”Jag tror att jag nog kan ha mer energi än vad många andra i en traditionell kärnfamilj har”, säger Linda, mamma till Alma och Mío.
”Jag tror att jag nog kan ha mer energi än vad många andra i en traditionell kärnfamilj har”, säger Linda, mamma till Alma och Mío.

– Jag älskar att vara självstående mamma

Två barn och en mamma. Ett ibland ganska hektiskt liv, men ett liv där drömmar fått bli sanna. Visst finns det dagar som Linda Johansson, 36, är så trött att ögonen går i kors. Men säg den mamma som inte delar den upplevelsen från småbarnstiden. ”Jag älskar att vara självstående förälder och det är inte alls lika tufft som jag trodde att det skulle vara”, säger Linda.

Planen för Linda Johansson var ganska tidigt att hitta en man och bilda familj, att få bli mamma. Men hon hittade inte ”rätt” man och hon stannade i relationer alldeles för länge. Att bryta upp var att överge drömmen om den framtida familjen och det gjorde för ont. 

Jag letade i mångt och mycket efter en pappa till mina barn, snarare än en livspartner

Hon dejtade en hel del på nätet också, men inte heller det var riktigt sunt. Nu i efterhand kan hon se tydligt att det var barnlängtan som styrde, inte längtan efter en relation. 

– Jag längtade efter att få leva familjelivet och jag letade i mångt och mycket efter en pappa till mina barn, snarare än en livspartner.  När jag gick ur min senaste relation så bestämde jag mig, det får vara nog nu, berättar Linda. 

Redan innan relationen tog slut hade hennes morbror frågat varför hon inte bara åkte till Danmark och blev mamma på egen hand. Där och då tog Linda illa vid sig, varför trodde han inte att hon kunde skaffa barn i en relation?

– Även om jag tog det som en förolämpning när han sa det, så förstod han min barnlängtan och det han gjorde var ju att plantera ett frö hos mig. Och jag är honom evigt tacksam i dag, för att han vågade säga det till mig, säger Linda.  

När hennes förhållande sen tog slut fann ingen tvekan, redan dagen efter ringde hon sjukhuset och sa att hon ville bli mamma på egen hand. 

Det är inte alltid det är enkelt i en kärnfamilj heller

Nu lever hon sitt liv som självstående förälder till två barn, 2-åriga Alma och snart 1-åriga Mío. Det blir inte massor av egentid, och när kräksjukan slår till kan det bli tufft. Men de allra flesta dagar funkar det hur bra som helst.

– Det är inte alltid det är enkelt i en kärnfamilj heller. I min familjebildning kan jag lägga alla min energi på mig och mina barn. Så jag tror att jag nog kan ha mer energi än vad många andra i en traditionell kärnfamilj har, för jag har inte en person till som jag ska fördela min energi på, säger Linda. 

Linda med sina barn. ”Den största förändring från att gå från ett barn till två har varit att den lilla egentiden jag hade innan har försvunnit. Men jag njuter massor av vår vi-tid i stället och försöker ta pauser även i vardagen när vi är tillsammans”, säger hon. Foto: Privat

”Min superkraft som mamma”

Processen att skaffa barn själv var för Linda, som för många andra i samma situation, kantad av många tankar och oro. Skulle hon orka? Skulle hon få sova? Vad skulle hända om hon dog? 

– Under graviditeten försökte jag hitta strategier för att ta mig igenom de olika scenariona. Det lugnade mig. Jag planerade redan från början att sova när barnen sover och den strategin är min superkraft som mamma, säger Linda som också delat med sig skriftligen till några utvalda om vad hon vill ska hända om hon skulle gå bort. 

– Jag valde även att prata med mitt sociala nätverk om min oro under graviditeten. De lovade att finnas där och det har de alltid gjort. Både i kräksjuka och stöttandes med matkassar under de perioder vi hållit oss isolerade i pandemin. 

Jag tycker att det är modigt att bli förälder i stort och kan tycka att det många gånger är ännu modigare att bilda familj i tvåsamhet

Oro är inte fakta, det har Linda lärt sig. Och med facit i hand så har livet som självstående förälder blivit enklare och lättare än hon trodde. 

– Mina ögon kan fyllas av tårar när jag tittar på mina barn. Det är så stort att få vara mamma och jag är så tacksam över att jag vågade följa min längtan efter barn och lägga min relationslängtan åt sidan för en stund.

1 april är en viktig dag

IDen första april i år är det fem år sedan det enligt lag blev möjligt för ensamstående kvinnor i Sverige att genomgå assisterad befruktning. En dag som Linda vill uppmärksamma. 

– Det är ett jubileum för oss kvinnor som valt att bilda familj på egen hand. Det är en viktig dag att uppmärksamma utifrån flera perspektiv. Dels för att lyfta alla de kvinnor som gått före och kämpat för den här lagändringen. Vilka hjältar! Men också för att synliggöra den här familjeformen. Jag var själv ganska gammal innan jag uppmärksammade den. Det finns i dag fortfarande en bild av hur det är att vara självstående som jag tror bottnar i strukturella väletablerade vardagsfördomar, säger Linda. 

Hon kan ana fördomar när hon blir bemött med ord om att hon är så modig som vågade bli mamma på egen hand. Hon förstår att det är välmening och att personerna oftast inte vill annat än att peppa henne, men det skaver ändå. 

– Jag tycker att det är modigt att bli förälder i stort och kan tycka att det många gånger är ännu modigare att bilda familj i tvåsamhet. När känner man någon tillräckligt väl för att anförtro någon ett föräldraskap? Eller när vet man att man kommer att hålla ihop hela livet? Jag tror att få drömmer om att bli förälder och sen ha barnen varannan vecka, men det är så det faktiskt ser ut för många barn och föräldrar. Det här är en av de främsta anledningarna till att jag landade i att bli mamma på egen hand, säger Linda. 

När känner man någon tillräckligt väl för att anförtro någon ett föräldraskap?

Hon ville inte kasta sig in i en relation för att få barn, och hon vill inte heller lägga år på att lära känna en ny partner. Att det skulle vara lätt att hitta ”den rätta” är inget Linda vill skriva under på. 

– Jag tror att vissa träffar den rätta tidigare och andra senare. Andra inte alls. Jag både tror och hoppas på att jag kommer att träffa en livskamrat, men att jag tillhör gruppen som får vänta lite. 

Utredningen är tuff men också en hjälp

När Alma föddes var Lindas syster med på förlossningen. När Mío kom till världen var Lindas mamma med. Foto: Privat

Det är en ganska lång process att bli mamma på egen hand.  Först görs en grundlig utredning, som i Lindas fall tog nästan ett halvår. Det var en utmaning, men framför allt känner hon att den hjälpte henne att förbereda sig inför det självstående föräldraskapet. 

– Det är tufft för att man är rädd för att inte bli godkänd och att ens barnlängtan ska tas ifrån en. Men utredningen är jättebra, den görs utifrån barnets perspektiv för att man som självstående ska kunna tillgodose barnets behov under hela uppväxten, säger hon. 

Hon beskriver det som en befrielse när utredningen är gjord. 

– Vi är ju utredda kors och tvärs, allt från hur vi mår och om vi har psykisk ohälsa i bagaget till tidigare relationer, uppväxten, trauman som ligger och bubblar. Men sen är det ju inte så att man blir nekad för att man mått dåligt tidigare i livet. Jag har själv varit utmattad och har det i mitt bagage. Och jag har själv levt i en destruktiv och tagit mig igenom det. Men jag blev godkänd. Det handlar snarare om att se hur man hanterat och tagits sig framåt.  Det är få som är så förberedda på föräldraskapet som vi självstående mammor, säger Linda. 

LÄS OCKSÅ: Carolina Gynning: ”Jag kände panik när jag inte blev gravid” 

LÄS OCKSÅ: Därför blir allt fler kvinnor självvalda singlar

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av amelia + solskydds-kit från Nivea för 199 kr. Köp nu!