”Min andra skilsmässa var oerhört smärtsam”

Hur skulle du beskriva din roll i Camilla Läckberg nya såpa ”Strandhotellet”? 

– Jag är det här lilla samhällets poliskommissarie. Efter att ha jobbat som det hela livet är Klara en lite trött polis och inte särskilt på hugget eller vänlig. Klara träffar man enbart på jobbet och ingen annanstans. 

– Det finns ju människor som inte bjuder på sig själva eller har en inbyggd nyfikenhet på andra. Klara är en sådan person och så långt från mig man kan komma. Det var en utmaning. Vi kom överens om att hon skulle vara väldigt oglamourös vad gäller mask och kostym. Det finns ingen färg, ingen ton. Egentligen tror jag att det ska finnas en liten värme i henne, men jag vet inte om jag lyckades med det. 

– Inspelningarna av ”Strandhotellet” var kanske de mest extrema arbetsförhållanden jag varit med om. När jag spelade in ”Varuhuset” gjorde vi tre avsnitt i månaden. Här kunde jag ha tolv scener på en dag och på kvällarna repade vi. Det var tufft, men att vara vid havet i Varberg med många fina kolleger var fantastiskt. 

Var Camilla Läckberg på plats?

– Ja, hon dyker upp i en karaktär. Hon är en färgstark person och gör en färgstark karaktär. Det är intressant att befinna sig i hennes universum. 

Var befinner du dig i livet?

– Jag befinner mig på en bra plats. Just nu är jag en kvinna på 63 med små roller här och där, som i ”Kapningen” på TV4. I ”Andra akten” jobbar jag med Lars Väringer. Det känns lite kul att han väljer bort Lena Olin för mig. Fast det är inte Lena han dumpar, utan ”Eva” som spelar hans exfru. 

– Jag gör också egna ”turnébara” föreställningar om Selma Lagerlöf. Snart har jag premiär på ”Kung Byxlös” om Nordens mäktigaste regent, drottning Margareta. 

– Framöver är jag sugen på att arbeta i en ensemble och spela teater på en hög nivå. Varför finns det så få rejäla roller på film och tv för oss över 60? Människor i min ålder behöver kunna identifiera sig med jämngamla. Som skådespelare är det nu vi börjar kunna vårt jobb. I 40 år har jag slipat på mitt konstnärskap, ge mig något att bita i. 

– Jag har ingen längtan efter barnbarn eller den perfekta trädgården. Så länge jag kan gå kommer jag klamra mig fast vid scenkanten. Något annat är jag inte särskilt bra på. 

Hur var det att äga ditt första hem som 60-åring?

– Det var läskigt. Jag har aldrig tagit ett lån i hela mitt liv. Att inte sitta fast i ett bostadslån har gett mig en känsla av att kunna leva mitt liv som jag vill. Sedan blev det gamla huset där jag nu bor till salu. Innan dess hyrde jag ett fantastiskt hus vid Brunnsviken. Vi försökte länge få till att bilda en bostadsrättsförening, men det blev inte av. När huset bredvid blev till salu, sa jag och min man att det är nu eller aldrig.

– För att ha råd har vi köpt det ihop med två av Henriks kusiner. Det är ett kollektivhus och vi har också några hyresgäster, men alla har sina egna lägenheter.

– Att vara tvungen att ta lån i samband med husköpet var inte kul. Jag tycker mycket om frihet och husköpet var att göra ett frihetsbegränsande val. Totalrenoverar man en gammal kåk när man är i 60-årsåldern, ska man bo där så länge man lever. Jag kommer aldrig göra om det, totalrenoveringen fick mig att åldras tio år. Att bryta bort pärlspont, flytta väggar och sätta dit nya väggar är inte min grej. Efteråt var jag rätt knäckt och sa: ”Det här blir mitt hem 'forever'”. 

– Min man, som är bra på att säga rätt saker när jag får panik, svarade: ”Det behöver inte vara för alltid. Vad vi gör om fem år står skrivet i stjärnorna”. 

Känner du dig fångad?

– Lite. Jag tror det beror på känslan att det ska vara för evigt. Även om jag älskar och är lycklig på stället där jag bor, måste jag kunna känna att jag kan flytta om jag vill det. Ett litet problem är att min man vill flytta till New York och jag till Rom, men jag bor gärna ett halvår i båda städerna framöver.

– Mina uppväxtförhållanden såg ut så, då min pappa var jazzmusiker och författare och mamma sjuksköterska. Jag växte upp på Kanarieöarna åtta månader om året och fyra månader i Sverige. 

– När jag var 18 flyttade jag till Italien och till New York när jag var 19 och gifte mig där då jag var 21. Min amerikanske man ville till Sverige, så vi flyttade hit. 

Resor har varit en del av mitt liv, men i dag är jag påverkad av flygskammen.

– Resor har varit en del av mitt liv, men i dag är jag påverkad av flygskammen och flyger så lite jag kan. I höstas spelade jag in serien ”Bäckström”, men i stället för att ta flyget hem lediga dagar stannade jag i Aten i tre månader.

Tror du på ödet?

– Jag har alltid gett ödet stort spelrum. Om jag känt: ”Oj, vilket sammanträffande, det där måste vara något”, då har jag lyssnat lite halvflummigt på det. På något sätt tycker jag att saker faller på plats på ett elegant sätt. En vän använder ordet Mister Slump, som kan dyka upp här och var. När linjerna är lite för bra för att man inte ska börja undra…

– Jag är också väldigt bra på att fånga och skapa något av stunden. 

Har du bra intuition?

– Ja, jag har förfinat det instrumentet, eftersom jag var tvungen att klara mig själv som väldigt ung. 

Fick du en speciell känsla när du träffade din man Henrik?

– Ja, jag kände direkt: ”Det är han.” Jag såg honom på avstånd när han åkte förbi i en bil och tänkte: ”Vänta lite, den här killen måste jag prata med.” 

– Samma dag kom han fram när jag höll på att byta däck på bilen utanför mitt hem. Jag höll på att få hela bilen över mig, men han stoppade mig innan det hände. 

– Jag blev väldigt intresserad av honom med en gång. Det var märkligt, för våra världar var så långt ifrån varandra. Han är copywriter och den första jag har en relation med som inte har ett konstnärligt yrke. Jag kommer från en kulturfamilj, men är djupt rotad i ”Fattigfinland” och svensk arbetarklass. Henrik har en helt annan bakgrund. 

Hur var det att gifta sig en tredje gång?

– Det var väldigt spontant. Vi hade närmat oss frågan och förlovat oss spontant under en resa till Marocko ett nyår och bar var sin gammal berberring. När vi sedan pratade om hur vi skulle göra, trodde jag inte att jag ville. Plötsligt en dag efter fem år ville jag visst och sa: ”Ska vi inte gifta oss i sommar?” 

– Bröllopet var fantastiskt fint. Vi gjorde precis på det sätt som vi ville, utan några pretentioner eller måsten. Fortfarande har vi inte åkt på bröllopsresa, men efter att jag spelat in tv-serien ”Bäckström” kom Henrik och hämtade mig i Aten. Vi bilade genom Europa och besökte Sofia, Belgrad, Wien, Zagreb. Städer där jag inte hade varit tidigare. Vi sa att det kanske var vår bröllopsresa. Med Henrik är allt möjligt.

Vad gjorde att du plötsligt ville gifta dig efter fem år?

– Det var bara en ingivelse. Vid något tillfälle hade jag sagt: ”Om det fortfarande är vi om fem år kan vi börja prata om det”. Jag sa till Henrik att jag inte trodde på förhållanden som är längre än tio år och kände att de ofta dör ut efter det. Det var min erfarenhet. Men eftersom det är så lätt med Henrik, var det också ett lätt beslut att gifta mig med honom. 

– Min förhoppning är att det ska vara vi resten av livet, men om det inte är meningen är det inte meningen. Jag brukar säga att ett långt förhållande inte är mer värt än ett kort. Man kan uppleva ett helt liv med någon under några timmar eller dödens pölsa i ett förhållande på 30 år.  

Jag brukar säga att ett långt förhållande inte är mer värt än ett kort.

– När jag går in i en relation tror jag på den. Jag har haft tre långa relationer och de är tre faser i mitt liv. Mitt första äktenskap med en amerikansk man var det kortaste, vi var tillsammans i åtta år och gifta i sju. Efter mitt första äktenskap kastade jag mig in i något annat och bearbetade inte den skilsmässan. 

– Min andra skilsmässa var oerhört smärtsam, som det alltid är när man har barn ihop. Den skilsmässan önskar jag ogjord på många sätt, men så blev det inte.

– Nu har jag den göttigaste efterrätten, som är godast och lättast att få i sig. Jag tycker alla mina tre äktenskap har varit väldigt varma och kärleksfulla, men på olika sätt. 

Vad längtar du efter?

– Jag längtar efter bra roller, vill jobba med bra människor och få en stor huvudroll.

Vad gör dig lycklig?

– Kontakt, kommunikation, öppenhet, tillit, humor. Och så kalla bad året runt, utan baddräkt. 

Vad gör dig riktigt förbannad?

– Dubbelmoral, falskhet, feghet, ryggradslöshet och lögn.  

Vilket är ditt bästa skönhetstips?

– Bästa skönhetstipset är ett gott skratt. Det spelar ingen roll att du har en miljon rynkor, för spricker du upp i ett leende som kommer från djupet av dig, då är du hur vacker som helst.

– Kontrasten: Om du är helt perfekt och ser ut som en amerikansk influencer, men inte ler från hjärtat, då är du inte vacker även om du rättat till varenda centimeter av ditt ansikte eller midja. I min värld kommer skönhet bara inifrån. 

LÄS MER: Amelia Adamo: Vi pratar om pruttskam, klumpfot och analläckage

LÄS MER: E-types nya liv: ”Har blivit jordens snack i Vadstena”