå genom en labyrint där hemma, haha. Några kompisar sa att vi borde komma ut till dem och kolla in området. Vi hittade ett hus här och blev jättekära. Vi hade inte pratat med banken eller något, men allt gick jättefort. 

Lyckokast att skaffa villa

Sanna har nyss blivit med villa och är glad över flytten: ”Vi hittade ett hus och blev jättekära”. Foto: Instagram @sannanielsenofficial

Att skaffa sig större utrymmen och få en trädgård visade sig vara ett lyckokast i pandemin. 

Har du gröna fingrar? 

– Nej, verkligen inte! Jag lär mig, men bara att veta vad som är ogräs eller inte är svårt. Mitt mål nu är att få blommorna att överleva. Vi har också radikalt klippt ner buskar och häckar, och jag fattar inte hur de ska kunna växa upp igen. Som tur är verkar trädgårdar vara förlåtande, men jag kommer väl att gå runt och fråga ”Mår ni bra idag? Är det något ni behöver?”, skrattar Sanna. 

Hon älskar att ena stunden få glittra på en scen för att nästa återvända till tystnaden och fågelkvittret och bara vara Sanna. 

Vad är det för skillnad på Sanna och Sanna Nielsen? 

– Även om jag alltid försöker vara så sann som möjligt så är det klart att jag på scenen visar upp en version av mig själv. Någonstans måste man ha ett eget liv som inte alla känner till. Skillnaden är väl att hemma går jag osminkad i mjukisbyxor och tvättar håret en gång i veckan, säger hon och skrattar. 

Firar 25 år som artist

Sanna strålar oavbrutet i rollen som programledare för Sveriges största allsångsprogram Foto: KARIN TÖRNBLOM/TT

Trots att Sanna Nielsen är 36 år, firar hon nu 25 år som artist. 1995 sjöng en då elvaårig Sanna Till en fågel i tv-programmet Café Norrköping, och gick några månader senare rakt in som tvåa på Svensktoppen. 

Det innebar att barndomen inte bara innehöll skola och fritid, utan även jobb. 

– Ja, herregud, jag stod i husvagnar och bytte om, var ute i folkparker, uppträdde på marknader och stod på lastbilsflak och sjöng. Men det var väldigt oförargligt och fint, och jag lärde mig tidigt att ta ansvar tidigt. 

Men att dottern kajkade runt och gjord succé var inget familjen skröt med, för så gjorde man inte i den lilla byn Edenryd, strax utanför Bromölla i Skåne. 

– Mamma och pappa vågade sällan säga att de var superstolta över mig. Det kanske låg hos dem, men jantelagen är stark i små samhällen, man ska inte sticka ut. Jag tror att det präglade mig, för det tog många år innan jag vågade ta plats och säga vad jag tyckte och tänkte, säger hon och tänker till: 

– Fast det funkar dåligt i den här branschen att inte vilja ta för sig. 

Och kanske var det Sannas framgångar och att hon därmed stack ut, som gjorde att hon blev mobbad i skolan, framför allt på högstadiet. Hon fick utstå såväl glåpord som att bli upptryckt mot en vägg. 

– På den tiden var Aqua och pojkband som Back street boys populära, medan jag sjöng en helt annan typ av musik, så det var väl lätt att häckla mig. 

Jag bytte om i husvagnar, sjöng på lastbilsflak

Samtidigt var musiken hennes räddning, för uppe på scenen kände hon sig fri, och hon förstod tidigt att världen var större än skolans sfär. Att även om hon var utsatt där, så var hon uppskattad på annat håll. 

– Jag slutade så småningom att be om ursäkt för mig själv, och när jag fick mer skinn på näsan så blev tillvaron i skolan också bättre. Att stå på scenen gjorde att osäkerheten och blygseln försvann med åren. 

Att förlika sig med det svåra har varit avgörande

Foto: VIKTOR FREMLING

Att må bra som vuxen har för Sanna handlat om att förlika sig med den tuffa tiden som barn.  

– Det finns säkert någon liten tagg kvar i mig, men i dag inser jag att alla tonåringar kämpar med sin identitet, även de som utsätter andra. Dessutom har många på senare år kommit och bett om ursäkt. 

Vad har du gjort då? 

– Jag har gett dem en kram. Att fastna i bitterhet gynnar inte mig heller. 

Om man har mobbats som barn, hur hanterar man då näthat? Triggas samma tankar och känslor igen, eller är man bättre på att avfärda skiten? Hur är det för dig? 

– Det rinner av mig ganska lätt. Fast ibland när jag får riktigt elaka kommentarer, så brukar jag svara personen att ”Tänk på Stina 12 år, som kollar på det här kontot för att glädjas och inspireras. Vill du att hon ska läsa dina ord?” Det är i relation till yngre som jag tappar det. För om vi vuxna inte kan uppföra oss mot varandra, hur ska vi kunna lära våra barn att göra det? 

Jag slutade att be om ursäkt för mig själv

Sanna ser ut som lugnet och tryggheten själv när hon står på scenen, men har ärvt familjedraget att lätt stressa upp sig. Till och med hos allsångsledaren herself kan självkänslan svikta. 

– Idag har jag god självkänsla, även om jag tror man jobbar på den hela tiden. Framför allt när jag går in i nya produktioner, som när jag skulle göra musikalen Funny girl, vilket inte är mitt vanliga element, sviktar självförtroendet. Även självkänslan får sig en törn. Då är det lätt att tänka att man inte duger, att slå på sig själv. 

Hur kan det låta? 

– Jag kan gå hem efter ett rep och tänka att det här var det kassaste jag har gjort, att de kommer att komma på att jag bara är fejk och så vidare. Ord som sätter sig som ett mantra. 

Och hur kommer du runt de känslorna? 

– Dels tröttnar jag till slut på att höra det där negativa tragglandet, dels blir jag bättre ju mer jag övar på en roll. Men åldern gör också sitt till. För tio år sedan kunde jag stressa upp mig om jag var två minuter sen till ett möte, nu tänker jag att okej, jag är sen, men det är fine, sådant är livet. Eller som nu när en text till en låt som ska vara klar om två dagar, och vi inte har satt texten än. Nu tänker jag att det löser sig. Jag har släppt på prestigen och njuter mer av processen. 

Har du gått i terapi? 

– Nej, jag har ju inte gjort det… Jag har flera kompisar som går i terapi även när de inte har specifika problem, och visst har jag varit nyfiken på att testa, men aldrig känt att jag har vare sig tid eller behov, säger hon.

– Fast den senaste tiden har jag börjat skriva om mitt liv. Inte i något särskilt syfte annat än att det är skönt. Jag skriver om mig själv i tredjeperson, tar ett minne i taget, och går igenom hur det har påverkat mig. Och när allt väl är formulerat i ord är det lättare att släppa och kanske till och med skratta åt det. Så det är väl en typ av analys.

Det är Jocke som diskar, städar och tvättar hos oss

Kärleken är ett annat område som många kämpar med det här pandemiåret. Sanna och Jocke har dock vanan inne:

– Vi ses i princip dygnet runt just nu. Men det funkar bra. Det har nog att göra med att vi i alla år både bott och jobbat ihop, så även nu när vi är mest hemma kan vi lätt gå ur parbubblan och in i arbetsbubblan och tvärtom. 

Släpper kontrollen hemma

Sanna och gitarristen Jocke Ramsell har varit ett par i 13 år. Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBL

Sanna och gitarristen Jocke har varit ett par i 13 år nu – ”han är snygg, men framför allt föll jag för att han är så snäll” – men Sanna tycker inte att det gör henne till någon relationsexpert. 

– Nej, jag tror snarare att jag lyckades pricka helt rätt. Det är väldigt enkelt och härligt att vara med Jocke, vi har fortfarande mycket att prata om. 

Hur är det att leva med dig? 

– Jocke får hålla koll på ganska mycket tror jag (skratt). I vårt förhållande är det han som diskar, städar och tvättar – inte för att jag inte kan hjälpa till, utan för att han vill ha koll på läget hemma, och det är helt fine för mig. Jag har kontrollbehov i karriären, inte hemma. 

I år är sjätte gången som Sanna är programledare för Allsång på Skansen, och att jobba när alla andra har ledigt är ingen big deal för henne. 

– Det har jag gjort sedan jag var liten. Sommaren är ju högsäsong för artister. 

Däremot vill hon ta med sig en större dos sommarlugn in i jobbet i år. 

– Måndagar repeterar vi, tisdagar är det sändning, onsdagar sitter jag på SVT och går igenom nästa vecka, sedan tar jag ledigt halva torsdagen, och därefter repar jag inför nästa vecka. Jag är en textmaskin som tycker det är kul att nöta text. Och nu kan jag sätta potatis, räfsa i trädgården eller klippa gräs samtidigt som jag repar, vilket är härligt. 

Och i slutet av sommaren, när de flesta andra går tillbaka till jobbet, planerar hon för några veckors lugn. Men det är förstås inte helt lätt att efter en stressig period leva det stilla livet. 

– Jag kan vakna på nätterna och märka hur sångtexter och manus snurrar i skallen. Stressen sitter kvar i kroppen. 

Och vad är ditt motmedel? 

– Jag bakar en massa kanelbullar och bröd medan jag tittar ut över trädgården. Det är sådant jag har börjat med sedan vi flyttade till hus. 

LÄS OCKSÅ: Anna Brolin om näthatet hon möter efter nästan varje sändning 

LÄS OCKSÅ: Carolina Gynning: ”Jag kände panik när jag inte blev gravid” 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 1 månad fri digital provläsning av amelia här!