Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator
Johanna Lind Bagge om Anders medverkan i melodifestivalen, om att bli fröken Sverige 1993 och livet med sonen Daniel och hundarna.
Johanna Lind Bagge om Anders medverkan i melodifestivalen, om att bli fröken Sverige 1993 och livet med sonen Daniel och hundarna.
Johanna Lind Bagge om Anders medverkan i melodifestivalen, om att bli fröken Sverige 1993 och livet med sonen Daniel och hundarna.
Johanna Lind Bagge om Anders medverkan i melodifestivalen, om att bli fröken Sverige 1993 och livet med sonen Daniel och hundarna. Foto: Marcus Järvinen/Olle Sporrong

Johanna Lind Bagge: Mello påverkade även mig

Johanna Lind Bagge, 50 blev känd redan 1993 då hon vann ”Fröken Sverige”. I dag är hon entreprenör och jobbar bland annat tillsammans med maken Anders Bagge. 

Här berättar hon om att tacka nej till ett liv som skådespelerska i USA, om att avliva två hundar på kort tid och makens känslosamma medverkan i Melodifestivalen. 

– Jag visste att det skulle bli en resa med mycket stress och frustation, berättar hon. 

Åsa Görnerup

Johanna sitter på köksgolvet och matar hunden Karin för hand. Den engelska bulldoggen har stygn i halsen och kan bara få ned mjukt, blött foder, efter en tuff operation.

– Som så många trubbnosiga hade Karin problem med andningsvägarna. På somrarna blev hon överhettad och fick duscha kallt innan hon gick ut. Det är inte rätt att man ska operera fel som människan avlat fram. Det är vårt ansvar att ta hand om de små liven som finns, så att de som behöver får den bästa hjälpen och förutsättningarna till ett fint hundliv.

Johanna Lind Bagge

Ålder: 50.

Gör: Entreprenör inom skönhets- och hälsobranschen, där hon skräddarsyr event och föreläsningar. Sitter i juryn för Swedish Beauty Awards Ambassadör för Agria, Missing People och 1.6 miljonerklubben som lyfter fram kvinnors hälsofrågor. Driver egna webbshopen Johannalindbagge.se med bland annat den populära JLB-kollektionen med väskor, kläder, hudvård, accessoarer, som även finns i butiker runtom i Sverige och utomlands.

Bor: Treplansvilla på sjötomt på Färingsö vid Mälaren, Mälaröarna. Mitt i en flytt till Rastaborgs Slott på Ekerö, byggt på 1600-talet.

Familj: Maken Anders Bagge, 54. Johannas son Daniel, 22. Svansbarnen: Karin, engelsk bulldogg, 3, Julia, grand danois, född i början av juni 2021, Sonja, original olde english bulldogge, 4, Iris, original olde english bulldogge, 6.

Aktuell: Hjärteprojektet ”Hunden i centrum” samt än så länge hemlig programinspelning.

Nu orkar Karin springa och kan stå i trädgården och ta in dofter hon aldrig känt förut. I rummet bredvid ligger resten av hundflocken på soffor och bäddar.

– De är aldrig mer än en tass bort. Jag kommer alltid som en paketlösning, där hundarna är med, säger hon då vi pratar i telefon.

Johanna driver hjärteprojektet ”Hunden i Centrum”: ”Det är dags att ge tillbaka den kärlek hundar ger oss. Skaffar man en hund eller husdjur, så ska de ha de bästa förutsättningarna att få den vård de behöver. Vi människor får hjälp om vi är sjuka och detsamma ska gälla för våra fyrbenta vänner”, säger hon. Foto: MARCUS JÄRVINEN

Johanna slår sig ned med en kopp kaffe vid köksbordet i den vitputsade villan på tusen kvadrat. På den 13 000 kvadratmeter stora strandtomten på Färingsö finns gott om plats för djuren att leka.

De fyra hundarna är hennes och maken Anders Bagges ”svansbarn”. Nyligen dog hennes jack russell Selma, bara några månader efter att tikens syster Ebba fått somna in. Johanna berättar att hunden plötsligt föll ihop på morgonen. Efter att hon gjort första hjälpen på tiken ramlade hon igen.

På djursjukhuset visade det sig att hundens hela immunförsvar slagits ut och det gick snabbt utför.

Medan jag klappade Selma på huvudet tog hon sitt sista andetag och släppte taget

– Jag var tvungen att ta det tunga beslutet igen. Det var hemskt. Selmas ögon släppte inte mina för en sekund. Hon förstod att hon skulle behöva gå och jag tog upp henne i famnen. Selma la upp huvudet mot min kind. Jag strök henne längs ryggen och sa: ”Nu ska du få gå till Ebba, som väntar på dig.” Tydligt såg jag hennes syster sitta vid dörren och sa till Ebba att ta hand om henne. Medan jag klappade Selma på huvudet tog hon sitt sista andetag och släppte taget.

Johanna gråter vid minnet. Efter att Selma gått bort har hon visat sig flera gånger för Johanna, som sett henne stå vid trappan och vänta på att få gå ut.

– Mina två flickor på 15 år fick ett långt, lekfullt liv, men det blev för mycket att mista dem på kort tid. Man vänjer sig aldrig. Många gånger står djuren en närmare än en människa.

”Usch nu är vi under isen, vår älskade Selma ligger på intensiven. Sista hon gjorde var att ramla ihop igen när vi skulle gå (4:e gången idag) Förmodligen är det hjärtsvikt, känns ju som igår som hennes syster Ebba somnade in och den sorgen är obeskrivlig... Lite mycket nu kram”, skrev Anders Bagge på Instagram den 19 januari. Foto: Instagram @andersbagge1

För Johanna och Anders är hundarna livet och tillsammans driver de hjärteprojektet ”Hunden i Centrum ” med erfarna hundexperter. De jobbar med att öka hundens status i samhället genom att erbjuda gratis utbildning till hundägare och hundintresserade via sina sociala kanaler.

I 35 år har Johanna, som är hudterapeut och massör i grunden, jobbat med människans välbefinnande. Egentligen hade hon tänkt bli veterinär, men insåg under en praktik på en veterinärklinik att hon är alldeles för blödig. 

Johanna Lind Bagge blev Fröken Sverige 1993 

Engagemanget för djur delar Johanna med sin mamma Ingalill.

– Vi är bästa kompisar och lika djurnördiga. Som liten tjatade jag till mig labradoren Julia, som mamma köpte utan att pappa visste om det.

Pappa Roland var egenföretagare och tog fram den klassiska simdynan Rollo som många lärt sig simma med. I familjeföretagen i Åtvidaberg arbetade även Johannas driftiga bror Daniel och mamma Ingalill, som bland annat varit modell.

Det var också mamma som anmälde Johanna till Fröken Sverige-tävlingen 1993. 

– Jag blev tillfrågad året innan, men ville inte vara med. Först ville jag plugga klart. När jag var färdig hudterapeut frågade de igen och jag blev Fröken Ort, Fröken Län och sedan Fröken Sverige med tv-sänd final och vidare till Miss Universum.

Johanna och Anders yngsta pälsbarn Julia, en grand danois, född i början av juni 2021. Foto: MARCUS JÄRVINEN

Efter tävlingen åkte Johanna till USA för att göra modell- och reklamarbeten.

– I USA var det total fokus på yta. Det är verkligen inte min grej. Jag kommer från en familj där man jobbar och ville inte springa på castings och känna hets för utseendet.

Som alla andra skönhetsmissar blev Johanna placerad i en teaterskola.

Varför skulle jag göra något som gjorde mig olycklig och inte närvarande

– Jag var där kroppsligt, men inte själsligt. Jag kom från Sverige, blond och blåögd. De pratade om att jag skulle vara med i en såpopera liknande ”Glamour”. Innan dess måste jag fixa mina tänder, sedan bleka mina mörka ögonbryn och ljusa till och klippa håret. Att ändra om mig var inte min grej. Jag tänkte inte gå vilse i andras fotspår, så jag tackade för mig och åkte hem. Folk undrade hur jag kunde göra så? Men varför skulle jag göra något som gjorde mig olycklig och inte närvarande?

– Aldrig i livet att jag går på sådana grejer. Jag är mer för att vara i naturen, med djuren, hälsa och välbefinnande.

För Johanna Lind Bagge handlar hälsa och skönhet inte om att se ut på ett speciellt sätt eller att äta en sallad, utan att göra det man mår bra av. ”Det kan vara att lägga sig i soffan, se en film och dricka ett glas vin. Eller att bara gå i skogen med hundarna och vara ute i den friska luften.” Foto: MARCUS JÄRVINEN

För Johanna är framgång att göra det hon känner passion för. Saker som känns meningsfulla och äkta.

– Utseendet är så sekundärt. Okej, jag har varit Fröken Sverige, men det var aldrig något jag riktigt kunde förknippa mig med. Det vackraste som finns, oavsett ålder och kön, är att man är den man är. Utseende fallerar ändå förr eller senare, men personligheten består.

Det är bara att gilla läget och göra det bästa av det man har, tycker hon.

– Man ska inte heller gå vilse i andras fotspår med för mycket botox och fillers. Inte göra om sig själv, utan i stället försöka finna sig själv. I dag är nästan det naturliga onaturligt. Då är det fel va?

Johanna, som har kvar sin klingande östgötska, ger upp ett högt skratt. 

Att du får höra att du är vacker verkar inte fastna i dig?

– Nej, det som fastnar är när någon ser själen, att jag är en god person. Det betyder mer än något annat. Det häftiga är filterlösa personer som har glittret. Vi ska inte dölja våra personligheter och vara in the box, utan göra det vi mår bra av.

Nu låter det som om du beskriver Anders.

– Ja, han är filterlös och utan gränser. Anders är enbart utanför boxen. Det är väldigt befriande, men kan också vara väldigt jobbigt ibland då man också måste vara realist. Jag är mer ordning, struktur och har organiserat utbildningar i många år. Anders, som är oorganiserad, behöver struktur och där brukar jag styra upp för att det ska fungera. Samtidigt är det bra för mig att bli omskakad ibland, släppa taget och tänka att det löser sig nog.

Kan man säga att ni lever i symbios?

– Vi är ofta tillsammans och lever nära varandra. När Anders blev aktuell för ”Melodifestivalen” kom han hem och sa: ” Vi kör om jag vet att du är med på det.” Att Anders kan sjunga vet jag, men jag visste också att det skulle bli en resa med mycket stress och frustation. Det skulle påverka honom och i sin tur även mig, då hans adhd skulle gå på högtryck.

Allt runt Anders behövde vara under kontroll. Innan makens hjärnspöken kickade in – ”Ska jag verkligen göra detta?” – tryckte Johanna på send-knappen på hans mobil och tackade ja. Tillsammans med SVT:s management fick de ihop allt.

”Teamwork makes a dreamwork”, konstaterar hon.

I tävlingen knep Anders en andraplacering och fick svenska folkets röster.

– Att Anders kom tvåa var det bästa som kunde hända. Han trivs bäst med att vara hemma, pyssla i trädgården och veta att jag och hundarna är nära, för att sedan åka i väg och jobba när det behövs.

Plötsligt hörs en glad röst hoa, när Anders passerar genom köket för att hämta en kopp kaffe.

– Känslorna är utanpå kroppen hela tiden, på gott och ont. Det kan bli lite intensivt ibland, säger Johanna.

Hon liknar det vid torktumlare som går i gång i huvudet på honom.

– Anders brukar säga: ”Jag har en bestämd och ärlig fru och tur är det”. Jag skulle mer säga att jag är rakt på sak. Att säga vad jag tycker sparar tid och missförstånd. Vid adhd är tydlighet extremt viktigt, annars blir det kaos. En sak i taget. Tider måste gälla. Numera behöver jag bara säga ”nja” när han kommer med en ny idé, så fattar han att det inte gick hem, annars hade jag sagt ja. Då blir det enkelt.

Samtidigt som jag kan bli tokig på karln, kan jag ligga dubbelvikt av skratt

Johanna aldrig haft så roligt med någon som hon har med Anders.

– Samtidigt som jag kan bli tokig på karln, kan jag ligga dubbelvikt av skratt. Näringen i vårt förhållande är humorn och hundarna, de två H:na.

Foto: OLLE SPORRONG

För att få balans och harmoni för egen del gör Johanna tre saker varje dag, som ger henne energi. En helig stund är morgonkaffet, som hon dricker i lugn och ro under tiden hon förbereder hundmaten. Hundpromenaderna i skogen har en meditativ inverkan på henne. Hon får också kickar av att inspirera andra i jobbet, där hon bland annat guidar konsumenter i hudvårds- och skönhetsdjungeln och skräddarsyr event inom skönhet, hud och hälsa.

– Just nu befinner jag mig på en jättebra plats i livet. Jag bor på landet med djur runtomkring mig och jobbar med det som skänker glädje både till mig och andra. Går jag runt knuten, så är skogen och hästarna där.

Sonen däremot befinner sig i Lund.

Johanna fick Daniel tillsammans med sin före detta man, inredaren och designern Djon Clausen, 67, som hon var tillsammans med i 24 år.

I dag har sonen fyllt 22, läser affärsjuridik, tävlar i tennis och jobbar som tennislärare. De har en nära relation och har kontakt på Facetime, när de inte hinner ses.

Jag är så trygg med min son, som står med båda fötterna på jorden

– I Daniel har jag fått allt. En otroligt fin kille med det största hjärtat, stark integritet och identitet. Jag är så trygg med min son, som står med båda fötterna på jorden. Daniel var med från start och satt på höften när jag höll i utbildningar.

Att vara vuxenmamma är häftigt, tycker hon. Emellanåt känner hon nästan att sonen är mer vuxen än hon.

– Jag har alltid varit bullmamman och den lekande busmamman. Den som skrattade för högt, drog ihop allt i föräldraföreningar och hade sonens alla kompisar hemma hos oss och hittade på grejer till barnen. Ibland tyckte nog Daniel att jag var pinsam.

Johanna konstaterar att hon är en familjetjej.

– Om inte familjelivet funkar, funkar ingenting annat. Jag är väldigt lik min mormor Karin, som var navet och höll samman alltihop. Den rollen har jag tagit över. 

Johanna Lind Bagge om att vara andlig 

Mormor Karin: 

Då såg jag henne och två gestalter komma in i mitt rum

– Jag har haft med mig det andliga från första början, ända sedan min mormor Karin gick bort. Då såg jag henne och två gestalter komma in i mitt rum. Då var jag inte gammal. När jag först kände jag av det blev jag iskall och så rädd att jag tände lampan. Jag tänkte att det var en synvilla. När jag släckte kände jag att jag inte var ensam i rummet och stirrade rakt ut.

– Mormor, som hade med sig sina bröder, satte sig på sängkanten och strök över mitt huvud. Det var min första upplevelse. Jag känner att mormor alltid är med mig och finns i periferin. Vår hund Karin är döpt efter min mormor och Anders farmor. 

Djurens känslighet 

– Djuren kan känna av om någon inte mår bra mycket tidigare än vad vi gör. Hundar och djur ger också mycket emotionell styrka bara genom sin närvaro, då de är befriade från baktankar och bara vill ge och få kärlek. 

– Har man hundar och andra djur omkring sig kan kanalerna öppnas, det vill säga man blir mer emotionellt öppen för att vara lyhörd mot andra energier, men det här är alltid ett lite känsligt ämne. 

Att få budskap 

Då jag satt i bilen och var på väg kände jag till slut en hand, som tryckte mig i bröstkorgen

– Jag har fått flera budskap. Ett tydligt exempel var när jag bodde i Åtvidaberg och skulle åka till ett evenemang i Stockholm. Jag hade en känsla att jag inte skulle åka, men jag bokade aldrig av något. Rösten försökte hela tiden göra sig hörd: ”Du ska inte åka”. Jag ville inte lyssna. Då jag satt i bilen och var på väg kände jag till slut en hand, som tryckte mig i bröstkorgen.

– Något var verkligen fel och jag vände tillbaka efter att ha kört en halvtimme. Det visade sig sedan att det hade skett en bilolycka framför mig på vägen, som jag åkte på. Om man inte lyssnar blir de förbannade. En gång har någon dragit mig i örat. Min mormor Karin har också stått och knackat på fönstret med ett mynt.

– Om själen är i kontakt med kroppen kan man få till sig mycket, men ofta är de på olika ställen.

LÄS MER: Sanna Nielsen om livet som mamma: ”Jag tackar min kropp varje dag” 

LÄS MER: Min man är inte kär i mig längre – vad ska jag göra?