Min man lånar mina kläder i smyg – vad ska jag göra?
Hon upplever att hennes man bär på en hemlighet – den om att han ibland lånar hennes kläder och skor. Mannen förnekar, och menar att hennes påståenden saknar verklighetsförankring.
”Om han är nöjd med att klä sig i kvinnokläder är jag okej med det. Hur ska jag få honom att öppna sig?” frågar signaturen ”Viktoria”.
AnnaCarin Magnusson, psykolog och specialist i psykologisk behandling, delar med sig av råd.
Jag är gift med en man sedan 14 år. Vi har haft en ganska harmonisk relation på det stora hela. Barnen är tonåringar och bor hemma, och jag och min man jobbar och hjälps åt så gott vi kan. Men det finns en sak som jag inte vet hur jag ska hantera. Han lånar nämligen mina kläder ibland. Jag har ordning i min garderob och jag märker att han grejar med dem, och då alltid mina mest feminina underkläder. En gång hade ett par strumpbyxor gått sönder, och jag har också märkt att skor flyttas på ibland.
En gång när jag kom hem höll han på att ta av sig ett par högklackade skor.
Det började egentligen när vi nyligen hade träffats, men då trodde jag att han tände på kläderna för att de var mina. De senaste två åren har jag dock sett honom i ett sidenlinne en gång när jag kom hem och en annan gång höll han förmodligen på att ta av sig ett par högklackade skor (som han låtsades laga när jag kom på honom). Jag har frågat honom om det här men han förnekar bestämt. Det är framför allt att han inte vågar berätta som stör mig.
Det får mig att undra vad mer han döljer, och om jag borde vara orolig (vilket jag redan är ibland). Om han är nöjd med att klä sig i kvinnokläder är jag okej med det, och det har jag sagt, men då blir han upprörd och menar att det är sjuka påståenden. Hur ska jag få honom att öppna sig?
/”Viktoria”
AnnaCarin Magnusson, psykolog: Föreslå att ni byter kläder med varandra
Du och din man har ju varit tillsammans länge nu, 14 år, och du berättar att du ända sedan i början märkt att han intresserar sig för dina kläder. Trots att det gått så lång tid är det här ett ouppklarat område mellan er. Jag hör att du kämpar med hur du ska se på det här. Å ena sidan säger du att du är okej med om han vill klä sig i kvinnokläder, men när du pratar om det så använder du ord som ”jag kom på honom” vilket för mig låter som att du upptäckt något som är förbjudet.
En förutsättning för en tillitsfull relation är att ni känner er accepterade, precis som ni är, av varandra.
Vad som är bra är att du har landat i att det viktigaste är att ni kan prata öppet och ärligt om allt, även det här. Att det finns hemligheter får dig att oroa dig över om det här bara är toppen av ett isberg, att du kanske inte vet vem din man är. Och det är klart att det kan kännas skrämmande. Vad du behöver förstå är att din man kanske inte bara skäms inför dig, han kanske även skäms inför sig själv. Då är det inte lätt att vara öppen och ärlig mot andra. När du dessutom konfronterar honom och ställer frågor som låter anklagande så hjälper det inte så mycket även om du säger att ”det är okej om du vill låna min kläder under förutsättning att…” Det känns nog fortfarande som en anklagelse.
Fundera hur just du kan förmedla din acceptans på ett sätt som inte får din man att känna sig i underläge.
När du ställer frågan ”hur ska jag få honom att öppna sig?” tänker jag att du ska byta ut frågan till ”Hur ska vi få en tillitsfull och öppen kontakt med varandra?”. Den frågan kommer hjälpa dig att lättare hitta bra svar. En förutsättning för en tillitsfull relation är att ni känner er accepterade, precis som ni är, av varandra. En väg att gå skulle kunna vara att visa att du är accepterande genom att vara det i handling, och inte bara i ord. Det finns många sätt att göra det på: Det kan handla om att du kommenterar offentliga könsöverskridare på ett positivt sätt. Kanske vill ni se något på temat ihop, som till exempel serien ”Queer eye/fab five”. Eller skulle det kunna vara kul att föreslå att ni byter kläder med varandra en kväll? Fundera hur just du kan förmedla din acceptans på ett sätt som inte får din man att känna sig i underläge.
Det är också bra att komma ihåg att det händer att man är säker på att man vet något och sedan upptäcker att man hade misstagit sig. Om det finns minsta tvekan är det därför klokast att utgå från att det någon säger faktiskt är sant. Så om du kan ha missförstått situationen, välj då hellre att tro på vad din man säger.
Jag önskar dig och din familj allt gott.
LÄS MER: Hur ska jag få nya vänner som vuxen?
LÄS MER: Min syster blev swinger och bröt kontakten med mig
