Skådespelerskan Lill-Marit Bugge, 65, försvann helt från rampljuset, det här gör hon i dag.
Skådespelerskan Lill-Marit Bugge, 65, försvann helt från rampljuset, det här gör hon i dag. Foto: Elisabeth Ohlson/Amelia

Lill-Marit Bugge: ”Jag blev psykiskt och fysiskt sjuk”

På 80-talet blev Lill-Marit Bugge och hennes kollega Anna-Lena Brundin rikskändisar genom tv-programmet Daily Live. Men uppmärksamheten ledde till att Lill-Marit drabbades av panikångest och social fobi. Här berättar skådespelerskan om konflikten med Anna-Lena, om vad hon gör i dag och om de tuffa åren i rampljuset.

– Jag förlorade kontrollen över kroppen och tappade kraften i både armar och ben, säger hon.

Pär Jonasson

Då: 1987 blev Lill-Marit och hennes bästa vän och kollega Anna-Lena Brundin kända över en natt och blev Nancy & Carina med hela svenska folket genom SVT:s direktsända underhållningsprogram ”Daily Live”.

Karaktärerna Nancy och Carina kom till när Lill-Marit och Anna-Lena Brundin höll på med teater i Berlin. Foto: Amelia

Nu: Lill-Marit har under pandemiåren påbörjat en ny karriär som konstnär – hennes underfundiga kollage av bland annat gamla mode- och pinup-bilder gör succé både som utställning och bok.

Intresset för att stå på scen började tidigt för Lill-Marit: ”När jag var tre år började jag stå på scen, jag var barnmannekäng på välgörenhetsbasarer som min farmor arrangerade”, berättar hon. Foto: Elisabeth Ohlson / Amelia

”Jag föddes i Kirkenes uppe vid ryska gränsen, som min mammas släkt kommer från, och där pappa ett tag jobbade som brandchef. Han var tio år äldre än mamma och väldigt snygg. Det fanns ju inte så många män att välja på där, så dom gifte sig och hon flyttade med honom ner till sydnorska Kristiansand där jag är uppväxt. 

Där blev mamma hemmafru, något hon vantrivdes med

Där blev mamma hemmafru, något hon vantrivdes med. Hon var väldigt intresserad av mode och kultur och började så småningom att jobba. Vilket ledde till att mina föräldrar skilde sig. Men innan dess fick jag en lillebror som är tre år yngre; han bor fortfarande kvar i Kristiansand och jobbar inom oljeindustrin, så klart.

När jag var tre år började jag stå på scen, jag var barnmannekäng på välgörenhetsbasarer som min farmor arrangerade. När jag lärde mig läsa började jag också läsa dikter på dessa tillställningar, ibland skrev jag dem själv. Det fanns en lokal barnteater där jag var med, sedan fortsatte jag med ungdomsteater och senare politisk teater när jag var i tonåren.”

Egentligen var jag nog ganska blyg som barn, och hade en hel del ångest redan då
I dag jobbar Lill-Marit som konstnär: ”Mina kollage skildrar kvinnoidealet från när jag var liten, som jag formats efter och påverkats av”, säger hon. Foto: Instagram @lillmaritbugge

”Egentligen var jag nog ganska blyg som barn, och hade en hel del ångest redan då. Ändå visste jag redan när jag var tio år att det var teater jag skulle syssla med som vuxen, och jag hittade på devisen jag fortfarande lever efter: ”Varför vara statist i någon annans pjäs när man kan spela huvudrollen i sin egen?”. Jag beundrade starka kvinnor som Brigitte Bardot, Liv Ullmann och Wenche Myhre och ville bli som dom. Jag trodde förstås inte att jag skulle bli lika berömd som dom, men bestämde mig för att oavsett vad som hände göra mina egna föreställningar.

Efter att ha gått teaterlinjen på en folkhögskola i Oslo flyttade jag som 18-åring till Sverige för att fortsätta studera teater på Marieborgs folkhögskola i Norrköping. Väl där sökte jag upp en fri teatergrupp där jag började jobba, och var även dramapedagog på Studiefrämjandet. 

Han raggade upp mig och vi gifte oss redan efter en vecka

Jag träffade under denna period fotografen Mats Bäcker som då var med i rockbandet Fiendens musik från Lund. Han raggade upp mig och vi gifte oss redan efter en vecka! Den som arrangerade bröllopet var Anna-Lena Brundin som var en av Mats bästa kompisar. Det var så jag lärde känna Anna-Lena, och så småningom blev vi sambos i min lägenhet Lund.”

”Jag beundrade starka kvinnor som Brigitte Bardot, Liv Ullmann och Wenche Myhre och ville bli som dom”, säger Lill-Marit. Foto: Elisabeth Ohlson / Amelia

”Jag och Anna-Lena hade några kompisar som sommaren 1980 skulle spela gatuteater ute i Europa, så vi hängde på dom, och det var så vi började jobba ihop. Det skulle komma att bli elva år. Efter ett år flyttade vi till Berlin där vi gjorde komiska kabareter på mindre klubbar och teatrar. Vi fick alla manus översatta till tyska, men var ganska kassa på att prata tyska och sa jättekonstiga saker till publikens stora förtjusning. 

Jag och Anna-Lena hade bestämt oss för att ta ett års paus från varandra. Vi hade blivit osams och slutat prata med varandra

Vi hittade på många roliga karaktärer; det var i Berlin som Nancy & Carina föddes. En producent på SVT som skulle göra en dokumentär om Berlin tog kontakt med oss och ville att vi skulle vara med. Vi var helt ointresserade, men han filmade ändå en föreställning som råkade vara vår sista eftersom jag och Anna-Lena hade bestämt oss för att ta ett års paus från varandra. Vi hade blivit osams och slutat prata med varandra efter fyra väldigt intensiva år.”

Tiden i rampljuset var tuff för Lill-Marit: ”Många förstod inte att Nancy & Carina, Marja & Agneta och alla andra karaktärer var uppdiktade” Foto: Instagram @lillmaritbugge

”Under vår time out från varandra föreslog SVT att våra karaktärer Nancy & Carina skulle bli programledare för deras nya underhållningsprogram Daily Live som sändes våren och hösten 1987. Vi tackade först nej, men blev övertalade och flyttade till Stockholm. Daily Live blev väldigt uppmärksammat överallt, med helsidor och uppslag i pressen, och plötsligt visste alla vilka Anna-Lena och jag var. 

Jag var inte förberedd på att bli uthängd, kritiserad och ifrågasatt offentligt

Jag tyckte det var ganska jobbigt eftersom jag inte var förberedd på att bli uthängd, kritiserad och ifrågasatt offentligt. Många förstod inte att Nancy & Carina, Marja & Agneta och alla andra karaktärer var uppdiktade. Recensenterna tyckte först att vi var enbart löjliga, men dom ändrade sig så småningom. 2010 firade jag och Anna-Lena att det var var 30 år sedan vi började jobba ihop, med bland annat showen ”Cool – återkomsten.”

Uppmärksamheten tog hårt på Lill-Marit: ”Jag fick social fobi och kunde inte träffa folk. Det funkade inte att varken stå på scen eller framför en kamera, och i perioder mådde jag ganska dåligt” Foto: Elisabeth Ohlson / Amelia

””För ganska många år sedan nu bestämde jag mig för att försöka sluta uppträda eftersom jag drabbades av scenskräck och utbrändhet. Jag har egentligen haft problem med det här hela livet, men det blev värre i början på 90-talet när det blev så mycket på en gång – TV-showen Barbarella Live, föreställningar, barnprogram, filmer och mycket annat. 

Jag blev så nervös att jag förlorade kontrollen över kroppen och tappade kraften i både armar och ben

Jag blev både psykiskt och fysiskt sjuk, fick panikattacker och kunde bli så nervös att jag förlorade kontrollen över kroppen och tappade kraften i både armar och ben. Jag fick också social fobi och kunde inte träffa folk. Det funkade inte att varken stå på scen eller framför en kamera, och i perioder mådde jag ganska dåligt. 

Kändisskapet gjorde att Lill-Marit utvecklade social fobi: ”Jag blev både psykiskt och fysiskt sjuk, fick panikattacker”, berättar hon. Foto: Instagram @lillmaritbugge

”Jag gick bland annat i suggestionsterapi för att jag skulle sluta uppleva publiken som monster, det gick ganska bra. Jag tror att människor som jobbar med kreativa saker ofta är känsligare än andra, eftersom vi hela tiden jobbar utifrån oss själva och lämnar ut oss inför publik, och att vi därför lättare drabbas av psykisk ohälsa.

Sedan 1995 har jag specialiserat mig i teater- och dansprojekt med kvinnor som lider av just psykisk ohälsa. Det är väldigt bra att hålla på med dans och drama om man har någon sådan diagnos. 

Jag har bland haft annat en teatergrupp i 19 år nu, Nervösa damteatern med ängslig herre, genom RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. Jag skriver, regisserar, gör kostymer, scenografi och koreograferar. Det är väldigt roliga föreställningar med mycket musik, och damerna ser alltid fantastiska ut i sina tuperade hår , bijouterier och 50- och 60-talskläder.”

”Jag har alltid hållit på mycket med bilder, så när coronan slog till och jag fick jag en massa tid över plockade jag fram min mammas gamla pärmar med modebilder från 50- och 60-talen som bara blivit stående”, säger Lill-Marit. Foto: Instagram @lillmaritbugge

”Jag träffade en kille 1995 och flyttade med honom till Norge för att få ett lite lugnare liv. Men det dröjde bara något år innan jag fick en stor tv-serie i Norge, och gjorde en utomhus-sommarshow som hette BeQueeny, där jag bjöd in ”drottningar” som Anna-Lena, Arja Saijonmaa och Linn Ullmann

När jag var 42 år, blev jag gravid. Det var väldigt roligt.

Under Europride 1998 i Stockholm, när jag var 42 år, blev jag gravid. Det var väldigt roligt. Min son Victor har utbildat sig inom finsnickeri, möbelrenovering och design, så han har ärvt min konstnärliga ådra. Min nuvarande sambo Örjan, som också är konstnär, träffade jag 2006 på ett arbetsmarknadsprojekt för inkomstlösa kulturarbetare. Örjan har varit ett stort stöd och väglett min egen konstnärliga utveckling. Han är otroligt bra och intressant att vara tillsammans med.

Jag har alltid hållit på mycket med bilder, så när coronan slog till och jag fick jag en massa tid över plockade jag fram min mammas gamla pärmar med modebilder från 50- och 60-talen som bara blivit stående. Jag började göra bildkompositioner med hjälp av dessa; det var ett sätt för mig att bearbeta sorgen efter mamma som dog 2016. 

Mina kollage skildrar kvinnoidealet från när jag var liten, som jag formats efter och påverkats av. Det blev fler och fler bilder, nu har jag gjort nästan 300, som blivit till boken och utställningen En armé av kvinnor som i sommar visas på Rånäs slott i Roslagen.”

LÄS MER: Lill Lindfors: ”Klåfingriga herrar finns det gott om” 

LÄS MER: Blodproppen förändrade allt för Sanne Salomonsen