Lill Lindfors firar 60 år som artist - ett år försent på grund av pandemin. ”Vistelsen i karantän fick mig att tappa bort mina kreativa sidor”.
Lill Lindfors firar 60 år som artist - ett år försent på grund av pandemin. ”Vistelsen i karantän fick mig att tappa bort mina kreativa sidor”. Foto: Lars Sjögren/Suvad Mrkonjic, TT

Lill Lindfors: ”Klåfingriga herrar finns det gott om”

Lill Lindfors, 82, firar 60 år som artist. I höst möter vi henne i musikalen ”Anastasia”. Här berättar sångerskan om sin stora kärlek Anders, och om hur coronakarantänen ibland tärde på relationen.

Hon blickar bakåt och berättar om hur det var att bli mamma, och om metoo-rörelsen som väckte egna minnen av män som passerat gränsen.

– När jag gick förbi en man i publiken klappade han mig på rumpan. Min reaktion var blixtsnabb.

Åsa Görnerup

Lill Lindfors är barfota för att låta tårna spreta fritt. 

– I 60 år har jag gått på skyhöga klackar på scen. Under en föreställning med soundcheck kan jag stå i fem timmar totalt. Fötterna är det jag belastar mest förutom rösten. Den har jag inga problem med, men jag känner mig lite trött i fötterna och har väl lite artros i en fot. 

Maj Lillemor ”Lill” Lindfors

Ålder: Fyllde 82 år den 12 maj.

Yrke: Artist, sångerska och skådespelare.

Bor: Gård på Öland. Lägenhet på Gärdet i Stockholm. Lantställe på Åland.

Familj: Make Anders Byström, 78. Dotter Petronella, 52, dotterdotter Tindra, 17. Plus bonusbarn och bonusbarnbarn.

Aktuell: Broadwaymusikalen ”Anastasia”, premiär på Malmö Opera den 2 september. Familjesagan är baserad på filmen med samma namn.

Lill spela änkekejsarinnan Maria Fjodorovna, som var gift med tsar Alexander III och växte upp i Danmark som prinsessan Dagmar.

”Tillsammans är ett sätt att finnas till”, jubileumsturnén avslutas på Rival i Stockholm den 23 maj.

Reciterar Hjalmar Gullbergs ”Förklädd gud” på CIK Scenen i Knivsta 21 maj.

Lill sitter vid ett stort matbord på Gärdet i Stockholm. I ”jordkulan”, som hon kallar arbetslägenheten, finns ett digitalt piano, pärmar med texter och alla hennes scenkläder.

Som så ofta är Lill klädd i svart och har dragit på sig ett par vida mjukisbyxor från 70-talet, som är hopsnörda vid anklarna. 

– Jag älskar byxorna. De är från min intensiva period när jag tog danslektioner för Walter Nicks, som införde jazzdansen i Sverige på 60-talet. 

Lill Lindfors som ”Millejor” i barnprogrammet ”Svenska Sesam” 1981 Foto: Birgitta Götestam

Redan som liten blev Lill tagen av musik, sång och teater. Hemma i villan i Näsbypark i Täby spelade föräldrarna luta och piano och femåriga Lill framförde sånger på simskolans avslutning. I tonåren spelade hon skolrevy på Viggbyholmsskolan och raggaroperan ”Nobborna” visades på tv. 

Pappa sa till mig: 'Ska du fortsätta i den här branschen får du skaffa dig en ordentlig utbildning'

År 1961 debuterade hon på scen, 21 år gammal. Lill, som studerade engelska och teaterhistoria på högskolan, fick anställning i Hagge Geigerts nyårsrevy. Efteråt blev hon upptäckt av revykungen Karl Gerhard. 

– Pappa sa till mig: ”Ska du fortsätta i den här branschen får du skaffa dig en ordentlig utbildning.” Jag prövade till Dramaten och sprack i tredje och sista provet, en komedi. Att det är svårt insåg jag när jag spelade ”Sugar” med Brasse 1979. Det var en bra skola, han var väldigt skicklig på tajming.

Vem var unga Lill?

– Det fanns säkert en ungdomlig aningslöshet, kaxighet och attityder, men jag var också ungdomligt oförstörd. En milstolpe i mitt liv var att jag fick barn med en mycket fin man, Peter Wester. Jag var 29 och barnet var ett viktigt steg mot mognad, att sätta barnet i centrum, reflektera över mina värderingar och vad jag vill förmedla. Artistlivet är ju så egocentrerat. ”Hur ser jag ut? Hur bra är jag?” och så vidare. Jag är produkten Lill Lindfors. 

”Visst har jag råkat ut för 'lilla gumman' och 'lilla stumpan'. Jag är inte någon idealisk lilla stumpan. Någon svarslös person har jag aldrig varit. Det är skönt”, säger Lill. Foto: Lars Sjögren

Hur tänker du kring metoo, när du tittar på branschen i backspegeln?

Metoo var och är en viktig rörelse. Klåfingriga herrar finns det tyvärr gott om

– Metoo var och är en viktig rörelse. Klåfingriga herrar finns det tyvärr gott om. När det gäller mig ska man komma ihåg att det oftast är jag som varit ansvarig för produktionen. Jag har tagit besluten och sagt vilka medarbetare jag vill ha. 

– Visst har jag råkat ut för ”lilla gumman” och ”lilla stumpan”. Jag är inte någon idealisk ”lilla stumpan”. Någon svarslös person har jag aldrig varit, det är skönt. Det finns delar av en manlig värld som jag ibland skulle vilja slå på käften. 

När jag gick förbi en man i publiken klappade han mig på rumpan

– Det påminner mig om ett tillfälle då jag utan att reflektera gav en man en örfil. Det hände på Sandgrund i Karlstad efter en konsert. När jag gick förbi en man i publiken klappade han mig på rumpan. Min reaktion var blixtsnabb. Efteråt hörde en av hans kompisar av sig och bad om ursäkt å hans vägnar, så han är förlåten.

Lill Lindfors och kollegan Anders Linder 2016. ”Jag tror att jag kommer trappa ned, men att sjunga är så lustfyllt”, säger Lill. Foto: Anders Byström

Det är länge sedan nu, konstaterar hon.

Den 12 maj fyller Lill 82 år. Egentligen skulle hon fira 60 år på scen 2020, men pandemin kom emellan. Mycket sköts upp och i vår har hon gett extraföreställningar av jubileumskonserterna ”Tillsammans är ett sätt att finnas till”.

Att ge sig ut och sjunga igen är härligt, tycker Lill som upplever en påtaglig glädje hos publiken.

– ”Tillsammans” handlar bland annat om ”längtor”. Längtan att få kramas utan avståndsfilter. Jag är en ”taig” person. När man inte kan ta i människor med värme och entusiasm blir det som ett filter på känslolivet. När man håller tillbaka det fysiska glädjeuttrycket, håller man också tillbaka det känslomässiga. 

När pandemin slog till hade Lill precis påbörjat sin jubileumsturné. Den 17 mars 2020 kom hon hem till Öland, för att vara där i tio dagar. Då ställdes allt in.

Vistelsen i karantän fick mig att tappa bort mina kreativa sidor

– Först tyckte jag åh, vad skönt att vara ledig och jag tog långa promenader längs havet. Sedan fick vistelsen i karantän mig att tappa bort mina kreativa sidor. Någon del av hjärnan la sig och tjurade i ett hörn. Den stimulans jag får av att umgås med vänner kring ett middagsbord försvann också. Även om Anders och jag alltid haft intressanta samtal, så kunde den isolerade tvåsamheten väcka lite lätt irritation över situationen, som gick ut över maken.

Lill Lindfors och Sven-Bertil Taube på Gröna Lund 2011. Foto: ANDERS BYSTRÖM

Den lediga tiden gav också möjligheter. Bland annat kunde de slå på CNN mitt i natten. 

– VI följde knäppgöken Trump och tog del av det som hände på Capitolium i direktsändning.

Både Lill och maken klarade sig från covid. 

Turnén som Lill har varit ute på är en publiksuccé. Att uppträda igen är en stor glädje. 

Med tilltagande ålder märker hon att stresståligheten har minskat. Ett artistliv innebär att ha många bollar i luften. Men i stället för att underlätta tillvaron har det digitala livet ökat stressen för Lill, då hon upplever att det finns en förväntan på att man alltid ska vara nåbar.

– Eftersom jag alltid har varit tidsoptimist tror jag ofta att jag ska hinna med mer än jag gör. Plötsligt börjar jag rensa i en låda. Det är något som kan försätta mig i en stressig situation. 

Det som hjälper Lill mot stressen är att hon är så lösningsinriktad. Som häromdagen när skrivaren gick sönder, då Lill skulle skriva ut texter och program dagen före en konsert. Då den inte gick att laga, gick Lill direkt ut på nätet och tittade på olika skrivare. Därefter skrev hon i sökfältet: ”Hjälp att installera skrivare”. 

Lill Lindfors har behov av egen tid, när hon är i sin kreativa process inför en ny föreställning. ”Jag går in i en glasbubbla, vill vara ensam, sova ordentligt och hålla kontinuitet i mina tankar”. Foto: Anders Byström.

– Jag fick svar från företaget ”Hot help”. Något skeptisk ringde jag upp dem. Därefter rusade jag ut och köpte en ny skrivare på Fältöversten. Klockan 17 samma dag var skrivaren installerad av en skicklig tekniker. 

Att hon tar tag i och löser problem har ofta gjort livet enklare för henne. 

– Jag minns när Petronella var liten och jag levde med Brasse. Hur stressigt det kunde vara med all planering. När jag hade småbarn var det som att jag hade fem, sex händer. Brasse och jag kommunicerade i perioder med små lappar på kylskåpet. Jag brukar säga att vi levde lappliv: ”Det finns köttbullar i kylskåpet, älskling”. Vi hade ett intensivt kvällsjobbsliv.

Uppenbarligen inte tillräckligt bra eftersom vi separerade efter elva år

En stor hjälp var Lills mamma, som tog väl hand om Petronella.

– Det fungerade väldigt bra, tycker jag, men uppenbarligen inte tillräckligt bra eftersom vi separerade efter elva år. Vi hade stort utbyte av varandra, men man mognar och växer kanske åt olika håll. Det var en fantastisk, rolig och intensiv period. 

Sedan 30 år tillbaka lever Lill med Anders Byström. Att de kan skratta ihop är ett viktigt inslag i vardagen.

Förutom humorn delar de också sorgen efter hunden Winja. Flatcoated retrievern somnade in i augusti 2021. Tiken hade en förlamning på en del av struplocket, som gjorde det svårt att andas. Då det inte gick att operera och risken fanns att hunden skulle kvävas, bestämde de sig till slut för att ta bort tiken. 

Att hämta henne i en urna var tungt

– Hon fick en fin sista sommar, då hon simmade. Jag saknar Winja varje dag. Även om vi avlivade henne för hennes egen skull, känns det som ett svek. Winja var en fantastisk, kärleksfull och tillgiven hund, som var så rolig att leka med. Att hämta henne i en urna var tungt.

Hunden Winjas sista sommar 2021. ”Hur det än är, så blir man mer bunden med djur, och vi arbetar fortfarande båda två”, säger Lill. Foto: Linn Byström

Lill och Anders, som levt med hund hela livet, är osäkra på om de kommer skaffa en ny. 

– Hur det än är, så blir man mer bunden med djur, och vi arbetar fortfarande båda två.

I dag behöver de inte heller någon passning till hönsen, som de gett bort till en granne. Då Anders hade en dröm om att bli bonde, hade de också biffkor förut och sedan får som betade ute på gården på Öland.

– Det enda vi har kvar nu är oräkneliga guldfiskar och koior, japanska fiskar som förökat sig i dammen år efter år. Det är bara att höra av sig, om någon vill ha koior gratis. 

I juni är Lill ledig och då ska hon försöka vara med sin dotter Petronella och dotterdotter Tindra. Under ett par veckor ska hon återvända till sitt gamla sommarnäste på Åland.

Den 7 juli börjar hon repetera musikalen ”Anastasia”, som har premiär på Malmö Opera den 2 september. Lill spelar änkekejsarinnan Maria Fjodorovna, som var gift med tsar Alexander III

– Det är en sådan glädje att få spela teater igen. Att minnas nya texter håller hjärnan i gång. Jag kan vakna till och mala texter. När hjärnan går i gång säger jag: Inte nu. Sedan somnar jag om. Att sätta en text kräver lite mer arbete i dag. Jag får leta ett tag, det finns så mycket lådor där i hjärnkontoret. 

Hon sa att jag hade väldigt ungdomliga och friska bröst. Det är alltid något att komma med

Hur länge Lill tänker fortsätta jobba är oklart. Än så länge är hon bokad till februari nästa år. 

– Sedan får jag se om jag har hälsan i behåll. Jag tror att jag kommer trappa ned, men att sjunga är så lustfyllt. 

Du har en väldigt ung röst, djup och välartikulerad.

Lill skrattar till.

– Det får mig att tänka på vad en läkare sa, när jag var på mammografi för några veckor sedan. Under undersökningen sa hon att jag hade väldigt ungdomliga och friska bröst. Det är alltid något att komma med.

LÄS MER: Lill-Babs döttrar: ”Hon var en närvarande och frånvarande förälder” 

LÄS MER: Blodproppen förändrade allt för Sanne Salomonsen