Pernilla, 37, och Olof, 39, gav upp karriären för att leva nära naturen

Det är tidig morgon och Pernilla Esping går till fårstallet tillsammans med unghunden Kash och dottern Astrid. De dräktiga tackorna sover rofyllt i halmen. Pernilla och Astrid njuter av synen. En tacka vaknar och kommer fram.

– Vi trivs med att umgås med djuren, säger Pernilla och kliar tackan på huvudet.

Det är lätt att tro att Pernilla är uppväxt på en bondgård, men hon är asfaltblomma, född och uppvuxen i Göteborg.

– Men från 12 års ålder hängde jag mest i stallet, red och skötte om hästar som om de vore mina egna.

Det var i juni 2020 som Pernilla och Olof köpte Stora Tumlehed Gård i Torslanda. De lade ett bud på gården, som legat ute till försäljning närmre ett år, och fick veta att säljarna ville träffa dem. ”Varför ska ni ha gården?” frågade de, berättar Pernilla. När ägarna förstod att paret Espings avsikter varken var att stycka upp gården för att sälja havsnära tomter eller göra en camping av stället, utan behålla gården och bruka markerna, blev det snabb affär. 

”På 24 timmar hade vi sålt vårt hus och köpt gården. Två veckor senare bodde vi här”

– På 24 timmar hade vi sålt vårt hus och köpt gården. Två veckor senare bodde vi här. 

Gården, som är från mitten av 1800-talet, såldes i befintligt skick. Boningshuset har lågt i tak och gammal vedspis i köket. Golven lutar en aning, men det var inget som skrämde Pernilla och Olof. 

Men varför skaffa en gammal sliten gård, när de bodde i sitt drömhus, som de ägnat 10 års svett och mödor åt att få exakt som de ville ha det? Där hade de ju tänkt bo livet ut. Men så skaffade paret en Border collie, en ras som är avlad för att valla får. Pernilla ville prova, skaffade fem får och fastnade direkt. 

– Jag hade knappt mött ett får innan dess. Nu fick jag lära mig hur får och hund tänker och samspelar.

Snart ville de ha fler får och en djurhållning där man utgår från djurens bästa. Men drömhuset saknade mark. Det var dags att förändra något. 

Utvecklingsmöjligheter visar sig vara en springande punkt, som även utmärker Pernillas yrkeskarriär, där hon gått från projektledare till olika chefsjobb inom samhällsbyggnad.

”När jag börjar känna mig bekväm behöver jag nya utmaningar”

– När jag börjar känna mig bekväm behöver jag nya utmaningar, säger Pernilla, som tycker om att jobba med sig själv och känna att hon utvecklas, samtidigt som hon får använda det hon redan kan. Hon låter sig vägledas av Pippi Långstrumps motto: ”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert”.

Därför har hon i år tagit tjänstledigt för att utveckla gården på heltid och gå en distansutbildning för att lära sig mer om sådant som växtodling och djurskötsel. 

Familjen, som nu bott på gården i ett och ett halvt år menar att hållbarheten inte bara gäller djuren utan också dem själva. 

– Hittills har vi byggt upp gården och verksamheten parallellt med heltidsjobb. Det är inte hållbart i längden. Nu testar vi ett nytt liv, säger Pernilla. 

Hon har dock inte tröttnat på att vara chef. Men nu vill hon bidra till samhällsbyggnad från ett nytt perspektiv. 

– Vi vill bidra till en livsmedelsproduktion som baseras på djurens välmående och på hållbarhet. Vi driver gården med ett kretsloppstänk. 

Exempelvis brukas marken klimatsmart genom att jorden plöjs minimalt och fälten står gröna under så stor del av året som möjligt, för att binda kol i marken. 

Efter det här året är målet att bilda ett aktiebolag och fortsätta utveckla produkter, säger Pernilla. Vi ska bara öka till en nivå där vi kan hålla grundtankarna med djurens välfärd i verksamheten. 

”Här går fåren ute i hagarna större delen av året. Lammen diar tackorna och växer i sin egen takt bland örter, gräs och äppellundar”

– Här går fåren ute i hagarna större delen av året. Lammen diar tackorna och växer i sin egen takt bland örter, gräs och äppellundar.

Pernilla och Olof är med i hela kedjan. De kör själva lammen till ett litet slakteri i Ljungskile, där djuren hanteras varsamt och får vara tillsammans i en egen box utan att behöva blandas med djur de inte känner. Köttet styckas, vakumförpackas och märks på plats. 

– Vi räknade på att bygga ett kyllager, men det var en alldeles för stor kostnad. I stället transporterar vi köttet med kylsläp. Kunderna får hämta sina lammlådor i gårdsbutiken en bestämd helg eller få dem hemkörda. Det fungerar bra.

För att behålla småskaligheten behöver de flera ben att stå på. Grönsaksodling, gårdsfika och olika evenemang planeras. En annan idé är att skaffa fler höns.

– Då väljer vi gärna höns som industrin kasserat. Årsgamla höns anses inte tillräckligt produktiva längre. Men ska vi verkligen kräva det av våra djur, att de alltid presterar på topp?

En annan sak Pernilla tar vara på är ullen. I Sverige bränns cirka 80 procent av ullen, samtidigt som vi importerar ull från andra länder. Vansinnigt, anser Pernilla, som ser till att allt på gårdens får och lamm tas om hand. Skinnen bereds i Tranås. 

I ladan har hon inrett en gårdsbutik. Där säljer de fårskinn, sittdynor och dörrkransar, som Pernilla skapar av ull och snäckskal från stranden i närheten. Grövre ull säljs till mullförbättring och trädgårdsull, som håller rådjur borta från vårlökarna. Nyligen gick Astrid och Pernilla en kurs i tovning tillsammans. Det finns oändliga möjligheter att vara kreativ med ull har mor och dotter upptäckt. 

Pernilla vurmar för samarbeten. I gårdsbutiken säljs även hantverk, som rökt tångsalt och keramik inspirerad av havet, av andra kvinnliga entreprenörer. Restauranger i stan har visat intresse för deras lammkött. En kock från ett fyrstjärnigt hotell var ute och tittade på lammen. Från hagarna ser man havet glittra på gångavstånd. Fåren betar gräs som växer på gammal havsbotten.  ”Allt djuren stoppar i sig märks på smaken. Välmående djur smakar bra”, sa kocken, som lagade en uppskattad meny med gårdens lammkött.  

Pernilla utvecklar nu nya lammdelikatesser.

– Till exempel får- och lammkorv med havssalt och rökt tång från närområdet. 

I en egen box samsas tre stiliga avelsbaggar. 

Efter betäckning får baggarna hållas i ett litet utrymme en tid, annars kan de stånga ihjäl varandra.

– Efter betäckning får baggarna hållas i ett litet utrymme en tid, annars kan de stånga ihjäl varandra. Men nu är de kompisar igen, konstaterar Pernilla. 

Nelson är en sydafrikansk dorpherbagge, kända för sitt milda, välsmakande, marmorerade kött. Leicesterbaggen Casper har vacker vit ull. Sist men inte minst är Gotlandsbaggen Jesper med tjusiga gråa lockar. En tupp gör sin stämma hörd. Pernilla, Astrid och Kash fortsätter till hönshuset. Det är tydligt att det fjäderklädda sällskapet är sugna på att komma ut och picka godsaker. 

Pernilla plockar upp en höna i famnen och berättar att det är en japansk silkeshöna. Trots att de är mindre än vanliga höns, lägger den nästan lika stora ägg. Men färgerna på äggskalet kan variera från bruna till blågröna. Hos hönsen bor även ett par gotlandskaniner. 

– Jag tror på att låta olika djur bo och beta tillsammans på gården. Vi bygger ett mobilt hönshus så att hönsen ska kunna gå ute i fårhagarna. På så vis går hönsgödslet tillbaka till jorden. 

Pernilla och Olof är inga traditionella jordbrukare men vana projektledare. 

”Ni har säkert lagt in allt i Excel” skojade en bekant. ”Ja, det har vi faktiskt”, svarade Pernilla. 

Om en idé inte håller skrotar vi den. En glädjekalkyl blir man ju bara glad av en kort stund.

– Vi är skolade i projektledartänk och gör en kalkyl på alla våra idéer för att ta reda på om de är realistiska. Om en idé inte håller skrotar vi den, men då vet vi varför. En glädjekalkyl blir man ju bara glad av en kort stund, säger Pernilla och beskriver hur de bygger sin verksamhet med hjälp av projektledarverktyget smarta mål. Det innebär att målet ska vara specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt och tidsatt.

– Genom att definiera dessa fem punkter blir det enklare att uppnå våra mål på ett effektivt sätt. De smarta målen i vår affärsplan blir själva ledstången vi håller oss i, förklarar Pernilla och fortsätter:

– Vi håller på att definiera målen inför det kommande året, men också hur vi vill att verksamheten ska se ut om fem år. Har man siktet inställt långt fram riskerar man inte att tappa målet ur sikte under resans gång. 

 – Vi jobbar hårt och lär oss det vi behöver längs vägen. Det gäller att prioritera vad vi behöver lära oss och vad vi ska ta hjälp med, säger Pernilla, som hämtar stöd från nätverk, erfarna mentorer och genom att googla.  

Moderna jordbruk bygger på stora volymer, maskinparker och djurbesättningar. 

– Det här byggs i stället på djurens och naturens villkor och på aktiva och medvetna konsumenter, som vill ha kvalitet och ansvar i alla led. Jag tror detta är framtiden. 

Vad är då det värsta som kan hända? 

– Att det inte bär sig så att vi inte kan fortsätta efter det här året. Men är det att misslyckas? Jag tycker det värsta vore att inte försöka. 

Att Pernilla har stark drivkraft och gott om energi är svårt att undgå. Men modet har inte kommit av sig självt. Som barn var hon, tvärtemot vad man kanske tror, ängslig av sig och fruktade allt som bröt mot invanda rutiner. Skolutflykter och familjesemestrar ville hon helst slippa. Hon hade fobier och var livrädd för att må illa och bli sjuk. Rädd som hon var för att göra fel blev hon en duktig flicka med prestationsångest. 

Vändpunkten kom när hon var fjorton och föräldrarna gick igenom en jobbig skilsmässa. Hon bodde kvar med sin mamma och lillebror och såg hur mamman fick kämpa för att klara ekonomin ensam. Så ville hon aldrig ha det. Pernilla fattade två livsavgörande beslut:

– Jag beslöt att skaffa en utbildning och ett jobb som ger ekonomisk trygghet för att kunna stå stadigt på egna ben, säger Pernilla.

För att det skulle bli möjligt måste hon ta ansvar för sin inställning till sig själv och sin omgivning, insåg hon. Oro och rädsla skulle inte få styra och förminska hennes liv. Det är ett arbete som pågår konstant, menar hon. Lätt är det inte, men det är ett spännande arbete som gör livet mer meningsfullt att leva.

Parrelationen har också vunnit på att de har gemensamma drömmar och en lekfullhet i att prova sig fram tillsammans. 

– Vi är starkare, lyckligare och har roligare tillsammans, vi kompletterar varandra och växelverkar mot målet – när den ena är trött, orkar den andra för båda, säger Pernilla och plockar fram en bit avklippt hundkoppel ur fickan. 

Hon har inte glömt löftet till sitt 14-åriga jag.

– Kopplet påminner om mitt självledarskap. Jag har både möjlighet och ansvar att skapa det liv jag vill leva. 

Drömmer du om en gård? Här är Pernillas 9 bästa tips: 

1. Affärsplan är A och O.

2. Definiera målen med projektledarverktyget SMART-mål: Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt och Tidsatt.

3. Bygg nätverk och använd dem.

4. Bjud in till samarbeten, ensam är inte stark.

5. Be någon du ser som en förebild att vara mentor, bolla idéer.

6. Håll fokus på möjligheterna i det du har. Fokusera inte på det du inte har.

7. Våga förändra. Våga släppa även bra saker för att komma vidare.

8. Lär dig det du behöver. Våga vara utanför din komfortzon.

9. Sök bidrag och stipendier.

Bra att tänka på när du vill skaffa en gård – Experten: ”Se till att du har en lön” 

Sugen på en gård, du med? Du är inte ensam och det finns ett gediget utbud av utbildningar. 

Tova Johansson, rektor och lärare på Naturbruksgymnasiet i Kalmar, möter många som drömmer om livet på landet. Hela skalan från dem som tagit över en släktgård med jordbruk till stadsmänniskor som vill köpa gård och leva nära naturen.

– Det ligger i tiden att människor inte bara flyttar till storstäderna utan vill ut på landet och få bättre livskvalitet. Kanske har det med pandemin att göra, funderar Tova Johansson.

– Pandemin har gett många tid att stanna upp och reflektera över hur man vill leva sitt liv. Tid man kanske inte har när ekorrhjulet snurrar för fullt. Det finns en ökad medvetenhet kring mat och miljö. Vi vill veta vad vi äter och var det kommer ifrån.

På skolan ges även en ettårig lantbruksutbildning* på distans, en eftergymnasial kurs för personer som behöver teoretiska grundkunskaper i marknadsekonomi, landsbygdsföretagets ekonomi, arbetsorganisation, arbetsmiljö, djurhållning och växtodling, viktiga kunskaper för att driva en gård. Kursdeltagarna har rätt att söka startstöd från jordbruksverket.

Inlämningsuppgifterna utformas efter den gård man har eller har tänkt skaffa. Är man inriktad på får kommer djuruppgifterna att handla om fårskötsel, fåravel och fårprodukter.

– Detta är en grundkurs. Därefter kan och bör man fortsätta kompetensutveckla sig, säger Tova Johansson och berättar att det finns gott om kurser i exempelvis livsmedelsförädling.

”Eldrimner” heter ett nationellt kunskapscentrum för mathantverk. Där kan man lära sig allt från hur man startar och driver ett gårdsmejeri till hur man smaksätter hantverksdrycker med svenska smaker som humle, enris och lingon.

Hushållningssällskapet är en regional, fristående organisation som verkar för utveckling av landsbygden genom utbildningar och rådgivning. Jordbruksverket och länsstyrelsen är myndigheter man kan vända sig till för råd, kurser och ekonomiskt stöd.

Vad kostar det då att köpa en gård?

Den frågan är nästan omöjlig att besvara, menar Tova Johansson. Det beror helt på hur stor den är och var i landet den ligger.

– En liten gård på en undanskymd plats kan man få för 3-4 miljoner kronor, större gårdar kostar upp till 100 miljoner eller mer. Man får helt enkelt kolla på hemnet.se och liknande sidor där gårdar är till salu och se vad man har råd med.

Själv driver Tova och maken en liten mjölkgård på Öland med 26 kor. Det finns det gott om små jordbruk på Öland som specialiserar sig på olika mathantverk. En trend är att köpa ödegårdar och renovera dem. Att arrendera mark kan vara en möjlighet, men är ovanligt i dag. Oavsett vad man väljer bör man börja med att undersöka efterfrågan på det man vill tillverka.

Finns det någon marknad? Går den ekonomiska kalkylen ihop?

– Innan man har kommit i gång ordentligt och ser att verksamheten går runt är det klokt att ha ett lönearbete åtminstone på deltid, tipsar Tova Johansson. Genom att odla sin egen mat kan man bli självhushållande och hålla nere matkostnaderna. Dessutom är klokt att ha flera ben att stå på.

Fiskodling inomhus är i ropet nu, menar Tova och lämnar fler förslag på biinkomster; odling och förädling av frukt, bär och grönsaker, biodling, försäljning av brasved eller bruks- och konstföremål i trä, uthyrning av rum eller stuga, naturturism i form av upplevelser kring gården. Utvecklingsmöjligheterna är många.

*Lantbrukskursen på distans ges av Hushållningssällskapet Kalmar Kronoberg Blekinge genom Naturbruksgymnasiet Kalmar.

LÄS MER: ”Vissa dagar blir jag lyckligare av glass än av sex”

LÄS MER: Nya trenden: Så får ni tillbaka pirret i relationen