Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator
Magdalena trodde att hon skulle bli skattekonsult efter idrottskarriären. Så blev det, som bekant, inte.
Magdalena trodde att hon skulle bli skattekonsult efter idrottskarriären. Så blev det, som bekant, inte.
Magdalena trodde att hon skulle bli skattekonsult efter idrottskarriären. Så blev det, som bekant, inte.
1 AV 2
Skidskyttelegendaren ger sina bästa tips
2 AV 2
Magdalena trodde att hon skulle bli skattekonsult efter idrottskarriären. Så blev det, som bekant, inte.
Foto: THERESIA KÖHLIN

Magdalena Forsberg: ”Jag fick ett bonusliv”

Skidskyttekarriären startade visserligen med ett lappkast, men ­Magdalena Forsberg var inte beredd när hälsan gjorde samma sak. Nu har det gått fem år sedan tumören på njuren opererades bort. Men det hon lärde sig under resan lever hon fortfarande efter.

– Jag fick ett bonusliv, och bestämde mig direkt för att göra det bästa av det.

Linda Newnham

Det var den första riktigt vackra vårdagen. Solen sken in genom fönstret och gardinerna fladdrade lätt i den ljumna vinden. Läkarens ord skar mot detta när han sa att tarmarna är det inget fel på, men du har en tumör på ena njuren. Sitt kvar här och andas lugnt så ska jag ta reda på lite mer. Sedan kommer Magdalena Forsberg inte ihåg så mycket mer. Mer än att hon gick genom staden, från Sophia­hemmet ner till sin kompis som jobbar på Cancerfonden i närheten av Stureplan, där hon utbrast ”Jag tror att jag har cancer”. 

– Jag var tydligen helt chockad, så hon satte mig i en taxi för att jag skulle komma med flyget hem, säger Magdalena. 

När tankarna började återkomma så var den på döden ändå inte den mest förlamande. 

– Det första jag tänkte på var barnen. Tänk om jag inte får följa dem in i vuxen ålder. Och varför har jag inte lärt dem det här och det här. Kan de tvätta? Vet de hur ofta man ska byta lakan? Ganska knäppa saker.  

Magdalena Forsberg

Ålder: 55

Gör: Egenföretagare, skogsägare och föreläsare. 

Bor: I Bergeforsen och Ullånger. 

Familj: Maken Henrik och sönerna Erik, 15, och Olle, 19. 

Aktuell: Med boken ”Hitta motivationen – Genom livets toppar och dalar” (Mondial) och en kollektion friluftskläder för Ullmax. 

Vi ses en fredagseftermiddag i Stockholm. Magdalena Forsberg är bosatt i Bergeforsen strax utanför Sundsvall, reser mycket i jobbet och kommer direkt från tåget med en stor trunk fylld av kläder. Hon ska vara här hela helgen för att jobba. 

– Men jag hann mysspringa i skogen innan jag hoppade på tåget, det är så mycket värt att få den där stunden ute i naturen, framför allt för knoppen, säger hon. 

När Magdalena senare byter om ser vi ärret från operationen 2018, då en njure rök. 

– De säger att man är överdimensionerad på det planet, så det är inget jag märker av. 

Jag var också rädd för att barnen skulle behöva läsa rubriker om att Magdalena Forsberg har cancer.
”Jag var värdelös på att skjuta”, säger Magdalena om första gången hon testade skidskytte. Foto: Theresia Köhlin

Det började med magproblem och ibland en sprängande känsla mellan skulderbladen. 

– Till slut gick jag till läkaren, och det konstaterades att jag var laktosintolerant. Jag slutade med laktos, men magproblemen kom ganska snart tillbaka. 

Vid en datortomografi konstaterades det alltså att det fanns en tumör på ena njuren. Hon opererades i början av juni 2018. 

– Tankarna dras så lätt till det negativa, så den sommaren försökte jag medvetet fokusera på att jag mår jättebra, jag känner mig urstark och orkar hur mycket som helst. Alternativet var ju att ätas upp av rädsla. Men innerst inne trodde jag nog att jag skulle dö. Så lättnaden när jag i augusti fick veta att tumören var godartad går inte att beskriva med ord. 

Pratade du med dina barn om det här? 

– Ja, men jag ville inte skrämma upp dem, så jag tonade ner det. Jag var också rädd för att det här skulle nå media, att barnen skulle behöva läsa rubriker om att Magdalena Forsberg har cancer. Så jag fick nästan telefonskräck den sommaren, tordes inte svara på okända nummer. 

Hon säger att det positiva beskedet var som att få ett nytt liv. 

– Jag fick ett bonusliv, och bestämde mig direkt för att göra det bästa av det. För min skull, och för alla dem som inte får chansen att leva. Så jag skulle säga att jag är Magdalena 2.0 nu. Jag vill leva varje dag, ta en stor tugga av livet. 

Vad innebär det? Vem är den kvinnan? 

– Jag tackar mer ja än nej nu. Mottot är att det gäller att passa på att göra roliga saker även om det inte funkar precis exakt med mitt liv och schema, för man vet aldrig vad som ­händer. 

”Jag tackar mer ja än nej nu”, säger Magdalena Forsberg om livet efter njuroperationen. Foto: Theresia Köhlin

Fotografen Theresia kommer och fixar kaffe åt oss, häller upp chokad och bilar i skålar och ställer kontrollfrågan: Äter du godis? 

– Självklart. Och i dag är det ju fredag. På helgerna är det fri fart, då får jag äta och dricka vad jag vill. Om man unnar sig allt hela tiden blir det inte ens gott till slut, därför har jag det upplägget. När jag slutade tävla tänkte jag att vad skönt, nu slipper jag vara så noga med maten, nu kan jag äta vad jag vill, men efter ett tag insåg jag att jag behöver äta bra för att hålla mig frisk och stark. 

Ja, Magdalena Forsberg är en skidskytte-legendar. Hon slog igenom på allvar 1997, då hon tog två VM-guld. Samma år vann hon den totala världscupen, en bragd hon kom att upprepa fem gånger till på raken! Innan hon lade av 2002 hade hon samlat på sig sex VM-guld, ett VM-silver, sex VM-brons, två OS-brons och hela 87 pallplaceringar i världscupen. Och hon är den enda som har tilldelats Jerringpriset fyra gånger. 

Hon började med längdskidåkning redan som barn, men när hon hamnade på en platå och inte utvecklades vidare bestämde hon sig för att sadla om till skidskytte. Då var Magdalena 27 år, alltså en ålder då det inte ovanligt att elitidrottare lägger av. 

– Året innan var det SM i skidskytte på hemmaplan, och en vän frågade mig om jag inte skulle testa. För en gångs skull hade jag en ledig dag, så jag körde loppet. Det var jättekul! Jag var värdelös på att skjuta, men kände jag att jag hade förbättringspotential. Det var fantastiskt att hitta något som jag gick i gång på, att hitta glädjen i sportandet igen. 

Jag var värdelös på att skjuta, men kände att jag hade förbättringspotential.

– Det är det modigaste jag har gjort. Skidskytte var inte särskilt populärt på den tiden, så i längdåkningskretsar tänkte de inte direkt ”vilken smart tjej”, snarare att jag gjorde ett dumt val. Men jag behövde göra en förändring. 

Vad har du tagit med dig av den erfaren­heten? 

– Det gjorde mig modigare generellt, jag törs avvika från den utstakade vägen. Einstein sa att definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Sedan dess vet jag att man ibland måste behöver byta spår. Att göra större förändringar kan kännas jobbigt, men det gäller att se möjligheterna däri. 

Du var enormt populär när du var aktiv, på den tiden räckte det med att säga Magda, så visste alla vem som menades. Och du överöstes med priser, men verkade alltid lika förvånad själv. Hur påverkades du av uppståndelsen? 

– Jag var ärligt förvånad, för jag tog inte riktigt in all uppståndelse och uppskattning. Jag läste inga rubriker eller artiklar om mig själv. Och eftersom jag ofta var utomlands och man inte hade smart-phones på den tiden så var det lättare att undvika. 

Varför ville du inte läsa om dig själv? 

– Jag behövde fokusera på det jag skulle göra, vilket var att åka skidor och skjuta. Och jag vet att när det skrivs artiklar så är det inte alltid som citaten stämmer med det man har sagt, vilket gör en irriterad. Jag ville inte lägga energi på det. Jag ville heller inte påverkas av andras bild av mig, så som jag framställdes. Till slut kan man själv börja tro på den bilden, och jag ville fortsätta vara jag.  

– Än i dag försöker jag undvika att läsa om mig själv. Fast de här citaten vill jag kolla innan tidningen går i tryck, skrattar hon. 

”Jag längtade efter ett vanligt liv”, berättar Magdalena Forsberg. Foto: Theresia Köhlin

Forsberg slutade på topp med en världscupsseger, efter att ha haft ledarvästen på sig alla lopp det året (vilket innebär att hon var tvungen att vinna den totala världscupen säsongen innan också för att få ha den i första loppet). 

– Jag minns hur jag satt på golvet på hotellrummet en dag med medaljer runt halsen och tänkte att nu är jag klar, nu ska jag skaffa barn. Jag längtade efter ett vanligt liv. Jag hade levt väldigt inrutat från att jag ung till dess att jag slutade vid 35. Varje dag visste jag precis vad jag skulle göra och äta. Det finns betydligt mer utrymme för spontanitet nu, men samtidigt behöver jag fortfarande ha mål och syfte med mina dagar för att må bra. 

I en intervju efter sista loppet sa reportern att ”Magdalena Forsberg blir nu fru Magdalena, eller hemmafru. Vad blir du nu?”, varpå du svarade ”Ja, vad blir jag egentligen? Jag vet inte vad man ska kalla det. En Svensson, brukar man väl säga.” 

– Haha, ja, jag trodde att jag skulle bli skattekonsult och jobba 8–17. Men sedan fick jag så många roliga erbjudanden, så jag tänkte att äsch, jag kastar mig ut i det okända ett tag. Nu har det gått 20 år och jag håller fortfarande på med en massa olika saker. 

I en bil på väg till Arlanda fick Magdalena plötsligt stickningar i armarna och kring läpparna och kände hur hon fick svårt att andas. Det var en panikångestattack. Foto: Theresia Köhlin

Ja, Magdalena jobbar med allt från att vara tv-kommentator till att vara vinst­utdelare i Postkodlotteriet och hålla föreläsningar. Hon och hennes syster coachar i träning online, och dessutom tog hon för några år sedan över släktgården. En skogsfastighet, som kräver sitt. I höst lanserar hon en kollektion träningskläder för Ullmax och skriver på en bok tillsammans med Tobias Karlsson, hennes danspartner i ”Let’s dance” 2019 (TV4), ”Han är som min bror”. Etcetera. Hon bekräftar att hon är en rastlös person som behöver nya utmaningar. 

– Ja, och det här är inget jag vill kokettera med. Jag har mycket energi, men vet också hur oerhört viktig det är med återhämtning. Jag har svårt att slappna av, att sätta mig ner i soffan på kvällen och kolla på en serie. Det här är ett område där jag har förbättringspotential. 

Hon fick en riktig varningsflagg strax efter att hennes mamma gått bort 2016. 

Det finns inget botemedel, så redan när diagnosen ställdes visste vi hur det skulle sluta.

– Mamma var världens bästa. Hon var en sprudlande person, full av energi och positivitet, men fick demens. Det finns inget botemedel, så redan när diagnosen ställdes visste vi hur det skulle sluta. Jag sörjde långt innan hon dog, men när det väl händer blir det ändå så definitivt. 

I samma period var det full rulle jobbmässigt. Hon skulle i väg till Sydafrika och spela in ett tv-program, när hon i bilen på väg till Arlanda plötsligt kände stickningar i armarna och kring läpparna, kände hur det drog ihop sig i bröstet och hon fick svårt att andas. Allt snurrade och hon mådde illa. 

– Jag drabbades av panikångest, vilket jag inte förstod då. Man tror att man ska dö. Jag hade lärt mig någonstans att man ska andas i en fyrkant, och då blev det bättre. Men väl på flyget vågade jag inte stänga ögonen, av rädsla för att aldrig vakna igen. 

Hon säger att det var ett riktigt wake-up call. 

Det var en nyttig påminnelse om att vi inte är odödliga.

– Det var en nyttig påminnelse om att vi inte är odödliga. Jag lärde mig mycket av det, som att inte sopa saker under mattan och inte skylla på andra. Egentligen kunde jag det där, som elitidrottare lär man sig att snabbt analysera situationer och fundera på vad man själv kan göra bättre nästa gång. Men när livet rullar på i för hög takt är det lätt att glömma.  

Hon insåg också att inte bara kroppen behöver återhämtning, utan även hjärnan. 

– Det viktigaste för mig är att få ordentligt med sömn, och jag har lyckan att oftast sova gott. När jag idrottade skaffade jag mig en av och på-knapp. Det gällde att passa på att vila när tillfälle gavs, att greppa tillfället i flykten. Men jag kan som sagt bli bättre på att sätta mig ner och ta det lugnt.

Träningen är också viktig för att må bra, att få sticka ut i skogen och bara vara. Sommartid springer hon, vintertid blir det skidåkning. 

– Jag tyckte att styrketräning var tråkigt, men nu kör jag husmorstabata hemma tre gånger i veckan och känner att det är jättebra för mig. Jag behöver inte en massa utrustning, utan kan göra det hemma på köksgolvet. Jag kör två övningar för överkroppen, två coreövningar och två övningar för benen. Det tar bara en halvtimme men räcker långt. 

”Om någon frågar om jag ska hänga med på ett maratonlopp om två veckor så vill jag kunna svara ja”, säger Magdalena. Foto: Ullmax

Hur vältränad är du i dag? 

– Det går ju inte att jämföra med när jag slutade, men för att vara en 55-åring är jag ganska vältränad. Jag brukar skämtsamt säga att om någon frågar om jag ska hänga med på ett maratonlopp om två veckor så vill jag kunna svara ja. Jag behöver inte springa fort, inte prestera, men jag vill kunna göra det för upplevelsens skull.  

Magdalena och hennes man Henrik träffades för 35 år sedan. 

– Ja, vi är nästan en utrotningshotad art, skrattar hon. Jag var 20 när vi träffades, och föll för att han var en så fin kille som tyckte om mig. Krångligare än så var det inte. Men det var rätt skönt att vi träffades innan jag blev duktig på skidskytte. 

Hur har ni lyckats hålla ihop? 

– Vi älskar fortfarande varandra, även om man inte är nykär varje dag. Har man det som krav blir nog relationen inte särskilt långvarig. Vi skrattar mycket tillsammans, och har gemensamma mål. Vi har exempelvis som mål att flytta till släktgården i Ullånger efter att barnen flyttat ut. Där trivs vi som allra bäst, så det ser vi fram emot. 

Madgas må bra mentalt-tips

1. Öva upp din tacksamhet. Skriv varje dag ner tre saker som du är tacksam för. Det kan låta löjligt, men det som händer är att du ganska snart känner dig tacksam för fler saker i livet. Jag tänker att jag ska skaffa mig en fin tacksamhetsdagbok, men det har inte hänt än, så jag antecknar i mobilen. 

2. Ha fokus på rätt saker. Tankarna far lätt iväg till det negativa, vi är konstruerade så, för länge sedan var det en överlevnadsfråga. Men just därför behöver vi medvetet styra tankarna till det positiva och det vi kan påverka. Det coola är att vi faktiskt kan styra våra tankar. Vi både äger och ansvarar för dem. Och det du fokuserar på växer.

3. Sov gott. Sömn är bästa må bra-medicinen. 

4. Umgås. Familj och vänner är också viktiga för den mentala hälsan. Att känna en tillhörighet. Så var rädd om dina nära och kära. 

Vänner och familj är viktiga för den mentala hälsan, tipsar Magdalena. Foto: Theresia Köhlin

Magdas kom i gång med träningen-tips

1. Bestäm dig. Det är första steget. 

2. Sätt upp ett mål, exempelvis att springa två kilometer, och ta reda på vad som krävs för att komma dit. 

3. Krångla inte till det. Solen och planeterna måste inte stå helt rätt. Du måste inte införskaffa nya skor eller snygga träningskläder – bara börja. 

4. Hitta något du tycker är roligt, eller i alla fall tycker mindre illa om. 

5. Starta lite lagom. Börja inte med att tokspringa två kilometer. Risken är överhängande att du antingen skadar dig eller tröttnar. Är du relativt otränad kanske du ska börja med en rask promenad. 

6. Känn dig duktig. Beröm dig själv.

LÄS MER: Singelkvinnorna i Hotel Romantik: ”Det blev mycket kärlek” 

LÄS MER: Renée Nyberg om sin nya livsfas