Samtidigt som romanen ”Stjärnfall” kommer Louise Boije af Gennäs storsäljare från 1996, ”Stjärnor utan svindel”, i nyutgåva med ett nyskrivet förord.
Samtidigt som romanen ”Stjärnfall” kommer Louise Boije af Gennäs storsäljare från 1996, ”Stjärnor utan svindel”, i nyutgåva med ett nyskrivet förord. Foto: Magnus Ragnvid/Norstedts

”Jag har känt mig starkt attraherad av en annan man”

I succéromanen från nittiotalet, ”Stjärnor utan svindel”, skildras en gränslös passion. I nya romanen ”Stjärnfall” återvänder Louise Boije af Gennäs till temat, och den livsavgörande frågan om man ska bejaka en förälskelse eller avstå. 

Under sitt eget 23-åriga äktenskap har det har hänt att hon drabbats av en stark attraktion till andra män. 

– Varje gång har det varit ett enkelt val att inte agera. Jag är övertygad om att min man upplevt samma sak, säger hon.

Kerstin Särneö

Louise Boije af Gennäs är bestämd. Hon fortsätter hellre vara kissnödig än låser om sig på kaféets toalett med kodlås. Ett sådant där litet handtag med siffror som ingen som fyllt 40 kan se. ”Lite klaustrofobi”, säger hon. Men vi hittar en kompromiss: hon ställer handväskan i dörröppningen så att den inte kan slå igen och jag parkerar mig framför dörrspringan så hon inte syns. Genom öppningen fortsätter samtalet och vi enas om att situationen hade blivit en bra scen i en bok eller film. Sedan reder vi ut om hon har fritidshus i Grebbestad, eftersom hon beskriver orten så väl i nya romanen ”Stjärnfall” (nej, det har hon inte). 

Det är med anledning av den nya romanen som vi träffas. En uppföljare till storsäljande kultromanen ”Stjärnor utan svindel” från 1996, som blev hennes stora genombrott och fortfarande lockar massor av läsare. Den handlar om hur en heterosexuell överklasskvinna förälskar sig passionerat i en lesbisk feminist och bryter upp från sitt äktenskap. Mycket i boken speglar Louises egen resa och förhållandet hon hade med författaren och feministen Mian Lodalen.

Louise Boije af Gennäs och Mian Lodalen hade en kärleksrelation under nittiotalet. De är fortfarande vänner. Foto: BJÖRN LUNDBERG/EXPRESSEN TT NYHETSBYRÅN

Den nya romanen kretsar kring samma tema: att drabbas av en passionerad förälskelse och behöva välja mellan att följa hjärtat eller stanna kvar i tryggheten. Men den här gången är historien inte självbiografiskt grundad och valet ser helt annorlunda ut för huvudkaraktärerna.

– I ”Stjärnor utan svindel” var huvudpersonen en ung gift kvinna utan barn, säger Louise. Då handlade relationen enbart om de vuxna personerna. Men i nya romanen är det två familjer med tre barn vardera och plötsligt är tio personer inblandade. Ibland mår man bra av att bejaka, men ibland mår man bäst av att avstå. Det kan vara allt från en passion till större frågor som klimatet. Vi kanske måste försaka saker vi har lust till för att få en bättre framtid.

Under mitt 23-åriga äktenskap har det hänt tre gånger att jag känt mig starkt attraherad av en annan man.

I den nyskrivna boken är paren i 45-årsåldern med tonårsbarn. Familjerna lever goda liv och umgås intensivt, men plötsligt förälskar sig mannen i den ena familjen och kvinnan i den andra. Romanens verkliga smärtpunkt är hur de ska hantera sina känslor: ge sig hän eller stanna kvar i sina respektive äktenskap. Men mycket kretsar också kring de andra familjemedlemmarnas liv och vardag. Två ord som genomsyrar boken är ensamhet och hemligheter.

– Det är absolut två teman, bekräftar Louise. Men ett tredje viktigt ord är samtal. Det gäller alla relationer i boken, mellan vänner, mellan föräldrar och barn och mellan vuxna inom äktenskapen. När man tappar samtalet, kanske för att livet blir för intensivt, förlorar man det viktigaste. Man måste ta sig tid att prata med varandra, det är nyckeln till om ett förhållande ska fortsätta fungera eller inte.

Louise själv är sedan 1999 gift med Carl-Erik Lagercrantz och deras två barn är 22 och 19. Hon beskriver hur ständigt driver på deras samtal, och hur hon ibland nästan sätter sig på sin mans rygg och säger ”Lyssna! Vi måste prata!” Att han har lärt sig uppskatta allt prat, men samtidigt kan bli ganska trött på det ibland.

Förälskelse och passion kan slita sönder en familj. Men Louise vill tro att hon skulle stanna i sitt äktenskap med Carl-Erik Lagercrantz om det hände henne i dag. Foto: JOHAN JEPPSSON/TT NYHETSBYRÅN

Hur skulle du hantera att drabbas av en passionerad förälskelse i dag?

– Det vet jag förstås inte. Men jag vill tro att jag skulle stanna kvar eftersom jag är så nördig på att reda ut och reda upp. Under mitt 23-åriga äktenskap har det hänt tre gånger att jag känt mig starkt attraherad av en annan man. Varje gång har det varit ett enkelt val att inte agera. Jag är övertygad om att min man upplevt samma sak. 

– Under alla år tillsammans har vi byggt något, vävt en väv som är stark. Att riva ner allt det skulle kännas otroligt tråkigt. Ju längre tiden går, desto hållbarare blir det. Vi pratar mycket om kontinuiteten mellan oss och med våra barn.

Varför valde du att skriva en ny roman om det här temat?

– Som författare hittar man alltid sina teman i sig själv, men också i omgivningen. Man ser trender. Så var det med ”Stjärnor utan svindel”: jag var med om något som var väldigt drabbande och när jag tittade mig omkring såg jag det även hos andra. Det är samma sak nu. Ett författarskap går ut på att försöka visa vad det är att vara människa. Jag tror att vi alla blir mindre ensamma av att känna igen oss.

Louise Boije af Gennäs

Bor: I Stockholm.

Gör: Författare, dramatiker, sångerska.

Familj: Gift med Carl-Erik Lagercrantz, två barn, två labradorer.

Ålder: 60.

Gör: Är författare, dramatiker, sångerska.

Aktuell: Med romanen ”Stjärnfall” samt nyutgåva av romanen ”Stjärnor utan svindel”. Ett soundtrack till Stjärnfall med 14 låtar på Spotify samt en kombinerad bok- och musikturné under hösten.

Idag är det inte lika uppseendeväckande med samkönad kärlek som på nittiotalet. När Louise nu låter huvudpersonerna från ”Stjärnor utan svindel”, Kaja och Sophie, kliva in även i den nya romanen får de utmana normerna på ett annat sätt.

– Idag är det provocerande att ha ett öppet förhållande. Får man leva så? Ja, enligt mig får man det. Kaja och Sophie har något slags relation, men det är inte en konventionell tvåsamhet. Återigen får de stå på barrikaden, även om fokus inte ligger på dem. Vi borde alla fråga oss vad vi blir provocerade av och om det verkligen är rimligt att döma andra.

Louise avundas romankaraktären Sophies vilja att vara ensam. Själv skräms hon mer av ensamhet. ”Det betyder inte att jag väljer min man av rädsla för ensamhet, det gör jag av kärlek.” Foto: Magnus Ragnvid / Magnus Ragnvid/Norstedts

Är karaktären Sophie den normbrytande person som du skulle vilja vara?

– I den mån jag känner en avund inför Sophie är det för hennes förmåga till självvald ensamhet. Det är inte enkelt för henne, men hon lever så ändå. Jag är nog mer rädd för ensamhet. Det betyder inte att jag väljer min man av rädsla för ensamhet, det gör jag av kärlek. Men det krävs mod även för att älska. En gammal bra devis är att man ska agera utifrån mod i sitt liv, inte utifrån rädsla.

Som författare arbetar Louise hemifrån bostaden på Södermalm i Stockholm och den ensamheten stormtrivs hon med. 

– När pandemin kom och min man skulle jobba hemma blev jag först väldigt orolig. Hur skulle det gå? Men det var otroligt mysigt. Vi satt och arbetade vid var sitt skrivbord och åt lunch tillsammans.

Jag vet att jag kan ringa dem mitt i natten, och de kan ringa mig. Det är inte många människor man känner så med.

Gång på gång lutar sig Louise fram över kafébordet och möter min blick, och händerna får eget liv medan hon letar efter de rätta orden. Hon skapar som en bubbla runt oss och är mån om att inte vara dömande, slå fast några ”sanningar” eller låta som en moralkaka. Det är sen eftermiddag i ett larmigt Stockholm, men i vår bubbla tar samtalet spännande vändningar. Plötsligt handlar det om gudstro och kyrkans plats, ett tema som också syns i nya romanen.

– Det är som om vi har rationaliserat bort tron i Sverige, säger hon. Olika religioner är för mig som att en person har en grön tröja och en annan en blå. Men alla behöver en tröja för det är lite kallt. I Sverige har vi sagt att vi inte behöver någon tröja. Jag är troende, men jag definierar min tro som jag själv vill. För mig är Gud en hen, varken man eller kvinna, och Gud tillhör alla.

”En gammal bra devis är att man ska agera utifrån mod i sitt liv, inte utifrån rädsla”, säger Louise. Foto: Magnus Ragnvid/Norstedts

Nu blir Louise ännu mer engagerad och när hon försöker förklara blir stockholmskan tydlig.

– Jag tror att vi förr eller senare kommer att se den första kristenmuslimen, eller den första judiska buddisten, som vågar plocka russinen ur de olika religionernas kakor. Kan vi människor inte bara sluta bråka och tjafsa? Om du ligger med män eller kvinnor, om du gillar både Kristus och Buddha, vad gör det för skillnad?

– Det är inte min tro mot din tro. Det viktiga är att vi är tillfreds och inte bråkar, utan respekterar varandra.

Hon skrattar till lite och säger i förbifarten att hon inte brukar prata så mycket om de här tankarna. Om en liten stund ska hon i väg och träffa sina gamla bästisar som hon känt sedan grundskolan.

– Det är en enorm rikedom att ha dem. Vi har följt varandra i upp- och nergång, genom relationer, barnafödande, allt, allt, allt. Jag vet att jag kan ringa dem mitt i natten om jag behöver och de kan ringa mig.  Den känslan … Det är inte många människor man känner så med. 

En annan viktig del i Louises liv är musiken. För några år sedan vimlade jag runt på en fest under Bokmässan i Göteborg. Ett jättebra band spelade och sångerskan sjöng med en stark känsla och närvaro. Jag tittade till en extra gång: var det inte Louise Boije af Gennäs bakom mikrofonen? Jodå, det var hon som sjöng. En skiva med julmusik på Spotify har det blivit och nu planerar Louise och ett band med proffsmusiker fler framträdanden i höst. Först på Bokmässan och sedan en turné med kombinerat bokprat och spelning, där de ska framföra covers som är kopplade till karaktärer och handling i nya romanen. Ett soundtrack till ”Stjärnfall”, helt enkelt.

– Jag är en glad hobbysångerska som älskar att sjunga. Musik gör mig levande.

”Stjärnfall” av Louise Boije af Gennäs kommer den 11 augusti. Foto: Norstedts

Tre favoritlåtar från Louises soundtrack:

”Kyssande vind” med Lustans Lakejer: En underbar tonsättning av Hjalmar Gullbergs fina dikt om förbjuden kärlek. Jag älskar hur låten väver ihop klassisk svensk poesi med modern popmusik. 

 

”Victim of Love” med Eagles: En av de låtar jag var tonåring till. Många tror att Eagles bara var ”Hotel California”, men här visar de med all den kraft som ligger i olycklig kärlek vilket fantastiskt rockband de också var.

 

”Sweet Sixteen” med Billy Idol: Temat är obehagligt – den äldre mannens förlust av en sextonårig kärlekspartner. Detta är ett av mina teman i boken och musikgeniet Richard Krantz har gjort ett superhärligt arrangemang av låten med en elgitarr som tar oss på roadtrip genom den amerikanska mellanvästern, precis som i Vladimir Nabokovs klassiker ”Lolita”.

LÄS MER: Samlagen som fastnat i mitt minne för alltid
LÄS MER:
Emma Hambergs svåra val – lämnade sjuke maken