Proffsdansaren Maria gick in i väggen: ”Det kändes som influensa”
Hon dansade in som en virvelvind i våra vardagsrum i Let’s dance. Maria var en sådan som klarade allt och ständigt presterade på topp. Men en dag sa kroppen ifrån och hon kraschade.
Maria Lindberg har dansat sedan hon lärde sig gå. Och det stod tidigt klart att den lilla tjejen hade potential. Hon började träna och tävla redan som barn och stod ofta på prispallen.
– Jag reste nästan varje helg, vann SM och tävlade i svenska landslaget på EM och VM.
Förutom skolarbetet ägnade Maria all tid åt dansen. När hon blev äldre läste hon vid sidan av dansen ekonomi, inköp och utbildade sig även till fastighetsmäklare.
Så träffade hon kärleken och slutade tävla, men hon fortsatte att dansa. Maria gifte sig och blev mamma till två barn.
Hon hade fyllt 29 när hon fick frågan om hon ville bli dansinstruktör i TV4:s Let’s dance. Mellan 2009 och 2011 arbetade Maria med programmet och dansade med kändiskrögaren Carl-Jan Granqvist, sångaren Rabih Jaber och författaren Björn Ranelid.
Maria Lindberg
Ålder: 40.
Familj: Man och två barn.
Bor: I Vaxholm.
Gör: Lär ut stresshantering, är föreläsare och dansare.
Följ Maria på Instagram
@marialindbergcoaching
Men till slut ville hon gå vidare. Det blev ett jobb med inköp inom modebranschen. Maria lade ner sin själ i jobbet, precis som hon hade gjort på dansgolvet. Hon var lojal, jobbade stenhårt och ville prestera även om arbetsbördan var orimlig och hon knappt kunde ta semester. Efter fyra år blev situationen ohållbar.
– Men jag var så trött vid det laget att jag inte orkade förändra mitt liv. Jag var slutkörd, gick in i något slags ”överlevnadsläge” och kunde inte tänka klart, minns Maria.
Orkade inte stå upp
På jobbet när de hade stående möte orkade hon plötsligt inte stå upp, hon var tvungen att sätta sig på en stol. Hon drabbades också av minnesproblem.
– Jag fick ringa grannarna för att be dem kolla om jag låst ytterdörren. Rumsuppfattningen blev konstig, och det kändes förargligt för mig som dansare. Så här i efterhand fattar jag inte hur jag fick ihop livet och jobbet.
Så kom dagen då det tog stopp.
– Jag fick ont i alla leder, som om jag höll på att få influensa. Jag tänkte att jag skulle stanna hemma ett par dagar och ta det lugnt. Min man kom hem från en resa och såg mig sitta hopsjunken och håglös. Han förstod att något inte stämde, och trodde att jag skulle säga att jag ville skiljas.
Maria lyckades förklara att så var inte fallet, men att hennes hjärta rusade. Att hon var helt slut. Efter ett par dagar kände hon sig dock lite bättre och följde med en kompis på en föreläsning.
– Ljudet och ljuset i lokalen var överväldigande. Det gick rakt in i mig, jag kände mig helt hudlös och höll på att svimma. Så fort det blev paus tog jag bilen hem. Dagen efter körde min man mig till akuten för att jag hade så ont i bröstet.
Maria svimmade flera gånger mellan parkeringen och entrén till akuten. Sjukhuspersonalen misstänkte hjärtinfarkt, men det var inget fysiskt fel på henne.
– Jag hade drabbats av utmattningssyndrom, med dunder och brak. Jag förstod inte samtal, tappade ordförrådet och förlorade hörseln på ena örat. Jag orkade inte stå upp och kunde knappt gå, kunde inte läsa en bok, titta på tv eller en datorskärm.
Blev livsavgörande
Maria var besviken på sig själv.
– Hur hade jag kunnat låta det gå så långt? Jag kände skuld över att ha drivit mig själv så hårt.
– Det var påfrestande för hela familjen, jag var ju slut hela tiden.
Men när Maria mådde som sämst hände något livsavgörande.
– Jag var ensam hemma. Plötsligt kändes det som om jag hamnade i en ”dusch av tacksamhet”. Jag kände mig så tacksam, för jag förstod med ens att jag skulle överleva. Och jag var tacksam över min fantastiske man och mina underbara barn. Efter det började jag fokusera på det som var bra i stället för på det som var dåligt. Det blev en stor drivkraft.
Hon började jobba med att förändra sin inställning.
– Som tävlingsdansare har jag använt mig mycket av mental träning. Nu använde jag det för att föreställa mig frisk. Jag såg mig själv stå stadigt, även om det stormade omkring mig.
Brinner för att sprida kunskap
Tre månader efter kraschen tyckte hennes läkare att det var dags att börja jobba 25 procent, vilket visade sig vara för tidigt. Maria blev sämre igen. Först tre månader senare klarade hon det. När hon sedan blev tvungen att gå upp till först halvtid och efter det till 75 procent så mådde hon inte bra.
Maria bestämde sig för att ta tjänstledigt och börja plugga för att bli stresscoach och hjälpa andra att förebygga stressrelaterad ohälsa.
– Jag ville hitta en mening med det jag varit med om och kunna bestämma över min egen tid.
l dag brinner Maria för att sprida kunskap.
– Trots att alla känner till utbrändhet är det få som på riktigt förstår hur det är att drabbas. Det finns de som verkar tro att det är en lyxsjukdom. Det finns också människor som säger att man aldrig blir riktigt frisk från utmattning, men det är viktigt att veta att kroppen visst kan läka, om den får rätt förutsättningar.
På ett sätt har min utbrändhet både varit det värsta och det bästa som hänt mig
Maria känner sig återställd i dag, men är noga med att få tid för återhämtning. Hon mediterar varje morgon och praktiserar mediyoga (medicinsk yoga), som är särskilt bra för dem som är eller har varit utmattade.
– På ett sätt har min utbrändhet både varit det värsta och det bästa som hänt mig. Efter kraschen blev det så tydligt vad som är viktigt på riktigt i livet och vad jag måste prioritera. Att ”fuldansa” hemma till bra musik är till exempel något jag unnar mig nästan varje dag. Dansen gör mig fortfarande lycklig!
Det pressade klimatet på arbetsplatserna påverkar
Just nu är 25 453 svenska kvinnor sjukskrivna på grund av stress. I amelias egen undersökning på Instagram svarar 78 procent att de ofta känner sig stressade. Hela 66 procent upplever så mycket stress att de är rädda för att bli utbrända.
Vad beror dessa oroväckande siffror på?
– Ett par hypoteser är att det blivit mer pressande på arbetsplatserna, och många är ständigt uppkopplade, har ett gäng bollar i luften samtidigt och ska alltid vara tillgängliga, säger Laura Krohn, psykolog som arbetar med rehabilitering av människor som drabbats av utmattningssyndrom. Cirka 80 procent av de patienter som besöker henne är kvinnor. Många jobbar inom vård, skola och förskola.
Ulrik Lidwall, läkare och analytiker på Försäkringskassan, är bekymrad:
– Andelen sjukfrånvaro som är kopplad till stressrelaterad psykisk ohälsa kommer att vara fortsatt hög. Det beror på faktorer som förändrat arbetsliv med allt fler som arbetar i serviceyrken, säger han.
– Under 1990-talet tog det fyra–fem år efter nedskärningarna inom vård, skola och omsorg innan det ledde till ökad sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser som stressrelaterad psykisk ohälsa och depressioner. Det är med viss oro vi ser på eventuella personalnedskärningar inom välfärdstjänsterna – det ökar risken för framtida sjukskrivningar.
Sedan 2016 har arbetsgivarna ett större ansvar för att motverka psykisk ohälsa på arbetsplatser.
– Det positiva är att fler är medvetna om problemet med skadlig stress, att vi fått lagändringar och att man inser hur viktig den psykosociala arbetsmiljön är, säger Laura Krohn.
Av: Maggan Hägglund
Psykologens 3 tips
1. Omvärdera hur du förhåller dig till krav. Livet är så mycket mer än att bara leva upp till förväntningar.
2. Fyll på med mer återhämtning i vardagen. Det räcker med att du går hemma och skrotar eller tar dig tid att prata lite strunt. Gör något bara därför att du vill.
3. Släpp rädslan för att livet kommer att bli tråkigt om du inte pressar på hela tiden. Tvärtom kan det kännas mer innehållsrikt!
LÄS OCKSÅ: Bästa medicinen mot stress – hitta lugnet med nya metoden
