Foto: Katarina Di Leva

Kristin Kaspersen: "Jag längtar efter att träffa någon"

Separationer, kärlekstrubbel och död. Bokaktuella Kristin Kaspersen väljer att se det ljusa i livets mörkaste stunder. För amelia berättar hon om vanorna som får henne att må fantastiskt – och om längtan efter kärleken. "Det vore jättemysigt att träffa någon".

Kristin Kaspersen dyker upp i god tid på sitt stammiskafé där vi bestämt träff – nära hennes hem i hjärtat av Östermalm i centrala Stockholm. Hon ser utvilad och glad ut, fortfarande med en solig lyster i huden efter en lång sommar präglad av båtliv och mycket umgänge med kompisarna.

– Förut kunde det vara så att man ringde en kompis för att man inte ville vara ensam. Nu trivs jag utmärkt ensam men ringer ändå, för mina kompisar är så himla roliga att vara med. Jag väljer dem för att de är härliga, helt enkelt. Under det senaste året har de varit extra viktiga, sedan mamma gick bort så har de verkligen funnits där för mig.

Kristin ursäktar sig vänligt för att svara i telefonen. Det är sonen Leon som någon minut senare kommer in med lilla hunden Minoo, en ­ettårig cavapoo som genast lägger sig tillrätta i Kristins famn.

– Det är så mysigt nu när Leon har blivit lite större och uppskattar att göra saker som han tidigare inte har gillat så mycket, som att gå på stan tillsammans och titta i affärer, säger Kristin.

Äldste sonen, Filip, 22, har nyligen flyttat hemifrån. En milstolpe i varje förälders och barns liv.

Hur kändes det när han flyttade?

– Det är mysigt att han har flyttat ut och tagit nästa steg i sitt liv. Jag har gjort allt jag har kunnat för honom och nu börjar en ny resa i hans liv, och vi ses ju fortfarande hela tiden.

– Det känns fantastiskt att jag är så ung och har så mycket kvar. Jag umgås ännu mer med mina vänner nu när barnen är större.

"Jag är så trygg i mig själv och behöver inte bekräftelse för att må bra." Foto: Faksimil från Kristins bok "Tacksamhet"

Vad brukar ni göra tillsammans?

– I sommar har vi hängt mycket och varit ute med min båt och i höst åker vi på semester till Turkiet, ett helt gäng på sex, sju familjer.

– Vi brukar äta middagar tillsammans, ibland hemma och ibland går vi ut och äter. Och min kompis Niklas, som är sjukt bra på att laga mat, brukar komma hem till mig och laga något gott.

Har du många killkompisar?

– Ja, det har jag. Det är nog för att jag har två bröder och jag gillar det raka hos killar. Killar är ju ofta väldigt raka i sin kommunikation. Sedan är jag så himla glad över mina tjejkompisar, för de är så sjukt roliga. Jag tror att det är optimalt att ha både tjej- och killkompisar.

Jag har känt ett behov av att dra mig tillbaka

Kärleken till barnen och vännerna har en självklar plats i Kristins nyutgivna bok Tacksamhet, där hon delar med sig av personliga tankar, reflektioner och insikter i form av korta texter och dikter, ackompanjerade av många egentagna bilder.

– Jag älskar att fotografera och har kameran med mig överallt. Konsekvensen av att jag fotar jämt är att jag inte har en enda bild på mig själv, säger Kristin och skrattar.

Som bokens titel antyder så går tacksamheten till livet som en röd tråd genom innehållet. Känslor av tacksamhet har också varit ett stöd i sorgen efter mamma, Barbro ”Lill-Babs” Svensson.

– När mamma hade gått bort så märkte jag snart hur lycklig jag är över den människa hon var och att hon har varit min mamma. Det gjorde att jag nästan automatiskt valde att känna tacksamhet istället för sorg, för jag var mer fokuserad på lyckan över henne, berättar Kristin.

– Jag hade svårt att vara ledsen över en människa som har gjort mig så mycket gott, det blev mer lycka över att ha fått ha henne i mitt liv under så många år. Att just jag fick henne som mamma och att alla som mött henne har så fina minnen.

Hela Sverige sörjde Barbro "Lill-Babs" Svensson. Foto: Faksimil från Kristins bok "Tacksamhet"

Känner du aldrig att det är för mörkt för att känna tacksamhet – ”fuck tacksamhet” liksom?

– Jo, jag kan absolut känna så ibland – jag tänker aldrig ”fuck tacksamhet”, men jag kan bli väldigt ledsen och känna att nu räcker det ... Men sedan är jag ganska snabb med att fråga mig själv om jag trivs i den känslan. För det är ju ganska obehagligt att gå omkring och vara irriterad och missnöjd. Eftersom jag till stora delar mår så bra så vill jag inte släppa in sådana känslor i mitt liv några längre stunder.

Jag är lycklig och tacksam över att hon har varit min mamma

Sorgen och minnena av Barbro har Kristin delat med hela svenska folket. Men människors saknad efter en folkkär artist går inte att jämföra med en dotters sorg. Kristin berättar att det ibland är jobbigt när människor vill visa sin sympati genom att komma fram och berätta att de vet hur det känns att förlora en närstående.

– Jag har distanserat mig lite på sistone och känt ett behov av att dra mig tillbaka. Det är bara mina systrar och våra barn som har haft mamma så nära som kan förstå fullt ut.

– Men att sluta prata om henne helt skulle vara som att säga att hon inte är här, så det vill jag inte. Jag tror bara att jag behöver få vara i en personlig sorg och inte prata med alla om mamma just nu.

LÄS OCKSÅ! Forskning: Därför ska du skriva tacksamhetsdagbok – varje dag

För Kristin har insikten att hon själv kan styra hur hon ska känna i olika situationer varit till hjälp genom livet under många år.

– När något är jobbigt så har man oftast ett val. Även i små vardagliga situationer som när man missar bussen så har man möjlighet att välja hur man hanterar det och vilken känsla man plockar fram. Och att gå runt och oroa sig för saker som inte ens har hänt, det är väldigt vanligt. Vi människor är ju biologiskt programmerade att se potentiella faror

i tillvaron, vilket leder till oro. Men idag finns det

sällan någon poäng med det, så vi oroar oss mycket helt i onödan.

Vad brukar du oroa dig för?

– Jag kan absolut oroa mig för saker, men jag är ganska snabb med att hjälpa mig själv att hitta en annan tanke. När jag kommer till en punkt där jag känner oro så brukar jag avbryta mig själv och säga: ”Hur hjälper de här tankarna mig nu? Kan jag påverka situationen på något sätt?” Om svaret är nej så är det lätt att släppa det istället.

– Större delen av mitt liv har jag varit extremt lycklig. Men om det är något så brukar jag fundera ”Varför mår jag så här?” och ”Varför reagerar jag så här?” och så försöker jag se situationen ur ett helikopterperspektiv istället, för att få lite distans.

Har tacksamhetstänket hjälpt dig genom kriser?

– Jag har egentligen inte haft några kriser.

Men motgångar, eller tuffa tider, som separationer?

– Ja, jag har ju separerat två gånger (från Martin Lamprecht och Hans Fahlén, reds anm.) men jag ser inte det som motgångar eller kriser. Jag ser det som att vi hittade en bra lösning på ett problem. Jag tyckte faktiskt att det var bra och positivt, för vi hade inte en fungerande relation. Därför har jag så svårt att se det som motgångar, utan tvärtom ser jag det som någonting bra.

"Jag ser till att få mer tid över till livet numera, det är väldigt skönt.", säger Kristin. Foto: Faksimil från Kristins bok"Tacksamhet"

Det är intressant i sig. Du verkar vara en väldigt lösningsorienterad person. Var kommer den styrkan ifrån?

­­– Jag har lärt mig att om man har ett problem så löser man det. Mina föräldrar separerade och hittade en bra lösning på en relation som inte funge­rade. Och tack vare att de löste situationen på ett bra sätt så har jag aldrig känt mig drabbad av deras separation. Även om deras relation inte fungerade så satte de aldrig den i vägen för oss barn. I många relationer som tar slut, när det är barn emellan, så låter man irritationen över den andra partnern stå i vägen för vad som är bäst för barnen. Det är väldigt egocentriskt, men många hamnar där och det är sorgligt.

Mamma Barbro och pappa Kjells skilsmässa, som Kristin upplevde som fyraåring, blev en sorts ledstång att hålla i när hon själv behövde gå igenom samma sak.

– Min mamma ville att barnen skulle växa upp i ett kärleksfullt hem, och om den kärleken och attraktionen inte finns mellan föräldrarna så är det bättre att de får leva i två kärleksfulla hem. Det är så jag har tänkt, och det är min sanning och vad som har funkat för oss. Jag vill att livet ska vara bra, framför allt för ­barnen, och det gör mig lösningsorienterad.

Längtan efter kärleken ryms också i Kristins bok.

– Men jag har ju inte så mycket av den sortens kärlek i livet just nu, så jag fick gå tillbaka i tiden lite och hitta gamla sms som jag kunde utveckla nya texter ifrån. Vissa grejer är ända från 2008.

Igenkänningen är förmodligen hög hos många, när hon i en av texterna berättar om känslan när en potentiell kärlek bara försvinner ur hennes liv, utan förklaring: ”Du hörde av dig när du landat. Du hörde av dig när jag fyllde år någon dag senare. Sen blev det tyst. Inget svar på sms. Inget svar när jag ringde. Det var tyst. Knäpptyst!”

Hon beskriver de malande tankarna: ”Svarade jag för fort? Var min kärlek för intensiv? Sa jag något som sårade dig? Så många frågor. Inga svar. Det gjorde så ont.”

– Jag skriver också om att jag blev väldigt illa behandlad av en person. Men det är trots allt en upplevelse och erfarenhet som jag är tacksam för idag. Jag vet hur det känns att bli behandlad på det sättet, och jag vet att jag ­aldrig någonsin kommer att utsätta en annan människa för det.

Om jag ska släppa in någon i mitt liv, då ska det vara bra

Längtar du efter att träffa någon?

– Ja, det ser jag jättemycket fram emot. Jag har ju ett väldigt bra liv, och efter att ha varit singel mycket så är jag extremt trygg i mig själv. Så om jag ska släppa in någon i mitt liv, då ska det fan vara riktigt bra, för jag har ett bra liv redan. Att jag vill träffa någon beror inte på att jag saknar tvåsamhet, då tror jag att man är mer öppen och mottaglig för lite vem som helst.

Vilka egenskaper är viktiga hos en partner?

– Jag vet inte, jag tänker inte så. Personen jag möter kanske har egenskaper som jag inte ens visste fanns.

Det kanske är lättare att säga vad du inte vill ha?

– Ja, elaka, egocentriska människor går bort.

Men var letar man egentligen efter kärleken, när man är en av Sveriges största kändisar? Tinder är knappast ett alternativ. Kristin förklarar att hon inte söker aktivt.

– Jag ser absolut fram emot att träffa någon, men jag springer inte runt och letar ­desperat. Om jag möter någon så vore det jättemysigt, men det vore ändå bara en bonus i mitt liv. Jag är så mycket tryggare i mig själv, vilket är en fördel med att bli äldre. Förhoppningsvis är det samma sak för den jag träffar. Jag behöver inte massor av bekräftelse för att må bra.

Det är tydligt att Kristin känner sig bekväm med sitt liv just nu. När vi träffas ska hon snart fylla 50 och har precis börjat planera för den kommande festen.

– Jag är inte så bra på att fira mig själv, och det känns egentligen inte särskilt viktigt just att jag fyller 50. Men livet i sig är verkligen värt att fira, och framför allt är det kul att föra samman vänner. Det är det viktigaste, att alla vänner som jag har på olika håll får mötas.

Vad är det bästa med att bli äldre?

– Jag är mycket snällare mot mig själv nu. Förut kunde jag känna att jag ville prestera mer på jobbet, jag ville hela tiden utvecklas, jaga ... Jag har fått testa många olika saker, vilket har varit en gåva i mitt jobb. Men nu känner jag att jag bara behöver jobba med det jag tycker är roligt. Jag ser till att få mer tid över till livet, det är väldigt skönt.

"Så här är jag snäll mot mig själv"

Kristin listar vanorna som får henne att må som allra bäst.

Hunden Minoo följer med överallt. Foto: Instagram.com/Kaspersen

• Sömnen. ”Jag behöver minst åtta timmars sömn varje natt, då mår jag bra. Om en dag ska bli riktigt bra så är det avgörande att den föregås av en god natts sömn.”

• Tidiga morgnarna. ”Att gå upp tidigare än jag behöver är mitt sätt att få en lugn och stressfri start på dagen. Det betyder väldigt mycket för mig, men det har varit en utmaning, eftersom jag är morgontrött.”

• Hormonbalansen. ”På morgonen är våra nivåer av kortisol (ett stresshormon) som högst. Jag vill inte att kortisolet ska ligga och pumpa runt i systemet, så jag ser till att sänka det och frigöra oxytocin (må bra-hormon) genom att göra yoga eller ta en varm dusch.”

• Träningen. ”Jag ser till att få in träning i någon form varje dag. På morgonen känner jag in vad kroppen behöver och så anpassar jag mig efter det. Det blir en mix av styrketräning, yoga, becore (styrketränaing med en särskild ­maskin) och löpning. Jag varierar väldigt mycket, annars tröttnar jag lätt.”

• Harmoni-passen. ”Löpning eller annan tuffare träning kan ibland ge mig mer än lugn yoga. När kroppen jobbar så får hjärnan ro. Om jag sitter stilla länge i en övning kan huvudet gå i spinn lite grann, då är det bättre att låta kroppen jobba.”

• Promenaderna. ”Jag älskar att ta långa promenader med min hund Minoo.”

• Kvällsmyset. ”Bland det bästa jag vet är att vara hemma och kolla på film med mina barn. Det är jättehärligt. Torsdagskvällar har länge varit våra filmkvällar. Vad vi ser spelar ingen roll, bara vi är tillsammans.”

• Kompismiddagarna. ”Jag gillar att äta middag med mina kompisar, hemma eller ute på restaurang. Jag är extremt tacksam för mina vänner, de får mig att må så bra.”

• Lyckotänket. ”När jag mår som bäst så tar jag det nästan för givet. Man jag försöker tänka mer på hur bra jag har det. När jag ligger där på en klippa och solar så försöker jag reflektera över att jag har det rätt bra.”

LÄS OCKSÅ: 5 bra morgonrutiner – som gör dig pigg hela dagen

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av amelia + hudvård från Emma S. för bara 199 kr. Köp nu!