”Jag har dåligt samvete för mitt viktprat med honom när han var liten”, skriver signaturen ”Ångerfull”.
”Jag har dåligt samvete för mitt viktprat med honom när han var liten”, skriver signaturen ”Ångerfull”. Foto: Shutterstock

Har mitt viktprat förstört min sons barndom?

När sonen gick i grundskolan var han överviktig och blev trött av att springa efter en buss. I dag är han vuxen, lång och smal och tycks må bra.

Men signaturen ”Ångerfull” kan inte sluta oroa sig för att hon förstört för sin son när hon försökte förmå honom att äta mer frukt och mindre godis.

Kan det vara dags att be om ursäkt? Psykoterapeuten Per Naroskin ger svar.

Fråga: När min son gick i grundskolan var han överviktig, och ibland hörde jag att hans kompisar sade tjockis (då röt jag ifrån, ”så säger man inte!”). Men, vi hittade inga jeans som passade och han blev trött av att springa efter en buss. 

Vi har diabetes typ 2 i släkten. Så därför sa jag till honom att det var bra att äta grönt och frukt mer, och mindre godis, att två portioner räckte (han kunde annars äta tre eller fyra). Jag ville stötta, men det var nog fel. Han blev som vuxen lång – och smal. Verkar trivas bra med livet. Men jag har dåligt samvete för mitt viktprat med honom när han var liten. Särskilt när jag läser kroppsaktivisters böcker.

Expressen Premium - Digital prenumeration

amelia är nu en del av

Prenumerera på Expressen Premium för att ta del av allt vårt innehåll.

  • Första veckan är gratis för alla nya prenumeranter
  • Därefter är priset 79 kr/mån
  • Digital tillsvidareprenumeration
  • Ingen bindningstid – säg upp online när du vill