Svensonlivet var inget för Julia Franzén och hon kände sig inte hemma i Sverige: ”Jag kände att jag alltid var för uppklädd, för piffad, att jag var för mycket”, säger hon.
Svensonlivet var inget för Julia Franzén och hon kände sig inte hemma i Sverige: ”Jag kände att jag alltid var för uppklädd, för piffad, att jag var för mycket”, säger hon. Foto: Bingo Rimér

Bachelorette-aktuella Julia Franzén: ”Jag älskar att krossa folks fördomar”

Hon drar allas blickar till sig och är ständigt redo att brista ut i gapskratt. amelia träffade den tv-aktuella influencern Julia Franzén för ett snack om hennes barnlängtan, skönhetsoperationer, uppmärksammade viktnedgång och de fördomar hon möts av på grund av sitt utseende. ”Det bästa jag vet är att krossa sådana fördomar, det brukar bara ta ett par minuter.”

En solbränd Julia Franzén, 31, sitter i ett moln av hårsprej och blir sminkad inför plåtningen. Hon har spolar i det silverblonda håret och sträcker ut sina långa, solbrända ben framför sig medan hon knappar på mobilen, tar bilder, läser meddelanden och skämtar om fotografen Bingo Rimérs mycket speciella inredning – ”det är en riktig mancave, han har inte ens en lampa vid badrumsspegeln”.

Influencern och livscoachen Julia blev ett känt ansikte när hon var med i Robinson 2020 och på ständigt lika gott humör tog sig ända till finalveckan. Hon bor i Spanien, men vid tillfället för intervjun hänger hon i Bingos kombinerade hem och fotostudio på Söder i Stockholm.

Förra hösten dejtade hon och Bingo. Numera är de dock bara goda vänner – och tur är väl det, eftersom Julia snart ska vara Bachelorette (”ungmö”, det vill säga singeltjej) i det omsusade tv-programmet med samma namn.

Varför slutade ni dejta, vad hände?

– Bingo och jag är inte på samma plats i livet. Han har sin familj (en dotter och två söner, reds anm.) och jag vill starta min egen familj. Men vi är fortfarande väldigt bra vänner och jag vill alltid ha honom i mitt liv. Han är jätteglad för min skull, att jag ska vara Bachelorette.

Hoppas du hitta din stora kärlek i tv, eller är det mest en kul grej?

– Jag ser det som en stor chans till att faktiskt hitta kärlek. Det är ju en stor produktion som känner mig nu och som jobbar med att hitta min ”perfect match”. Jag är verkligen redo för nästa kapitel i livet med man och familj. Det ska bli häftigt att träffa alla killar som sökt in för att de faktiskt är intresserade av mig. Sedan ser jag fram emot alla roliga och mysiga dejter i Grekland, såklart.

Annars är det hälsa hon brinner mest för. Ihop med kompisen Kristove – som hon blev nära vän med på Robinsonön – har hon startat en podd.

– Den handlar om att skapa välmående med hjälp av kunskap om tankar, känslor och beteenden, blandat med en del livsråd. Första avsnittet handlar om vad känslor egentligen är. Och om hur man kan bli av med de jobbiga.

”Svensonlivet” är inget hon saknar

Julia har den klassiska glamourmodellens alla attribut och påminner en del om en yngre Victoria Silvstedt eller Carolina Gynning. Det blonda hårsvallet, det breda leendet med kritvita tänder, den smala näsan, de stora brösten och de långa benen. Men framför allt har hon ett smittande glatt humör och verkar genuint förtjust över den riktning hennes karriär har tagit sedan hon lämnade sambolivet i Göteborg för snart tio år sedan.

– Jag levde svenssonliv men kände att jag ville se och göra mer. Jag drogs till L.A. i USA. I Sverige kände jag att jag alltid var för uppklädd, för piffad, att jag var för mycket. Så jag åkte dit som au pair och tog hand om tvillingar i ett år. Mitt förhållande där hemma tog slut ganska snabbt, det var kanske inte så överraskande.

I Sverige kände jag att jag alltid var för uppklädd, för piffad, att jag var för mycket

– Jag kände mig genast hemma i L.A. och träffade likasinnade. Där var det många som var som jag. På den tiden träffade man de hetaste kändisarna på Hollywoodklubbar. Det hände att jag träffade superkändisar som Kardashians, jag var ute jämt och det var de också då. Men sedan tog det där året slut och jag flyttade hem till mamma och pappa i Lerum.

Hur kändes det?

– Jag hade saknat svensk mat, så jag bara åt och åt. Inom kort hade jag gått upp 25 kilo trots att jag tränade. Jag var inte deprimerad, det var bara så gott med mat att jag inte kunde sluta äta.

”Jag skulle aldrig ändra på mitt utseende för att bli tagen på allvar” säger Julia. Foto: Bingo Rimér

Julia, som älskade träning, utbildade sig till personlig tränare i hopp om att få motivation att sluta äta. Det hjälpte inte. Då anmälde hon sig till en bikini fitness-tävling i Globen och flyttade till Bergen i Norge för att jobba som hovmästare.

– När jag inte jobbade bara tränade jag. Och skötte kosten, vilket jag inte hade gjort innan. Jag skulle snart tävla och hade inte tid att fuska. Mellan oktober och maj gick jag ner 25 kilo.

– Dagen innan jag klev ut på scenen i Globen var jag så stressad att jag grät. Vad fan håller jag på med, tänkte jag. Stå i Globen i en liten bikini? Men det fanns ingen återvändo.

– Känslan efter en sådan här grej, den är jag beroende av. Att hoppa utför ett stup och inse att man klarar det.

Hur gick tävlingen?

– Jag vann inte, men jag vann min egen tävling.

Uppmärksamheten ledde till en identitetskris

Julia och hennes dramatiska viktnedgång hamnade på löpsedlarna. Hon fick massor av nya följare på instagram och var snart en känd profil i träningskretsar.

– Det var bra tajming och jättebra marknadsföring för mig som PT. Men sedan hamnade jag i en identitetskris. Jag hade blivit fitness-Julia med hela svenska folket, men jag kände att jag var mer än så. En annan del av mig ville tillbaka till L.A. för att festa på Playboy Mansion och åka till Las Vegas. Det blev lite väl mycket snack om proteinshakes.

Allt handlar om balansen. Man kan ta en chokladbit, det är inte farligt

När Julia började med livscoachning i stället för bara träning tog hon nästa kliv uppåt. För nu kom vartenda råd från hjärtat och hon levde fullt ut som hon lärde, vilket inspirerade hennes följare och kunder.

– Jag tror folk hade saknat en PT som vill leva gott och ha roligt! Jag planerar inte livet efter matlådorna, det är för tråkigt och ohållbart i längden. Allt handlar om balansen. Man kan ta en chokladbit, det är inte farligt. Bara man inte gör det hela tiden, säger Julia, som sköter all coachning online.

Idag är det så hon försörjer sig, som influencer och livsstilscoach med sin bas i Marbella, även om hon ofta reser i jobbet.

– De senaste fem åren har jag bott på över 40 destinationer runtom i världen. Mitt mål som barn var att ha besökt vartenda land. Nu har jag bott på alla platser jag varit nyfiken på.

Många av dina följare skulle vilja leva som du.

– Mitt råd är att göra som när man kör bil och ta ett trafikljus i taget. Du behöver inte veta alla stegen, det viktigaste är att ta det första. Börja där du är och använd det du har.

Vad tror du att du gör om fem år?

– Mitt namn är fortfarande mitt varumärke, jag vill expandera det. Jag har som mål att starta ett hälsocenter för både fysisk och psykisk hälsa, eftersom jag har sett hur det hänger ihop. Det är svårt att ta hand om sin kropp när man inte mår bra i sitt huvud.

Har du någon erfarenhet av psykisk ohälsa?

– När jag var fjorton tog en trettonårig kille som jag kände livet av sig. Jag blev helt förstörd. Det förändrade vem jag var över en natt. Jag fattade att alla kan må dåligt utan att det syns utanpå. Även i den värld där folk har extremt mycket pengar mår folk ofta dåligt. Det har inte med pengar att göra.

Flögs in till nattklubbar över hela världen

Julia med Bingo Rimér, som har tagit bilderna i det här reportaget. Foto: Privat / Instagram

Julia jobbade en period som ”image model”, vilket innebar att hon flögs till nattklubbar runt om i världen. 

– Jag blev inhyrd för att äta och dricka som gäst på exklusiva restauranger och klubbar. Det var ett modelljobb som vilket som helst, fast i fantastiska miljöer. Men det finns många olyckliga människor i jetsetmiljöer, det såg jag på nära håll.

Du har gjort en del skönhetsingrepp. Vad gör du regelbundet?

– Ja, det är mycket (skratt)! Jag har opererat brösten och näsan, och gör regelbundet botox för bekymmersrynkan och för att höja brynen. Jag har fillers i kindben, läppar, haka, nasolabialveck och under ögonen. Jag pigmenterar läppar och bryn, bleker tänderna, gör browlift. Fixar fransar och naglar. Har löshår och slingor. Och jag använder brun utan sol året om.

Du är ovanligt öppen om det här.

– Ja, för jag har tre alternativ. 1. Att göra skönhetsbehandlingar och inte säga något, så att unga tjejer tror att jag föddes sådan här och blir ledsna för att inte de gjorde det. 2. Att göra skönhetsbehandlingar och berätta om det, så att unga tjejer tror att man måste göra allt det här för att passa in. 3. Att sluta göra skönhetsbehandlingar. Inget av de två första alternativen är bra, men jag väljer ändå att vara öppen med vad jag gör så att alla fattar att jag inte föddes sådan här.

Blir du behandlad på något speciellt sätt på grund av ditt utseende?

– Jag vet hur mitt yttre uppfattas och vilka fördomar det skapar, men jag skiter verkligen fullständigt i det. Efter några minuters konversation brukar folks fördomar om mig vara borta. Det är bland det bästa jag vet, att krossa de fördomarna. Om jag skulle ändra mitt utseende för att bli tagen på allvar så ger jag ju upp min personliga kamp för feminismen.

Att se bra ut för att få bekräftelse från killar gjorde jag när jag var 14. Nu gör jag det för min skull

– Det är en av de vanligaste frågor jag får. Jag är 182 stolta centimeter. Men jag har inte alltid varit stolt. När jag var tonåring mejlade jag till och med en klinik och frågade om man kunde längdoperera sig ... Jag hatade min längd över allt annat. Pappa fick såga av klacken på alla skor.

– Allt förändrades när jag flyttade till L.A. tre år efter gymnasiet. Det svenska ”Fan vad lång du är!” byttes ut mot det amerikanska ”Wow, vad lång du är, är du modell?”

Känner du krav på dig att alltid vara fixad och snygg?

– Nej, verkligen inte, då skulle jag inte ställt upp i Robinson där man inte får se sig i spegeln på två månader. Jag är oftast osminkad, men jag älskar att sminka mig och fixa med mitt utseende, det är som att måla en tavla. Jag har inga problem att visa mig utan smink, jag tycker att jag är fin naturlig – jag sminkar mig för min egen skull, för att jag tycker det är kul. Jag är 30 år. Att se bra ut för att få bekräftelse från killar gjorde jag när jag var 14. Nu gör jag det för min skull.

Längtar du efter familj?

– Ja, jag funderar på att frysa in ägg. Jag har alltid tänkt att jag skulle vara 28 när jag skaffar barn och plötsligt är jag 31! Jag vill verkligen ha barn, men jag måste ju hitta pappan till mina barn först ...

Hur ska din drömman vara?

– Han ska vara redo för familj. Han ska inte dämpa min personlighet och han ska få mig att skratta. Han ska vara hälsosam, fysiskt och psykiskt. Och han ska inte ha ont av att jag är lång och bär klackar.

– Jag tar inte för givet att det kommer vara enkelt för mig att få barn. Så när jag vet att jag träffat pappan till mina barn kommer jag nog inte våga vänta särskilt länge. Men är det något jag tycker det är värt att lägga pengar på så är det att öka chanserna för att få egna barn. Tänk vad skönt ändå att ha några ägg i frysen i reserv.

Julia om:

Att vara med i Robinson:

– Jag älskade min tid på ön. Vårt största problem handlade om äppelklyftan vi fick före tävlingarna. Vem fick först? Vem fick störst? Jag insåg att hur litet liv man än har är problemen lika stora.

– En annan insikt var att kroppen är bättre på att hantera för lite mat än för mycket. Jag var där i 41 dagar, ända in i finalveckan, och mådde ganska bra hela tiden trots att vi inte åt särskilt mycket.

Relationen till sin medtävlare Kristove:

– Vi hjälpte varandra att ha distans till spelet och njuta av kvällarna runt elden, samtalen, vågorna och stjärnhimlen. Vi höll ihop från dag ett och åkte ut i samma tävling, men vi hade ingen kärleksrelation. Vi är båda intresserade av varför folk är som de är. Han lärde mig mycket!

Att vara 1,82 lång:

– Som tonåring hatade jag min längd, men idag är jag stolt. En påminnelse till alla vackra, långa tjejer där ute: Nästa gång en kille kommenterar din längd på ett negativt sätt, tänk på att det är för att han känner sig liten och obekväm.

– Varje gång en kille säger: ”Fan vad lång du är!” svarar jag: ”Fan vad kort du är!” Klappa honom gärna på huvudet också eller använd hans huvud som drinkbord.

Sin syn på feminism:

– Ibland lockar det mig att färga håret brunt, sminka mig mindre och framhäva brösten lite mindre. Men direkt tänker jag: Nej! Det är ju så här jag vill se ut. Det är väl en del av feminismen? Att man ska få se ut precis hur man vill som kvinna och ändå bli tagen på allvar?

LÄS OCKSÅ: Jenny Alversjö om skilsmässan, nya kärleken och livet efter stroken 

LÄS OCKSÅ: Läckberg om vännerna som svikit

Aktuellt just nu