Nej, tack! Det spelar ingen roll vilket argument du har, linne är aldrig acceptabelt, skriver Calle Norlén.
Nej, tack! Det spelar ingen roll vilket argument du har, linne är aldrig acceptabelt, skriver Calle Norlén. Foto: Peter Knutson/Shutterstock

Calle Norlén: 5 tecken på att du klär dig som en gubbe

KRÖNIKA. Hjälp, nu är det dags igen. För gator och torg att invaderas av otäcka halvnakna barngubbar. Gammelgrå tånaglar i leksaksskor. Morfarsrynkor i linneblottade armveck. Dött hår på ådriga lår.

Calle Norlén skriver om de stillösa, svenska 50-plusmännen, även kända som barngubbarna, som aldrig kommer kunna bli ledigt eleganta som italienarna eller tjusiga som äldre fransmän. 

Det finns främst fem stilmissar som avslöjar avsaknaden av stil…  

Vi 50-plusmän har aldrig lärt oss klä oss. I alla fall inte som 50-plusmän. Henning Sjöström är död och Sven-Bertil Taube närmar sig 90 – svenska välskräddade gentlemän är snart ett minne blott.

Nej, Fredrik Lindström räknas inte. Han har aldrig varit vare sig barn eller tonåring. När han skrikande drogs ut på BB var han redan iförd ullkavaj, kravatt och matchande sidennäsduk i bröstfickan. Vi andra mogna män har fastnat i någon sorts diffus modeblandning av ystra lågstadiepojkar och ansträngt avslappnade 35-åriga backpackers som försöker smälta in bland 18-åriga rejvare i Goa: Praktiska cargo-pants – Alla Försvunna Stjärtars Byxa – i alla sammanhang, gärna zip-on-zip-off så de huxflux kan stympas till suspekta shorts. Barnslig baseball-keps för att täcka gubbflinten, ibland busigt bak-och-fram (hu!). Tårna ogenerat spretande i öppna Birkenstock-sandaler - världens mest avtändande avslutning på en manskropp; förvandlar även en vältränad hunk till lesbisk textilkonstnärinna på nolltid.

Äldre svenska herrars stilförebild har aldrig varit Karl Lagerfeld. Snarare Leif GW Persson – mannen som liksom är utomhusklädd och inomhusklädd samtidigt. Vi klär oss för skogar vi aldrig befinner oss i, lika absurt som att köra jeep i stadstrafik.

På sommaren famlar vi barngubbar om möjligt mer i blindo än vanligt

Om vi aldrig lärt oss klä oss, har vi definitivt aldrig lärt oss klä av oss. På sommaren famlar vi barngubbar därför om möjligt mer i blindo än vanligt. Resultatet blir en vämjelig syn för andra vuxna - och förvirrande för riktiga barn: En varm julidag i Barcelona för längesen klev jag in i en vårdinrättnings väntrum, där en mamma satt med sin uttråkade treåriga dotter. Mina fräckt uppvikta shorts och höga sneakers med kardborreband fick den lilla flickan att plötsligt skina upp, klappa i händerna och peka: ’Mira mamá, otro niño!’ (’Titta mamma, ett till barn!’). Då var jag 48…

Sedan dess har det bara gått utför. För mig och mina jämnåriga. Vi tillhör en generation som gled in i medelåldern någonstans mellan 90-talets grunge och 00-talets urtvättade, trasiga jeans. Där slog vi ned tältpinnen för gott. En stilcocktail som inte riktigt gifter sig med 60-åriga farbröder.

Inte för att svenska män någonsin kan bli lika ledigt eleganta som italienska. Eller ens halvtjusiga som fransmän. Seklers urban erfarenhet förvärvas inte i ett nafs, vi står trots allt fortfarande kvar med ena stöveln i bondesamhället. Precis som våra jämnåriga landsmaninnor utgår vi alltid från bekvämt och praktiskt. Det eventuellt estetiska är på sin höjd en trevlig bonus, ett lyxtillägg, en överraskande biverkning. 

Jag kommer till exempel aldrig att förstå var alla sydeuropeiska män i slimmade, kroppsslickande kostymer har sina grejor. Många röker ju, men ingenstans buktar det ens ut ett cigarettpaket. Ett mysterium, de har ju knappast någon larvig midjeväska, köper de giftpinnarna i lösvikt med ett kreditkort de förvarar i kalsongerna? Drar de en skottkärra bakom sig i ett diskret långt snöre?

Mellan magen och knäna ser jag ut som ett lågprisvaruhus

Själv älskar jag mina buckliga shortsfickor som rymmer glasögonfodral, vattenflaska, solskyddsspray, plånbok, mobil, halstabletter och en gigantisk nyckelknippa. Men vackert är det inte. Mellan magen och knäna ser jag ut som ett lågprisvaruhus.

Numera bor jag mestadels utanför Barcelona, i en badort där klädkoden är någonstans mellan husvagnscamping och obefintlig. Befinner mig klart i riskzonen, men tack-och-lov även tillräckligt ofta i Stockholms innerstad för att inte balla ur helt. Och även om jag sannerligen inte är något modeorakel, så finns vissa grundregler jag lärt mig följa, minimikrav jag gärna delar med mig av:

1. Shorts på dagen går förstås bra om de är hela och rena, men bör gå ned till knäna. Det spelar ingen roll att du läst någonstans att kortkorta shorts på män är inne, detta gäller söta 18-åringar och inte dig. Ingen suktar efter en tovig virvel grått lårhår till kaffet, tro mig.

2. På kvällen har man långbyxor, hur varmt det än är. Det finns svala material. Så varmt blir det ändå aldrig i Sverige och är du utomlands ska du definitivt inte gå på middagsrestaurang i shorts, inte ens på en badort. Nej, skyll inte på att där minsann sitter en fläskig tysk i röda badbyxor, bläng surt på honom i stället. Men inte för surt, han kan äga haket.

3. T-shirt är ett fantastiskt plagg, men i en kortärmad skjorta med exakt samma funktion, är du plötsligt välklädd. En krage betyder så mycket. Marinblå skjorta (inte instoppad) och vita bomulls- eller linnebyxor är klassiskt ursnyggt på vilken rutten skruttgubbe som helst. 

4. Aldrig aldrig linne. Nej. Inte på dagen heller. Nej, sa jag. Du ska vara groteskt vältränad, under 30 och helst gravt homosexuell för att gå i land med en ’wife beater’, som det kallas - av en anledning. Nej, du liknar inte Marlon Brando, mer Donald Trump

5. Vill du prompt ha sandaler, ska det vara en modell med täckta tår. Mörkbrunt läder är snyggt, aldrig plast eller gummi, ingen ’rolig färg’, gult är alltid fult. 

Nej vi kanske aldrig kommer att bli några flotta florentinare, men nån jävla ordning ska det vara även på en svensk sommargubbe.

LÄS OCKSÅ: Knäpp upp, killar - den manliga urringningen är tillbaka! 

LÄS OCKSÅ: 9 säkra tecken på att du har blivit tant