”Pia” tror att både hennes man och dotter har adhd – men maken vägrar utredning.
”Pia” tror att både hennes man och dotter har adhd – men maken vägrar utredning. Foto: Shutterstock

Hur ska jag få min man att gå med på adhd-utredning?

Signaturen ”Pia” oroar sig för sin man och sin dotter, och misstänker att båda kan ha adhd.

Maken motsätter sig dock en utredning, med hänvisning till att han inte har lust.

– Hur ska jag få dem att förstå att de kan må bättre av diagnos och medicin? undrar ”Pia”.

Psykoterapeuten Per Naroskin svarar.

Fråga: Min man har varit utbränd, och jobbar deltid efter 60. I stället yogar han och går i terapi. Vi har blivit fattigare, men han känner sig friskare. Det är bra. Men jag tycker att han ska kolla adhd, det kan ligga bakom hans utbrändhet. Detta med att lätt bli stressad syns även hos vår livsglada dotter, vars studier strulat på grund av bristande struktur. 

Min man håller med om adhd-tanken men har ingen lust att utreda. Jag kan inte tvinga honom. Vår dotter gör som sin pappa, yogar för att hålla sig lugn och kämpar på. Det är frustrerande, hur ska jag få dem att förstå att de kan må bättre av diagnos och medicin?

/Pia

Psykoterapeuten svarar: ”Finns mycket att ta hänsyn till”

Per Naroskin, psykoterapeut. Foto: Peter Joensson

När jag läser beskrivningen av din man så är helhetsintrycket att han mår bra och tar hand om sig. Han har dragit ner på sådant som stressar honom, är noga med sin hälsa och upplever själv att han mår bättre än han gjorde tidigare. Trots det är det tydligen något som du tycker fattas honom. Du tänker dig att han skulle kunna må ännu bättre om han fick en diagnos och medicin. 

Det kan göra ont att för sent inse att man kunde haft det så mycket lättare i livet

Det finns mycket att ta hänsyn till inför en utredning. Det är många vuxna som gör utredningar av vitt skilda orsaker. Ett motiv kan vara att få en förklaring till de svårigheter man haft tidigt i livet i allmänhet och i skolan i synnerhet. För dem kan en diagnos bli en lättnad. Det blir som en kvittens på att de inte bara var struliga eller dumma. Andra reagerar i stället med sorg på en senkommen diagnos. Det kan göra ont att för sent inse att man kunde haft det så mycket lättare i livet om man fått den hjälp man behövt.

En utredning kan också leda till att man inte får diagnosen och även en utebliven diagnos kan väcka olika slags reaktioner. Jag håller med dig om att du inte kan tvinga din man om han inte är intresserad av att gå den vägen. Om han inte själv vill är det också mindre sannolikt att han kommer att ha användning av utredningen. Det kan vara så att det inte lönar sig att insistera mer just nu. Om han får tid på sig kanske han ändrar sig om ett tag.

Vill du också ställa en fråga om relationer?

Psykoterapeuten Per Naroskin svarar på läsarnas frågor. Du kan mejla till

per.naroskin@m-magasin.se, eller skriva brev till: Naroskin, M, 105 44 Stockholm

Antagligen är det bättre att just nu fokusera på din dotters situation. Du skriver inte hur gammal hon är. Men om hon fortfarande har problem i sin skolsituation är det viktigt att skolan gör en pedagogisk kartläggning för att få syn på vilka behov hon kan ha av anpassningar i undervisningen – och om det utifrån det kanske behövs en vidare utredning.

LÄS MER: Hur får jag ett passionerat liv – med särbo och barn?

LÄS MER: Hur ska vi hantera hans sviktande erektion?