Paret Jönsson Haag tipsar: ”Om man springer ihop orkar man inte prata så mycket, utan kommer snabbt till kärnan”
Paret Jönsson Haag tipsar: ”Om man springer ihop orkar man inte prata så mycket, utan kommer snabbt till kärnan” Foto: Sara Gårdegård / Ur boken Lev, njut, träna (Mondial)

Träningsproffsen Anna och Emil: ”Träna ihop är bästa parterapin”

De har kämpat i parallella skidspår, de tidigare landslagsåkarna Anna Jönsson Haag och hennes man Emil. Men efter elit­satsningarna har de blivit lagspelare med varandra. Par­terapi i all ära, men ett träningspass ihop kan också lösa konflikter. – Vår bästa parterapi är att springa på fjället. Då orkar man inte prata så mycket utan går rakt på kärnan direkt, säger Anna.

Anna Jönsson Haag har just kommit in från en längdskidtur i skogen hemma i Östersund. Ettårige Harry har suttit i släden och slumrat, eftersom Anna passade på under hans förmiddagsvila. 

– Jag körde längs med ett smalt skoterspår, tog det långsamt och njöt. Det är rena terapin att glida fram så där. 

Det är så hon och maken Emil, också han framgångsrik före detta åkare i skidlandslaget, ser på träningen – att den ska vara njutbar. Det kan verka paradoxalt att två maxpresterande elitidrottare med flera medaljer i bakfickan talar om långsamhetens lov. Men nej, förklarar Anna, det är just genom enkelheten du når dina mål. 

– Varken jag eller Emil har krånglat till saker. Vi träffar ofta på motionärer som är mer ”elitiga” än vi. Jag tror att nyckeln till ett hållbart aktivt liv är att sänka kraven på prestation. Målet är ju långsiktigt – en livsstil, inte att hålla ett nyårslöfte. 

Målet är ju långsiktigt – en livsstil, inte att hålla ett nyårslöfte

I sin nya bok Lev, njut, träna utvecklar de sina tankar, och den är skriven lika mycket för den som aldrig tränat i hela sitt liv som för den vana motionären. Fokus ligger på inspiration och allsidig träning, även om skidåkningen ligger paret varmast om hjärtat. 

– Längdskidåkningen har flera sidor, den kan vara ren och skär njutning – precis som en promenad, medan vissa pass kan vara riktigt grisiga. Oavsett vilken typ av träningspass du väljer är längdskid­åkningen otroligt skonsam, säger Anna och tillägger att utförsåkning visst är roligt men att hon hellre glider fram i ett ­skidspår så att hon hinner uppleva naturen. 

För snart tre år sedan avslutade Anna sin karriär i längdskidspåret. Foto: Sara Gårdegård / Ur boken Lev, njut, träna (Mondial)

– Om man aldrig stått på ett par skidor är det viktigt att man får hjälp med tekniken för att få ut maximalt av upplevelsen. Jag har till exempel lärt min mamma, som är 63 och absolut ingen skidåkare, att åka skejt, en stil som är mycket mer vanlig i Mellaneuropa än här i Norden. 

Det är snart tre år sedan Anna och Emil avslutade sina respektive karriärer. De har varit ett par i 13 år, men följts åt längre än så. Anna blev förtjust i Emil redan under tonåren, då det visade sig att familjerna hade stuga i samma lilla fjällby. Hon beundrade honom på avstånd när han drog syskonbarnen i pulkan. 

– Jag såg en mjukare sida av honom än den som var tydlig på tävlingarna. Han var en sådan där kille som alla tjejer föll för – den ouppnåeliga drömkillen, och jag tyckte att han var ganska dryg, så där som bara tonårskillar kan vara. 

Så småningom hamnade de på samma gymnasium. Där framträdde deras skilda personligheter tydligt: Anna satt längst fram på alla genomgångar och ställde tusen frågor medan Emil höll sig längst bak, otålig och frustrerad av all teori – han ville bara ut i spåret, men ”den där jobbiga Anna slutade ju aldrig prata”. 

Tillsammans är de oövervinneliga

Men det skulle visa sig att deras olika temperament var en riktigt lyckad kombination. Medan Anna vill planera, förbereda och sätta tydliga mål går Emil på känsla och tycker att det bästa träningspasset är ett med överraskningar. När Anna låter huvudet styra så lyssnar Emil på kroppen. Och tillsammans blev de oöver­vinneliga.

– Jag skulle ha kunnat pressa mig för hårt utan Emils mer avslappnade livssyn och förmåga att lyssna på kroppen oavsett vad som stod på träningsplanen, och Emil kanske inte hade erövrat sina ­medaljer utan min förmåga att skapa struktur. 

De pushar och bromsar varandra. Men att avsluta en elitkarriär där varje dag hade ett tydligt mål, och istället landa i ett liv där konturerna var minst sagt lösa, var svårt för Anna. 

Jag hade roligt ända in i väggen, nu är jag försiktigare

– Jag fick plötsligt oceaner av tid och tryckte in allt jag ville göra och lite till, maxade livet. Sa ja till allt – vänner, resor, jobb, upplevelser – tills jag kraschade. 

Anna drabbades av utmattningssyndrom och depression. 

– Jag hade roligt ända in i väggen, men idag förstår jag tydligt varför det blev som det blev och är försiktigare med mig själv. Jag har lärt mig tacka nej och vara ärlig både mot mig själv och andra. 

En utmaning att finna balans

Drömmen om att få barn fanns redan medan Anna och Emil var mitt uppe i sina karriärer. De försökte, men Anna blev inte gravid. 

– Det kan ha att göra med att jag tränade så hårt, det var till exempel ingen ordning på min mens. Min kropp var helt enkelt inte redo. Ett liv som elitidrottare är både fysiskt och psykiskt utmanande, och att finna den perfekta balansen är i sig en enorm utmaning. 

Anna tog hjälp av en nutritionist. 

– Saker och ting föll på plats. Det är tyvärr vanligt bland elitidrottare att det finns en okunskap kring kosten. 

För att inte drabbas av stress över att bli gravid bestämde sig Emil och Anna för att släppa planerna på att få barn och ägna sig åt karriärerna ett par år till. 

– När vi väl kände oss redo att försöka igen gick det fort. Mycket fortare än någon av oss hade vågat hoppas på! Vi som var beredda på att hålla alla dörrar öppna, både IVF och adoption. 

När Anna och Emil lade ner försöken att få barn blev Anna gravid nästan direkt. Foto: Sara Gårdegård / Ur boken Lev, njut, träna (Mondial)

Livet har onekligen ställts på ända sedan tävlingsskidorna lades på hyllan – från tvåsamhet till familj, från elitträning till vardagsmotion. Men om kraschen in i väggen gjorde att allt gick i tusen bitar så har en ny helhet och harmoni har vuxit fram ur spillrorna. 

Just nu är Anna delvis föräldraledig och hon njuter av att ta med sig Harry ut i skidspåret eller i vagnen på löpturen. I gliporna där det finns tid jobbar hon. Varje morgon kör Anna ett träningspass i gymmet som de inrett i huset. 

– Harry älskar att vara där, så fort han kommer in gör han benböj, det är så gulligt. Det gäller att ha is i magen när Harry är med, det är inte alls säkert att passet blir som man tänkt sig, men jag tänker att hellre att det blir av överhuvudtaget än perfekt. 

På helgerna tränar Anna och Emil tillsammans, och Harry får hänga med.

 – Vi gör det roligare än till vardags, ofta som en utflykt. Kanske springer vi en extra runda för att äta brunch och springer sen tillbaka. Eller så sticker vi på äventyr till nån topp, till fots eller med skidorna. Då och då tar vi med husvagnen till fjällen och utgår från den. 

Harry sitter i bärselen eller i släden om det är snö. 

– Man får mer lufsa än springa när Harry sitter i selen, något vackert löpsteg får man inte, men det gör inget. 

Den bästa dagen är en dag på fjället, oavsett årstid, för Anna och Emil. Foto: Sara Gärdegård / Ur boken Lev, njut, träna (Mondial)
Anna och Emil värmer upp ihop men kör ofta olika pass. Foto: Sara Gärdegård / Ur boken Lev, njut, träna (Mondial)
– Vi tar alla chanser att röra oss utomhus! Foto: Sara Gärdegård / Ur boken Lev, njut, träna (Mondial)

Träning är bättre är parterapi

Anna och Emil är dessutom övertygade om att träna tillsammans är lika effektivt för relationen som att gå i terapi. De har inget emot terapi, men de har upptäckt att de kan lösa problem genom att träna ihop. Sina bästa parterapisessioner har de haft när de sprungit tillsammans på fjället. 

En bra sak, menar de, halvt på skoj och halvt på allvar, är att man inte orkar prata alltför länge, utan bara i korta stötar, och man kommer till kärnan mycket fortare. Många av deras snilleblixtar har också fötts när de tränat ihop utomhus. 

– Vår relation har förändrats successivt de senaste åren, tidigare levde vi lite parallellt, med egna drömmar som vi stöttade varandra i. Nu är vi mer sammanflätade, och det är både härligt och en utmaning. Vi har ännu inte bestämt exakt hur vi ska leva, om vi ska bo kvar i Östersund till exempel, säger Anna. 

– Livet är ju fullt av överraskningar och nya utmaningar! Fram till dess att Harry börjar skolan har vi på oss att undersöka vad vi vill, det är spännande att kunna vara fria och skapa något nytt tillsammans.

LÄS OCKSÅ: Jenny Alversjö: ”Stroken förändrade mitt liv”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av amelia + trådlösa hörlurar för endast 199 kr. Köp nu!